"Lite ångest får väl en karl tåla.......!"

Svår balansgång i blogglandia. När jag för 4 år sedan startade upp Patient och Smärtföreningen Jernsaxen så hade jag inte en aning om att det största problemet trots allt inte var den fysiska smärtan hos "människor" utan den riktigt stora problematiken var trots allt de psykiska besvären som man hade, många gånger även innan man "debuterade" som smärtpatient! Detta gjorde i sintur det nästan omöjligt att bedriva Föreningsverksamhet, då den psykiska ohälsan slog igenom med en sådan kraft. Hos många resulterar just den psykiska ohälsan i sådant "tunnelseénde" att det blir omöjligt att arbeta tillsammans, jaget och egot tar helt enkelt överhanden.

De sista åren har dessutom "marknaden" totalt översvämmats av olika diagnoser och behandlingsformer, det borde göra allting "lättare", men ju mer jag läser in inom området psykiatri så blir det svårare och svårare att få grepp om det hela. Jag vet dessutom av egen erfarenhet vad jag talar om, kommer ifrån en Norrlandssläkt där ångest och depression går som en genetisk röd tråd genom släktleden, tror ingen på den manliga sidan blivit förskonad, varken "då" eller "nu"! Inte ens jag själv är "förskonad", morgonångesten drabbar mig med sådan kraft ibland att jag knappt kan andas och händerna och kroppen skakar, men någonstans fick jag även nya genetiska koder ifrån min Mors sida, en fnitter och glädje och konstnärsgen som gör livet så djävla kul ibland att det väger upp allt det andra. Sedan har jag ju turen att ha den mest fantastiska Fru som går att uppbringa på "Hustrumarknaden", hennes "genbank" ska vi inte tala om, Dansk och Finskdjävlar så långt ögat når. Tar du alla fördomar du själv har om Finnar och Danskar så slår du sedan ihop dem och helt plötsligt har du en "människa" som inte liknar något annat, en ganska sällsynt art, finns inte många Finnar som satt på en Danska inte. Av den här genetiska "soppan" har sedan mina fantastiska 3 barn bildats, tre underbara individer med egen vilja, tanke och livslust. Lyckoruset av att ha haft dem hemma och ätit Farsdagsmiddag med dem ligger fortfarande som bomull kring mitt hjärta!

När jag får tid (om det någonsin händer) så vill jag även ha en "psykiatrisk del" både på Jernsaxenbloggen och den i nuläget vilande Smärt och Patientföreningen Jernsaxen!

Jag får fortfarande en hel del mail om psykisk ohälsa till min bloggmail jernsaxen@live.se det går fortfarande jättebra att skriva där om "allt eller inget" alla förblir som vanligt helt anonyma, vi kanske kan göra något bra av det hela?

Min helt klara ståndpunkt är att är man självmordsbenägen och har sådana tankar då är nog "medicinering" ett måste, jag och alla andra som inte har eller aldrig haft det, men mår skit ändå många gånger ska nog låta bli all typ av medicinering, de fruktansvärda biverkningarna gör ingenting bättre.

Igår kväll slog ångesten till med full kraft hos mig, men jag valde att inte ta den sista tabletten som jag fick när jag var som sämst och dessutom hade drabbats av svår neuroborrelia (drabbar kroppen både psykisk och psykiskt)! Avslutningsvis så välkomnar jag den öppna debatten om psykisk ohälsa som idag genomsyrar vårt samhälle, men det finns en fara i det. Alla kan inte i tid och otid gå runt och gnälla om hur dåligt de mår. För många mår ordentligt dåligt, ser man inte minst här i bloggvärlden! Hmmm........vad fick mig att skriva detta inlägg just idag? Jo, Svenska Dagbladet har idag en artikel om att "Sjukskrivningarna minskar men ångesten ökar i Sverige", denna artikel har dessutom en fantastisk "länksamling" om allehanda psykisk ohälsa som jag tycker alla borde läsa, dels för att förstå andra och även förstå sig själv.

Dessutom borde fler blogga, en underbar ventil på alla sett och glöm inte att den som tror sig vara psykiskt frisk har aldrig träffat en riktig bra psykiatriker!

Du befinner dig nu som sagt på Oumberliga Bloggen och vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson, Den Sista Riktiga Vikingahövdingen (analysera det du!)!