I vilket fall som helst så har min tillvaro varit lite omtumlande sista tiden, en av orsakerna ser ni på bild ovan, min son och hans flickväns hundvalp Stina. Vilken ras? Skitsamma, jag frågar inte folk om vilket genetiskt arv de bär på. Det här en hund helt klart, en helt fantastisk liten personlighet som jag nu efter att ha varit hundvakt i ett dygn är djupt förälskad i. Hon sov faktiskt i min säng hela natten, hennes lilla nos låg stadigt inkilad mellan min hals och haka. Ett tag så höll jag andan själv bara för att höra hennes lilla hjärta picka på och hennes långsamma snusande andetag.....total frid i mitt inre blev det vill jag meddela. Att jag sedan vaknade av ett bett i näsan av sylvassa valptänder är en helt annan historia.
Hennes vikt är just nu 1,3 kilo, precis den vikt jag alltid letar efter då jag ska grilla egen kyckling, fan sådant skapar tvångstanker........helt plötsligt befinner jag mig på en sajt med recept på hund, ja på hund, inte på hundmat! Gå inte in där! http://wolf.ok.ac.kr/~annyg/english/e5.htm
Hm...orkar inte gå in på det här med hästköttet i maten. Alla har vi våran smak och tycke. Personligen så skulle jag väldigt gärna velat vara vegetarian....i teorin i allafall....i praktiken känns det omöjligt för mig. Det vattnas i munnen på mig bara jag klappar en gris, jag låter handen löpa längs sidan och känner revbenen......helt plötsligt vattnas det i munnen.
Nej, jag lovar, jag har inte kännt på Stinas små revben ännu........hon måste ju växa till sig lite först!
Vid datorn i tvångstankarnas tidevarv Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Kock i Receptträsket!
6 kommentarer:
Tänka sig Peter, att du givit dig in på hundbloggande-domänen... Välkommen! ;-)
Jag tycker att lilla Stina är bedårande söt! Och du har precis lyckats sätta fingret på en av de anledningar till att folk har hund - nämligen att de skänker en inre frid och dämpar stress. Njut!
Jag hör att det är kärlek vid första ögonkastet. Men vem kan inte bli kär i lilla Stina? Hon är som en gräddhög med chokladpraliner.
Vad gäller att bli väckt av att bli biten i näsan, hände detta mig faktiskt imorse. Det var katten Aslan (som antagligen har engelskt ursprung trots sitt sydländskklingande namn) som ville väcka mig med sina vassa gaddar. Antagligen tyckte han att det trots mörkret ute, var dags för lite frukost. Nej, det var inte min näsa han ville ha. Syftet var att jag skulle hasa mig ner för trappan och fylla en tallrik med kattmat.
Jag somnade dock om och Aslan gick till nästa familjemedlem...
Här snöar det igen, jag hoppas ni slipper eländet.
Hälsa frugan, lilla Stina och ha en fin vecka!
Kram Elle
Det är inte mycket mat på de där, så det är ingen större idé...;) Skämt åsido, vilken sötnos!!!
Bara du inte exporterar henne till Kina;-)
Hon är väldigt söt - en riktig lapdog eller som maken skulle säga football dog;-)
Min pappa sa en gång att han inte ätit hund någon gång. Men till saken hör att han brukade jobba i Kina ca en månad varje år och hans kinesiske vän satt bredvid. "Jodå, du har ätit hund!" sa den kinesiske vännen... Men vem vet vad man själv har ätit. Nu för tiden vet man ju inte när man äter ko eller häst, så det kan väl vara hund också, svårt att veta så noga. Verkar inte vara någon idé att läsa på förpackningarna i alla fall... ;)
Det finns nog en stor risk att man skulle bli besviken om man tog en tugga på sin sällskapshund med tanke på vad dessa hundar kostar. Men det kanske är därför det finns vildhundar?
Ingen äter ju upp den bästa travhästen../C
Skicka en kommentar