Nu kommer det en alldeles sann berättelse ifrån Oumberlige Peters liv, om du själv inte har en "sjuklig passion" för något i livet, då rekommenderar jag att du hoppar över detta inlägg, risken är att du inte förstår min "lidelse" som är helt på allvar.
Jag älskar min Fru över allt annat här på Jorden, okej barnen ligger på toppen och sedan är jag väldigt förtjust i min nya klocka också. Men och det är ett stort men, min passion för 50-tals bilar ifrån USA är enorm, jag skäms nästan att säga att jag inte ägt någon ännu.
Trodde länge att "nu är det på gång", men min Kära Hustru har alltid lyckats stoppa mig på något konstigt vis. Hon har aldrig direkt "förbjudit" mig att köpa en fin Cadillac ifrån 50-talet, det har hon inte, hon har bara med sin kloka blick tittat allvarligt på mig och sagt:
-Peter, är det verkligen vettigt?
Hm.....jag är ju och har alltid varit en klok och förståndig kille, ja, i allafall försökt att verka lite klok och normal så jag har gått på hennes taktik.
Att hon blev svårt sjuk för 18 år sedan har jag aldrig klandrat henne för, egentligen var det mitt fel som drev på att vi skulle ha barn tätt som fasiken, ja en gång höll vi faktiskt på att få två barn samma år.......om det finns yngre läsare här så vill jag varna för att det är ingen "säker period" att amma inte.
Som tur var så "avbröt" moder jord denna graviditet. Ja, i vilket fall som helst så precis året innan min Fru blev sjuk och fick behov av liggande bårtransporter så hade hon lovat mig att jag skulle få köpa en Cadcillac ifrån 1959. Det var lågkonjuktur i Sverige då och vi hade tjänat en del pengar på en aktieförsäljning, hade hittat en riktig fin "pärla" till ett bra pris.
Men som sagt, Lilla Frun blev svårt sjuk och kunde aldrig mer sitta upprätt i en bil. Men nu vore inte Oumberlige Peter just Oumberlige Peter om han inte ordnade en lösning på problemet.
Alla har väl sett filmen Ghostbusters, där en underbar Cadillacambulans ifrån just 1959 har en huvudroll. Sagt och gjort jag letade igenom hela den Amerikanska kontinenten och fann en massa fina exemplar till salu. Dyra som attan, kring miljonen de flesta, alltså helt omöjliga för den Olofssonska ekonomin.
I vilket fall som helst så har jag en annan dröm också, men en dröm som jag tänkt skjuta lite på, att helrenovera en bil ifrån grunden. Denna plan fick nu tidigareläggas helt enkelt.
Självklart så skall Lilla Frun åka bekvämt och vackert i en ambulans Cadillac ifrån 1959. Fast så har det inte blivit, det har under tiden som gått sedan hon blev sjuk blivit helt andra handikappsfordon bla en förlängd sjuktransport VW buss och en Husbil så hon kunnat sträcka ut ordentligt utan att belasta ryggen.
Så igår natt, 18 år senare så skedde det ett litet under, en kille som jag lärde känna i USA för många år sedan, Owe Malmqvist heter han, skickade ett mail till mig om att han hittat en Cadillac 59 i Montana (Han jobbar med att leta bilar i USA för Europamarknaden)
Allt stämde perfekt, priset, transporten till Sverige, allt skulle kunna fungera.........men nu börjar Fru Olofsson konstra igen, hon hävdar att hon gått med på att vi skulle kunna köpa en Cadillac 1959 i Ambulansutförande, det hade varit okej, säger hon, så mycket ambulans som hon åkt i sina dagar. Nu vägrar hon gå med på att vi köper Cadillacen ifrån Montana eftersom det varit en Hearse, en likbil alltså. Jag tycker att hon är lite "vrång" nu faktiskt, va fan, spelar det för roll, det har säkert åkt en och annan "döing" i en gammal ambulans också.
Snälla läsare, hjälp nu till att övertyga Lilla Frun alias Pockethexan att det kommer bli jättefint! Nej, nu kan jag inte sitta här och beklaga mig längre, har eftermiddagspass idag, allt i sjukvårdens tecken!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Cyberambulansförare på bloggautostradan.
PS: Cadillacbroschyren ifrån 1959 på bild är i allafall min.....alltid något sa kärringen och kysste galten!
