"Riktiga män bär rosa, hattarna har vi bara för att det är kul!"

Egentligen för trött för ett inlägg nu, men så ser jag att ännu en gång har någon anonym rackare haft problem med könsrollerna. (se kommentar längst ner förra inlägget) Det har jag släppt för länge sedan!

Vid datorn denna kväll Oumberlige Peter!

PS: Smärt och Patienföreningen Jernsaxen http://www.jernsaxen.blogspot.com/ och Oumberliga Ting stödjer självklart "Rosa Bandet"

www.rosabandet.se/

PS: Nu några uppdateringsrader på detta inlägg, inlägget skapades ju just på grund av en kommentar och följaktligen så kompletterar jag inlägget efter just en kommentar.

Den här gången trevligt nog inte anonym utan ifrån en sen tidigare bekant bloggkompis,

http://pysan.wordpress.com/ hon skrev en kommentar och undrade om jag inte borde ha lite "länkar"till läsvärda bloggar om cancer, självklart så fixar jag det, kallas väl inte för Oumberlige Peter för inte! Därför Pysan så tycker jag att alla intresserade ska gå in på just din blogg, där finns ju det en massa länkar och annat läsvärt om livet och om att leva med en svår sjukdom.

"Har ni hört om han som kröp upp därbak och försvann?"

Vet inte hur jag ska börja det är inlägget riktigt, men innan "vän av ordning" blir allt för upprörd över den en aningen ekivoka bilden så hoppas jag att jag får förklara mig.

Jag läser många olika bloggar och många handlar om barn och särskilt barns härliga sett att fundera över världen och vad som sker kring dem. Jag gillar verkligen den typen av bloggar.

Tänker ofta på hur synd det var att man inte skrev ner allt kul som våra tre barn sagt under sin uppväxt, självklart finns mycket kvar i "tanke" världen. Fast dagsaktuella barnfunderingar i bloggform blir lite speciella tycker jag. Det här inlägget är inte ens planerat utan är just ett resultat av en bild som jag hittade precis för tio minuter sedan i ett av mina barns datorer. Vi har som praxis att aldrig titta i barnens filer vad som finns men just denna bild var aldrig in sorterad och ligger ibland mina "Hus" (se inlägget nedan) så därför såg jag den.

Först såg jag faktiskt inte vad den förställde, men sedan gick det upp en "talgdank" och sedan blir jag varm inombords och minns en "påhittaberättarförstunden saga" som min 6 år äldre storebror alltid berättade för mig när jag var liten, jag ville alltid höra den om och om igen!

Ja, självklart, det var berättelsen om han som kröp upp i arschlet på sig själv och försvann!

En omöjligt bild och tanke gåta för den då 5 årige Oumberlige Peter!

Shit också! Nu blev min cykelutflykt försenad med 20 minuter pga av denna bild, oj hjälp vad händer, nu minns jag helt plötsligt ännu mer saker om att "ha prylar därbak", en kortis bara, jag lovar! Jobbade för 25 år sedan ett tag som TV,radio och video säljare som det då hette. Min mentor som var i 50-års åldern var en skön lirare som alltid hade svar på tal. Då och då så blev någon kund urförbannad på en krånglande produkt. En dag var det en man som var så förbannad att han skrek i hela butiken till min Mentor. "-Jag vill ha pengarna tillbaka, vilken djävla skit TV, den kan du köra upp i arschelet!" Min underbara Mentor svarade då kolugnt:

"- Det går inte min gode man, jag har redan en video där!"

Nej, nu måste jag iväg! Kram och trevlig Söndag på Er vänner!

Mvh hälsning ifrån Oumberlige Peter!

"Ibland blir det konstigt!"

Ja, som sagt ibland blir det lite konstigt det här med bloggandet. Att ena stunden skriva om "liv och död" (se inlägget nedan) för att nästa dag skriva om ett fantastiskt vackert hus. Fast jag hoppas du som läsare fortsätter att läsa detta inlägg, så jag får en chans att försvara/förklara mig!

Nu är äntligen mitt drömhus till salu i Stocksund här utanför Stockholm, 469 härliga kvm att röra sig på och fantastisk arkitektur av arkitekten Theodor Kellgren. Priset är lite för dyrt för familjen Olofsson 16 500 000:- men nu kommer jag till det intressanta jag hade tänkt mig att detta skulle bli det första kollektivhuset i Jernsaxen Föreningen, absolut ingen omöjlighet om man verkligen vill, huset blir hur lätt som helst att handikappanpassa och vi behöver inte bara vara personer med funktionshinder som bor där tillsammans heller, det behövs ju friska "assistenter" också. Hur många vi blir som trycker in oss i kåken får bli en senare fråga, Stiftelsen Jernsaxen måste först ha möte. Alla har självklart egna rum, finns 10-12 stycken och det går att bygga till fler. Men fy fan! Kanske vän av ordning då tycker, kollektivhus låter flummigt, inte alls säger jag då, det behöver inte alls se ut som i filmen "Tillsammans" man kan mycket väl ha kläder på sig när vi äter frukost och middag tillsammans och det går faktiskt att klippa tånaglarna så de inte raspar i parketten när man "hasar runt" i salongerna, sedan behöver vi inte ha lika politiska åsikter för att bo tillsammans heller, enda mottot är ju faktiskt att man tycker om människor och respekterar varandra, för det gör du väl? Djävlar va kul vi kan ha där!

Lite trångt? Ja, i ärlighetens namn så blir det lite trångt, men precis som i verkliga livet så befinner man sig på olika ställen i livet både fysiskt och psykiskt, Stiftelsen Jernsaxen har också fritidshus och husbilar i sin ägo och själv så tänker jag befinna mig i vinkällaren. Va, är inte du nykterist Peter, kanske vän av ordning frågar sig? Jo, i princip har jag varit det under barnens uppväxt för att vara en nykter förebild, men nu har de börjat "partaja" alla tre i all fall så nu skiter jag i det och tänkte sitta i vinkällaren med mina nya bloggpolare Rana och Flisan och dricka årgångsvin.

Ja som sagt, kan ett hus vara vackrare, om du inte tycker det, skriv inget, för då blir jag ledsen och idag vill jag vara glad. Vi har haft en lugn natt i natt, den första på över en vecka som jag sluppit vaka över "Lilla Frun", "Hexan" eller "Kryckan", kärt barn har många namn.

Ännu ett dröm och fantasiinlägg ifrån Oumberlige Peter? Kanske inte? Fundera, jag vet nämligen en "hemlighet" hur livet slutar för oss alla, under tiden kanske man ska göra det bästa av det, gör verkligen du det? Jag gör vad jag kan!

Som sagt inga svar, bara lite tankar och funderingar ifrån Oumberlige Peter!

PS: Jag glömde skriva, först in i projektet får välja rum (ler)

Kåken hittar du på http://www.residence.se/pages/forsale_villor.aspx?OID=OBJ28647_996275978 fundera på var du vill ha din plats i matsalen!

Det mest Oumberliga är ändå livet!

Trött, sliten och lite ledsen skriver jag detta inlägg efter ännu en tuff natt vi min hustrus sida.

Smärtpatient som hon är så har vi tillsammans tagit oss igenom ännu en natt tillsammans med höga doser morfin, kramper och kräkningar. Vi fixar det, inga problem, det har vi gjort nu i 15 år, fast någon vardag blir aldrig situationen. För att hjälpa henne och människor i liknande situation så har jag gjort en förfrågan om det inte behövs en ny och betydligt tuffare patienförening i Sverige, det har jag gjort på bloggen www.jernsaxen.blogspot.com Svaret är otvetydigt ett stort Ja. Jernsaxen "lever sitt eget liv" precis som den här bloggen och ofta nattetid så kommer det mail om människors olika situationer i livet, sista tiden faktiskt varje natt. Jag är nyfiken av mig så varje gång jag varit upp och "vakat och pysslat" om min "Lilla Fru" så kollar jag av mailen. Brukar själv bli sittande en stund för att lyssna på min Frus andning så hon inte "somnar in" på riktigt, Morfindoserna ligger i gränslandet.

I natt blev det extra "stökigt" här hemma och jag började faktiskt själv må illa så det blev inget nattligt mailöppnande. Det gjorde jag nu på morgonen istället efter jag ätit frukost ihop med mina söner. Bloggandets vägar äro outgrundliga, men för den som är bevandrad i besöksstatestik ser att jag ofta har trafik ifrån USA. Den kvinna som skrev till mig inatt hade sett min blogg och länken till Jernsaxen. Hon skrev att hon först hade tänkt berätta om sin bröstcancer och hur annorlunda behandlingformerna kan vara i olika länder, men inatt orkade hon inte eftersom hennes man just mist sin brorson i kriget i Afghanistan, 21 år gammal.

Kvinnan som skrev mailet är förstås Svensk så hon läser också Svenska tidningar via nätet.

Hon hade blivit helt bestört nu när hon läser att det höjs röster för att just utöka styrkan i Afghanistan Sedan fick jag beröm för Oumberliga bloggen, men hon undrade med en "cyberblinkning" om jag var helt klok? Det kan jag faktiskt inte avgöra själv, men jag avslutar med hennes egna ord och inte mina! "-Det mest Oumberliga är ändå livet!"

Pojken/unge Mannen på bilden älskade och hade hela livet drömt om att bli soldat, på sitt andra uppdrag dödades han av en förlupen kula.

Som sagt rösterna höjs för mer soldater till utlandstyrkorna ifrån Sverige. Uppriktigt sagt vilka föräldrar vill stå på en begravning i Sverige med en medalj i handen ifrån Konungen och sedan höra ett vansinnighet tal om att han/hon gjorde det för fredens skull. Fred uppnår man genom sjukvårdinsatser, utbildning och hjälp till självhjälp. Har en bekant som just nu inte gör annat än pratar om sin sons förtjänst medalj av 3:e graden som han fått mottaga ifrån Hans Majestäts hand. Vi har just nu politiker som talar sig varma för utökade utlandsstyrkor, åk själv då för i helvete! blir mitt svar, mina söner sitter kvar vid mitt bord och fostras i humanistisk anda. Våld föder våld, en klassisk devis! Tycker du jag har fel så ska jag personligen be om ursäkt när din son/dotter kommer hem i en kista och du med fast blick tittar mig i ögonen och säger att hon/han dog för den goda sakens skull!

En fundering, en tanke Fredagen den 28:e Augusti i nådens år 2009.

"Hur slö får man bli"?

Ja, det får bli dagens Oumberliga tanke! Hur slö för man egentligen bli? Svenska kyrkan har startat upp en bönesajt med förnärvarande cirka 5 000 böner inskickade av oss jordebor.
Isig inget fel men är en inte tanken med bönen enkelheten att utföra denna handling just i all enkelhet, att slå på datorn för att få fram bönen är det inte någon slags "överkurs", sedan kommer per automatik nästa fråga. Man kan ju få hjälp med bönen också precis som i kyrkan då man lägger en skriven bön i en låda, sedan sköter prästen bönen. Även där måste det ha blivit något tankefel, är prästens bön mer effektiv än min panikbön hemma på kammaren om att få slippa dö ifrån mina barn i cancer, ja inte vet jag, Oumberliga bloggen ger som vanligt inga svar, bara frågor och funderingar. Svenska kyrkan hittar du på länken nedan, Gud hittar du kanske via bön. Peter Olofsson hittar du här på Oumberliga bloggen och sjukvårdsfrågor hittar du självklart på http://www.jernsaxen.blogspot.com/ din "respirator" i sjukvårdsdjungeln!
http://www.svenskakyrkan.se/be/
Stor Kram ifrån mig till dig!

Åter till de Oumberligatingens Värld!

God Morgon Kära Vänner! Okej, du läser det här kanske på kvällen eller eftermiddagen, men för min egen känslas skull så skriver jag just "God Morgon". Har egentligen inte sovit en blund inatt då min Kära Hustru hållit mig vaken med sin "smärtproblematik". Läs gärna min andra blogg http://www.jernsaxen.blogspot.com/ , en blogg om just smärta och sjukvårdsfrågor.
Den här bloggen Oumberligating startades just upp för att "locka in" lite fler till den bloggen och på så vis få ett bredare kontaktnät. Har lyckats bra tycker jag och jag hoppas ingen känner sig lurad.
Visserligen ändrade Oumberligating bloggen både struktur och innehåll under resan gång, nu sista tiden har det blivit mer Oumberliga Tankar och fotografier, men allt här i livet hör ihop.
Ja, till saken, självklart så "förlorar" jag mig fortfarande i de Oumberliga Tingens Värld, ofta så märks som sagt inte alltid det längre på bloggen, men jag vet att många av Er som läser detta och har inredningsbloggar och designbloggar känner igen mig ifrån kommentarsrutorna.
Idag vill jag åter börja ge mig in i de Oumberliga Tingens Värld igen och som symbol för detta så vill jag presentera en bok som jag äntligen har kommit över och som saknats i min boksamling om designhistoria. Jag har otroligt nog kommit över 2 exemplar via lite kontakter, betalade 1400 för bägge ett otroligt bra pris för denna historiska designklenod ifrån 1968.
För den som nu har samma känsla som jag för just Oumberligating är nu den ena av dessa klenoder till salu, men bara till en designintresserad läsare av någon av mina bloggar.
Jag har beskyllts för att vara en dålig affärsman, så visso, men då har man inte förstått varken vad jag eller Oumberligating står för. Om du googlar denna bok så kommer du hitta en helt omöjlig prisbild allt ifrån cirka 800 kronor till helt osannolika 4 350:-, okej, skicket spelar roll.
Det exemplar jag har till salu är ett praktexemplar, det som visas på länken har ett skadat hörn.
700:- var priset plus porto, helt Oumberligt självkostnadspris med andra ord.
Är du inte intresserad köpare så tycker jag i allafall att du ska titta på länken då detta är just ett Oumberligt Ting!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Undrar du vad jag ska göra för pengarna, köpa ännu fler Oumberliga Ting så klart!
Mig når du på jernsaxen@live.se
Länk nedan till ett annat exemplar som också är till salu:
http://www.paulsmith.co.uk/paul-smith-books-346/the-machine-moma-k-g-pontus-hulten-rpsr-book-tm-1/product.html?LproductId=17584

"Va i helvete!"

Jag tog ganska många bilder på Grönan i helgen, se inlägget nedan där mina "favoriter hamnade". Så "bläddrar" jag vidare i minneskortet, och va i......här tar man en massa fina middagsbilder när vi äter på Gröna Lund och vad avslöjar de då, jo, min Dotter driver med sin Pappa. Hon ska få stryk när hon kommer hem ifrån skolan idag.....hm..fast vid närmare eftertanke så blir det nog som vanligt en puss och en kram. Fast lite obehagligt är ju att hon börjar bli lika "stökig" som sin Far. Vad heter det nu igen? Päronen faller inte långt ifrån äppelträden eller vad det plommonträdet, skit samma! Ha det gott!

Vid datorn som vanligt Oumberlige Peter!

"Ljuvlig är sommarnatten"!

Tradition sedan 20 år tillbaka hos Oumberliga Familjen är ett besök på Gröna Lund helgen innan skolstarten. Jag skulle kunna berätta om att i Lördags när vi var där så fanns det ingen möjlighet till att parkera så "Lilla Frun" kunde ta sig in på området. Som vanligt dispyt med en korkad vakt (vaktbolag) i parkeringsfrågan. Det ordnade sig till slut, men bara pga eller tack vare Gröna Lunds alltid hjälpsamma personal. Men det tänker jag inte berätta om, utan jag berättar istället hur trevligt allt blev väl inne på området och sedan tänker jag berätta om att det blev en mycket fin kväll i Stockholmsnatten!

Vid datorn som vanligt Oumberlige Peter, din Måndagsglädjespridare i Bloggöknen!

Peter ger en bekännelse samt Lördagskväll i "Troppan"!

Pinsamt, nu har det hänt igen min Fru har avslöjat mig på toaletten igen, bokstavligen med byxorna nere, läsandes en tidning som hon inte alls gillar. Jag har försökt sluta köpa denna tidning i flera år nu, ibland går det månader innan jag "faller tillbaka" till min last, men som sagt igår fick jag ett "återfall" och lusten slog till med en okontrollerbar lust att läsa och se på bilder i min favorittidning..............Boat International, se http://www.boatinternationalmedia.com/ Ja, mycket riktigt det är en båttidning, men inte vilken simpel sådan som helst inte, utan en tidning med riktiga båtar. Ja, ni vet sådana båtar som kostar cirka 100 miljoner och uppåt. Ska man drömma så ska man fan i mej göra det ordentligt, det har alltid varit mitt motto.

Självklart så får det stanna på "drömplanet" för det finns mycket problematik när det gäller dessa storslagna drömmar och som den egentliga realist så finns det många praktiska hinder.

Ett av dem är ju "Lilla Frun", aktiv miljöpartist, fungerar inte så bra om man har en man som kör upp cirka 27 000 lite bensin på en helg. Sedan är det här med finansieringen, jag är ju så pervers i mina drömmar så jag kontrollerar alla offentliga båtregister vilka som äger båtarna/vilka företag, för det mesta så är det faktiskt lite "halvskumma" verksamheter som bedrivs för att köpa loss dessa skönheter. Vapen, rysk olja förekommer faktiskt ganska ofta som branscher som man behöver sysselsätta sig med för att få ihop lite stålar! Lotteri i Sverige fungerar inte heller så bra, fast då och då ligger vinsterna på lite över 100 miljoner då brukar jag satsa några kronor (och samtidigt smyga iväg och köpa tidigare nämnda tidskrift).

Fast uppriktig sagt så är 100 miljoner kaffepengar i dessa sammanhang, så när vinsterna utomlands just nu i Florida och Italien ligger på cirka en miljard då ser jag till att lite Lottokuponger till dragningarna där lämnas in. Som sagt ska det drömmas då ska det fanimej göras ordentligt, trisslotter är bara till för amatörer!

Förra sommaren lyckades jag dock "lura" min älskade Lilla Fru lite, bokade en camping precis brevid Saint Tropez så när det var Lördagskväll där då samlas några av Medelhavets stora yachter där för mingla i hamnen, de flesta så stora att de måste ligga kvar på redden utanför, men då tar men helt sonika och hissar ner en mindre båt och åker in i hamnen.

Klicka nu på var och en av båtarna, letar du noga så kanske du hittar en riktig kändis, fast de riktiga skönheterna är förstås båtarna!

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!

PS: På en av bilderna så står det en tjej längst bak och vinkar. Hon är svensk, pratade med henne i hamnen senare, hennes enda uppgift är att hela tiden vara beredd att passa upp på den feta båtägarens Fru, man ser "flodkossan" ligga och vältra sig om man tittar på förstoringen.

Jag lovar att vinner jag Italienska Lotto cirka 1,3 miljard så lovar jag att vi har bloggkonventet på min nya båt nästa sommar och alla som kommenterat på detta inlägg får följa med och jag lovar dessutom att själv servera drinkarna. Det här med tjänstefolk är inte riktigt min "påse"!

Hallå där Peter Olofsson!

Just det! Hallå där Peter Olofsson! Har en kompis som heter Kenneth, jag skulle också vilja heta Kenneth, fast inte pga att det är något särskilt fint namn i mitt tycke, utan för att de som heter Kenneth verkar ha det mycket roligare än vi som heter Peter! Gå in på www.kennethklubben.se så får du se vad jag menar.

Ni som vet att jag är idéernas och handlingarnas man förstår att jag självklart försökt göra något åt saken. Jag startar självklart upp en Peter Klubb! Det är det det här inlägget handlar om.

Gjorde för några månader sedan ett massutskick via nätet till alla som heter Peter Olofsson, ja alla som jag kunde hitta via offentliga söksidor och myndigheter, det blev431 stycken som det sidan gick att få en aktuell mailadress till. Men var det inte folk som heter Peter du var ute efter kanske vän av ordning då undrar? Jo, det stämmer men i inledningsskedet och för enkelhetens skull så började jag med Peter Olofssonarna. Hur tror ni det gick? Blev min dator överhettad?

Knappast, det gick bokstavligen åt helvete! Inte ett svar, en kille hörde av sig och undrade om det gick bra att heta Per i klubben, han hade läst sin bor Peters mail. Han fick såklart nej!

Jag har ju tidigare tagit upp det här med manligt och kvinnlig så jag körde en "fuling".

Jag skickade ett mail ifrån en påhittad kvinna som jag självklart kallade för Petra hon ville också starta en klubb fast men en helt annan "inriktning", detta gjorde jag också för att kontrollera att mina tidigare mail om Peter Klubben kommit fram. Vilket gensvar, då djävlar i min "lilla låda" blev det fart på mina namne, mangrant så svarade man gladeligen denna "Petra" utom cirka 40 stycken (enligt statisktiska undersökningar så är 10 procent av befolkningen homosexuell).

Egentligen så skulle jag nu det kommande året varje dag publicera ett inlägg med ett nytt svarmail varje dag ifrån en Peter Olofsson! Men jag avstår vill varken genera Er Kära läsare eller mig själv, med att visa vilka "liderliga sällar" vi Peter Olofssonar är!

Funderar nu på att byta namn vad tycker ni låter Kenneth Olofsson bra, men innan jag gör det så måste jag kolla upp gruppen med namnet Kenneth också! Ska efter detta inlägg testa hur seriösa dessa grabbar är genom att skicka ett massmail ifrån Hanky Kenna och se vad det skickar för svar!

Vid datorn som vanligt Peter "Kenneth" Olofsson!

PS: Vänner har ni sett att jag har en anonym Beundrarinna som kallar mina inlägg för "Pärlor till svin". Inte särskilt snällt tycker jag, fick en känsla av att hon kanske inte mår så bra eller han, man vet ju aldrig med internet vem som är vem. (Se kommentar 5 under förra inlägget)

Okej, det är Fredag jag lägger ner stridsyxan ett tag!

Förlåt förlåt Kära Vänner! Ser på mina kommentarer att jag var alldeles för bråkig och jobbig i förra inlägget så nu ska jag tillbaka lite till Oumberliga Tings rötter, ja alltså, de Oumberligatingens värld! Men snälla först kan jag väl få berätta att jag varit lite "stökig" idag igen och de har jag varit med ledningen för Svensk Bilprovning! Jo, jag vet att "intresseklubben antecknar för fullt"!

Så här ligger det till vi har faktiskt en Limousine till personbil, den är förlängd och den har ett extra baksäte bara för att Lilla Frun ska kunna ligga när vi är ute och åker och inte för att vi ska se ut som det är "kändisar i stan". För att göra en historia kort så har inte Svensk Bilprovning lyckats få in i sina dataregister att bilen är för lång för att besiktigas i besiktningshallen för personbilar utan måste gå i hallen för lastbilar pga av sin längd. Varje år i sju års tid har jag nu ringt och försökt och boka in den i lastbilshallen för besiktning men det går inte, datorn säger stopp, eftersom den är registrerad som en pesonbil. I lika många år har jag nu varit i kontakt med huvdkontoret för att få hjälp, idag hade jag dessutom samtalat med högsta chefen, mycket trevlig person vill jag säga, men hon tyckte att problemet för "försumbart" eftersom de rörde ett så fåtal bilar i Sverige?????? Att ändra i datasystemet skulle bli för dyrt, men nu har jag fått regionschefens privata nummer så han/hon kan personligen ringa och boka in mig på valfri lastbilsbana i Stockholm!!!! Vilken service en personlig inbokare, är det jag eller världen som är galen?

Apropå data och Oumberligating, titta vad jag hittat till min dator och sminktokiga dotter!

Allt som gör "två flugor på smällen" samtidigt platsar helt klart på Oumberliga bloggen!

Önskar självfallet en trevlig helg till de läsare som trots allt orkar med!

Kram ifrån Oumberlige Peter!

"Jag och en bulldjävel"!

Ja jag vet, det kanske är lite svårt att hänga med i svängarna när det gäller Oumberliga bloggen.

Igår lät jag "den" gång i graven igen och du som varit med ett tag nu vet att det händer titt som tätt. Fast det som var nytt igår var väl texten på stenen! Ja, egentligen så var det kanske inte riktigt någon nyhet det heller, för visst "blixtrar" mitt riktiga jag till ganska ofta här på bloggen och jag skrev redan i uppstarten av bloggen "att är jag inte glad så är jag förbannad", numera lutar det lite mår åt det förbannade hållet. Fast sista tiden i allt psykologidravel så har just det här med att reta upp sig och bli riktigt förbannad nästan "löjlighetsgjort" och det gör mig också djävligt förbannad. Det brukar låta att, det är ändå ingen idé att reta upp sig det lönar sig inte, det tar bara bort en massa energi osv. Kvalificerat skitsnack säger jag då, sådana fraser kommer bara från lojja människor som aldrig uträttat ett skit säger jag då. Jag kan tala om att min ilska är alltid konstruktiv och leder alltid till resultat. Det kan gälla i stort som smått! Som på bilden ovan, ännu en taskigt gräddad kanelbulle, kan man bli mer irriterad. Där är jag inne på min tredje nya bulle, ska det vara så djävla svårt att låta bulldjävlarna vara inne i ungen tillräckligt länge, vad är problemet. Jo, ännu en loj djävel som inte orkar låta bullen vara i ugnen tillräckligt lång tid. Och varför? Jo för att då måste man passa bullarna lite längre, men om man bara bestämmer sig för att ta ut dem då kan man snabbt gå och sätta sig och läsa i en tidning igen. Jo, så ser det fan ut nästan överallt idag! Slöa slashasar överallt så långt ögat når!

Okej, det är en bulle vi pratar om, men den får stå som symbol för mycket slöhet och likgiltighet här i tillvaron!

Ännu mer upprörd och förbannad blir jag när jag läser i morgonens Svenska Dagblad en artikel om att människohandeln växer mest bland de yngsta i världen enligt en ny rapport.

Vad är det för djävla generalknas som pågår i världen och tyvärr inte bara ute i världen, finns en hel del som inte låter barnen vara i fred här i Sverige heller. Tråkigt nog så kan jag inte skriva här på bloggen var jag tycker, då blir den ned släckt, ja, det är faktiskt sant. Trots att jag nu gjorde reklam för Svenska Dagbladet så har de kopplat bort min länk och kopplingsfunktion så att jag kan länka direkt till en artikel där. Det finns ju en liten ruta brevid varje länk där det står "anmäl". Åsikter är alltid obehagligt för vissa. Jag har djävligt mycket åsikter och jag står upp för

dem till hundra procent och frågar du mig så ska du få belägg för det jag tycker och varför.

Vi har två huvudämnen i samhället som det inte borde vara något problem att fixa, om man ville, och då lägger jag tyngdpunkten på ordet vilja, våra politiker vill inte, helt klart för då hade dessa två huvudpunkter jag nu kommer nämna varit uppe högst upp på agendan dagligen. Det är den ökade droginförseln och barnpornografi frågan. Jag lovar det går att fixa om man vill, men tråkigt nog så verkar ingen riktig vilja finnas. Säg nu inte till mig att allt går inte att fixa.

Då pratar du med fel person jag har fixat mycket under åren för att min Fru och mina tre barn ska ha ett bra liv trots 15 års svår sjukdom för min Frus del. Jag har haft två jobb för att kunna få den här familjen att fungera ekonomsikt, jag har kräkts av trötthet, jag har hotat och jag har skrikit för att få min vilja fram och då har det bara ändå handlat om "mänskliga rättigheter" och lagstadgade rättigheter. Kan nog säga efter den här sommaren att jag nått mitt mål, att fått mina tre unga vuxna/tonåringar till barn att fungera i ett kollektivt samhälle, glada och lyckliga men ändå kritiskt granska sin omgivning. Självklart så har "Lilla Frun" en stor del i det också.

Jag kommer att kämpa på till "sista blodsdroppen" jag lovar, det finns mycket kvar att göra både familjärt och samhällsmässigt, men det kan jag inte riktigt skriva om.

Nu ska jag åka hem till en kille som "mordhotade" mig via mail när jag skrev ett inlägg om manlig omskärelse, vilken idiot, använda sin egen dator, det är 2009 nu, pucko. Jag lovar jag ska bara "krama om dig lite" och "prata" puss på dig, vi ses! Jo och vet ni vad jag ska göra sedan, jag ska ta med mig mina två små virkade tygmöss (se inlägg nedan) till Hagaparken i Stockholm och visa dem hur stora delar av den allmänna parken som ska stängas av nu när Prinsparet fått slottet som ligger där i present av vår regering och mig som skattebetalare Inte så långt därifrån ligger Karolinska Sjukhuset som nu stänger sin musikterapi avdelning får svårt sjuka och döende cancerpatienter för att det inte finns pengar! Gå nu in på min andra blogg www.jernsaxen.blogspot.com och lägg till dig som följare, det är det minsta man kan göra för att uppmärksamma sjukvårdproblematiken. För en sak är saker vi hamnar någon gång inom sjukvårdens ramar antingen man vill eller inte, det är bara en tidsfråga!

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson din stör rätt upp i byråkratins feta arschel!

PS:Blir du lite orolig och ängslig när du läser dessa rader och tänker att den här mannen vill jag absolut inte synas ihop med inte ens i bloggsammanhang då tycker jag du ska gå med i någon harmlös organisation istället, finns flera att välja på, ta gärna en där ordförandearvodet ligger i intervallet 500 000-900 000, man får då alltid så kompetenta personer när man betalar de summorna!

Slutord!

Jaja, jag vet att det börjar bli tjatigt nu!

Jaja, jag vet att det börjar bli tjatigt nu med mitt photoshopande! Men kombinationen av att det just kom en regnskur och att jag har en djäkligt fin bild på mig själv gör att jag inte kan låta bli att "leka" lite. Verkliga livet hittar du i inlägget nedan!

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!

PS: Hörs det inte en sång någonstans? ......................................för jag har bara regn hos mig........................lyssna....så hör du den också..........visst....inte behövs det någon youtube länk inte?

"Att våga ge sig ut i världen"!

"Att våga ge sig ut i världen" får bli rubriken på dagens inlägg, men den rubriken menar jag inte bara att resa ut i verkliga livet, utan också att prova på något annorlunda och nytt och inte bara köra på i gamla "hjulspår". (Visst är det otroligt att Oumberlige Peter har börjat använda liknelser, har ju tidigare skrivit vad jag tycker om det, men eftersom detta inlägg just handlar om "förändring så passar det mer än väl just nu)

Jag har ju mina två bloggar dels den här och sedan http://www.jernsaxen.blogspot.com/ min blogg om fysisk smärta, sjukvård, rehab, mm Jernsaxenbloggen är ju en tydlig blogg med en tydlig profil, med Oumberliga är det lite annorlunda, började med visionen att handla om Oumberliga ting i ordets rätta bemärkelse, möbler, antik och inredning. Jag tar visserligen upp sådant fortfarande men numera är det helt klart mest Oumberligatankar och upplevelser jag skriver och berättar om.

Det dagens fundering gäller är just det här med hur mycket variation vill vi egentligen ha, i bloggvärlden så har de flesta bloggar en tydlig nisch, i min "lilla bloggsosfär" är det mest inredning, foto och design som gäller. Blir glad att jag "välkomnats" i dessa världar av de flesta, dock inte alla.

Ser det tydlig nu efter nästan ett års bloggande, vissa håller hårdnackat på sin profil och gör inga avvikelser ifrån sin "affärsidé". Nu begär jag absolut inte att man ska ändra på sin "profil", nej, absolut inte men man blir ju extra glad när nischade bloggainnehavare faktiskt svarar och man får "kontakt" över "bloggränserna" trots skillnaderna i bloggarna. För det är ju skillnaderna som berikar. Se på bilderna ovan som jag tog på Öland (dagen efter händelsen på campingen som jag skriver om i inlägget nedan), på bilderna Tage och Tilda som jag "adopterat" ifrån Veronica Tingvall som har den livsbejakande bloggen www.ulligagulligasaker.blogspot.com Dessa två "möss" skapade mycket debatt och prat vid fotograferingstillfället och satte igång fantasin både på ett flertal vuxna och barn. Först reagerade några vad är det där för "knäppis" som ligger och fotograferar två tygfigurer mitt på gångvägen till havet. Jag berättade då för de "nyfikna" att det är familjen Olofssons maskotar som nu är ute på sin första riktiga långa resa. Okej, andra resa blir det eftersom de reste ifrån Veronicas hem i ett kuvert hit till Stockholm. För barnen som kom ned tidigt på stranden för att leka så blev jag en livslevande Staffan Westerberg fast med den skillnaden att Trädgårdsmössen Tage och Tilda står för allt vackert och trevligt i världen och inte alls någon "storpotät" i underjorden!

Nej, Tage och Tilda som är två trädgårdsmöss i sina bästa år är nu ute och upptäcker världen, både i stort och smått. De kommer att dyka upp då och då både här och på Jernsaxen bloggen för att se på "världen" med nya ögon! Hoppas också att vi i bloggvärlden vill "öppna våra ögon" och "kliva in" i varandras bloggvärdar för att förhoppningsvis se på saker kanske med just nya ögon! Som sagt inga svar, inga frågor, bara en stilla fundering och tanke ifrån Oumberlige Peter!

Att vara "folklig" har sitt pris!

Nu ska det bli ett sjuhelsikes långt inlägg, så gå och hämta något att äta och dricka innan du börjar läsa. Det finns de som säger att ingen läser långa inlägg, helt fel, säger jag, mina "läsare" älskar långa inlägg?

Min Dotter och en del vänner i bekantskapskretsen brukar reta upp sig lite på mig och på min "bror duktig" mentalitet! Så nu när min Dotter verkligen bad mig att vara som andra vuxna och inte så djävla ordentlig så bestämde jag mig för att uppfylla hennes önskan på alla punkter!

Nu djäklar i min lilla låda ska jag vara som gemene man och vad gör man så här i augusti i sommar värmen för att just vara som de flesta andra vuxna är, enligt min Dotter alltså!

Jo, helt sonika så tar man husbilen till en campingplats och bor trångt ihop med en massa andra människor Nu kan jag aldrig riktigt bli kvitt "Bror Duktig" stämpeln eftersom jag för la campingbesöket i samband med en anställningsintervju på Öland!

Ja, nu är ju inte min Dotter nöjd bara för att vi bor på en campingplats inte, självklart så måste också en del andra vuxenattribut uppfyllas. Sagt och gjort, vad göra, självklart så ser man till att man blir bjuden på en kräftskiva tillsammans med en andra massa glada campare.

Nu är det inget problem varken för mig eller min Fru att bli inbjuda på en kräftskiva med en massa främmande människor, vi är bägge två sociala mästare på att vara allmänt trevliga.

Nackdelen med att vara en umgängesmästare av klass som jag är, är att då vill alla bjuda på alkoholhaltiga drycker, helt enkelt blir slutsatsen att desto trevligare man/jag är desto mer sprit blir man bjuden på och per automatik så blir kontentan av det hela att man blir "djävligt packad" också. Jag vill alltid uppfylla mina barns önskningar och en av dessa önskningar var just:

-Pappa, drick som alla andra vuxna för en gångs skull!

Sagt och gjort, kräftor, snaps, rökta räkor, makrill intogs med ett glatt humör! Sedan ännu mera snaps, whiskey och så slutligen några Irish Coffee i månskenet. Ja, i sanningen namn så blev det några pilsner i "folklighetens" namn också. Just ölen skapade just kvällens dilemma. Så "folklig" att jag "kastar vatten" i det fria är jag dock inte så jag skulle leta upp en toalett var tanken.

Innan jag berättar vidare så måste jag ställa en fråga till dig käre läsare av Oumberliga bloggen, har du någonsin varit på nordens största campingplats, alltså Böda Sand på Öland? Om du någon gång varit där så kanske du kan ana vad som händer där om man ska "ge sig ut på promenad" lite överförfriskad nattetid!

Det finns vissa svårigheter att både finna och hitta tillbaka efter toalettbesök på denna jätte turist anläggning, vi bodde på campingnummer någonting kring 2500 (ja, du läste rätt, campingtomtsnummer cirka 2500) då bodde vi alltså bara i mitten någonstans så tänk dig hur djäkla stor denna anläggning är.

Ölänningar vill inte bli kallade för smålänningar, men en gemensam nämnare har de i allafall och de är att de milt sagt "sparsamma" av sig, det märks tydligt när man vandrar runt lite glad i hatten i mörkret på denna camping, knappt en enda djävla lämpa någonstans.

Så när jag äntligen glad i hågen hittade fram i mörkret till någon av de flertal servicehus som finns på området så var lyckan stor. Värre blev det när jag skulle hitta tillbaka till kräftskivan, vet inte riktigt hur det gick till men så här i efterhand så förstår jag att jag av någon konstig anledning gick in på toalettsidan men kom ut igen på baksidan via duscharna. Allt blev då bakvänt på något underligt sett så jag gick tillbaka fast åt felhåll. Så när jag kom tillbaka till stugområdet där jag trodde vi var på fest så var det i fel stugområde. Hjärnan fick inte riktigt ihop det måste jag säga, var hade 30 glada vuxna tagit vägen? Hur hade festen kunnat sluta så fort? En massa frågor hopade sig och sakta kom "skräcken" över mig, va i helvete är det här? Tänk, tänk, tänk , sagt och gjort, det finns skyltar vid varje kvarter för att barn ska hitta hem och känna igen sig vad de bor.

Sagt och gjort, men inte ens skyltdjävlarna stämde! Vadå "snigel" vi bor ju på "hajen"!

Ångesten började sprida sig i kroppen, jag var helt klart vilse, fruktansvärt obehaglig känsla och mörkt som attan och hjärnan kunde inte riktigt rationellt greppa vad som pågick.

Att människor som bor på campingplatser skulle vara så djäkla folkkära och sociala, det är fan i mig en myt, knackade på i flera av campingstugorna och inte en enda djävel ville låna ut en "campingkarta" till mig så att jag kunde hitta tillbaka, men först och främst utröna var jag var på campingen. Jaja, kallar man sig för Oumberlige Peter så får man väl reda ut situationen själv, sagt och gjort, bara att helt enkelt arbeta sig igenom kvarter för kvarter för att efter nästan en timmes letande hitta den djäkla glada"Hajskylten"!

När jag äntligen hittade tillbaka så fick jag bannor av min älskade "Lilla Fru" för att jag varit borta så länge, min Dotter hade också blivit orolig vad som hänt!

Ja, så kan det gå när man är allt för "folklig"!

Kan tillägga att jag gjorde annat som campare också gör, sitter på toaletten i rader om tio och hör varenda kroppsljud som avges trots att högtalarna i servicebyggnaden spelar radio Kalmar på högsta volym!

Ja, som sagt Oumberlige Peter funderar lite kring det här med att vara "vanlig" och "folklig", inga svar bara en massa frågor?

Vid datorn som vanligt Peter Olofssson!

Vafan! Nu är jag tillbaka!

Ja, va fan, nu är jag tillbaka till bloggandet efter några veckors "frånvaro"! Har varit djäkligt nära flera gånger nu att "radera" hela skiten, men så var jag på lite "söka jobb turné" och kom hem för någon dag sedan och sätter mig för att rannsaka mig själv och se vad jag skrivit för "klokheter" på bloggen. Vad finner jag! Jo, killen är ett geni! Inte kan jag radera alla fina och läsvärda inlägg som jag gjort det senaste året inte, det är inte bara klokt och fint skrivet, det varvas också med en djäkla massa fina bilder och självklart en lika stor mängd underbara kommentarer ifrån mina "bloggberoende" cybervänner! Alltså helt klart en helt Oumberlig blogg alla kategorier

I Fredags hittade 60 nya läsare hit, fast jag inte bloggat på flera veckor, det säger inte lite det!

Så nu fortsätter jag där jag slutade, självklart så kommer jag "vässa" den här bloggen ytterligare, det är inget hot, det är ett löfte, jag lovar. Min personvalskampanj kommer självklart också att fortsätta under sensommaren och hösten. Väl mött!

Vid datorn Oumberlige Peter, din stör rätt upp i tråkigheten!

PS: Skriv nu ingen fånig kommentar om att det är läppstiftsreklam jag gör, jag gör allt för pengar och lite till!