Trött, sliten och lite ledsen skriver jag detta inlägg efter ännu en tuff natt vi min hustrus sida.
Smärtpatient som hon är så har vi tillsammans tagit oss igenom ännu en natt tillsammans med höga doser morfin, kramper och kräkningar. Vi fixar det, inga problem, det har vi gjort nu i 15 år, fast någon vardag blir aldrig situationen. För att hjälpa henne och människor i liknande situation så har jag gjort en förfrågan om det inte behövs en ny och betydligt tuffare patienförening i Sverige, det har jag gjort på bloggen www.jernsaxen.blogspot.com Svaret är otvetydigt ett stort Ja. Jernsaxen "lever sitt eget liv" precis som den här bloggen och ofta nattetid så kommer det mail om människors olika situationer i livet, sista tiden faktiskt varje natt. Jag är nyfiken av mig så varje gång jag varit upp och "vakat och pysslat" om min "Lilla Fru" så kollar jag av mailen. Brukar själv bli sittande en stund för att lyssna på min Frus andning så hon inte "somnar in" på riktigt, Morfindoserna ligger i gränslandet.
I natt blev det extra "stökigt" här hemma och jag började faktiskt själv må illa så det blev inget nattligt mailöppnande. Det gjorde jag nu på morgonen istället efter jag ätit frukost ihop med mina söner. Bloggandets vägar äro outgrundliga, men för den som är bevandrad i besöksstatestik ser att jag ofta har trafik ifrån USA. Den kvinna som skrev till mig inatt hade sett min blogg och länken till Jernsaxen. Hon skrev att hon först hade tänkt berätta om sin bröstcancer och hur annorlunda behandlingformerna kan vara i olika länder, men inatt orkade hon inte eftersom hennes man just mist sin brorson i kriget i Afghanistan, 21 år gammal.
Kvinnan som skrev mailet är förstås Svensk så hon läser också Svenska tidningar via nätet.
Hon hade blivit helt bestört nu när hon läser att det höjs röster för att just utöka styrkan i Afghanistan Sedan fick jag beröm för Oumberliga bloggen, men hon undrade med en "cyberblinkning" om jag var helt klok? Det kan jag faktiskt inte avgöra själv, men jag avslutar med hennes egna ord och inte mina! "-Det mest Oumberliga är ändå livet!"
Pojken/unge Mannen på bilden älskade och hade hela livet drömt om att bli soldat, på sitt andra uppdrag dödades han av en förlupen kula.
Som sagt rösterna höjs för mer soldater till utlandstyrkorna ifrån Sverige. Uppriktigt sagt vilka föräldrar vill stå på en begravning i Sverige med en medalj i handen ifrån Konungen och sedan höra ett vansinnighet tal om att han/hon gjorde det för fredens skull. Fred uppnår man genom sjukvårdinsatser, utbildning och hjälp till självhjälp. Har en bekant som just nu inte gör annat än pratar om sin sons förtjänst medalj av 3:e graden som han fått mottaga ifrån Hans Majestäts hand. Vi har just nu politiker som talar sig varma för utökade utlandsstyrkor, åk själv då för i helvete! blir mitt svar, mina söner sitter kvar vid mitt bord och fostras i humanistisk anda. Våld föder våld, en klassisk devis! Tycker du jag har fel så ska jag personligen be om ursäkt när din son/dotter kommer hem i en kista och du med fast blick tittar mig i ögonen och säger att hon/han dog för den goda sakens skull!
En fundering, en tanke Fredagen den 28:e Augusti i nådens år 2009.
9 kommentarer:
Hej ..Det är verkligen tråkigt att läsa hur dålig din fru är..Jag blir riktigt ledsen..Ser mina egna krämpor som en droppe i havet..Nu har jag varit hemma från min praktik igen i tre dagar och ångesten över det är jätte jobbig..Inte så mycket över att faktum är att min kropp inte orkar men över vad som sägs bakom min rygg då jag vet att skvallret håller damerna uppe där jag praktiserar..Trist att man inte kan få vila för att man har ont utan att andra tror man är lat..Skall till läkaren på Måndag och det känns skönt..Väntar på remiss till Gottfries kliniken i Göteborg och hoppas genom dom få nån typ av förändring i livet..
Usch nu använder jag dig som en psykolog,,det va inte meningen orden bara trillade över mig..
Inte alltid jag kommenterar det du skriver men jag läser nästan alltid det du skriver..Alltid nått nytt att komma med..Nu önskar jag dig en riktigt bra dag så gott det går och en tanke till lilla frun..Kram Från Fare
Ojj...
Hör att ni haft en tung natt. Din fru och du kämpar tappert. Finns nog många som skulle kastat in handduken för länge sen. Hoppas verkligen att det finns nåt mirakel som hjälper er.
Blev också tagen av de resterande orden. Vilken tragedi att få ett sånt
besked. Håller med deig i allt du skrev. Hur man kan påstå att det är värt att dö i strid för sitt land är ofattbart. Och precis den tanken har jag också haft. Att politikerna som planerar detta kan ju skicka sina egna nära och kära. Då får vi se hur reaktionen blir.
Peter, du är ju en fantastisk person som orkar finnas för så många andra som har det svårt på olika sätt. Men du vet väl om att du är oumberlig...
Sänder dig och lilla frun en stooooor kram med önskan om en lugnare helg
kramar Viveka
Mycket starkt inlägg. Du och lilla frun har haft er egen strid genom åren. Er fiende har varit smärtan!
Ett krig är ett krig! ofta meningslöst! ibland ett måste!.
Stora kramar Ronny
Snälle Peter - när sover du?
Du kanske gick till sängs när dina barn gått till skolan?
Jag tror inte att gemene man angagerar sig när det gäller Afganistan. Vi styrs mycket av media och det är relativt tyst om vad som händer där. (eller så har jag följt med slarvigt)
Men alla fredsbevarande styrkor är utsatta. Vid samtal med soldater i Afganistan sade en att han visste att han kunde dö. De är där frivilligt. Är det av idelogi eller av spänning man är där?. Jag tror inte att det är någon föräldrer som är glada att ha sina söner/döttrar där. Jag slulle vara förtvivlad.
Nu hoppas att du och familjen får en lugn och trevlig helg.
Kram
P.s.
Tack för din trevliga kommentar.
Husbonden heter Herrn och han är ute och seglar i helgen.
D.s.
Jävlar vad rolig du är...sitter du med tidtagarur oxå *skrattar* gott...du är så välkommen och prata mer på min blogg jag gillar ditt sätt att lägga fram saker sedan hyser jag en viss beundran för dig och vad du har gjort i ditt liv hjälpt din hustru och funnits för dina barn..mycket strongt av en man :-)
Hoppas du får en jäkla bra helg det skall jag iaf...kram på dig
Åh. Och hur gammal är den där gossen? Arton? Jag försöker att inte lipa.
Jag läser också om er natt och er tillvaro. Jag saknar ord. Jag tänker på er och vill GE.
"Rana missade att skriva det latinska namnet, nu blir jag orolig, verkligen Rana, du är väl rädd om dig?"
Din gamle skojare. Förmodligen är det nåt fel på mig; jag fattar inte varför jag tycker att det är så jäkla roligt av att bli näpsad så.
(En av de elakaste, roligaste, gulligaste kommentarerna jag nånsin fått, var när du skrev "Rana är verkligen hård mor de hårda" när jag synnerligen flirtigt hade avspisat big-booty-lover i Fittja. Du vet hur man är sarkastisk på ett sätt så att man blir osäker på hur förolämpad man egentligen har blivit.)
Massor av kramar, R
Och extra pussar till Hexan.
Hej!
Vilken suveränt inlägg. Jag har funderat en hel del på kriget i Afghanistan och att vi faktiskt aktivt deltar från svenskt håll. Kan vi säga att vi nu är i krig, för första gången på, tja 200 år?
Styrkekram till dig och de dina för det ni går igenom. Och tack för att du väntat på mig och min blogg. Det har varit en lång stund utan alla vänner i bloggsfären.
Ska bli så kul att "språkas" igen,
kram Tojjan
Skriver några rader och vill tala om att Ni missade inte så mycket på Sala mässan.
Det var snart gjort att ta sig runt där och sååå varmt det var i mässhallen och jag bara längtade hem.
Hade smort in ryggen med värmande och smärtlindring och tagit på extra varmt för att klara dagen,så jag höll på att smälta bort.....
Skönt att komma hem igen....
Hoppas nu att Frun mår bättre och att ni får en bra natt och en skaplig helg.
Sköt om er!
Kramar!
Hej Peter!
Verkligen tråkigt att höra att du och din fru har det så kämpigt. Din fru är verkligen en kämpe och du med för den delen som stöttar henne igenom de jobbiga nätterna.
Jag blev lite skakig när jag läste ditt inlägg. Jag har inte sagt detta till många men eftersom inlägget handlar om utlandstjänstgöring och militären så känner jag verkligen med kvinnan som skickade ett mail till dig. Min pojkvän omkom nämligen i en militär olycka för fem år sedan. Men han var inte utomlands han gjorde lumpen i Stockholm.
Min pojkvän var 20 år och hade hela livet framför sig och det hade den här killen som omkom med.
Det är upp till var och en att bestämma men jag tycker det är hemskt att unga killar som har hela livet framför sig väljer att gå ut i strid för sitt land.
Mitt motto är att ta vara på livet medan man lever det.
Tack för ett bra inlägg!
Kram Frida
Skicka en kommentar