Det finns ju olika former av "kultur", ordet innefattar så mycket, i tre timmar var jag med min Kära Hustru som ledsagare på Stora Kulturbloggarpriset i Lördags, hur trevligt och kulturellt som helst. Fast mina tankar var på annat håll.....Svensk möbelhistoria, kultur för mig när det är som bäst!
Jag jobbar mycket just nu så denna vecka finns det endast en dag ledig och det var just den Lördag som var i helgen.
Lilla Fruns handikapp gör att hon pga svår smärtproblematik inte orkar så mycket, ett kulturevenemang på 3 timmar är redan för mycket! Men och det är ett stort men, min Fru älskar mig och känner till mina "behov"!
Två gånger under kulturevenemanget smekte hon mig och sa lugnt:
"-Var inte orolig Peter, jag orkar, du ska få träffa "henne", jag lovar!"
Orden var värmande och lugnande, det ges inte så många möjligheter till ett sådant möte.
Visst orkade Lilla Frun, tack och lov, med lite extra Morfin i blodet så orkade hon med en vända till Bukowskis Auktionsvisning. Fast Lilla Frun är grym och metodisk, först tvingade hon mig att gå en runda på måleriavdelningen, men mina tankar var på annat håll, på ovanvåningen visste jag vad som väntade...........där stod hon i all sin litenhet och prakt, med graciösa ben, lätt gyllenbrun och smyckad med guld och väntade på att få beröras av mina händer!
Bukowskis personal är alltid förstående och trevlig mot mig.........så ingen i personalen hindrar mig när det är dax för en varsam men fast examination av det Lilla Undret!
Över 200 år gammal, känns inte alls, ytan lika glatt och fin som när den lades och polerades av Georg Haupt. En spricka löper över hela bordsskivan, men även det förstärker skönheten, den berättar om tiden och livet som hon varit med om, precis lika vackert och sensuellt som det halvmeterlånga ärret som löper på min Hustrus rygg och ner över stjärten!
Jag läger mina fingertoppar under lådans kant...........vänder min blick mot den kvinnliga intendenten.......hon nickar lätt, hon förstår precis vad jag är pågång att göra........att försiktigt öppna lådan och skåda in i det "innersta".......i möbelns själ!
Försiktigt drar jag ut lådan.........den glider helt friktionsfritt och plötsligt så står jag där med den i bägge händer! Lätt darrande så vänder jag försiktigt på den och där är beviset på att "hon" är en äkta skapelse av Georg Haupt!
”fait à Stockholm Chez Georg Haupt Ebeniste du Roy” står det med lite suddiga bläckbokstäver i lådans botten, jag är nära till tårar, kan det bli vackrare!
Jag sätter tillbaka lådan efter att ha utforskat varje skrymsle...........jag för in lådan i dess hålighet........viskar ett tack.........min puls börjar sakta återhämta sig!
Lilla Frun har väntat tålmodigt........hon tar min hand och säger snällt som vanligt........"kom Peter så går vi och köper några trisslotter"............känns lite bättre på så vis......drömmen blir inte så omöjlig då!
När vi sedan går därifrån så hör jag några kommentarer.........."Undrar vad det var som han tittade på under lådan"........ja, många som går och tittar på visningarna har inte en aning om vad det är de ser!
"Jasså, det var en fin 1700-tals möbel säger de, men ojsan den kostar visst en miljon kronor......det var dyrt........titta Älskling här finns ett billigare bord, vi köper det istället brukar de då säga"!
Det handlar inte om kunskap när man ser något Oumberligt ting, det handlar bara om känsla.......en del har fått förmågan att se. Ja, inte bara att se utan även "höra"..........för när jag drar ut en låda ifrån 1770 så är det inte bara ljudet av trä emot varandra som hörs utan även klappret av hovar emot Gamla Stans kullerstenar, fiskmåsar som skriker i hamnen och helt otroligt så känner jag även lukter.....ibland så förnimmer jag lukten ifrån Georg Haupts kritpipa också, den sitter där i brädfodringen.
Hmm..............nu "försvann" jag ett tag märkte jag...........åter till "Gruvan"...jobbet alltså......har faktiskt bytt jobb..........30 nya härliga människor att lära känna..........kanske finns det någon där som också har "känslan"........om inte så byter jag jobb ännu en gång om något år, precis som jag alltid gjort i jakten på just "känslan"!
Bloggandet är fantastiskt............har hittat några som har "känslan"...........de ska jag ta "väl hand om" när tiden är inne..................Det kallas "Jernsaxen"........fast det är för långt för att gå in på just nu!
Ha en fin vecka och Kram!
Vid datorn Peter Olofsson Din Möbelsnickare i Cyberverkstan!
PS: Klicka på bilderna för förstoring.........se och njut. Vill du få "mer" klickar du här på Bukowskis!
8 kommentarer:
Hej! Vill bara hälsa och önska en fin, bra dag!
Det handlar inte om kunskap när man ser något utan om att man skall tycka om det ;-) Sen om det är 1700-tal eller 2000-tal spelar ju mindre roll.. Fast jag gillar ju det gamla jag med och har det en historia man vet ngt om är det ju ännu bättre :-)
Njut av snön eller nåt ;-)
Kram Mia
Vilken härlig beskrivning, vilken kärleksbeskrivning till en möbel!
Jag är nog tveksam till att någon om trehundra år står och smeker en hylla med darrande händer, finner ett gulnat klistermärke på baksidan och utbrister med darrande stämma:
"Se, det är ett av de sista exemplaren som finns kvar av Billy-hyllan som producerades under 1900-talets slut...*snyft*
Ha en fin vecka!
Kram Elle
Skulle kika en sväng för att önska en trevlig vecka - och jag läser, och läser, och läser och hänförs totalt. Vilken underbar beskrivning av mötet med denna fantastiska skapelse. Jag ler och känner mig lite lycklig jag också faktiskt. Tack för det. Sen får du hälsa din fru lite i dubbel bemärkelse från mig. Dels för hennes tålmodighet och sedan för hennes hälsning inne hos mig för ett tag sedan. Jag hade tänkt mig att skriva några rader till henne, men jag har insett att det inte alltid hinns med allt som jag tänker mig.
Allt gott till er båda!
Mia
Romantikern i mig blev alldeles, alldeles rörd till och med så att det nästan (men bara nästan)kom en liten tår trillandes nedför kinden av denna beskrivning av ett litet stelbent stycke....liv!
Kramgoa hälsningar från caja
Har precis läst i min gästbok, jag glömmer nästan bort den nuförtiden sen kommentarsfältet aktiverades....Tack min käre bloggvän för vänliga, värmande ord. "Mina" visdomsord kan du få samla på hög vart du vill, du behöver inte vara avundsjuk...jag har ju "snott" dem själva.....
"Avundsjuka är ett gift. Men i likhet med andra gifter kan den också ha en stimulerande effekt."
//Carl Hammarén
Kramen...igen.../c
Passionen hos en eldsjäl; det är lustfyllt att se den.
För övrigt behöver du inte be om ursäkt för den där galet och sjukt jävla motbjudande köttkorvsbilderna. Jag kollade pervers nog även länken som fanns med i en annan kommentar till samma inlägg. "Kolla det här och du kommer aldrig mer äta grillkorv" eller nåt liknande. Herre gud, varför gör jag sånt? Nermald svål och brosk och hinnor - i extrem närbild - presenterad som den läckraste kost. Jag vill nu genast säga till damen som skrev kommentaren och säkert också tillrett denna kost: det är inte dig jag bråkar på, utan på mig själv som mot bättre vetande kollar på bilderna. Det är hög tid att jag går och får huvudet undersökt.
Peter, vi vet var vi har varandra. Idag är en förjävlig dag (eller snarare: nu är en förjävlig timme) och jag är ledsen på allt. Dina bilder behöver du inte be om ursäkt för, även om du gjorde det på skoj. Du är bra vän. Jag är glad för att du finns.
Skicka en kommentar