"Vilket gnäll, nu pratar vi tuttar istället......!"

Fy vilket trist och gnälligt inlägg jag gjorde nedan, men gjort är gjort och känslan när jag skrev det för en stund sedan var helt äkta. Jag gillar inte människor som förställer sig och försöker vara något annat än de egentligen är.

Om jag är äkta eller ej får andra avgöra, men uppriktig är jag i vilket fall som helst. Den mest äkta och fantastiska människa jag känner är mig egen Kära Hustru. Finns ingen mer äkta än henne och faktiskt är hon en del av varför jag gjorde inlägget nedan. Gillar inte när hon blir negligerad av någon snorkig bokbloggare som flyttat till Stockholm.

De flesta av Er känner ju till Lilla Frun även kallad "Kryckan". Hon har ju den fantastiska bokbloggen PocketHexorna själv.

Fast det här inlägget ska inte handla om böcker, tänkte denna kalla och gråa Måndagsmorgon prata om något helt annat.......nämligen bröst!

Framkallade bilden ovan, vi var på Bröllop förra helgen och min Kära Hustru hade på sig sin nya Desigualklänning.
"-Herregud, syntes mina bröst så mycket, skrek Fru Olofsson lite oroligt när hon såg bilden"!
Nu kanske Ni tror att det vet väl varenda kvinna hur mycket hennes bröst syns......nja, det kan vara en sanning med modifikation. Lilla Frun har så pass mycket Morfinpreparat i sig för att kunna gå upprätt så hon har inte riktigt koll på allt, det Lilla Livet!

Personligen tycker jag bara det är trevligt, alla verkar bli gladare av ett par bröst, faktiskt både män och kvinnor, efter några stadiga groggar så brukar det alltid vara någon som vill klämma på dem.

Vilka snuskgubbar tänker Ni säkerligen då......icke sa Nicke, det är hennes medsystrar som brukar bli nyfikna på konsistensen om de är äkta eller inte. Klart det är äkta vara, precis som hela Lilla Frun.

Det här med "äkta vara", Fru Olofsson och jag har en ny bekantskap sedan något år tillbaka, hon är riktigt, riktigt brutaläkta hon med, hon säger helt sonika:
"-Det är 80-tal, att visa brösten!" Ja, hon har helt rätt.......Herr och Fru Olofsson är nog lite 80-tal fortfarande och det är vi så gärna. Vi var ute och "dansade" (Lilla Frun med sitt gåbord så det blir mest lite svepande rörelser i ett hörn, men i alla fall) på Engelen i Gamla Stan här i Stockholm i Fredags, när blir det mest ös på dansgolvet? Jo, när 80-tals musiken flödar, de som tjoar och är gladast är faktiskt de som ännu inte var födda när denna låt spelades första gången!

Leve brösten och 80-talet, fast i sanningens namn så var det inte brösten som intresserade mig när jag träffade fru Olofsson för 27-år sedan, det var hennes fantastiska rumpa......fast den visar jag inte idag, kan bli för mycket av det goda och det är trots allt bara Måndag idag!
Som sagt, ha en fin sådan!

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Synt i Cyberträsket!