För Er som hängt med i bloggen den gångna veckan, vet ju att jag har VAF:at (Mitt eget ord för vård av Fru) efter som det Lilla Livet jag lever med inte är helt frisk sedan 16 år tillbaka. Ja, jag vet att det kanske är lite tjatigt, har faktiskt fått två mail om det! Nu handlar ju inte mina berättelser om mig som person helt och hållet utan jag försöker också föra in den problematik som drabbar en barnfamilj när någon blir svårt sjuk av föräldrarna. Ibland känner jag mig djävligt ensam i min roll som partner till en svårt sjuk kvinna. Startade ju upp min andra blogg http://www.jernsaxen.blogspot.com/ för att någonstans i Sverige hitta kanske några likasinnade, ja, faktiskt jag fick en hel del kontakter. I bloggform så fungerade det inte såväl det gjorde det inte, men via mail och telefon blev det bättre. Trots sökandet med "ljus och lykta" även i cirka 40 handikappföreningar så har jag inte hittat det jag söker. Jo, det jag har funnit är en massa män som lämnat sin Kvinna när hon blivit svårt sjuk och då även indirekt barnen. Sedan har jag under åren fått bra kontakt med män vars Fruar haft svår cancer och sedan avlidit. Uppriktigt ett djävla snyftande och tandagnisslande, hårda ord jag vet. Kistan har i princip inte burits ut förrän den nya partnern står med resväskan i hallen och väntar på att få börja inreda villan. Tro nu inte att jag inte unnar män eller kvinnor för den delen att skaffa sig en ny partner, självklart så ska man göra det, men som den självgode beteendevetare jag är i botten så ska man faktiskt stanna upp lite i tillvaron, vad de än må vara för lite eftertanke, då blir det ofta bra! (Hm...fan så snusförnuftigt det lät då)
Hmmm....blev kanske ett sidospår det här idag, skrev en kommentar i genusfrågan igår, den blev så lång att jag blev tvungen att skicka den som mail istället.
Nu ska jag berätta om den trevliga biten av att ha en sjuk Fru, jag har blivit en djävul på dammode och tjejkläder i allmänhet. Skrev ju i rubriken ovan och ställde frågan till mig själv, vad ska jag göra när jag blir stor? Jag borde faktiskt dra igång något med funktionellt snyggt och praktiskt dammode för kvinnor med olika besvär som min Fru. Jag har ju under åren visat på olika bra saker för kvinnor som har ryggbesvär och behöver skor som skyddar ryggen men ändå är fina att bära, handväskor som funkar om man är beronde av kryckor osv.
Nu ska jag berätta om den trevliga biten av att ha en sjuk Fru, jag har blivit en djävul på dammode och tjejkläder i allmänhet. Skrev ju i rubriken ovan och ställde frågan till mig själv, vad ska jag göra när jag blir stor? Jag borde faktiskt dra igång något med funktionellt snyggt och praktiskt dammode för kvinnor med olika besvär som min Fru. Jag har ju under åren visat på olika bra saker för kvinnor som har ryggbesvär och behöver skor som skyddar ryggen men ändå är fina att bära, handväskor som funkar om man är beronde av kryckor osv.
Under 8 år när min Fru var som sjukast så köpte jag i princip alla hennes kläder, jag är stöddig nu, tror inte jag misslyckades en enda gång. Visserligen hände det många gånger att jag ville strypa henne med BH-bandet när jag för 5:e gången kom tillbaka till BH-shoppen för att hämta ett nytt parti att ta hem och prova i hemmet, gjorde likadant med alla glasögonbågor och skor, men min Fru gillade alltid modellerna jag tog hem, lite svårare med passform och storlek i klädväg när man är sydd i ryggen med över hundra stygn i olika omgångar. Ett tag så hade hon utstående metallstöd som var i inopererade i bäckenet, men jag hittade snygga byxor och annat som jag skar snygga hål i och sydde om! Sy gillar jag inte, men det är som att snickra så det får gå. Efter den senaste operationen för några år sedan så kan vi faktiskt köpa kläder tillsammans, men jag brukar hitta lite rea prylar och släpa hem och det fungerar fortfarande.
Vill fortsätta att låta positiv i det här inlägget och berätta att jag alltid blivit välbemött!
En gång hände en kul grej, min Fru hade fått en formgjuten platskorsett i väntan på operation hennes midjemått blev då exakt som mitt är den hade dessutom kraftiga plastspännen på ryggen.
Det var en klänning i en lite finare affär som jag tyckt var så fin, men vi skulle iväg med husbil för första gången och det skulle inte finnas en "sportmössa" att hinna byta, ont om tid som det var, jag hade lovat Lilla Frun att hon skulle få köpa kläder Frankrike när vi kom dit!
Ja, till saken jag gick in i provhytten och satte på mig klänningen för att kontrollera att det funkade med mitt midjemått. Sedan har min Fru blivit som bred som simmare över axlarna av att ha hoppat på Kryckor i 15 år så om klänningen funkar över armar och axlar på mig så funkar det för Lilla Frun. Ser då helt plötsligt ett par nyfikna ögon i springan i provhyttens tyg, en tusendels sekund senare så öppnar kvinnan hytten och kommer snabbt in och drarför skynket igen. Hon säger, - Den en var ju jättefin på dig, men vi har två andra klänningar som skulle fungera på män som är min längd. (187 cm)
Fast jag förklarar för henne hur "landet ligger" så syns det på blicken att hon inte riktigt trodde på mig att det var till min Fru, så när sedan betalar för den i kassan och hon lägger ner den i påsen, så ger hon mig en sådan där underbar "sugande blick" som en del har när de inte "har alla hästar i stallet", hon blinkar till med ena ögat och knixar till med hårburret och säger: "Lycka till!" Sådant för man ta när man är man inne i en butik med dammode!
Om allt går vägen under våren med min Frus nya smärtlindring och eventuellt en operation till så ska jag inhandla kläderna på de två understa bilderna till henne. Elina Miros vår/sommarkollektion 2010 funkar bra för min Lilla Fru. Elina Miros satsar på kläder för lite stadigare brudar som min Älskade Fru, som jag i dessa tider kallar för "Semlan! (God, slät, väldoftande och med ett härligt inre). Den tredje bilden ovan finns här för att det här är en konstblogg i botten och det blev/ är en fin bild, en riktig "installation"!
Ja "Kryckans" (Kärt barn har många namn) skor köper jag till henne via de affärer som säljer Tamaris när det ska vara lite snyggare, de har också modeller där det finns ett patenterat häldämpningsystem i klacken, även i pumps, snygga som bara den! Annars blir det "jumjum" dojjor hos Eccoshoppen!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Undrar ni hur jag kan visa vad jag ska köpa till henne så här öppet på bloggen? Det är OS nu ingen risk att hon kommer se något annat! Hmmm...glömde en sak "Djävulen bär också Prada", betalade de sista på kortet denna månad! Ja, faktiskt jag är en sådan där människa som måste "fuska lite med kort ibland" för att få allt att funka! I bloggvärlden så har visst alla god ekonomi och en årslön på banken och sparar barnbidraget tills barnen blir stora så de har till en riktig "fylleresa"! Ja, det har blivtit mycket om min Lilla Fru sista tiden men hon har sitt eget liv och det läser du om på hennes bokblogg Pockethexorna, där råder det just nu OS-feber! (ler)
.jpg)
