När jag hade fästingburen neuroborrelia för några år sedan var det himla tur att jag hade några extrakilon att ta av, 15 kilo gick jag ned på min redan taniga kropp (hmm).
Läser idag i Svenska Dagbladet om sex hälsomyter man borde omvärdera. Denna artikel är lite till hjälp för er som faktiskt vill njuta av helgen till fullo.
Som sagt Fredag idag, ha en riktigt skön sådan och en trevlig helg!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Sockerbagare i Cyberstaden!
På mångas begäran....bilden på Oumberlige Peter vid Medelhavets strand, Saint Tropez Frankrike. Okej, nu ljög jag igen....det var en kompis ifrån Patientföreningen Jernsaxen som ringde och frågade om internationellt handikapptillstånd gäller vid uppställning av husbil i storstäderna i Frankrike.
Vi hade inga som helst problem med det, men så beror det lite också på min Kära Hustrus charm när trafikpolisen klagade när vi bott tre dygn vid stranden längs strandpromenaden i Saint Tropez, sedan kan man ju spela lite dum, det är jag bara att kolla på min blick på fotot ovan......mannen som gav ordet "fågelholk" ett ansikte.
"Helt slut" är nog det rätta ordet, på bilden har vi precis parkerat och öppnat alla fönster och takluckor och låter den ljumma Medelhavsbrisen svalka våra sargade kroppar, för det var precis så det var denna gång för några år sedan. Jag hade varit svårt sjuk i fästingburen neuroborrelia i över ett år, ännu ej frisk och Lilla Frun hade legat sammanlagt 4 månader på sjukhus och rehabhem efter sviterna av ett svårt smärtskov.
Några veckor innan bilden togs så var jag på Banken och lånade "röven" av mig och köpte en Husbil, jag åkte direkt till det Rehabhemet där Lilla Frun sakta höll på att "tyna bort". Jag backade upp på baksidan vi Hemmets lastkaj och där kom husbilens dörr i exakt jämnhöjd så Lilla Frun kunde baxas in med hjälp av mig och personalen. Där "vårdade" jag min Kära Hustru i några dagar innan vi kunde ge oss iväg. Det blev en resa över Alperna, längs med Napoleon Bonapartes väg, fast det blir för långt att beskriva här. Ju längre bort vi kom ifrån Sverige och Svensk sjukvård desto mer återvände livet till Lilla Fruns misshandlade kropp. Kan tillägga att Lilla Frun låg nerbäddad hela resan, fastspänd med lastband, vanliga bälten fungerar dåligt när man ligger ner. Våra barn turades om att sitta fram eller ta hand om sina Mamma bak i bilen. Fördelen med Husbil är ju att man både har toalett och kök med sig, annars hade det aldrig gått.
Har just meddelat mitt jobb att jag inte tar någon klassisk sommarsemester i år, utan tar semester i slutet av sensommaren, självklart lockar Medelhavet igen. På Måndag skall Husbilen in på service får se hur mycket av "reskassan" som går åt till den kostnaden.
Fast mat behöver vi inte köpa, har minst 200 olika konserver på landet.....hm...ja, det är också en annan historia.....man blir lite "nojjig" av fästingburen borrelia, så jag köpte på mig ett eget bredskapslager av mat till vårat ganska isolerat belägna sommarställe....i fallatt "ryssen" skulle komma! (ler)
Hm igen.....vart ville jag komma med detta inlägg då? Inte en djävla aning....kanske bara "drömma mig bort lite", minnas en stund av "hopp" eller en viktig vändpunkt i Familjen Olofssons liv.
Sedan hade jag velat skriva om pensioner, ekonomi när man är sjuk mm......men då förtar vi den härliga "helgstämning" som jag faktiskt bär inom mig trots att jag ska jobba idag!
Vart var jag nu igen då? Jo, "Guds gåva till Kvinnan" är en boktitel, har skrivit om det förut, tycker det är himla kul, för visst har Ni Tjejer råkat ut för Mannen med stort M, som stirrat med blöt blick och försökt se ut som han just är den Man Ni gått och väntat på.......i värsta fall är ni gifta med honom redan som i min stackars Frus fall. (ler)
"Boktitelitel: Guds gåva till kvinnan. Att män har en olycklig tendens att betrakta sig själva som en Guds gåva till mänskligheten (och i synnerhet kvinnorna) är väl känt. Denna förvillelse och förblindelse tar sig ibland uttryck i ett omotiverat poserande med uppknäppt skjorta eller ännu värre bar överkropp och säng kammarleende. Män tycks i alla tider ha hyst samma övertro på sig själva som förförare. Och framför en kamera är en man i sina egna ögon alltid oemotståndlig. I Guds gåva till kvinnan har vi samlat några av de bästa, det vill säga roligaste, pinupbilderna på manliga kändisar från 1970- och 80-talen. Här viker manliga sexsymboler som Dolph Lundgren, David Hasselhoff och Oumberlige Peter Olofsson ut sig i övertygelsen att de är störst, bäst och vackrast. Men för betraktaren av de här bilderna framstår det kanske inte som helt självklart att just mannen är skapelsens krona."
Ta det här inlägget som du vill, men låt inte den där djävla Carpe Diem skylten på din vägg bara bli ett ord, lev idag, i morgon kan det vara försent, för visst har vi alla en leverfläck som ser konstig ut någonstans, någon underlig knöl under huden eller något annat som kan utveckla sig till vad fan som helst!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Mannen som både gett ordet "fågelholk" och "banklån" ett ansikte!
Hm....sa jag Kram? Alla behöver en Kram.....jag med!
Godmorgon....om det nu är en god morgon! Här är det helt åt helvete faktiskt, har så ont under fötterna att jag knappt kan gå, sprängande värk i underbenen och en urdjävlig klåda över hela en skinkan med tillhörande baksidelårparti. Stackars Oumberlige Peter.....hur kommer det sig då?
För snart 5 år sedan så fick jag en liten fästing på baksidan av låret, denna lilla fästing, ja den var faktiskt riktig liten, den var i nymfstorlek (googla om du är nyfiken). Denna Lilla krabat gav mig en fin present, borrelia. Först fick jag den Lilla Röda Fläcken som talar om att allt inte är som det ska, den fick jag bort med antibiotika såklart, men dosen var för låg så när borreliainfektion återkom med fullkraft så var det lång ifrån "Julafton" vill jag lova, flera gånger inlagd på sjukhus, ambulansfärder och sjukskrivning i över 2 år, sådant tar på krafterna.
Har skrivit om det förut, men det går ju inte att gnälla hela tiden, dessutom har jag inte tid att vara dålig och ha ont, PocketHexan Min Kära Hustru har ännu ondare så vi prioriterar hennes smärta i familjen istället. Hon äter Metadon för att hålla sina foglossningsskador och felbehandlingsåkommor i schack.
Ni fattar hur våra 3 stackars barn har haft det, ingen idé att komma och gnälla här inte att man har lite ont.
Ja, till saken, trogna läsare ser ju hur Oumberligabloggen helt "spårat ut".....fast jag ser via mitt "länkprogram" att minst 120 personer har klickat sig vidare för att närmare studera boken med det underbara penishålet i, 87 av dem är kvinnor, i allafall så är IP-nummren registrerade på kvinnliga användare så lite kul är kanske mina inlägg ändå!
Oumberligabloggen startades ju för att vara en "drag och hjälpblogg" till min huvudblogg, en blogg om smärta och sjukvård, hoppas du besökt Jernsaxenbloggen, en faktiskt djävligt trist blogg.....fast det ligger ju i sakens natur, smärta är sällan kul och Svensk Sjukvård är inte bara helt kass i många fall och blir sällan rolig för att man skriver om den heller.
Måste allt vara så kul då Peter? Kanske Vän av ordning då frågar.....nej, det behöver den inte vara, men om man möter upp "eländet" med en gnutta humor och glimten i ögat så blir det faktiskt lite lättare att hantera!
Åter till min underbara nattsmärta i ben och fötter. Har fått en massa kul olika mediciner att prova mot mina neurologiska smärtor, alla fungerar skitbra.....bara ett problem....de har biverkningar....alla preparat ger mig någon form av ångest och jag känner mig ledsen och nedstämd i flera dagar efteråt.....en känsla som Oumberlige Peter inte trivs med alls, jag är en glad skit och trivs bäst i det stadiet.
Igår provade jag något nytt, jag drack rejält med sprit....hm....visst har jag gjort det förut med, men då inte i det syftet att få bort ben och fotsmärtan. Så igår kväll när jag försökt och somna i en timme utan att lyckas pga värken så gick undertecknad upp fyllde ett dricksglas med Fläderbrännvin svepte det inför min Undrande Fru som satt och bloggade på sin blogg Pocket Hexan.
Vi har varit ett par i 27 år nu så Lilla Frun behövde inte ställa några frågor, hon är fin hon Lilla Frun!
Hon kom in till mig för att se hur jag mådde efter ett tag, då hade jag blivit lite berusad.
Försvann smärtorna då? Jovisst, jag somnade som en klubbad säl......men det uppstod ett problem under natten, jag har i drömmen lösvirkesbyggt ett helt hus, så när jag vaknade i morse, torr i munnen som fnöske, så var jag helt slut i hela kroppen av allt "hamrande" och "sågande"......sedan blev jag lite stressad i drömmen av att inte hinna bygga klart huset heller, så jag får väl ta mig ett stadigt "Järn" ikväll innan jag lägger mig så jag får klart huset någon gång!
Ha en Fin Söndag och Vecka Kära Vänner!
Kram ifrån Oumberlige Peter Dina spritångor i Cybersovrummet!
Förväl till Cancern. För fyra år sedan när jag startade denna blogg var jag svårt sjuk, nej, det var inte cancer, det var fästingburen neuroborrelia jag hade. Lite förlamning, lite ångest, lite kräkningar, lite felbehandlingar, ja milt sagt, lite av varje som gjorde livet just då "helt åt helvete". I två år var jag sjuk, ytterligare 1 år tog det innan jag var helt frisk. Idag kvarstår endast problem med kraftig klåda i fästingbettets närområde. Irriterande, men långt ifrån "dödande".
Jag hade precis året innan startat upp Smärt och Patientförening Jernsaxen med tillhörande blogg, det blev min mentala räddning. Nätterna var värst, ångesten gjorde att det var helt omöjligt att sova.
Bloggade i princip hela nätterna. Jag bloggade och mejlade med "främmande kvinnor".
Fyra "nära" bekantskaper blev det, bloggandet övergick till att slutligen bara ske via mejl. Ämnet krävde sina privata rum. Samtidigt så låg min Fru inne länga tider på sjukhus (Svår foglossning med svårbehandlad smärtproblematik) för sin sjukdom, i praktiken inte en "dödande" sjukdom den heller, okej, lite "hjärtstillestånd" har den gett någon gång, men då har det berott på felbehandling.
Dessa tjejer/kvinnor tog sig inte överlevande ut ur striden emot sin cancer, men i mitt hjärta är de mer än levande. Jag har skrivit om dem här på bloggen tidigare och gör ingen närmare presentation av dem nu, livet går vidare.
Smärt och Patientföreningen Jernsaxen får fortfarande mejl ifrån personer som har problem med sin behandling och hur de ska tackla livet. Mår dåligt varje gång jag svarar på dessa mejl, att Jernsaxen inte finns längre, bloggen är inte borttagen, men något aktivt föreningsarbete bedrivs inte och någonstans tar även Oumberlige Peters kraft slut.
Alla kvinnor jag haft kontakt med har gett tillåtelse att jag får använda deras brev/mejl i "offentlig skriftform", jag har bara ännu inte hittat hur jag skall använda materialet. Helst skulle jag vilja använda "texterna" i någon form av psykologiutbildnings sammanhang.
Två kvinnor har jag haft kontakt med via nätet, men de har inte varit bloggare och på såvis var de helt anonyma. (här)
Det svåraste mejlet fick jag en natt klockan tre:
"Hej Peter! Tack för dina omtänksamma rader, mina tankar går till dig och din Fru, hoppas din borrelia ger med sig och att din Fru snart får komma hem ifrån Smärtkliniken.
Jag är helt och fullt klar med att jag inte kommer bli frisk, någonstans inombord så har jag vetat det hela tiden.
Du har ju själv tre barn som jag förstått att du älskar över allt annat, det gör jag med mina två Döttrar också. Jag är mest orolig för hur deras liv ska bli när jag är borta, inte säker på att min Make klarar av det, men nu vet jag att de kommer att lösa sig. Min man har inlett ett förhållande med min akuthemsköterka och efter deras samtal igår som jag hörde när de trodde jag sov djupt efter det att morfinpumpen gett mig en injektion av smärtstillande och ångestdämpande så känner jag mig lugn.
Mina flickor verkar söka tröst hos henne de med, det är så hårt, så hårt men så måste det ju bli. Orkar inte skriva mer nu."
De blev de sista raderna jag fick ifrån henne........och självklart så har jag inte kunnat låta bli att kontrollera hur det gått på avstånd. Jo, allt besannades, sköterskan flyttade in i huset ett halv år senare och jag vet att de blev ytterligare ett syskon i familjen strax efteråt.
Hårda, grymma och sorgliga rader ovan, men jag dömer inte, livet går vidare, det är bara en berättelse ur min bloggverklighet.
Får ibland arga mejl till min adress jernsaxen@live.se (har fortfarande kvar den, gillar namnet) om saker jag skriver om, bl a att jag bara har en sak i huvudet mm. Förvisso, visst kan det vara så, men livet är hårt och komplicerat för många av oss och våra "livsventiler" kan ta sig olika uttryck, för mig är det denna blogg bl a.
Oumberligabloggen kommer släppa cancertemat efter detta och gå "vidare", mer skruvad och vansinnig än tidigare, för vad har vi att välja på "Showen måste ju gå vidare", vi har inget annat att välja på!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Hobbyfilosof i Cyberträsket!
