"Det gör ont...först om dagen....sedan om natten.......!"

Vaknar vid 6 tiden i morse av att någon gråter, det är min Fru som för första gången på länge försökt att gå upp och gå på toaletten själv, samt att ta sin medicin. Det fungerande inte, i frustration skäller jag på henne där jag hittar henne naken liggandes i soffan.
"-För i helvete, du vet ju att det inte går, särskilt inte nu när du är i ett smärtskov?"

Lilla Frun vet att det inte går, men i snart 19-års tid nu, så har hon satt mig och barnen i första rummet, trots att hon är så dålig. Hon försöker klara sig själv så mycket som det går, hon vill inte störa, som idag, när hon märkt hur trött jag är av allt jobbande, pluggande samt att ta hand om henne övrig tid.

Hon ville helt enkelt att jag skulle få sova ut någon gång.
Ja, hon är fin min Fru, min Bästis sedan 27:år, ibland försöker jag trösta mig själv med att tänka att vi inte har det värst.

Tänker ofta på de 8 svårt cancersjuka kvinnor som jag fick "äran" att lära känna via nätet när jag drev min blogg www.jernsaxen.blogspot.com under några år då jag dessutom själv var svårt sjuk i fästingburen neuroborrelia.

Åtta glada och livsbejakande kvinnor som alla nu är döda tillföljd av sina cancersjukdomar. Åtta tjejer som mådde skitdåligt både fysiskt och psykisk, men trots det skrev tröstande ord både till mig och min Fru. Inte bara via bloggen, utan även via mail och telefon.

Allt är ännu för nära att skriva om, men tids nog så måste det bli en liten "bok" eller något om mina 8 ifrån början bara "bloggvänner", men som sedan blev så mycket mer att det "blottade" sig totalt. Självklart är det "smärtsamt" att dö ifrån sina små barn, det måste vara det värsta en kvinna kan göra.

Har sparat alla mail, men några av dem går aldrig att visa offentligt, kanske om många, många år.

Jag är fullt medveten om "psykologin" i detta, självklart sökte jag mig till de som hade det "värre" än mig och min Hustru, en "galen" tröst, men visst fanns den där i bakgrunden. Nu sökte jag inte folk som var sjuka, utan de kontaktade mig och alla berättade om sin smärtproblematik och sina behandlingar, den fysiska smärtan är lätt att samlas kring, svårare är det med den psykiska delen.

Jernsaxenbloggen har klingat av lite nu men fortfarande dyker det upp mail på jernsaxen@live.se med frågor och en och annan cancerpatient.

Lilla Frun har nu somnat om efter att ha fått sin ordinarie smärtdos av Metadon, plus en annan större mängd receptbelagda "Morfinpreparat".

Hennes kropp är sedan länge färdigutredd, röntgad och stelopererad, men några gånger om året så hamnar hon i något slags smärtskov som ingen kan förklara, som en blixt ifrån en klar himmel kommer det, för att sedan klinga av under behandling under några månader.

Hoppas att det går fortare denna gången, så den "Älskade Sommaren" inte passerar henne obemärkt.
Tack och lov har vi ett fint tidigt sommarminne ifrån i år att prata om och minnas tillbaka till.

Några veckor innan detta "smärtskov" så hann vi vara ute och äta i Gamla Stan här i Stockholm. Mitt inne i Gamla Stan finns det två handikapplatser, trångt som bara den att parkera vår Husbil där, nätt och jämt att vi kommer in där.

Först var vi inne i Centrala Stockholm, vår duktiga Dotter som har flera jobb samtidigt ringde och frågade om vi kunde komma in till "Stan" så hon kunde duscha och byta om i Husbilen innan det var dags för nästa jobb. Inga problem.

Det blev ett "underbart" tempo, ett tempo som det bara kan bli när en levnadsglad 19-åring ska göra sig i ordning, hennes Pojkvän hann sova i alkoven ett tag och Lilla Frun låg som vanligt i Husbilssoffan och tittade på.

När vi vinkat adjö till Dotter och Svärson så åkte vi till Gamla Stans Söndagseftermiddagslugn. Lilla Frun sov i Husbilen medans jag var och handlade. Vi duschade och gjorde oss fina för att sedan ge oss ut i nattvimlet. Lilla Frun vacker som en Gudinna med nagellack som matchade färgen på hennnes gåbord/rollator.

Vi har ett litet favoritställe i Gamla Stan som vi går till, med live musik och ett Dansgolv i den trånga källaren, där är vi alltid välkomna. Personalen pratar alltid med Lilla Frun och ser till att hon har det bra. Vi tar ganska mycket plats när vi är ute, kryckor, gåbord och special sittstol är tre Oumberligating som alltid är med vart än Lilla Frun är och befinner sig.

Jag går alltid och pratar med DJ:n och ber honom spela låten ovan. Den är lite fånig,  alla garvar åt mig, men den fyller alltid dansgolvet vart vi än är. Lilla Frun tar två extra tabletter sedan kör hon ut på dansgolvet med gåbordet. Hennes livsglädje smittar av sig på alla som ser henne. Hennes "lite gråa" make försvinner för en stund och discokulans ljusreflexer glimmar i Lilla Fruns ögon och hon blir ett med takten i musiken. Prova låten själv ovan, erkänn du blir glad? Upp på golvet vid datorn.

Lilla Frun måste vila efter en sådan pers, självklart mer medicin, men för en stund kände hon sig frisk och levande på riktigt. Efter några timmars vilande i sin stol i ett lugnt och tyst hörn kan vi vandra "hem" till Husbilen i den tidiga vår/sommarnatten i Gamla Stan.

Detta ligger jag och berättar viskande i hennes öra, medans jag masserar hennes i kramp spända
ansiktsmuskler.
"-Snart är den djävla smärtan över för den här gången, då ska vi in och dansa en låt till i Gamla Stan"

Har skrivit det förut, ser hos många bloggare att de fortfarande har den här djävla Carpe Diem skylten uppsatt i sina hem, men låt det bara inte bli ord, fånga dagen på riktigt idag, i morgon kan showen vara över.

När vi vandrade "hem" till Husbilen den ljumma försommarnatten som rådde för några veckor sedan, kände man verkligen Gamla Stans historiska vingslag. Någonstans så "hör" jag att det är någon som snickrar och sågar, helt övertygad om att det är ifrån Georg Haupts 1700-tals verkstad där byrån på bilden ovan färdigställs i slutet av 1700-talet.

Vill Ni göra mig glad, slösa ingen kraft här och kommentera detta inlägg, det talar ju för sig själv.
Gå istället in här hos Bukowskis och läs om byrån ovan. Låt mig bjuda på min största "hobby" en sekund, 1700-talets möbelkonst när den är som bäst. Tänk om jag finner nya "möbelvänner" här och gör mina tidigare nätkompisar glada.

Glöm inte att ta hand om Morsan idag, ska ringa min nu.
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson Ditt Ångestskrik i Cybernatten!

"Hur djävla ont har du idag då.......!"

Godmorgon....om det nu är en god morgon! Här är det helt åt helvete faktiskt, har så ont under fötterna att jag knappt kan gå, sprängande värk i underbenen och en urdjävlig klåda över hela en skinkan med tillhörande baksidelårparti. Stackars Oumberlige Peter.....hur kommer det sig då?

För snart 5 år sedan så fick jag en liten fästing på baksidan av låret, denna lilla fästing, ja den var faktiskt riktig liten, den var i nymfstorlek (googla om du är nyfiken). Denna Lilla krabat gav mig en fin present, borrelia. Först fick jag den Lilla Röda Fläcken som talar om att allt inte är som det ska, den fick jag bort med antibiotika såklart, men dosen var för låg så när borreliainfektion återkom med fullkraft så var det lång ifrån "Julafton" vill jag lova, flera gånger inlagd på sjukhus, ambulansfärder och sjukskrivning i över 2 år, sådant tar på krafterna.

Har skrivit om det förut, men det går ju inte att gnälla hela tiden, dessutom har jag inte tid att vara dålig och ha ont, PocketHexan Min Kära Hustru har ännu ondare så vi prioriterar hennes smärta i familjen istället. Hon äter Metadon för att hålla sina foglossningsskador och felbehandlingsåkommor i schack.

Ni fattar hur våra 3 stackars barn har haft det, ingen idé att komma och gnälla här inte att man har lite ont.

Ja, till saken, trogna läsare ser ju hur Oumberligabloggen helt "spårat ut".....fast jag ser via mitt "länkprogram" att minst 120 personer har klickat sig vidare för att närmare studera boken med det underbara penishålet i, 87 av dem är kvinnor, i allafall så är IP-nummren registrerade på kvinnliga användare så lite kul är kanske mina inlägg ändå!

Oumberligabloggen startades ju för att vara en "drag och hjälpblogg" till min huvudblogg, en blogg om smärta och sjukvård, hoppas du besökt Jernsaxenbloggen, en faktiskt djävligt trist blogg.....fast det ligger ju i sakens natur, smärta är sällan kul och Svensk Sjukvård är inte bara helt kass i många fall och blir sällan rolig för att man skriver om den heller.

Måste allt vara så kul då Peter? Kanske Vän av ordning då frågar.....nej, det behöver den inte vara, men om man möter upp "eländet" med en gnutta humor och glimten i ögat så blir det faktiskt lite lättare att hantera!

Åter till min underbara nattsmärta i ben och fötter. Har fått en massa kul olika mediciner att prova mot mina neurologiska smärtor, alla fungerar skitbra.....bara ett problem....de har biverkningar....alla preparat ger mig någon form av ångest och jag känner mig ledsen och nedstämd i flera dagar efteråt.....en känsla som Oumberlige Peter inte trivs med alls, jag är en glad skit och trivs bäst i det stadiet.

Igår provade jag något nytt, jag drack rejält med sprit....hm....visst har jag gjort det förut med, men då inte i det syftet att få bort ben och fotsmärtan. Så igår kväll när jag försökt och somna i en timme utan att lyckas pga värken så gick undertecknad upp fyllde ett dricksglas med Fläderbrännvin svepte det inför min Undrande Fru som satt och bloggade på sin blogg Pocket Hexan.

Vi har varit ett par i 27 år nu så Lilla Frun behövde inte ställa några frågor, hon är fin hon Lilla Frun!
Hon kom in till mig för att se hur jag mådde efter ett tag, då hade jag blivit lite berusad.

Försvann smärtorna då? Jovisst, jag somnade som en klubbad säl......men det uppstod ett problem under natten, jag har i drömmen lösvirkesbyggt ett helt hus, så när jag vaknade i morse, torr i munnen som fnöske, så var jag helt slut i hela kroppen av allt "hamrande" och "sågande"......sedan blev jag lite stressad i drömmen av att inte hinna bygga klart huset heller, så jag får väl ta mig ett stadigt "Järn" ikväll innan jag lägger mig så jag får klart huset någon gång!

Ha en Fin Söndag och Vecka Kära Vänner!
Kram ifrån Oumberlige Peter Dina spritångor i Cybersovrummet!

"Lucka 15 och 1/2.....Vilket slöseri....!"

Usch grisarna i inlägget nedan gjorde ingen glad, ja förutom dem som såg något helt annat i bilden...ja, faktiskt, det har kommit telefonsamtal ifrån släkten! Ja, nog om detta! Kvinnan på bilderna ovan känner Ni trogna läsare säkert igen, det är min egen Kära Hustru i bloggsammanhang kallad för "Lilla Frun" eller PocketHexan, hon är ett levande exempel på att något är alldeles "vaj" i det Svenska samhället. Sjukpensionär sedan hon var 27 år gammal, i 18 år alltså så har hon legat på sjukhus, servicehus och rehabanläggningar utan att gjort ett "skapandes grand"! Vacker är hon som en dag, det Lilla Livet och ungefär var 14:e dag så orkar hon sminka upp sig om med min hjälp ta sig ut i samhället, som här vid mellansonens studentdag. Okej då, då blev intervallet nästan 3 veckor tills nästa gång hon kunde ta sig ur sängen! Hon käkar ett tiotal olika mediciner och nu har jag hört av mig till de 7 olika inblandade läkemedelsbolagen om att de faktiskt behöver en kvinnlig, mogen och robust fotomodell till sina produkter. När jag presenterade mitt förslag för de olika läkemedelsbolagen, så såg de ut som "orpon" hela gänget, så i vissa fall så fick jag förklara vad jag ville flera gånger! Min Fru äter en ganska rejäl dos Metadon varje dag, sedan hon började med det för över 1 år sedan så har faktiskt livet kommit tillbaka till henne, hon orkar inte mer, men huvudsaken att det numera går att göra lättare saker. Exempelvis var vi på bio ihop för första gången på 18 år ihop, okej, det blev en "djävla cirkus" på läktaren där det fanns benutrymme och plats för hennes specialstol, men det gick och det var huvudsaken!

Ja, åter till saken, jag frågade nu alltså Läkemedelsbolaget som marknadsför hennes Metadon om de inte kunde använda min Fru i något sammanhang, ja helst inte som "försökskanin", kanske på något konvent och i något reklamsammanhang! De skulle fundera på saken och återkomma efter Jul. Redan nu så ska jag hjälpa till att "vända på" ordet Metadon. Om man googlar det och klickar på bilder då är det ingen Julafton precis som visas, sprutnarkomaner och annat tragiskt. Som sagt, det ska nu Oumberlige Peter vända på, googlar man i framtiden Metadon så ska min läckra Fru ge varumärket ett ansikte, ett ansikte som säger att om man är svår smärtpatient så finns det kanske andra utvägar än större och större mängder Morfin som sakta bryter ner kroppen, okej, Metadon dödar också med tiden, men som Lilla Frun säger: "-Vem fan har bråttom!"

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Distributör av funderingar i Cybermörkret!

PS: Vill du kanske själv "hyra" Lilla Frun i något sammanhang? Då är det bara att höra av sig till Jernsaxen@live.se , hon är inte bara vacker att titta på, hon är trevlig och luktar dessutom väldigt gott! Men för allt i världen prata inte politik med henne om dina åsikter inte stämmer överens med hennes så kan det hända att du får en rejäl smäll av hennes krycka och har du andra åsikter om "sexköpslagen" än det som nu råder, då får du garanterat pungen insparkad...om du är man vill säga! Så om Ni "hyr" henne, sätt henne på lite säkerhetsavstånd!

"Jag egoist, ja faktiskt dax att bli det......kanske?"

Fick idag mina nya papper på vår sommarstuga ifrån Lantmäteriet. Vi har fått erbjudande om att köpa lite mer mark ifrån Kyrkan som äger den angränsande marken. På kartan så ser jag att vår sommarstuga ligger på en höjd på 80 meter över havsnivån. Det skulle innebära att vår stuga skulle få en underbar strandlinje på flera hundra meter om all polaris smälter, beräknad höjning cirka 69 meter enligt FN:s klimatstudie. Bara fördelar för mig och min familj alltså, problematiken är ju bara att det tar ganska lång tid för isen att smälta så jag tänkte skynda på det hela med att köpa en rejält bränsleslukande bil. I finanskrisen spår så finns det en hel del helt underbara "Hummrar" till salu och till fantastiska priser också, i vissa fall halva nybils priset!

Men Peter då! Det här är inte likt dig, att vara så egotrippad?

Nej faktiskt inte, men det är djävligt jobbigt att vara idealist, i mitt arbete med Patient och Smärtföreningen Jernsaxen www.jernsaxen.blogspot.com stöter man ständigt på nya hinder i form av människor med sig själva högst upp på agendan. Det är kanske så man ska vara för att "lyckas", har nu på kort tid läst tre polisrapporter hur olika personer med styrande befattningar inom olika handikappförbund/föreningar skott sig på medlemarnas pengar!

Ibland vacklar jag i tanken om det här med en ny och stark Patientförening, varför slösa tid på något som inte ger någon vinning. Kanske dax att bli mer "ego" som många andra i samhället?

Undrar vilken typ av brygga jag ska ha på tomten föresten, bastu direkt vid vattnet är ju ett måste!

En stilla tanke som ibland slår en mycket "trött" Herr Ordförande!

Peter Olofsson