"Nu har jag fått det bekräftat.....jag är ensamast i världen.....!"

Som sagt nu är det bekräftat att jag är ensamast i världen. Att ha en liten udda hobby som jag att samla på allt som rör Mästarnas Mästare Georg Haupt. Visst många påstår sig att de vekligen gillar Georg Haupt, men hur i helskotta står det till när ingen ville köpa Uppsala Auktionskammares Poudreuse till skitpriset 500 000:- till 700 000:-. Något fel är det på vårat Bankväsende, vill jag låna samma summa till en bil så hade det inte varit något problem, inte heller till en båt, men nu när det gällde en möbel så var det tvärnit!

Stort tack till Uppsala Auktionskammare för visningen och allt material jag fått. Hoppas det är okej att jag lägger ut lite material ifrån Er på min blogg. Jag återkommer det vet Ni.

Poudreuse Högklassigt gustavianskt stockholmsarbete. Signerad på undersidan av schackbrädet ”fait par Georg Haupt Ebeniste du Roi à Stockholm”. Georg Haupt, verksam som kunglig hovschatullmakare och ämbetsmästare 1770‑1784. Fristående. Fanerad med mahogny, jakaranda, buxbom och björk. Tre lådor, uppfällbar spegel samt utdragbar skiva med bemålat schackbräde. Beslag och hjultrissor av mässing. L 81,5, B 47, H 77,5.     

An Important Swedish gustavian poudreuse, signed Georg Haupt.

Litteratur:
John Böttiger, Kungl. hofschatullmakaren och ebenist en Georg Haupt: en studie till 1700-talets konstslöjdhistoria, Stockholm 1901.
Marshall Lagerquist, Georg Haupt - Ébéniste du Roi, Nordiska museet 1979.
Jämför poudreuse avbildad s. 216-217.
Lars Ljungström, Georg Haupt – Gustav III:s hovschatullmakare, Stockholm 2006.
Torsten Sylvén, Mästarnas möbler, Stockholm 1996.

POUDREUSE
Georg Haupt - Ebeniste du Roi à Stockholm

Georg Haupt var utan konkurrens det svenska 1700-talets främste möbelsnickare och hans historia är väl känd från det att han föddes in i yrket, gesällvandrade till Paris och London, utnämndes till hovsnickare och återvände till Stockholm. Där utförde han ett skrivbord till Lovisa Ulrika som sitt mästerstycke samt säkrade sin ställning inom snickarämbetet genom att gifta sig med den framstående mästaren Christian Linnings dotter Anna Elisabet.

Förutom att han utvecklade sin intarsiakonst till virtuositet, blev Haupt den snickare som mest varierade sin produktion och han introducerade flera nya modeller i den svenska möbelkonsten. I hans verkstad tillverkades byråar i olika storlekar, sekretärer i flera modeller samt små damarbetsbord och brickbord. Därtill kommer enstaka möbler som utfördes efter beställarnas specifika önskemål. Men modellrikedomen grundade sig inte bara i en krävande kundkrets, utan också i Haupts egna yrkesstolthet och genuina intresse för sitt arbete.

Ett exklusivt toilettebord, en poudreuse, huvudsakligen utförd i mahogny kan just därför sägas vara nästan lika representativ för Haupt som en byrå med intarsia. När man tittar närmare på poudreusen upptäcker man dessutom flera drag som är typiska för alla Hauptmöbler: det skickliga underarbetet, användningen av olika sorters blindträ i olika delar av konstruktionen, smarta tekniska lösningar samt, på undersidan av sidolocken, hans favoritfaner flammig björk. En minst sagt ovanlig detalj är däremot det välbevarade schackbrädet målat på den utdragbara skivan under spegeln. På dess undersida har Haupt signerat med sepiabrunt ”fait par Georg Haupt Ebeniste du Roi à Stockholm”. Formuleringen ”fait par” kan översättas med ”tillverkad av” och brukar tolkas som att Haupt varit mer personligen engagerad i tillverkningen av dessa möbler, än de som han signerade ”fait chez Georg Haupt” – ”tillverkad hos...”.

Haupt har med rätta blivit berömd för sin fina fanerläggning och skickligt lagda intarsia, och man har ansett att möbler med enklare mahognyfaner tillkommer sent i Haupts produktion. Men så kronologiskt enkelt är det inte. Parallellt med intarsiamöblerna tillverkade Haupt också möbler med mahognyfaner och ett minimum av inläggningar under så gott som hela sin karriär.

Redan 1767, under tiden i Paris, utförde han ett skrivbord helt i mahogny för hertig Choiseul på slottet Chanteloup. Även i London fick Haupt använda sig av mahogny. Våren 1769 signerade han ett litet bord utfört för Sir William Chambers, kung Georg III:s svenskfödde arkitekt, efter dennes egen ritning. I bordet ingick mahogny – som lådträ! Till England hemförde handelskompanierna så stora mängder exotiskt virke att mahognyn inte alls var så dyr som i övriga Europa. Haupt tillverkade säkert flera mahognymöbler under sin relativt korta vistelse i London.

På Kina Slott i Drottningholm finns ett antal nätta mahognymöbler utan motsvarigheter i svensk möbelkonst. De är uppenbart utförda med inspiration från engelska kineserimöbler, och går tillbaka på förlagor i Chambers bok Designs of Chinese Buildings, Furniture, Dresses... etc. En lockande och inte allt för långsökt tanke är att Kinas mahognymöbler utfördes av den nyutnämnde hovsnickaren Haupt, som nyligen kommit hem från London där han samarbetat med just Chambers.

Det var troligen på beställarnas önskemål som Haupt utförde sina tidigare mahognymöbler, men för större möbler valdes nog ett enkelt mahognyfaner också av estetiska skäl. Det ritbord som Gustav III sitter vid i Pehr Hilleströms berömda målning från 1779, Lektyr på Drottningholm, står än idag på Drottningholms slott. Det är utfört nästan helt i mahogny i en höggustaviansk form med blindträ och tekniska detaljer som obestridligt utpekar Haupt som dess upphovsman. Ritbordets sparsmakat tunna ådror, inlagda så att de ger illusion av kannelyrer på sargen över benen, återfinns också på andra Hauptmöbler signerade så tidigt som 1775.

Av bouppteckningen efter Haupts första hustru, Anna Elisabet som avled 1777, framgår att det då fanns flera stora ”stycken” mahogny i verkstaden. Samma år signerade Haupt den poudreuse som presenteras på sidorna 216-217 i Marshall Lagerquists bok ”Georg Haupt – Ebeniste du Roi”. Denna poudreuse, som länge stod på Wachtmeisters Christineholm i Södermanland, är till sin form i det närmaste identisk med auktionens och de är båda huvudsakligen fanerade med mahogny.

Visserligen införde Haupt nya typer av möbler, men poudreuser hade tillverkats redan under rokokon av bland andra hans svärfar Christian Linning. De fanerade toiletteborden får ändå betraktas som exklusiva möbler. Betydligt vanligare var toilettebord bestående av ett enkelt träbord, väl dolt av en tunn vit duk ner till golvet samt en bordsspegel på skivan. Spegeln var mestadels draperad med vitt tyg som också användes för att skydda det ömtåliga och dyra spegelglaset från puder och damm.

Inspirationen till såväl de enklare toiletteborden som de fanerade poudreuserna, kom naturligtvis från Frankrike. Sedan solkungen Ludvig XIV hade gått ur tiden 1715 fick den franska adeln större frihet att lämna det pompösa Versailles och installera sig i sina egna Parispalats och på sina egna lantslott. Man längtade efter ett intimare och bekvämare boende än det kungliga slottet hade erbjudit, och under åren runt 1720 lättades barocken upp i en stil som brukar kallas régence efter den omyndige Ludvig XV:s förmyndarregering, för att så småningom övergå i elegant Louis XV-stil, rokoko. Samtidigt utvecklades flera nya typer av möbler, inte minst för det behagliga livet i de privata gemaken.

På Versailles hade hovets män fått närvara vid Ludvig XIV:s morgon- och kvällsbestyr, ceremonierna le lever och le coucher. Nu ville såväl män som kvinnor ta emot gäster på morgonen, samtidigt som de friserades, sminkades och pudrades av sin kammarbetjäning. Det ställde krav på representativa möbler även i privata kabinett, garderober och toiletterum. En efterfrågan som Paris kombinerade inredare, konst-och möbelhandlare, de så kallade marchand-merciers, i samarbete med de skickliga ebenisterna inte var sena att möta med toilettebord som senare kom att kallas coiffeuse eller poudreuse. Benämningarna har anknytning till morgontoilettens frisering respektive pudring, men någon egentlig skillnad i bordens utformning tycks inte föreligga.

Gemensamt för toiletteborden är den uppfällbara spegeln i mitten, omgiven av fack och lådor med mer eller mindre sinnrika inredningar för förvaring av alla toiletteattiraljer. I mittpartiet återfinns ibland en utdragbar eller utfällbar skiva, på riktigt eleganta bord klädd med mjuk textil, avsedd som skrivunderlag, så att toilettebordet också fungerade som skrivbord. På auktionens poudreuse är skivan bemålad som ett schackbräde.


Proveniens – ägarlängd

Poudreusen av Georg Haupt är och var en mycket exklusiv möbel, en verklig ”statuspryl” som utan tvivel beställts direkt av hovschatullmakaren. Vem som gjorde det och vilka som därefter har ägt poudreusen är naturligtvis av stort intresse.

I början av 1900-talet ägdes poudreusen av Ebba von Engeström, gift med Johan von Engeström och dotter till Johan Eketrä och hans hustru Stanislas Margareta, född Tersmeden. Utöver sin make Johan och sina föräldrar, ärvde Ebba också sina två systrar Ingeborg och Märta samt sin morbror Adolf, den siste patron Tersmeden på Ramnäs bruk i Västmanland.

Familjen Tersmeden härstammar från Tyskland, där namnet skrevs tor Smede, som betyder ”vid Smedjan”. Det var ett passande namn då flera medlemmar i släkten kom att ägna sig åt bruksnäringen. I samband med Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas kröning 1751 adlades den förste Tersmeden, militären och bergsrådet Jacob d.ä., alltså Ebbas morfars farfars far. Liksom flertalet ”Tersmeder” har han omtalats som godhjärtad och mycket storvuxen. Om hans son, den kände amiralen Carl Tersmeden rimmade hovmannen och poeten Johan Oxenstierna ”Tersmeden, tjock och tung och lång; Är både amiral och barlast på en gång”.

För poudreusens vidkommande är Carl Tersmedens brorson Fredrik Tersmeden av större intresse. Född 1752 hade han rätt ålder för att beställa en finare möbel runt 1780. Fredrik gjorde militär karriär och gifte sig först 1801 med den franska grevinnan Marie Stanislas Josephine Sparre, vars anfader som mycket uppskattat svenskt sändebud hade upphöjts till fransk greve av Ludvig XIV. Fredriks bror Per Reinhold tillhörde också rätt generation, men även han ägnade sig åt det militära, samtidigt som han löste in och förvärvade hela Ramnäs bruk i Västmanland. När han avled barnlös övertogs bruket av brorsonen Wilhelm Fredrik, Fredriks son och Ebbas morfar.

Hur spännande den stora släkten Tersmeden än är, kan man inte bortse från möjligheten att poudreusen ärvts av Ebbas man, Johan von Engeström. Inte minst som det i familjearkivet finns noteringar som tyder på det. Ebba har själv förtecknat ”min svärmors sängkammarmöbel: Chiffonjé, byrå, toilett (antikt)” och på ett annat dokument finns noteringen ”herrtoilett av mahogny, inköpt på 1840-talet... av Ihre på Sandbro”. Att ett sådant köp ägt rum är mycket troligt, då det fanns släktband mellan von Engeström och Ihre. Idag betraktar vi toilettebord som feminina möbler och att poudreusen uttryckligen ansågs tillhörig en man, kan bero på schackbrädet. Under 1800-talet hade schack blivit ett spel som nästan uteslutande spelades av män. Men också utan schackbräde kunde poudreusen faktiskt varit avsedd för en man. 1700-talets högreståndsmän tillbringade mycket tid framför spegeln där de friserades och pudrades.

Avslutningsvis är det också lockande att spekulera kring en kunglig proveniens. Haupt var hovschatullmakare och flertalet av hans främsta möbler utfördes för kungafamiljen vars medlemmar kunde skänka bort möbler och andra föremål som var deras enskilda egendom till de mest uppskattade inom hovet. Vid genomgången av de personer som kan tänkas ha ägt auktionens poudreuse visade sig flera ha anknytning till hovet. Såväl Fredrik Tersmeden som hans franskfödda grevinna innehade poster vid det gustavianska hovet, inte minst Marie Stanislas, som var en högt uppskattad statsfru hos drottning Sofia Magdalena och belönades med titeln och värdigheten riksrådinna.

Genom Karl XIII och hans adoptivson Karl (XIV) Johan övergick privata föremål från ätten Holstein-Gottorp till ätten Bernadotte, vars medlemmar alltså kunde skänka bort dem. Ebba von Engeströms ogifta syster Märta Eketrä blev som hovfröken hos Oskar II:s gemål drottning Sofia den kanske mest betydelsefulla medlemmen i familjen Eketrä. Märta kom att utöva stort inflytande som en av drottningens närmaste vänner, och det är känt att Märta mottog dyrbara gåvor från drottningen.

Sist men inte minst hade Ebbas morbror Adolf Tersmeden en position inom hovet, vilken han dock måste lämna när han 1876 gifte sig med Johanna Matilda ”Hanna” Styrell som hade varit Karl XV:s mätress. Kungen hade ordnat möblerade bostäder åt sin Hanna, både inne i Stockholm och i närheten av sitt favoritslott Ulriksdal. I friherrinnan Johanna Matilda Tersmedens bouppteckning återfinns ”ett toalettbord med spegel” åsatt ett relativt högt värde. Eftersom Adolf, enligt ett inbördes testamente, ärvde hela kvarlåtenskapen efter sin hustru och systerdottern Ebba i sin tur ärvde honom, kan Johanna Tersmedens toilettebord vara identiskt med auktionens poudreuse.

av Stina Odlinder Haubo     

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 

"Okej......jag byter inriktning.....!

Nej, nu får det vara nog, jag byter inriktning på min blogg. Igår fick jag denna bild tillsänd mig med en text om att Bondage inte alls behöver vara, dyrt, krångligt eller avancerat.

Tack Åke för informationen, ett tag var jag orolig att det var du själv som snott en grön gummisnodd på jobbet och knåpat lite på personaltoan. Körde din bild i Googles bildsök.....puh...vilken lättnad att se att den var ifrån Wikipedia , kan var bra att veta att den inte är upphovrättsskyddad. Ser att en del av mina bilder härifrån ibland "lånas" olovandes.

F o m i morgon fortsätter jag min mission med att upplysa Världen...hm...i alla fall den Svenskspråkiga delen om min favorit 1700-tals möbelsnickarmästare George Haupt.
Fait par Georg Haupt ebenist du roi a Stockholm, står det ibland signerat på undersidan av hans produktion. Visst låter allt mycket finare på Franska, bilden ovan exempelvis finns under sökorden på Wikipedia Bondage des testicules et torture du pénis.  Klicka absolut inte på den länken.

Jag blir så besviken varje gång jag får information om vilka och varifrån man länkat.........till och från min blogg. Inom vilket bloggsegment tror Ni att det är vanligast att man klickar sig vidare ifrån min blogg till något jag visat på med "vuxeninnehåll"...........jo, "Inredningstanterna", djäklar i min Lilla Låda vad man "klickar sig vidare" i Cyberträsket......och absolut inget ont i det inte, tvärtom, känner mig glad om jag kan göra någon glad och det måste vara ett helvete att bara inredningsblogga hela dagarna, men det vita, rena och oskuldsfulla döljer säkerligen något annat, den Gode Freud skulle bli överlycklig.

Men skit i det, erkänn nu Kära Vänner att Ni hoppar jämfota av nyfikenhet för att få höra och i morgon läsa om hur jag fann ett signerat exemplar av John Böttigers bok om Georg Haupt.

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Bloggmästare i Cyberträsket!
PS: Vill bara informera att det är ingen idé att återigen anmäla mon blogg för osedligt innehåll, google har granskat mina inlägg förut utan att tvinga mig ge den epitetet "Vuxeninehåll"!

"Det gör ont...först om dagen....sedan om natten.......!"

Vaknar vid 6 tiden i morse av att någon gråter, det är min Fru som för första gången på länge försökt att gå upp och gå på toaletten själv, samt att ta sin medicin. Det fungerande inte, i frustration skäller jag på henne där jag hittar henne naken liggandes i soffan.
"-För i helvete, du vet ju att det inte går, särskilt inte nu när du är i ett smärtskov?"

Lilla Frun vet att det inte går, men i snart 19-års tid nu, så har hon satt mig och barnen i första rummet, trots att hon är så dålig. Hon försöker klara sig själv så mycket som det går, hon vill inte störa, som idag, när hon märkt hur trött jag är av allt jobbande, pluggande samt att ta hand om henne övrig tid.

Hon ville helt enkelt att jag skulle få sova ut någon gång.
Ja, hon är fin min Fru, min Bästis sedan 27:år, ibland försöker jag trösta mig själv med att tänka att vi inte har det värst.

Tänker ofta på de 8 svårt cancersjuka kvinnor som jag fick "äran" att lära känna via nätet när jag drev min blogg www.jernsaxen.blogspot.com under några år då jag dessutom själv var svårt sjuk i fästingburen neuroborrelia.

Åtta glada och livsbejakande kvinnor som alla nu är döda tillföljd av sina cancersjukdomar. Åtta tjejer som mådde skitdåligt både fysiskt och psykisk, men trots det skrev tröstande ord både till mig och min Fru. Inte bara via bloggen, utan även via mail och telefon.

Allt är ännu för nära att skriva om, men tids nog så måste det bli en liten "bok" eller något om mina 8 ifrån början bara "bloggvänner", men som sedan blev så mycket mer att det "blottade" sig totalt. Självklart är det "smärtsamt" att dö ifrån sina små barn, det måste vara det värsta en kvinna kan göra.

Har sparat alla mail, men några av dem går aldrig att visa offentligt, kanske om många, många år.

Jag är fullt medveten om "psykologin" i detta, självklart sökte jag mig till de som hade det "värre" än mig och min Hustru, en "galen" tröst, men visst fanns den där i bakgrunden. Nu sökte jag inte folk som var sjuka, utan de kontaktade mig och alla berättade om sin smärtproblematik och sina behandlingar, den fysiska smärtan är lätt att samlas kring, svårare är det med den psykiska delen.

Jernsaxenbloggen har klingat av lite nu men fortfarande dyker det upp mail på jernsaxen@live.se med frågor och en och annan cancerpatient.

Lilla Frun har nu somnat om efter att ha fått sin ordinarie smärtdos av Metadon, plus en annan större mängd receptbelagda "Morfinpreparat".

Hennes kropp är sedan länge färdigutredd, röntgad och stelopererad, men några gånger om året så hamnar hon i något slags smärtskov som ingen kan förklara, som en blixt ifrån en klar himmel kommer det, för att sedan klinga av under behandling under några månader.

Hoppas att det går fortare denna gången, så den "Älskade Sommaren" inte passerar henne obemärkt.
Tack och lov har vi ett fint tidigt sommarminne ifrån i år att prata om och minnas tillbaka till.

Några veckor innan detta "smärtskov" så hann vi vara ute och äta i Gamla Stan här i Stockholm. Mitt inne i Gamla Stan finns det två handikapplatser, trångt som bara den att parkera vår Husbil där, nätt och jämt att vi kommer in där.

Först var vi inne i Centrala Stockholm, vår duktiga Dotter som har flera jobb samtidigt ringde och frågade om vi kunde komma in till "Stan" så hon kunde duscha och byta om i Husbilen innan det var dags för nästa jobb. Inga problem.

Det blev ett "underbart" tempo, ett tempo som det bara kan bli när en levnadsglad 19-åring ska göra sig i ordning, hennes Pojkvän hann sova i alkoven ett tag och Lilla Frun låg som vanligt i Husbilssoffan och tittade på.

När vi vinkat adjö till Dotter och Svärson så åkte vi till Gamla Stans Söndagseftermiddagslugn. Lilla Frun sov i Husbilen medans jag var och handlade. Vi duschade och gjorde oss fina för att sedan ge oss ut i nattvimlet. Lilla Frun vacker som en Gudinna med nagellack som matchade färgen på hennnes gåbord/rollator.

Vi har ett litet favoritställe i Gamla Stan som vi går till, med live musik och ett Dansgolv i den trånga källaren, där är vi alltid välkomna. Personalen pratar alltid med Lilla Frun och ser till att hon har det bra. Vi tar ganska mycket plats när vi är ute, kryckor, gåbord och special sittstol är tre Oumberligating som alltid är med vart än Lilla Frun är och befinner sig.

Jag går alltid och pratar med DJ:n och ber honom spela låten ovan. Den är lite fånig,  alla garvar åt mig, men den fyller alltid dansgolvet vart vi än är. Lilla Frun tar två extra tabletter sedan kör hon ut på dansgolvet med gåbordet. Hennes livsglädje smittar av sig på alla som ser henne. Hennes "lite gråa" make försvinner för en stund och discokulans ljusreflexer glimmar i Lilla Fruns ögon och hon blir ett med takten i musiken. Prova låten själv ovan, erkänn du blir glad? Upp på golvet vid datorn.

Lilla Frun måste vila efter en sådan pers, självklart mer medicin, men för en stund kände hon sig frisk och levande på riktigt. Efter några timmars vilande i sin stol i ett lugnt och tyst hörn kan vi vandra "hem" till Husbilen i den tidiga vår/sommarnatten i Gamla Stan.

Detta ligger jag och berättar viskande i hennes öra, medans jag masserar hennes i kramp spända
ansiktsmuskler.
"-Snart är den djävla smärtan över för den här gången, då ska vi in och dansa en låt till i Gamla Stan"

Har skrivit det förut, ser hos många bloggare att de fortfarande har den här djävla Carpe Diem skylten uppsatt i sina hem, men låt det bara inte bli ord, fånga dagen på riktigt idag, i morgon kan showen vara över.

När vi vandrade "hem" till Husbilen den ljumma försommarnatten som rådde för några veckor sedan, kände man verkligen Gamla Stans historiska vingslag. Någonstans så "hör" jag att det är någon som snickrar och sågar, helt övertygad om att det är ifrån Georg Haupts 1700-tals verkstad där byrån på bilden ovan färdigställs i slutet av 1700-talet.

Vill Ni göra mig glad, slösa ingen kraft här och kommentera detta inlägg, det talar ju för sig själv.
Gå istället in här hos Bukowskis och läs om byrån ovan. Låt mig bjuda på min största "hobby" en sekund, 1700-talets möbelkonst när den är som bäst. Tänk om jag finner nya "möbelvänner" här och gör mina tidigare nätkompisar glada.

Glöm inte att ta hand om Morsan idag, ska ringa min nu.
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson Ditt Ångestskrik i Cybernatten!

"Brita.....vart tog du vägen......!"

Brita.......vart tog du vägen? I hela mitt liv har du följt mig, som broderi, som servetter, i kalendrar och i en andra massa skepnader. För 40 år sedan var vi jämngamla du och jag, nu är jag nog mer din Pappa, snart är det nog mer Farfar.

För två år sedan på Stockholms Auktionsverk så möttes vi igen, gjorde allt för att du skulle bli min, bad på bara mina knän att min dåvarande Chef skulle köpa dig. Pengarna fanns ju där i bankfacket, med tiden kunde du ju bli min.

Men det blev ytterligare ett hus utomlands och Brita plockades ner ifrån Auktionsverkets vägg, för att hängas upp någon annanstans, kanske i London hos den Man jag pratade med på visningen, vad vet jag?

Det jag vet nu, två år av saknad, är att du någon gång kommer hänga ovanför min Hauptbyrå i hallen, i December varje år då jag kommer ta fram dig ur "konstrummet"! Inget direkt solljus kommer få bleka dig, kanske kommer solens strålar få lysa förbi dig ifrån det södervända köket, men dina ljus kommer få lysa ikapp med stearinljusen ifrån Pehr Zethelius stakarna.

Visst kommer Brita med julljus till mig varje år, men inte i original. Tror alla mina läsare har sett henne, men vet Ni allt? Läs här på Stockholms Auktionsverks sida. Bilden kommer därifrån.

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Ditt Julljus i Cybermörkret!
PS: Vill passa på att önska God Jul och Gott Nytt År till all trevlig och hjälpsam personal på Stockholms Auktionsverk. Barn och bilderboken "Tage och Tilda i Haupts verkstad" är nu i princip klar, men kommer inte att ges ut förrän jag blir Morfar eller Farfar.
Tage och Tilda, vilka är det? Enkelt, det är ju två möss som lever och bor i Stockholm på 1700-talet, de bor i ett mushål hos Möbelsnickaren Georg Haupt och råkar hamna í en byrå som levereras till Slottet.........mer avslöjas inte nu.

"Visst blir det naket även idag.....Lucka 4:a....!"

Igår kom äntligen Lilla Frun och jag iväg till Bukowskis Klassiska Auktionsvisning (Auktionen börjar idag). Som vanligt möttes vi av en prakt och skönhet som är omöjlig att beskriva. Nästan så man skulle vilja "flytta in" och bo i själva visningen. Trevlig personal som vanligt och trevliga kunder. Eftersom det var sista "visningsdagen" så är många kunder där för andra eller tredje gången, "vetet är alltså redan sållat ifrån agnarna".

Vi hade ju våra favoriter som vi ville titta närmare på, Lilla Frun kikade på sina "Diamantörhängen" och jag gick igenom mitt teébord av Georg Haupt. Roligt att jag och min Kära Hustru har ungefär samma kostnadssmak. Bägge skulle alltså shoppat för cirka 2-3 miljoner.

Men varför i jösse namn visar jag då en skulpturserie av Döderhultaren idag, självklart, är det nakenkalender så är det nakenkalender. Sedan är det ju lite kul att Östermalmsdamerna som har pälsmössan på inomhus skrockade lite extra åt den snidade hängpungen (bara att klicka för förstoring)

Axel Petersson Döderhultarn 1868-1925 "Beväringsmönstring", (8).

Grupp bestående av sju figurer samt måttstock. Varav sex figurer stämpelsignerade "Axel Petersson". Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 22-28,5 cm. Utrop 40 000-60 000 kronor.

 

Okej då, jag visar väl Fru Olofssons "val" också:

ÖRHÄNGEN, droppslipade fancy yellow' diamanter, vardera 8.88 ct/resp 8.88 ct, samt mindre vita och gula diamanter.

18k vitguld, infattade vita briljantslipade diamanter infattade både på fram- och baksida. Cert. HRD 'fancy yellow'. Stift. Utrop 2 600 000-2 800 000:- Läs mer här.

Vill du se hela utbudet så gå in här på Bukowskis.

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Träsnidare i Cyberverkstaden.

"Ack...vad är väl en bal på slottet......!"

Här skulle Ni Kära Läsare fått se en närbild på min hand när den smekte skönheten ovan, när handen följde benens graciösa form för att slutligen varsamt men lite bestämt öppna lådan för att känna dess varma mjuka inre mörker.............Jaha, men det "sket" sig, Fru Olofsson fick något slags yrselanfall så vi kunde inte igår ge oss iväg till Bukowskis Klassiska Visning som det var tänkt. Istället vårdade jag ömt min Kära Hustru i hemmet under hela gårdagen. Fast det är inget nytt, "Kryckan" alias PocketHexan är van vid att kroppen säger "nej" då höstmörkret och kylan gör sitt intrång.

Men inte Kära Vänner ska Ni få lida för att vi är "lite halta och lytta". Är Ni Stockholmstrakten så är ett besök på Bukowskis Klassiska visning ett måste. Ni som inte kan ta Er dit, länkar Er själva vidare här.
Är Ni precis som jag Georg Haupt frälsta, så är det bara "pang på rödbettan" här.

TEBORD, av Georg Haupt. Gustavianskt.
Fanerat med jakaranda, amarant, mahogny, björk och lönn. Skivan med infällt fat (Qianlong 1736-95) med europeiserande dekor i famille rosefärger med en hamn med figurer som står vid tebalar efter meissenförlaga. Förgyllda mässingsbeslag i form av flätbandstav runt skivans kant, sargernas räfflade fält, samt bladrosetter och lister vid benanfanger och benkryss. I sargen en skjutlåda samt två med sprint och fjädermekanism utfällbara lådor. Inläggningar av lagerfestonger, bandrosetter, bladrosett samt skuggad linjeornering. Signerat under skjutlåda "Georg Haupt Fecit à Stockholm". Diam 52,5, höjd 72 cm.Senare fottrissor. Utrop 2 500 000 - 3 000 000:-

Detta bord skulle passa perfekt till min Kära Hustru, lätt och smidigt kan hon rulla runt på det kring sin sjukbädd och lite "spill" gör ju ingenting heller eftersom det är infällt ett Qianlong fat.
Hm... Qianlong porslin kanske inte säger så mycket för alla, googla eller läs vidare här.

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer idag...."en man måste göra vad en man måste göra".....hm...vad det nu är? Ha en fin Fredag och en fin Adventshelg Kära Vänner!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Din Drömmare i Cyberaltet!
PS: Trisslotter står som vanligt på inköpslistan....visst trivialt och simpelt, men vad är inte det och i krig, kärlek och drömmar är allt tillåtet, i allafall då det gäller Georg Haupt föremål.

"Hoppsan....det var verkligen inte meningen.....!"

Som sagt, hoppsan det var verkligen inte meningen att lägga ut pausbilden nedan, jag är helt övertygad om att jag inte kan sluta blogga så det är helt enkelt ingen idé att ens försöka! Sedan händer det så fantastiska saker på min blogg, se alla härliga kommentarer som pausbilden nedan genererat utan att jag ens varit med på något sätt, bara av misstag publicerat en bild som var tänkt i ett inlägg om att "pausa i livet"! Hoppas verkligen anonyma Maritha läser det här, trots att hon skrev att hon skulle överge mig för "verkliga människor"! Men, men jag är ju hur verklig som helst, hoppas alla inser det, det är ju det som är det "roliga" med det hela. Att någonstans "nära dig" så finns Oumberlige Peter i verkligheten. Ganska lik sin egen blogg faktiskt, på både ont och gott.....tycker en del!
Det här med anonyma kommentarer gillar jag, särskilt när de är intellektuella och underfundigt spydigt skriva som den som jag fick efter det att jag tagit med mina virkade möss på auktionsvisning, smaka på orden är de inte härliga:

"Anonym sa...
Du borde också nämna att det var Lars Ljungström som stod där vid möbeln - Kungliga Husgerådskammarens förste intendent, tillika Sveriges största Georg Haupt-expert. Enligt honom råder det inga tvivel om att sekretären är en Haupt, och huruvida det är en löpande-bandet-Haupt eller inte, har ingen betydelse. De som handlar med den typen av möbler vet att så kan vara fallet. Så vad du tror får nog anses som perifert i sammanhanget.Att mössen följer dig på visningar har nog ingen någonting emot, du gör som du vill. Kanske kan man tycka att det är lite fånigt att du prompt ska ha dem med dig - för att göra ett spektakel kring dig själv och din person? Det blir både fåfängt och därmed fånigt, och det tror jag kanske att du förstår. Att manifestera sig (dig) själv på det sättet verkar onödigt men du har fria händer att göra det, såklart."

Visst manifesterar jag mig själv och visst är jag både lite fånig och barnslig, men det känns ju himla kul att jag i veckan fick förfrågan ifrån ett förlag om att utveckla Tage och Tilda, mina tygmöss, deras äventyr i verkliga livet! Tänk om jag slutar som sago Farbror och tjänar massor med pengar på mina barnböcker, då kan jag ju ropa in en Georg Haupt Möbel och snickra om den till ett hem åt Tage och Tilda! Hm...nu ljög jag verkligen....det skulle jag inte kunna göra, inte ens för att reta mina starkaste kritiker! Som sagt Tage och Tilda har varit med om många äventyr den sista tiden, men de spar jag tills de kommer i bokform. Bla så var de på bokmässan och träffade nobelpristagare, sedan har de varit med ut i "kändisdjungeln" också. Framförallt så har de besökt en massa slott och herresäten och inventerad 1700-tals möbler och lustigt nog så gillar både Grevar och Baroner dessa små oförargliga figurer och mig med...ibland!
Avslutar med ett sedvanligt...hmmm.....det här kanske blev ett lite konstigt inlägg, läs det igen om det finns oklarheter....som sagt du befinner dig på Oumberliga bloggen nu eller om det var Omöjliga Bloggen!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Mustämjare i Cyberfällan!

"Fortfarande lite på arschlet.......!"

God Morgon Vänner! Dax att vakna! Klockan är nu 04.54 när jag börjar skriva detta inlägg. Jag har precis parkerat min cykel utanför dörren, det tog exakt 1 timme och 14 minuter att ta sig hem ifrån de centrala delarna av Stockholm ut hit till Södertörn! Sportig kille om jag får säga det själv, det brukar gå lite fortare, men jag har varit på "Firmafest". Okej då, i ärlighetens namn så var jag de sista timmarna på en annan Firmas Firmafest, det brukar bli så när Oumberlige Peter är på fest, om folk är för trista då går jag till något annat ställe. Att cykla hem genom den lite kyliga vårmorgonen ger ju nästan en religiös upplevelse, förstärkt med lite alkohol i blodet så blir det nästan som en "uppenbarelse"! Fast nu skiter vi i det, en vårmorgon kan man inte beskriva för andra, det måste man uppleva för "egen maskin"! Vad är det då som tynger mitt hjärta denna Arla Morgonstund, inte är det världssvälten eller hur det ska gå för SAAB, nej det är allvarligare saker än så! Stockholms Auktionsverk håller på att "Rövknulla sina kunder igen"! Visst det är hårda ord om Stockholms Auktionsverk, men jag är fortfarande förbannade på dem för att jag inte fick någon ny katalog när jag glömde bort min där på förra visningen. Blev ordentligt avsnoppad där av någon manlig intendent, hade inte Lilla Frun varit med (hon tycker inte om när jag bråkar) så hade jag bett honom "suga sig själv"! Djävligt snorkigt på många sett där!

Fast nu struntar vi i mina personliga vendettor med otrevliga intendenter! Det som gjort att jag ännu en gång ifrågasätter Stockholms Auktionsverk är att de nu på sin Vårauktion har en Hauptmöbel till försäljning. Som självutnämnd Georg Haupt expert blir jag lite upprörd när man lämnar lite av sanningen utanför i Katalog texten. Jag har ju på denna blogg gjort ett flertal inlägg om Mästarnas Mästare Georg Haupt och egentligen var han och hans samtid en del av orsaken till att Oumberliga Bloggen skapades. Jag ville sprida min mission om 1700-talet möbelsnickare och dess produktion för världen! Det gick ju inte så bra direkt, fick bättre besöks statestik när jag visade män i kalsonger med stora organ än när jag berättat intressanta fakta om Georg Haupt.......konstigt va? (ler) Hm....till saken! Som sagt en Georg Haupt möbel ifrån 1700-talet ropas nu ut, den är osignerad och säkerligen ifrån hans verkstad, men knappast byggd av den Gode Haupt själv. Helt klart ett "elevarbete" eller helt enkelt ihopsnickrad efter hans död. Änkan Haupt var en listig kvinna och efter sin makes död så körde hon på några årtionden till, bla med hjälp av sin avlidnes Makes sigilljärn. Konstig nog har inte ens det används på Möbeln, så det finns tveksamheter. Jag förstår att "intresseklubben antecknar" för fullt just nu, men sådana här "tvivelaktigheter" håller Vikingahövdingen Ulv Röde vaken om nätterna.........begynnande dårskap...........ja, kanske! I vilket fall som helst så är det en vacker möbel och att den är en 1700-tals produkt kan vi alla vara överens om, men Haupt...hm...tveksamt...Haupts verkstad...ja, säkerligen.....värde, nästan en miljon...hmm...okej då!
Nu blev väl alla nyfikna på denna Georg Haupt? Nedan utdrag ur Katalogtexten. Bild och delar av text ifrån Stockholms Auktionsverk.

2046 - SEKRETÄR, högklassigt gustavianskt Stockholmsarbete av Georg Haupt (G. H., mästare i Stockholm 1770-84), ej signerad, fanerad med färgad björk, lönn, rosenträ, amarant och ebenholz, brännförgyllda beslag, skiva av grön kolmårdsmarmor, rak form med avfasade hörn, trelådig, övre lådan med beslag i form av löpande hunden, front med graverade inläggningar i form av lagerkrans, girlander och friser, kortsidor med graverade inläggningar i form av friser, girlander och rosetter, nedfällbar skrivklaff, inredning med lådor, raka nedåt avsmalnande ben med fothylsor, höjd 125, 103,5 x 43 cmFå hantverkare kan sägas ha levat i samklang med sitt material som Georg Haupt gjorde. Han hade en oerhörd känsla för komposition, färg och teknik, liksom höga krav på materialet och arbetets kvalité. Utbildningen under gesällvandringen i Paris och London gav Georg Haupt en stark känsla för det nyklassicistiska formspråket som var up-to-date vid tidpunkten (1760-talet) och det var han som på kunglig beställning gjorde den första möbeln i Sverige i det nya formspråket, det vi idag kallar för det gustavianska; ett skrivbord, som idag går att beskåda på Drottningholms slott, tillika hans mästerstycke år 1769/70.Av sin samtid, betraktades Georg Haupt som ett geni och som en hantverkare som omvandlat sitt värv till en konstart. Flera av Haupts kungliga beställningar, såsom mineralskåpet, en gåva av Gustav III till prinsen av Condé, utfört 1773/74 efter en akvarellerad teckning av Jean Eriv Rehn, liksom kronprins Gustav IVAdolfs vagga, ställdes ut till allmänhetens beskådan. Dessa evenemang kommenterades i journaler (tidningar) och i memoarer och är idag ovärderliga källor för vår kunskap om hur samtiden såg på sin hovschatullmakare och ebènist. Några som aldrig kom att ändra sin syn på Georg Haupt var Gustav III och hans hov, som under hela Haupts verksamhetstid var stora beställare.Blott 43 år gammal, efter att ha arbetat som mästare i endast 14 år, gick han bort 1784 i sviterna av et slaganfall. Han gick ur tiden när ett nytt sätt att se på form och komposition tog vid - det vi brukar kalla den sengustavianska eran. Det hade varit oerhört intressant att få ta del av hans verk i detta nya sätt att se på möblers utseende, då det redan i hans produktion från det tidiga 1780-talet fanns föraningar om det nya.PROVENIENS: Bankdirektör Ludvig Arosenius (1830-1904), därefter i arv till nuvarande ägare. LITTERATUR: Lars Ljungström: Georg Haupt, Gustaf III:s hovschatullmakare, Kungl. Husgerådskammaren, 2006, Torsten Sylvén: Mästarnas Möbler, Stockholmsarbeten 1700-1850, Stockholm 1996, s. 160 ff, Marshall Lagerquist: Georg Haupt Ebéniste du roi, Nordiska Museets handlingar 92, Uddevalla 1979, jmf snarlika sekretärer pl. 26, 29 & 34, Sigurd Wallin, Nordiska Museets möbler från svenska herremanshem, vol II, jmf snarlik sekretär pl. 499-501, John Böttiger: Kungl. Hofschatullmakaren och Ebenisten Georg Haupt, en studie till 1700-talets konstslöjdhistoria, Stockholm 1901, jmf snarlika sekretärer pl. 19 & 24OTRYCKTA KÄLLOR: Anna von Essen: En studie av beslagen på ebenisten Georg Haupts möbler, Kandidatuppsats vid Lunds Universitet, Institutionen för konst- och musikvetenskap, april 2001Bo Lindwall: Svenska Dagbladet, Under strecket 1980-03-08, "En ebenist benämnd Haupt"Vi tackar möbelkonservator Johan Ekström, Uppsala, för hjälp med uppgifter och information Utrop: SEK 600 000-800 000 (EUR 68 000-90 400)

Nu är jag nöjd och glad igen, skönt att få skriva av sig lite så här på "morgonkvisten"!
Vid Datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Ditt Glödheta sigilljärn rätt upp i röven på Auktions sociteten!

"Vad går du igång på?"

Ja, uppriktigt, vad går du "igång" på för saker? Du befinner dig nu på bloggen Oumberliga Ting och det är just Oumberliga Ting som detta inlägg handlar om. Normalt sett så har ju denna blogg "spårat ur" sedan länge, men då och då faller jag tillbaka till de fantastiska sakernas värld!
Jag älskar 1700-talet och dess möbelmästare, det vet alla som läst här tidigare, men ibland så dyker det upp saker som är så mycket mer än bara så. Som just detta myntkabinett, av Georg Haupt, signerat och daterat 1780, som bjuds ut, på Bukowskis. Gustavianskt så klart, ingen tvekan. Fanerat med björk, amarant, buxbom och färgat lövträ. Beslag av brännförgylld mässing i form av lagerstav, flätband samt rosettupphängda ringhandtag på sidorna. Sex lådor bakom klaff. Fronten med inlagd medaljong med svenska lilla riksvapnet upphängd i lagergirland. Ovansidans mitt med porträttmedaljong av Gustav III och texten "GUSTAVUS III D. G. REX SVECIAE" (efter medalj av Gustaf Ljungberger). Lådorna är numrerade med bläck No 1-6. Låda nr 3 är signerad med bläck ”fait Chez Georg Haupt, Ebeniste du Roy à Stockholm, l’an 1780”. Längd 30,5, bredd 28,5, höjd 18,5 cm. Nyckel medföljer.
Avdelning: Möbler
Utropspris: SEK 800 000 – 1 000 000
Auktionsdatum: 24 – 27 november 2009
Visningsdatum: 14 – 22 november 2009

Expertutlåtande ifrån min sida, gissar att den kommer gå för mer, det här är en "leksak för de stora pojkarna" som samlar på mynt! Erik Penser köper den helt klart! Fast jag ska göra som jag brukar när jag går igång på något, pantar alla flaskor jag har i källaren och köper trisslotter för dem blir säkert minst 8 stycken (ler)!

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!

Här presenteras en av Mästarna ifrån min kommande bok!

"Sången om Johan Christian Linning"

Självklart så är det inte alltid lätt att få fram all fakta ifrån 1700-talets Stockholm, äldre handlingar saknas ibland och dokumentation kring mästarbrev och liknande är inte alltid helt riktig. Ärligheten var inte heller alltid vad den borde vara, för precis som nu, så handlade det om pengar. I boken kommer jag visa hur idag möbler som säljs för miljontals kronor är "förfalskade", självklart kommer många handlare och stora Auktionshus bli upprörda.

Förfalskning och förfalskning, gränsen är hårfin, när jag skriver "förfalskning" så innebär det inte att möbeln är oäkta, jag är t ex helt övertygad om att Georg Haupts änka Sara Catharinas situation inte var så illa som det såg ut i boupptäckning (hur sanningenliga är dagens bouppteckningar egentligen, allt skrivs självklart ned till ett minimum). Georg Haupt dog ung och enligt handlingar så lämnades hans kalljärn in till mästarämbetet nästan 40 år senare.
Sara Catharina var säkerligen en klok kvinna och såg till att ett flertal möbler signerades med mästarens signatur långt efter hans död.
Ja, nu skulle inte det här inlägget handla om Georg Haupt, utan om en "släkting" till honom, men släkt förhållande går jag inte in på här. Visserligen kommer jag ta upp dem i minsta detalj senare bara det är en spännande historisk läsning ifrån 1700-talets Stockholm

Johan Christian Linning var en av dåtidens största konsthantverkare och ebenist.Han föddes under tidigt 1700-tal i Stockholm, närmare bestämt 1713 och avled 1779, 66 år gammal i Stockholm där han var yrkesverksam under i princip hela sin livstid.
Enligt handlingar så blev han den 10 juli 1730, lärling hos Christopher Wellendorph d.y. Fyra år senare, 1734 blev han gesäll, kan tyckas en långtid ifrån lärling till gesäll om man jämför andra snickarmästares levnadshistorier. Man vet inte riktigt hur länge han var gesäll hos Wellendorph, troligen fram till ca 1743, kanske med avbrott för gesällvandring, som var mycket vanligt att man gjorde vid denna tid, många gånger arbetade man utomlands några år. Sin sk "lådgesäll" fick han 1742. 1744 blev han ämbetsmästare och var det fram till sin död 1779. Under hela den tiden var hans verkstad den mest produktiva i hela Stockholm. 1746 gjorde han sitt mästerstycke som bestod av ett kabinettskåp. Han fick sitt burskap 1746. Han blev ålderman 1772 och var det fram till sin död. Han gifte sig två gånger under sitt liv. Första gången med Maria Christina Pihl, hon dog 1746. 1747 gifte han om sig med Johan Hugo Fürlohs ämbetsmakare änka, Maria Christina Wulf 1724-1745. I samband med äktenskapet med Fürlohs änka övertog han också hennes verkstad som innehöll 13 st. hyvelbänkar enligt boupptäckningshanlingar ifrån den tiden. Hur det stod till med den verkliga "kärleken" kommer vi troligen aldrig få reda på, ibland kunde det helt enkelt vara mer "praktiskt" att hitta en passande änka med etablerad verkstad och allt.

Verkstaden var belägen på Köpmangatan 3 i Stockholm. I början av sin verksamhet utförde han skåp och byråar i mer tyska, holländska och engelska stilformer men under 1750-talet blev hans möbler mer influerade av franska rokokoformer. (se bild) Under tiden som ämbetsman hade han 52 lärlingar inskrivna på tre till sex år, en av dessa var Maria Christinas son från äktenskapet med Fürloh som gick i lära hos honom i fem år. Utav dessa lärlingar blev 41 gesäller. Genom hans produktion som varade i över 30 år kan man få en goduppfattning om stilutvecklingen inom svensk möbelkonst under en del av rokokoperioden. I verkstaden tillverkades skåp, byråar, sekretärer, snedklaffsekretärer, skrivbord, mekaniska arbetsbord, spelbord, toalettbord, småbord, kommoder och även en hel del schatull. De mest karaktäristiska möblerna i han produktion är hans byråar. Han varierade sig i storlek när det gällde utformningen av sina rokokobyråar men de var alltid vackert välformade och riktdekorerade med beslag. Under senare delen av rokokoperioden utförde han även möbler med lätta och smäckra former. Linning använde ofta olika sorters träslag när han fanerade sina möbler. Valnötsträ var det vanligaste, speciellt under den tidigare produktionen men även trä som plommon, amarant, sockerdan, jakaranda, sandel, oliv, oxel, en, syren eller lönn använde han, en del av dessa i friser och ådersystem. Det finns arbeten av honom som är fanerade helt i amarant, eller oliv. Han var noga med att signera sina arbeten det ger oss idag en bra inblick i stilutvecklingen från senbarock till helt utvecklad rokoko.
vill du se exempel på hans offentliga utsmyckningar så be ge dig till Drottningholms lott, där kan man se fler prov på hans otroligt förnämliga möbelkonst.

Bild: Byrå, stockholmsarbete i rokoko, signerad två gånger a tergo CLN , fanerad med amarant och jakaranda, svängd dubbelbukig form, inläggningar i parkettmönster, brännförgyllda bronsbeslag, skiva av grön kolmårdenmarmor, skivan märkt med rödkrita a tergo "Linning", höjd 86, 137 x 64 cm; skivan lagad, skador finns, belagd med exportförbud inför försäljningen på Stockholms Auktionsverk för något år sedan, utropet var satt till 300 000-400 000 kronor men såldes för 280 000.

Källmaterial: Riksarkivet, Stockholms Auktionsverket, Kyrkoböcker, Drottningholms slott inventarielistor. Självklart stort tack till min "Mentor" Ulla-Karin Warberg på Stockholms Auktionverk som levande gjort historien för mig!

Vid datorn i nådens år 2009 Peter Olofsson!