Hoppa över det här inlägget om du för stunden har "dödsångest", har du permanent "dödsångest" så kanske det kan vara av intresse. Kanske kan vi bilda en intresseförening? Vissa människor "föds" med sin ångest, kanske har även jag gjort det, men mycket har jag mig själv att skylla, genom att under årtionden belastat mitt psyke med en massa "onödigt"!
Tar det i turordning! Gjorde lumpen i "sjukvårdspluton", för att lättare få FN-tjänst inom en sjukvårdsbataljon så blev jag rekommenderad att gå en två veckors obduktionskurs, sagt och gjort, intressant och lärorikt, jag är sedan länge helt övertygad om att jag kan operera människor.....hm....åtminstone blindtarmen. Priset jag fick betala för denna obduktionsutbildning är att jag vaknar någon gång i månaden med känslan av att jag ligger naken på ett obduktionsbord med en träkloss under nacken. Gissa vilken härlig puls man har när man vaknar på det sättet!
Vad hände sedan? Jo, Oumberlige Peter sökte jobb och helt djäkla otroligt så sökte jag jobb på sjukhus och på deras specialavdelning som städade och sanerade obduktionssalar. Det var bra betalt, några tusen extra i risktillägg samt....det bästa av allt, ingen städchef kom någonsin ner i källaren och tittade vad man gjorde. Jobbet var 8 timmars betalning, men var utfört på 2-3 timmar. Som nyinflyttad till storstaden så var det i princip "party" varje kväll, så det var en himla tur att man "kunde ta igen sig" i några timmar på jobbet. Fanns inte mycket att sova på vill jag lova och jag tänker inte berätta var jag ibland sträckte ut mig för en god stunds sömn, du skulle ni tycka att jag var helt galen! Lite handukar som huvudkudde, sedan var det inte så hårt och John Blund kunde komma på besök!
Sedan blev det lite mer "sjukvårdsutbildning" och jobb som "extra vak" för döende patienter.
Det tänker jag inte på något sett "skämta" kring, för det är ett viktig och känsligt jobb, men visst tar det på psyket det gör det.
Slutade inom vården då min Kära Hustru blev svårt sjuk för nästan 18 år sedan. Men döden fortsatte att leva med mig sida vid sida. Lilla Frun blev bl a felmedicinerad och fick "hjärtstillestånd", tack och lov att jag hade sjukvårdsutbildning vid det tillfället, fick igång hennes hjärta med hjärtmassage och mun mot mun metoden! Åren gick och jag höll mig undan ifrån arbete inom vården...........fast nu är jag tillbaka, på gott och ont!
Inatt hade jag en av de tuffast "mardrömmar" jag någonsin har haft, det kändes som den pågick i flera timmar, först obducerades jag av ett glatt gäng läkarstudenter, ska inte gå in på några detaljer, sedan var det en konstig begravning.............ingen kom.........dessutom hade jag begravts utan glasögon så jag kunde inte läsa texten på min egen gravsten (Skulle ju inte gått ändå efter som jag låg under stenen). Dessutom begravdes jag utfattig så jag hade ingen kista, men medans jag gräver för att komma upp till marken så hittar jag ett par glasögon på ett kranie brevid mig och äntligen så såg jag skarpt på min sten vad det stod:
Peter Olofsson 1964- 2015, djävligt obehagligt så här efteråt för det är ju mest intressant av allt varför just det årtalet dyker upp i min "dröm"! Fyra år kvar att leva alltså. Allt annat har sin "förklaring", men det går jag inte in på här! Sanndröm eller inte, den som lever får se! I vilket fall som helst Kära Vänner så har vi några år till att blogga på. Redan har jag på Jernsaxen@live.se fått en ny kompis med svår cancer precis som Annette i inlägget nedan och självfallet så ska även "du och jag" följas åt till det "bittra slutet"! Kanske blev min "lott i livet" att var någon slags "Änglamakare i Cyberrymden", det har klart sitt "mentala pris" men det får jag väl betala, men jag blir glad för mail och kommentarer ifrån "friska människor" också......gärna lite "sjuka i huvudet" (ler)....dårskap lindrar "livet" en del har jag märkt!
Hmm....hur avslutar man ett sådant här inlägg då......trevlig helg känns ju lite "platt"! Själv ska jag iväg och arbeta kväll/natt......gissa med vad?
Lev väl och har du pengar över skänk dem till någon form av cancerforskning, gillar du inte din kropp donera den till forskning, men för allt i världen "lalla inte bara runt", livet måste tas på "allvar" fast det många gånger känns som en dålig "teaterpjäs"!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Renskopp i Cyberobduktionsbordet!
PS: Renskoppen på ett obduktionsbord är till för att "saker" inte ska följa med i avloppet när man spolar rent, ibland så hamnar det "guldtänder" där, sådant håller personalen käften om, guld är guld och ingen saknar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar