"Det gör ont...först om dagen....sedan om natten.......!"

Vaknar vid 6 tiden i morse av att någon gråter, det är min Fru som för första gången på länge försökt att gå upp och gå på toaletten själv, samt att ta sin medicin. Det fungerande inte, i frustration skäller jag på henne där jag hittar henne naken liggandes i soffan.
"-För i helvete, du vet ju att det inte går, särskilt inte nu när du är i ett smärtskov?"

Lilla Frun vet att det inte går, men i snart 19-års tid nu, så har hon satt mig och barnen i första rummet, trots att hon är så dålig. Hon försöker klara sig själv så mycket som det går, hon vill inte störa, som idag, när hon märkt hur trött jag är av allt jobbande, pluggande samt att ta hand om henne övrig tid.

Hon ville helt enkelt att jag skulle få sova ut någon gång.
Ja, hon är fin min Fru, min Bästis sedan 27:år, ibland försöker jag trösta mig själv med att tänka att vi inte har det värst.

Tänker ofta på de 8 svårt cancersjuka kvinnor som jag fick "äran" att lära känna via nätet när jag drev min blogg www.jernsaxen.blogspot.com under några år då jag dessutom själv var svårt sjuk i fästingburen neuroborrelia.

Åtta glada och livsbejakande kvinnor som alla nu är döda tillföljd av sina cancersjukdomar. Åtta tjejer som mådde skitdåligt både fysiskt och psykisk, men trots det skrev tröstande ord både till mig och min Fru. Inte bara via bloggen, utan även via mail och telefon.

Allt är ännu för nära att skriva om, men tids nog så måste det bli en liten "bok" eller något om mina 8 ifrån början bara "bloggvänner", men som sedan blev så mycket mer att det "blottade" sig totalt. Självklart är det "smärtsamt" att dö ifrån sina små barn, det måste vara det värsta en kvinna kan göra.

Har sparat alla mail, men några av dem går aldrig att visa offentligt, kanske om många, många år.

Jag är fullt medveten om "psykologin" i detta, självklart sökte jag mig till de som hade det "värre" än mig och min Hustru, en "galen" tröst, men visst fanns den där i bakgrunden. Nu sökte jag inte folk som var sjuka, utan de kontaktade mig och alla berättade om sin smärtproblematik och sina behandlingar, den fysiska smärtan är lätt att samlas kring, svårare är det med den psykiska delen.

Jernsaxenbloggen har klingat av lite nu men fortfarande dyker det upp mail på jernsaxen@live.se med frågor och en och annan cancerpatient.

Lilla Frun har nu somnat om efter att ha fått sin ordinarie smärtdos av Metadon, plus en annan större mängd receptbelagda "Morfinpreparat".

Hennes kropp är sedan länge färdigutredd, röntgad och stelopererad, men några gånger om året så hamnar hon i något slags smärtskov som ingen kan förklara, som en blixt ifrån en klar himmel kommer det, för att sedan klinga av under behandling under några månader.

Hoppas att det går fortare denna gången, så den "Älskade Sommaren" inte passerar henne obemärkt.
Tack och lov har vi ett fint tidigt sommarminne ifrån i år att prata om och minnas tillbaka till.

Några veckor innan detta "smärtskov" så hann vi vara ute och äta i Gamla Stan här i Stockholm. Mitt inne i Gamla Stan finns det två handikapplatser, trångt som bara den att parkera vår Husbil där, nätt och jämt att vi kommer in där.

Först var vi inne i Centrala Stockholm, vår duktiga Dotter som har flera jobb samtidigt ringde och frågade om vi kunde komma in till "Stan" så hon kunde duscha och byta om i Husbilen innan det var dags för nästa jobb. Inga problem.

Det blev ett "underbart" tempo, ett tempo som det bara kan bli när en levnadsglad 19-åring ska göra sig i ordning, hennes Pojkvän hann sova i alkoven ett tag och Lilla Frun låg som vanligt i Husbilssoffan och tittade på.

När vi vinkat adjö till Dotter och Svärson så åkte vi till Gamla Stans Söndagseftermiddagslugn. Lilla Frun sov i Husbilen medans jag var och handlade. Vi duschade och gjorde oss fina för att sedan ge oss ut i nattvimlet. Lilla Frun vacker som en Gudinna med nagellack som matchade färgen på hennnes gåbord/rollator.

Vi har ett litet favoritställe i Gamla Stan som vi går till, med live musik och ett Dansgolv i den trånga källaren, där är vi alltid välkomna. Personalen pratar alltid med Lilla Frun och ser till att hon har det bra. Vi tar ganska mycket plats när vi är ute, kryckor, gåbord och special sittstol är tre Oumberligating som alltid är med vart än Lilla Frun är och befinner sig.

Jag går alltid och pratar med DJ:n och ber honom spela låten ovan. Den är lite fånig,  alla garvar åt mig, men den fyller alltid dansgolvet vart vi än är. Lilla Frun tar två extra tabletter sedan kör hon ut på dansgolvet med gåbordet. Hennes livsglädje smittar av sig på alla som ser henne. Hennes "lite gråa" make försvinner för en stund och discokulans ljusreflexer glimmar i Lilla Fruns ögon och hon blir ett med takten i musiken. Prova låten själv ovan, erkänn du blir glad? Upp på golvet vid datorn.

Lilla Frun måste vila efter en sådan pers, självklart mer medicin, men för en stund kände hon sig frisk och levande på riktigt. Efter några timmars vilande i sin stol i ett lugnt och tyst hörn kan vi vandra "hem" till Husbilen i den tidiga vår/sommarnatten i Gamla Stan.

Detta ligger jag och berättar viskande i hennes öra, medans jag masserar hennes i kramp spända
ansiktsmuskler.
"-Snart är den djävla smärtan över för den här gången, då ska vi in och dansa en låt till i Gamla Stan"

Har skrivit det förut, ser hos många bloggare att de fortfarande har den här djävla Carpe Diem skylten uppsatt i sina hem, men låt det bara inte bli ord, fånga dagen på riktigt idag, i morgon kan showen vara över.

När vi vandrade "hem" till Husbilen den ljumma försommarnatten som rådde för några veckor sedan, kände man verkligen Gamla Stans historiska vingslag. Någonstans så "hör" jag att det är någon som snickrar och sågar, helt övertygad om att det är ifrån Georg Haupts 1700-tals verkstad där byrån på bilden ovan färdigställs i slutet av 1700-talet.

Vill Ni göra mig glad, slösa ingen kraft här och kommentera detta inlägg, det talar ju för sig själv.
Gå istället in här hos Bukowskis och läs om byrån ovan. Låt mig bjuda på min största "hobby" en sekund, 1700-talets möbelkonst när den är som bäst. Tänk om jag finner nya "möbelvänner" här och gör mina tidigare nätkompisar glada.

Glöm inte att ta hand om Morsan idag, ska ringa min nu.
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson Ditt Ångestskrik i Cybernatten!

"En Söndagsfundering bara.......!"

Börjar med ett stort hmmm......vet faktiskt inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, kanske för att det hänt mycket under mitt liv den senaste tiden som gör att min hjärna inte riktigt räcker till för "samhällsengagemang". Annat var det för fyra år sedan då jag började blogga, då länkade jag och kommenterade det mesta som hände i nyhetsväg. Egentligen älskar jag att prata om det som händer i vår värld kring oss, självklart vill jag även höra andras tankar och funderingar med, helst diskutera i timtals om än det ena än det andra.

Det här med "idrott" har jag många tankar och funderingar kring, är bla gift med en riktigt riktig "idrottstok" undrar om hon inte är en av de få som hamnat på sjukhus på grund av att hon lever sig in i hockeymatcher bla, har tidigare berättat att min Fru är kroniskt smärtpatient och när hon "lever sig in" i något idrottsligt evenemang kan hon spänna kroppen och hetsa upp sig så till den milda grad att hon behöver ta extra morfin. Funderar ni på hur en sådan människa är funtad? Titta då in på hennes blogg Pockethexorna.

Min Fru tillhör också den kategori vuxna som blandar sig eller rättare sagt blandade sig i barnens idrottsaktiviter på ett sådant sätt att det inte alltid var roligt för dem som dömde våra barn i fotbollsmatcher, hockey eller handboll.

Nu är det inte riktigt helt av ondo att vara en tävlingsmänniska, min Fru har "överlevt" i 18 år nu med ett rent ut sagt överdjävligt smärthandikapp som gör att hon dagligen behöver stora doser Metadon och annat smärtstillande för att överhuvudtaget kunna röra sig!

Fast nu handlar egentligen inte det här inlägget om min Fru, även fast det är lätt att relatera till henne då man diskuterar idrott och dess helt faschistoida tendenser, för är det inte egentligen det vi vill se, få se andra bli slagna och hylla en vinnare. Elitidrott är helt vansinne, människor som ägnar sig på heltid att få in en boll i ett mål, springa fortast eller cykla snabbast, som i Lance Armstrongs fall. Allt med en faslig massa pengar inblandade. Självklart att det främjar fusk på alla plan.

Läser idag Svenska Dagbladets Kristoffer Gustafsson och hans artikel om den fuskande och dopade Lance Armstrong, han skriver bla, jag citerar:
"Visst var vi alla cykelnördar beredda på Armstrongs tillkännagivande. Men intervjun, mitt i natten svensk tid, kändes ungefär som om hustrun torrt, kärnfullt och hyggligt känslokallt skulle meddela att hon vänstrat med min bästa kompis i sju-åtta år. Så bedragna har vi blivit."

Säger ett stort hm.....igen, undrar vad Kristoffer Gustafssons Fru säger kring den funderingen?
De enda som det är riktigt synd om i denna dopingskandal, det är Armstrongs barn, som kommer växa upp i skuggan av sin fuskande Far, mina tankar går till dem och även till min ena son som växt upp med Lance Armstrong som stor idol och förebild.

Skulle du emot all förmodan vilja läsa mer om Lance Armstrong så gör det här hos
Svenska Dagbladet!
Foto: Stefano Rellandini/Reuters

"Jag är nog lite pervers.....härmed förklarar jag Julen för öppnad.....!"

Ledig dag idag, ledig och ledig föresten hela dagen ska ägnas åt Läkarbesök.......ja, det är inte mig det är fel på, det är Lilla Frun som ska in på "kontroll". För Ni vet väl att som svår smärtpatient som behandlas med Metadon så måste man lämna blod och urinprov så man inte tar några andra substanser?

Fast så hemskt är det inte, rummet där man lämnar urinprov är spegelövervakat men Lilla Frun slipper den delen så hon får kissa ifred......och jag lovar Lilla Frun allas vår PocketHexa tar inga andra substanser än de Läkarna skriver ut till henne.

Hm......nu tror jag visst det blev lite fel här Kära Bloggvänner, nu var det inte Lilla Fruns toalettbesök vi skulle avhandla idag.
Håller på att städa i ett förråd här hemma, letar julgransbelysningar att ge till barnen som flyttat hemifrån....skrev jag julgransbelysningar? Stämmer, vi har massor, varje jul är det likadant, hittar inte vart jag lagt förra årets, så det blir att köpa ny igen. Fast nu har jag hittat tre stycken och jag ska ta med alla tre till min ena son som bor i Uppsala så han och hans flickvän får välja.

Ja, i vilket fall som helst så måste jag testa om de fungerar som de ska, så jag jackade in alla tre samtidigt av nyfikenhet för att se om de fungerade och hur starkt de lyste. Djävlar vilket ljus det blev, så jullikt som man bara kan önska eller så vackert så "Guds änglar skulle gråta" som Astrid Lindgren skulle uttryckt det hela.

När jag reste mig upp ifrån min hukande ställning där i hallen när jag kopplat in alla tre Julgransbelysningar så såg jag mig själv i spegeln i bara mässingen, badandes i milt julljus, upplyst underifrån så kände jag att nu djävlar är Julen här!

God Jul på Er Vänner.....nu kör vi!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Julkula i Cybergrenen!
PS: Jul är ju "tradition" och Oumberligabloggen kommer vara sig lik.......med kalender och allt!

"Oumberliga Grabbar......eller......!"

Det här blir ett långt och jobbigt inlägg, passar bra då det är Måndag, regnar och jag är rejält förskyld, sådana dagar ska man ägna sig åt att vara gnällig och tycka synd om sig själv. Fast i slutändan kommer detta inlägg handla om hur "fucking djävla synd" det är om min Fru!

Att jag väljer Jonas Gardell som omslagspojke är enkelt, han har fått oerhörd publicitet kring sin nya bok eller rättare sagt kring sin trilogi. Första boken heter "Torka aldrig tårar utan handskar" och handlar i korthet om hetsen, jakten och behandlingen av AIDS drabbade homosexuella män under slutet av 70 och början av 80.talet i Sverige. Han vill göra upp med det som hände då i det Svenska samhället, såväl inom media och sjukvård.

Jag var själv en del av vårdsverige i början på 80-talet, var timanställd på två större sjukhus i Sverige.
Jag var längst "ned" på den medicinska skalan, jag jobbade som "pottslusk" som det kallades då.

Jag var en av dem som i Jonas Gardells bok uppmanades att använda munskydd och gummihandskar och extra kraftigt engångsförkläde vid kontakt med AIDS sjuka av överordnad personal.

Alla vill vi ha någon att se upp till, ha som en klok "Mentor" och det fick jag, det var en Läkare som var några år äldre än jag, en smart, klok och rolig kille, som jag dessutom blev god vän med.

Det vållade i sintur problem för honom i hans karriär, jag lovar det var inte populärt hos hans läkarkollegor när jag och min dåvarande Flickvän, nu Fru Olofsson blev hembjudna till honom.

"Skomakare bliv vid din läst" var lika viktigt då som nu. Ja, till saken, en av mina uppdrag var att hämta patienter ifrån en narkomansvårdsavdelning, jag lovar AIDS/Hiv vågen slog ännu skoningslösare emot denna grupp än emot de homosexuella.

På ett av sjukhusen jag jobbade på hade vi många ifrån "Kändisdjungeln" och de var knappast bortglömda. Mina tjejer, missbrukande prostituerade, smittade av HIV var det ingen som brydde sig om och då menar jag verkligen ingen. Den ordinarie vårdpersonalen ville ibland inte ens ta med dem till den röntgenavdelning som jag jobbade på. Så Oumberlige Peter som var Oumberlig redan på den tiden brukade gå och hämta de "Dödsdömda" ifrån deras avdelning, blev många gånger långa promenader av ångest, trötthet och smärta genom sjukhuset kullvertar.

Jag tog av mig mitt munskydd och mina handskar många gånger för att klappa och trösta och det gjorde även min Kompis och Mentorläkare, jag litade på honom.

"-Var inte orolig Peter, den här skiten smittar inte på det här viset!"

Hm.....undrar hur långt ett inlägg egentligen kan vara för att orkas läsa.....en av tjejerna som var otröstlig, var ifrån samma stad som jag och född samma år. Vi han "träffas" en hel del innan hudtumörerna och viktminskningen tog ut sin rätt. Hennes tårar torkade jag så många gånger att när jag jag några år senare blev Pappa så hände en intressant sak.

På 80-talet HIV.testade man alla gravida och när Fru Olofsson fick besked av vår barnmorska att hon inte hade HIV, så suckande hon högt och ljudligt. Så högt att barnmorskan undrade om Lilla Frun varit orolig för att hon eventuellt kunde vara "smittad". Vi förklarade inte närmare för henne, vi berättade aldrig om alla "tårar" jag torkat utan skyddshandskar.

Ja, vad är det jag vill komma någonstans med denna berättelse, jo......det finns människor som fortfarande klassas som "paria" inom vården, bl a då min Älskade Kära Hustru, som inte drabbades av AIDS utan fick ett annat "straff" i livet, hon fick svår foglossning som felbehandlades och är numera svår "Smärtpatient" sedan 18 år tillbaka.

Förra året blev det något "knas" med hennes smärtlindring, eftersom hon smärtbehandlas med Metadon så måste man vända sig till "Missbruksakuten". Denna "resa" var nog det värsta vi varit med om när det gäller förnedring inom Svensk Sjukvård. Lilla Frun har felbehandlats och förnedrats så många gånger under sina 18 år inom vårdapparaten. Om jag berättade om bara en bråkdel av vad som hänt henne så skulle nog ingen som inte läst hennes journaler tro detta.

Så när jag orkar mentalt att skriva min bok om hur min Fru behandlats så måste den nog heta något som "Det kom inte ens in någon i rummet med gummihanskar som ville torka några tårar"......och det var inte på 70/80 talet, då Jonas Gardells bok utspelar sig, det var i princip igår, på S:t Görans Sjukhus.

Usch, ett sådant här inlägg kanske blir som "Lök på laxen" för den med Måndagsångest, ett boktips får bli Mark Levengoogs nya bok "Rosor, min kära, bara rosor"!
"Ännu en gång beskriver han tillvarons absurditeter på sitt oefterhärmliga sätt och lyckas med förlösande humor ge begreppet feelgood en lite djupare mening!
Sagt av Ingalill Mosander på Aftonbladet.

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Ditt Virus i Förskylningscybersverige!

"Tjejer....är det här verkligen en blogg för Er........!"

Hej Tjejer! Oumberlige Peters Fru här, medans min Oumberlige Man pysslar med allt oumberligt som han måste göra så passar jag på att "kapa" hans blogg ett tag. Flera av hans underbara Läsare har även blivit min Läsare med åren. Det var ju även så tanken var med Oumberliga Ting Bloggen som Peter skapade för snart över 4 år sedan. Idén var ju bl a att hitta kvinnor/tjejer som precis som jag lider och har stora besvär med sitt "smärthandikapp", vi hann t o m starta upp en Förening, Smärtföreningen Jernsaxen, tragisk nog så är det historia nu, men jag hoppas vi kan starta upp under andra former i framtiden.

Just nu så är jag i ett "hyfsat skick", jag orkar gå ut och gå ett litet tag med mitt gåbord någon dag i veckan. Självklart med ledsagning, får underbara kramper ganska ofta. Medicinerar flera gånger dagligen mig med Metadon. Mina Morfindoser blev så höga för något år sedan, så Läkarkåren valde att ge mig Metadon istället. Metadon har en trögare verkningseffekt och planar ut smärtlindringen, har fungerat bra för mig. Fast denna vinter var ett helvete, var i princip sängliggandes i 5 månader.

Ja, som sagt Peter är på landet och gräver diken, lite trist faktiskt, det händer mycket kul när min Man är hemma, mycket tok också. Fast han har ett djävla humör, ja, jag "lämnar inte ut" honom genom att skriva om det, han är själv mycket medveten om detta. Fast han har blivit lugnare med åren, men utan honom hade jag inte levt idag, det är ett som är säkert. Bokstavligen, han har fått igång mitt hjärta när det stannat av felmedicinering bl a.

Lite kul faktiskt, jag fick hjärtstillestånd medans Peter duschade mig, han gav mig hjärtmassage och mun mot mun metoden och det första jag ser när jag vaknar till liv är ju min stilige man och hans vackra blå ögon, romantiskt va? Sedan fick jag en rejäl utskällning för att jag skrämde honom, det är Oumberlige Peter i ett nötskal, fast han är söt....när han sover! (ler)

Nu hade jag tänkt att Ni, Peters Kvinnor, som ännu inte blivit mina Bloggvänner skulle titta in till mig på min blogg, PocketHexorna, det är en bokblogg, men precis som Oumberligating Bloggen så handlar den om mycket annat också.

Bl a om banting.....vad annars.....en Tjejblogg utan bantning är väl som en karl utan.....hm....nu höll jag på att låta som Peter. Det är faktiskt Peters fel att jag blivit "snuskig" med åren, han har förstört mig! (ler)
Har gått ner snart 8 kilo på några veckor, brösten är påväg nedåt, så nu är det lita "kalabalik" i det Olofssonska hushållet, om nu sommarstugan ska säljas så kan inte alla pengar gå till Peters nya Harley Davidsson, en bra slant skall också investeras i ett par rejäla bröst, ja dvs om de gamla nu försvinner på kuppen, finns det åtminstone lite styrsel kvar så vill jag hellre köpa skor för pengarna.

Innan jag går och lägger mig igen (tar mina morgontabletter vid den här tiden) så måste jag berätta en annan kul grej, nu när Peter är borta i några dagar så är min Mamma här och tar hand om mig.
Hon hade glömt sitt nattlinne hemma så nu går hon runt i en av de T-shirts som Peter lätt trycka upp. Se inlägget lite längre ner.
"-Vilken fin tröja, utbrast hon då hon fick se den. Glass är ju så gott och en morgonpuss skall man alltid ge sin Fru!"
Ja, så är ju livet, man ser det man vill se, antingen glaset har halvfullt eller halvtomt!
Kom nu in till mig, PocketHexan själv, min förtrollande värld! Varmt Välkommen!

"Lucka 15 och 1/2.....Vilket slöseri....!"

Usch grisarna i inlägget nedan gjorde ingen glad, ja förutom dem som såg något helt annat i bilden...ja, faktiskt, det har kommit telefonsamtal ifrån släkten! Ja, nog om detta! Kvinnan på bilderna ovan känner Ni trogna läsare säkert igen, det är min egen Kära Hustru i bloggsammanhang kallad för "Lilla Frun" eller PocketHexan, hon är ett levande exempel på att något är alldeles "vaj" i det Svenska samhället. Sjukpensionär sedan hon var 27 år gammal, i 18 år alltså så har hon legat på sjukhus, servicehus och rehabanläggningar utan att gjort ett "skapandes grand"! Vacker är hon som en dag, det Lilla Livet och ungefär var 14:e dag så orkar hon sminka upp sig om med min hjälp ta sig ut i samhället, som här vid mellansonens studentdag. Okej då, då blev intervallet nästan 3 veckor tills nästa gång hon kunde ta sig ur sängen! Hon käkar ett tiotal olika mediciner och nu har jag hört av mig till de 7 olika inblandade läkemedelsbolagen om att de faktiskt behöver en kvinnlig, mogen och robust fotomodell till sina produkter. När jag presenterade mitt förslag för de olika läkemedelsbolagen, så såg de ut som "orpon" hela gänget, så i vissa fall så fick jag förklara vad jag ville flera gånger! Min Fru äter en ganska rejäl dos Metadon varje dag, sedan hon började med det för över 1 år sedan så har faktiskt livet kommit tillbaka till henne, hon orkar inte mer, men huvudsaken att det numera går att göra lättare saker. Exempelvis var vi på bio ihop för första gången på 18 år ihop, okej, det blev en "djävla cirkus" på läktaren där det fanns benutrymme och plats för hennes specialstol, men det gick och det var huvudsaken!

Ja, åter till saken, jag frågade nu alltså Läkemedelsbolaget som marknadsför hennes Metadon om de inte kunde använda min Fru i något sammanhang, ja helst inte som "försökskanin", kanske på något konvent och i något reklamsammanhang! De skulle fundera på saken och återkomma efter Jul. Redan nu så ska jag hjälpa till att "vända på" ordet Metadon. Om man googlar det och klickar på bilder då är det ingen Julafton precis som visas, sprutnarkomaner och annat tragiskt. Som sagt, det ska nu Oumberlige Peter vända på, googlar man i framtiden Metadon så ska min läckra Fru ge varumärket ett ansikte, ett ansikte som säger att om man är svår smärtpatient så finns det kanske andra utvägar än större och större mängder Morfin som sakta bryter ner kroppen, okej, Metadon dödar också med tiden, men som Lilla Frun säger: "-Vem fan har bråttom!"

Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Distributör av funderingar i Cybermörkret!

PS: Vill du kanske själv "hyra" Lilla Frun i något sammanhang? Då är det bara att höra av sig till Jernsaxen@live.se , hon är inte bara vacker att titta på, hon är trevlig och luktar dessutom väldigt gott! Men för allt i världen prata inte politik med henne om dina åsikter inte stämmer överens med hennes så kan det hända att du får en rejäl smäll av hennes krycka och har du andra åsikter om "sexköpslagen" än det som nu råder, då får du garanterat pungen insparkad...om du är man vill säga! Så om Ni "hyr" henne, sätt henne på lite säkerhetsavstånd!