Börjar med ett stort hmmm......vet faktiskt inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, kanske för att det hänt mycket under mitt liv den senaste tiden som gör att min hjärna inte riktigt räcker till för "samhällsengagemang". Annat var det för fyra år sedan då jag började blogga, då länkade jag och kommenterade det mesta som hände i nyhetsväg. Egentligen älskar jag att prata om det som händer i vår värld kring oss, självklart vill jag även höra andras tankar och funderingar med, helst diskutera i timtals om än det ena än det andra.
Det här med "idrott" har jag många tankar och funderingar kring, är bla gift med en riktigt riktig "idrottstok" undrar om hon inte är en av de få som hamnat på sjukhus på grund av att hon lever sig in i hockeymatcher bla, har tidigare berättat att min Fru är kroniskt smärtpatient och när hon "lever sig in" i något idrottsligt evenemang kan hon spänna kroppen och hetsa upp sig så till den milda grad att hon behöver ta extra morfin. Funderar ni på hur en sådan människa är funtad? Titta då in på hennes blogg Pockethexorna.
Min Fru tillhör också den kategori vuxna som blandar sig eller rättare sagt blandade sig i barnens idrottsaktiviter på ett sådant sätt att det inte alltid var roligt för dem som dömde våra barn i fotbollsmatcher, hockey eller handboll.
Nu är det inte riktigt helt av ondo att vara en tävlingsmänniska, min Fru har "överlevt" i 18 år nu med ett rent ut sagt överdjävligt smärthandikapp som gör att hon dagligen behöver stora doser Metadon och annat smärtstillande för att överhuvudtaget kunna röra sig!
Fast nu handlar egentligen inte det här inlägget om min Fru, även fast det är lätt att relatera till henne då man diskuterar idrott och dess helt faschistoida tendenser, för är det inte egentligen det vi vill se, få se andra bli slagna och hylla en vinnare. Elitidrott är helt vansinne, människor som ägnar sig på heltid att få in en boll i ett mål, springa fortast eller cykla snabbast, som i Lance Armstrongs fall. Allt med en faslig massa pengar inblandade. Självklart att det främjar fusk på alla plan.
Läser idag Svenska Dagbladets Kristoffer Gustafsson och hans artikel om den fuskande och dopade Lance Armstrong, han skriver bla, jag citerar:
"Visst var vi alla cykelnördar beredda på Armstrongs tillkännagivande. Men intervjun, mitt i natten svensk tid, kändes ungefär som om hustrun torrt, kärnfullt och hyggligt känslokallt skulle meddela att hon vänstrat med min bästa kompis i sju-åtta år. Så bedragna har vi blivit."
Säger ett stort hm.....igen, undrar vad Kristoffer Gustafssons Fru säger kring den funderingen?
De enda som det är riktigt synd om i denna dopingskandal, det är Armstrongs barn, som kommer växa upp i skuggan av sin fuskande Far, mina tankar går till dem och även till min ena son som växt upp med Lance Armstrong som stor idol och förebild.
Skulle du emot all förmodan vilja läsa mer om Lance Armstrong så gör det här hos
Svenska Dagbladet!
Foto: Stefano Rellandini/Reuters
4 kommentarer:
Han verkar ganska omogen och dryg - den gode Lance. Fast jag måste få säga att jag har svårt att tro att han är den ende som dopat sig inom cykelsporten. Det finns med all säkerhet en ytterligare fuskare att sätta dit. Men de dopade sig väl inte tillräckligt, eller så var de inte tillräckligt bra - ens MED doping... Och samtidigt som jag ABSOLUT inte vill försvara någon form av fusk, så kan jag tycka att det här med att gå tillbaka i tiden med nya mätmetoder är ganska ointressant. Varför inte tillåta doping inom cykelsporten i stället??? Typ.
1. Din fru och jag har mycket gemensamt vad gäller idrott. Du och maken min har lika mycket gemensamt vad gäller idrott;-)
2. Hörde större delar av intervjun med Lance Armstrong på Discovery igår eftermiddags. Kan utan minsta tvekan säga att killen är en blandning mellan psykopat och schizofren. Annars får jag det inte att gå ihop.
Han berättade för sonen Luke om hans fusk och bad honom att inte längre försvara sin pappa när hans skolkamrater nämnde fusket. Enligt Lance reagerade Luke coolt: du är fortfarande min farsa och jag älskar dig.
Jaha...
För oss som inte är insatta i cykelsporten såvärst djupt är det självklart att han varit dopad. Att han klarat sig igenom alla kontroller utan att åka fast är otroligt, men jag är inte alls förvånad. Naturligtvis tror jag inte direkt han är ensam i fuskträsket och en bra sak med detta är kanske att cykelsporten - som hittills varit rätt ointresserade - nu börjar rensa upp i egna leden och får ordning på sina tävlande?
ps. det kommer otroliga mängder spam från din blogg i min inbox numera, kan du göra nåt åt den tror du?
Att få sitta hos Oprah och berätta för hela världen att man är en fuskare tycker jag ger en dålig eftersmak....Näää usch! Har man fuskat och ska komma ut med detta så ska det ske på en livesänd presskonferens med 100 tals journalister som ställer de där obekväma frågorna!!
Oj vad jag blev upprörd igen....så här på en måndag morgon....
Ha en bra dag! kram Marlene
livetgenomminabrunaogon.blogspot.com
Skicka en kommentar