söndag 24 januari 2010

"Jag är gladare idag!" "Konsten att vara förälder!"


Ja, faktiskt, jag är på riktigt bra humör idag! Visst "eldade" jag upp som bara fasiken igår, både i verkligheten och här på bloggen! Fast lite rejält förhöjt blodtryck är bara bra, rensar kärlen ordentligt, adrenalinet och testosteronet gör underverk med en sjuk och sliten kropp!
Så nu är jag på "banan" igen, "konsten att presentera konst fortsätter" således!
Fast först blir frågan till alla StorStockholms föräldrar! Var i helvete var ni inatt! Satt ni hemma på Era feta aschlen och drack och tittade på någon film för femtielftegången i någon av de undermåliga reklamkanalerna! Ni var inte i Stockholms City och hämtade Era fulla barn inte!
Men jag var som vanligt där och hämtade min Dotter och några av hennes kompisar!
Att påstå att min Dotter inte "festar" vore att ljuga, men hon är en balanserad ung dam som verkar har stenkoll på sitt liv, men det nöjer jag mig inte med, därför är jag alltid på "plats"!
Ska jag berätta en hemlis? Igår när jag alltså klockan 2 på natten dyker upp på en privat tonårsfest, med 50 mer eller mindre påverkade 16 åringar! Så väcker det starka reaktioner hos ungdomarna, även de som inte känner mig! Först blir det alltid lite "kaos" när någon högt skriker! "-Emblas Pappa kommer, göm spriten!" Sedan brukar alla ungdomar titta ut genom dörren, som små lemurer för att se vad som är pågång, är "gubben" arg, galen eller hur ska man beté sig när en förälder kommer och hämtar! Sedan blir det bara glada miner och mycket "mummel" om vilken bra Pappa Embla har!
Som en tonårsfestare själv av rang, så bedömer jag denna fest som okej och under kontroll, men inte helt eftersom jag var den enda förälder där som hämtade sitt/sina barn.
StorStockholm området är stort och jag anser inte att det är en 16-årings ansvar att ta sig hem i natten 4-5 mil men tunnelbana/buss/pendeltåg halvtre på natten, lite berusad med borttappade vantar och mössor! Då kommer föräldraansvaret in, antingen ser man till att "ungdjäveln" är hemma eller så hämtar man själv eller går ihop några föräldrar! Precis som i inlägget nedan så står jag fast vid min åsikt, den är sedan länge cementerad i berg! Jag har två äldre barn också, så jag är en van "hämtare", men en "mycket, mycket" ensam sådan!
Kanske jag skulle skriva, ha en fin Söndag, men jag väntar med det, känns som det ligger och "trycker" något mer inlägg i min hjärna någonstans!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Jag släpper det där med "koplågarna" i inlägget nedan nu, men du som har tillgång till en pappers Svenska Dagbladet har underbar läsning framför dig, i artikelserien som berör det här med den rituella slakten så gör man en intervju med två berörda i köttbranchen, jag säger bara "snillen spekulerar" orkar inte mer än det och uppriktigt så ler jag också för mig själv, de flesta idioter för ju alltid sin egen talan! Intervjun är ännu inte publicerad i Nät SvD!
Hoppas den kommer där senare, ett gott skratt förlänger livet, fast bara om man är riktigt förbannad emellanåt! (ler)

7 kommentarer:

Wenche sa...

Det är så underbart att höra att du hämtar hem dina barn,Som lärare i över 30år jag jag tänkt så många gånger precis som du VAR ÄR FÖRÄLDRARNA NÅGONSTANS, fattar de inte vilken farlig miljö deras barn vistas i.Efter som jag är så gammal vet jag ofta hur det gick sedan.Även om de ofta skäms över beskyddande föräldrar, så är de stolte över de sedan, de brydde sig!och om en förälder bryr sig så räcker det till många barn.

Västergötskan sa...

Håller absolut med! Mina föräldrar sa alltid när jag var yngre att jag skulle ringa när jag ville hem, oavsett hur nykter/full jag var. De ville "ha koll" på mig, istället för att tog mig hem på valfritt sätt, alt. kanske aldrig hade kommit hem...

Du är en förebild!

Wenche sa...

Det var helt otroligt att de lämnade dig ensam med en hel skolklass.15 åringar som har en helt överväldigande energi,hoppande hormoner och kan hitta på vad som helst i grupp.Det är viktigt att det är många vuxna med att byta med varandra så att alltid någon är fresch i huvudet om det skulle hända något,och det gör det alltid.

Häxan sa...

Skönt att höra att det finns fler som hämtar sina "stora" barn. Jag tycker det är en självklarhet och jösses vad jag har skällt på föräldrar som inte varit närvarande. Alla vet vems mamma jag är och för mig är det en ära. Eftersom det medför att jag pratar med alla ungdomar även i vardagen. För det är ju så att det betalar sig att bry sig. Även på alla mina barns skolor vet alla lärare vem jag är.....på gott och ont....haha. Men föräldrar måste inse att man skall lägga sig i vissa saker och på rätt sätt.

Det var förövrigt kul att se att du varit produktiv i dag....haha
Hoppas att helgen varit skön!
Kramar från Häxan

Nattmia sa...

Här är en hämtare med..
Jag har bara fördelen att ha mina barn hos mig varannan vecka och alltså då bara varannan helg, den andra helgen är baren hos sin pappa och jag jobbar.. Jag avstår gärna från att dricka vin eller något annat gott den helgen jag har mina tonåringar hos mig just för den saken att jag vill kunna hämta dem på kvällen/natten.. Jag skjutsar då gärna hem andras barn med så jag vet att de kommer hem.. Men mina barn har oxå tur för de flesta kompisars föräldrar gör lika och det uppskattas av ungdomarna även om de kan tolka det lite pinsamt när man dyker upp :-) Men liiite pinsam måste man ju vara som förälder ibland ;-)

Njut av natten och en ny start på veckan..

Kram Mia

Ailas sa...

För mig är det lika obegripligt varför många föräldrar inte verkar bry sig! Jag har också varit en trogen hämtare, så jag har sett ganska mycket av festhelvetens mörka sidor på stan.

För övrigt anser jag kanske inte ens att 16-åringar ska tillåtas festa på det där sättet över huvud taget, det finns trots allt alternativa sysselsättningar. Ju tidigare de unga börjar dricka desto större är också riskerna, både för det ena och det andra...

Som du (kanske) vet, har jag skrivit en hel del om dessa frågor på min egen blogg och det är - givetvis - inte utan orsak. I mitt arbete som gymnasielärare ser och hör jag otroligt mycket. Jag lovar, det är inte roliga saker alla gånger!

Vi vuxna måste faktiskt våga tala med ungdomarna om alkohol, vi måste ställa krav och vi måste lägga oss i! Senast igår hade jag en lektion där vi talade om alkoholens verkan i samhället och det märktes mycket tydligt att de unga faktiskt VILL att vi lägger oss i frågan. Hur ofta säger de annars när lektionen tar slut: Snälla, stanna kvar... du får inte gå ännu! :)

Laila sa...

Sonen är alldeles straxt 8 år. Jag börjar redan bli mörkrädd över var kompisarnas föräldrar är någonstans.
Här får kompisarna komma in. Dom leker, dom pratar, dom spelar spel, dom bråkar, dom ställer frågor.
Fredrik vet att han alltid kan komma till oss och ställa allsköns frågor och vi svara ärligt och så gott vi kan. Kompisarna har börjat tycka det är kul att lyssna och fråga (redan) om olika saker med oss.
Det svåra är ju hur man ställer sig till att svara? Jag vet ju egentligen inte hur mycket jag "vågar" att svara. Jag vet inte föräldrarnas åsikter om hur mycket barn "ska veta".

JaG kommer också att vara den där föräldern som finns både för mitt barn, men även för andras!