Magstark bildkombination.....ja, jag vet, men sluta inte läs här! Ibland så slås jag av känslan - vad i helsike håller jag på med! Ja just det, vad håller jag på med, just nu är jag så bekymrad över hur mycket stryk elsystemet i vår husbil tagit av kylan, ja, jag vaknade faktiskt med den triviala tanken. Okej, visst är det ett stort problem om hela "skiten brakar", men det är faktiskt världsliga ting ( Ej Oumberligt för första gången) som Karlsson På Taket brukar säga!
Läser just nu precis som många andra om allt som händer på Tahiti och känner en djup sorg, visst varje olycka och tragiskt händelse är varje drabbad människas egen upplevelse och kanske inte är värre än om någon anhörig tex dör i en trafikolycka i julhelgen, men på något sett så blir ju sådana här kollektivt drabbande naturkatastrofer ännu värre just för att de är så just "kollektiva"! Hoppas jag inte formulerar mig allt för "luddigt"! Bilder på döda har de flesta fått nog av, jag klarar av sådant. Att ta hand om döda kroppar är ett av de största problemen vid sådana här katastrofer. Har via min andra sida http://www.jernsaxen.blogspot.com/ kommit i kontakt med flera olika hjälporganisationer så under natten har jag hört mig för om det finns någon möjlighet att komma och hjälpa till praktiskt på Haiti. Det finns det, men det är inga problem att få tag på människor som vill jobba, de flesta hjälporganisationer vill att de som reser nu kan stanna en längre tid. Det fungerar inte för mig, dock inte ur "materiell synpunkt", mina barn som är ganska stora skulle nog klara sig utan sin Pappa ett tag, men inte deras Mamma som är svårt sjuk! Så självklart så överlåter jag min eventuella plats till någon annan. På måndag när jag återvänder till min arbetsplats (bygger just nu en lyxvilla i skärgården, inte till mig själv, utan till en kund) så kommer det kännas konstigt när jag lägger grunden till det som kommer bli ett soldäck, fyllt med teakmöbler! Okej, det ena utesluter inte det andra här i livet, men en viss eftertanke kräver jag av min omgivning och framför allt av mig själv!
Läser just nu precis som många andra om allt som händer på Tahiti och känner en djup sorg, visst varje olycka och tragiskt händelse är varje drabbad människas egen upplevelse och kanske inte är värre än om någon anhörig tex dör i en trafikolycka i julhelgen, men på något sett så blir ju sådana här kollektivt drabbande naturkatastrofer ännu värre just för att de är så just "kollektiva"! Hoppas jag inte formulerar mig allt för "luddigt"! Bilder på döda har de flesta fått nog av, jag klarar av sådant. Att ta hand om döda kroppar är ett av de största problemen vid sådana här katastrofer. Har via min andra sida http://www.jernsaxen.blogspot.com/ kommit i kontakt med flera olika hjälporganisationer så under natten har jag hört mig för om det finns någon möjlighet att komma och hjälpa till praktiskt på Haiti. Det finns det, men det är inga problem att få tag på människor som vill jobba, de flesta hjälporganisationer vill att de som reser nu kan stanna en längre tid. Det fungerar inte för mig, dock inte ur "materiell synpunkt", mina barn som är ganska stora skulle nog klara sig utan sin Pappa ett tag, men inte deras Mamma som är svårt sjuk! Så självklart så överlåter jag min eventuella plats till någon annan. På måndag när jag återvänder till min arbetsplats (bygger just nu en lyxvilla i skärgården, inte till mig själv, utan till en kund) så kommer det kännas konstigt när jag lägger grunden till det som kommer bli ett soldäck, fyllt med teakmöbler! Okej, det ena utesluter inte det andra här i livet, men en viss eftertanke kräver jag av min omgivning och framför allt av mig själv!
Barnen ovan, döda och nakna på ett lastbil flak dog under den förra katastrofen på Haiti, dränkta i lervälling. De fick begravas oidentifierade och nakna i en massgrav, det ska inte behöva ske någonstans i vår "moderna värld"! Fast sorgligast är nog inte de döda barnen (jo, för föräldrarna såklart), värst är det för de som fortfarande lever och ännu en gång på kort tid drabbats av en naturkatastrof.
Jag har just nu fört över våra sista matpengar till Rädda barnens hjälpkonto,! För att trygga mitt samvete? Inte alls de behövs där!
Orkar du med de senaste artiklarna så hittar du dem bl a på Svenska Dagbladets nätsidor!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Är det magstarkt med ett konstinlägg kanske? Hoppas ingen tar illa upp, men det finns en orsak! Innan så måste jag ange källan till den "sorgliga bilden ovan"! Fick den av en vän från Läkare utan gränser och den kommer i sintur ifrån Prlog .
"Liselotte Watkins hos Rädda Barnen!
Hundra numrerade illustrationer av Liselotte Watkins är tillsammans med Afroarts Lejon några av höstens tillskott i Rädda Barnens webbshop – Design för barns rättigheter. Illustrationerna ”Meara” samt ”Maya” är speciellt utvalda för Rädda Barnens räkning. Tavlorna tillsammans med Afroarts Lejon kommer att finnas till försäljning från och med 7 december. Pris för tavlorna är 1 490 kr varav 1 039 kr går till Rädda Barnen" DS
"Liselotte Watkins hos Rädda Barnen!
Hundra numrerade illustrationer av Liselotte Watkins är tillsammans med Afroarts Lejon några av höstens tillskott i Rädda Barnens webbshop – Design för barns rättigheter. Illustrationerna ”Meara” samt ”Maya” är speciellt utvalda för Rädda Barnens räkning. Tavlorna tillsammans med Afroarts Lejon kommer att finnas till försäljning från och med 7 december. Pris för tavlorna är 1 490 kr varav 1 039 kr går till Rädda Barnen" DS
14 kommentarer:
Hej Peter!
ja det är ett inlägg som måste bli skrivet...
Det händer så mycket just nu i mitt liv..bland annat...Ut försäkrad som alla dem flesta i Sverige.
Men jag LEVER!!!! ännu så längre.
Sitter och tycker synd om mig,(låter hemskt)men det har hänt så mycket 09,i mitt liv och början av 2010 har börjat SUPER TREVLIG!!!.med ett trevlig kort från FK.
Ser man bilder från Haiti,känner man sig jätte löjligt att gnälla och mår dåligt.
Att se dig blog,är bra man bli rädd då och då.
Jag läser men skriver inte alltid i din blog.
kram och trevlig helg Dada
Fy fan. Nu sitter jag här och försöker finna ord men det går inte. All skit som finns i världen. Jag är imponerad över att du "ser", "reflekterar" och skriver om det. Det är så lätt att det passerar. För att man inte orkar se eller agera.
Jag skäms. Och ska skänka pengar.
Kram Peter!
...det ordnar sig väl,jag själv har drivit och utbildat mig föra året,och söker en utvärdering på hur många tim.jag klarar jobba.
I grund och båtten har jag kronisk sjukdom,men jag är övertygat, att någonstans finns jobb för mig som är lite anpassad. Så har jag alltid tänkt, och är inte den sortens person som vill utnyttja sistemet.Och dååååå bli man ledsen.när man tänker ärligt och visar viljan.
Jag har ju praktiserat i ett halvt år på Folkuniversitetet som assistent på Inrednings linje.men nu finns inte tillräckligt med timmar för mig.Jag är ledsen för det för jag trivdes med jobbet.
Och nu undrar jag varför belastar jag och berättar jag om det för dig,som om du hade inte haft något annat att tänka.
soryy Dada
Hej Peter!
Wow! Vilken UNDERBAR kommentar jag fick av dig! Ett stort tack för den och för gratulationen! Jag skriver lite kort till dig nu, hinner tyvärr inte skriva så mycket nu -jag återkommer senare!
Din present till mig låter mycket lockande! Jag menar; har pappan till honom en sån skön blogg, konstnärskap och skrivarglädje kan jag inte tänka mig annat än att sonen är kanon!
Vi hörs och ses!
Tack än en gång!
KRAMAR Lillsnörpa
ps. Ska bli mycket intressant att läsa detta inlägg ikväll!
Hej Peter :) Nope tror inte vi har träffats över den digitala världen förut men jag har allt varit inne på båda dina sidor och läst en hel del :)
Du får mitt tillstånd att visa min tatuerade rygg det är helt ok.. Just den som sitter inne på bloggen är dock tagen direkt efter det att vi var färdiga för den här gången på studion, jag har 2 sittningar kvar för att göra färdigt katten och för att lägga in gröna skuggningar i klänningen. Kommer att ha flera bilder vart efter tills den är helt färdig. Jo wow är rätt så utbrett, men din krigarinna är den första tjej som bor i min närhet och är i min ålder vilket är jättekul, sen gillar hon visst orc´s medan jag gillar Nattälvorna :)
Har själv ett litet fadderbarn på Tahiti men tack och lov så mår både hon och hennes familj bra, har skickat ner div enkla saker som de behöver i fredags..
Hoppas din och krigarinnans helg blir bra
Kram Eva (Razzy)
Verkligen ett gripande inlägg...fruktansvärt det som händer i världen och nu väntar de fler skalv som även kan drabba andra länder runt omkring Haiti...men jag lägger mina hjälpinsatser hor RödaKorset eftersom de är mina arbetsgivare..då är det lätt att låta en del av lönen gå direkt till att hjälpa andra...
Hoppas det inte brakar ihop i husbilen det blir ju mildare nu ett tag iaf ...Peter ha en riktigt god helg med dina OUMBERLIGA (family) Kram påre
Mycket bra inlägg är allt jag kan säga just nu. Behöver stanna upp och samla tankarna.
Jag har inte svårt för bilder på döda människor heller. Eller ja, det beror ju på hur man menar. Självklart är det oerhört tragiskt och man stannar upp och tänker efter på vad det faktiskt innebär och hur de stackarna som drabbas mår... :-(
Men det kanske är såna bilder/tankar vi i västvärlden behöver??
Magstark inlägg- ja! Men såå nödvändigt att vi vågar öppna ögonen för det vidriga som händer i världen, kanske särskilt för såna som mej som gillar det vackra o ytliga som ju inredning kan vara...Beundrar dej som gav sista pengen till Rädda barnen, och helt säkert kommer du inte att svälta!
Jag ska sätta in en peng jag också, lovar!
Du är en härlig prick Peter, så mitt ansikte o mina kommentarer slipper du inte;)
O nu finns nya inlägg hos mej så dina 3 kommentarer kommer inte att skapa rykten;) HIHI Som jag log åt ditt inlägg!
Ha en fin kväll! Kram Cilla
Pengar har förts över här med.. Små bidrag blir stora i slutändan om alla som kan ger..
Kram Mia
viktigt och bra Peter!
förjävligt det som hänt! har ju varit på dominikanska å sett förödelsen!
Hej
Det är verkligen helt förfärligt. Svårt att greppa och jag tror att vi måste våga se de döda för att kanske förstå lite av allt det hemska.
Men jag är inte så lättskrämd att jag bara vill synas i glada sammanhang. Men visst, även jag har väl mina gränser. Men de finns på helt andra ställen än där verklighetens nöd visas. Kram
Vilket otroligt bra inlägg Peter! Försöker komma på något bra att skriva, men du har redan skrivit allt bra.
Allt jag kan göra är att ta av mig hatten och buga för dig! /Lillsnörpa
Skicka en kommentar