"Oumberliga Peter åter...subversiva homoerotiska spel...!"

Vet inte riktigt hur länge jag bloggat nu, men är nog snart inne på 5:e året. Bara att erkänna, bloggen har blivit en del av mig "själv". Då menar jag inte bara själva inlägget och kommentarena, utan även allt som kommer "kring". Ska ge ett exempel, här i Stockholm, närmare bestämt på Östermalm så har jag ett flertal gånger passerat en stor vit plastig staty föreställanade en ung kvinna, ranglig, 3 meter hög och stående på ett par platåskor. "Wowfaktor" direkt, detta skapade ju i sintur detta inlägg, men vägen dit har gett en massa spännande och intressanta nätupplevelser. Hamnat via googlande på sidor jag inte ens visste fanns.

Vi börjar med konstnärinnan själv och hennes hemsida Cajsa Von Zeipel , en ung kvinna född 1983 i Göteborg. Just nu kan du se en del av hennes alster hos Andréhn-Schiptjenko, utställningen varar September ut.

Sedan händer det, jag hittar en djäkligt fin och välskriven nätsida, Radar Magazine, där har en kvinna vid namn Sonja Nettelbladt skrivit en "artikel" om Cajsa Von Zeipel, så fint och bra skriven att jag önskar att jag skrivit den själv, men nu är inte fallet så. Oumberlige Peter är en enkel och primitiv man. Antingen gillar jag saker eller inte, att målande beskriva och detaljanalysera har jag svårare för, det överlåter jag åt andra, som i detta fall åt den Goda Nettlan eller vad hon nu kan kallas för av sina Vänner!

"Cajsa von Zeipels kvinnor är både sensuella och skrämmande. Med sina långa smala kroppar i utmanande kläder och höga klackar sträcker de ut sig på sängar, svingar sig runt strippstänger eller involverar sig i subversiva homoerotiska spel. Det är sköra kvinnor, sexualiserade och bräckliga, som med stora ögon sorgset blickar ut i intet. Men med sin överdimensionerade storlek blir de sköra skulpturerna både skrämmande och kontrollerande. De blir utmanande istället för utsatta, monstruösa istället för sexiga, obehagliga istället för behagande. Som betraktare känner man sig betraktad av deras sorgsna blickar och sexualiserad av deras explicita ställningar. Med sin konst vänder Cajsa von Zeipel ut och in på den självklara relationen mellan betraktaren och objektet, mellan betraktaren och den sköra vackra kvinnan. Med sin enorma storlek tar skulpturerna tillbaka blicken, tar tillbaka kontrollen över sig själv och sina kroppar, sin sexualitet och sin identitet."

Visst var stycket ovan fint skrivet? Det har jag plankat, snott, lånat kalla det vad Ni vill ifrån
Radar Magazine, skribent Sonja Nettelbladt, vill du läsa hela nätartikeln så går du in här!

Har du tråkigt, nyfiken på konst i skulpturform gå då in på länkarna ovan och berika ditt liv, precis som jag gjort!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Gallerist i Cyberträsket!