onsdag 5 september 2012

"Farväl till Cancern.....två år av mitt liv.......!"

Förväl till Cancern. För fyra år sedan när jag startade denna blogg var jag svårt sjuk, nej, det var inte cancer, det var fästingburen neuroborrelia jag hade. Lite förlamning, lite ångest, lite kräkningar, lite felbehandlingar, ja milt sagt, lite av varje som gjorde livet just då "helt åt helvete". I två år var jag sjuk, ytterligare 1 år tog det innan jag var helt frisk. Idag kvarstår endast problem med kraftig klåda i fästingbettets närområde. Irriterande, men långt ifrån "dödande".

Jag hade precis året innan startat upp Smärt och Patientförening Jernsaxen med tillhörande blogg, det blev min mentala räddning. Nätterna var värst, ångesten gjorde att det var helt omöjligt att sova.
Bloggade i princip hela nätterna. Jag bloggade och mejlade med "främmande kvinnor".

Fyra "nära" bekantskaper blev det, bloggandet övergick till att slutligen bara ske via mejl. Ämnet krävde sina privata rum. Samtidigt så låg min Fru inne länga tider på sjukhus (Svår foglossning med svårbehandlad smärtproblematik) för sin sjukdom, i praktiken inte en "dödande" sjukdom den heller, okej, lite "hjärtstillestånd" har den gett någon gång, men då har det berott på felbehandling.

Dessa tjejer/kvinnor tog sig inte överlevande ut ur striden emot sin cancer, men i mitt hjärta är de mer än levande. Jag har skrivit om dem här på bloggen tidigare och gör ingen närmare presentation av dem nu, livet går vidare.

Smärt och Patientföreningen Jernsaxen får fortfarande mejl ifrån personer som har problem med sin behandling och hur de ska tackla livet. Mår dåligt varje gång jag svarar på dessa mejl, att Jernsaxen inte finns längre, bloggen är inte borttagen, men något aktivt föreningsarbete bedrivs inte och någonstans tar även Oumberlige Peters kraft slut.

Alla kvinnor jag haft kontakt med har gett tillåtelse att jag får använda deras brev/mejl i "offentlig skriftform", jag har bara ännu inte hittat hur jag skall använda materialet. Helst skulle jag vilja använda "texterna" i någon form av psykologiutbildnings sammanhang.

Två kvinnor har jag haft kontakt med via nätet, men de har inte varit bloggare och på såvis var de helt anonyma. (här)

Det svåraste mejlet fick jag en natt klockan tre:

"Hej Peter! Tack för dina omtänksamma rader, mina tankar går till dig och din Fru, hoppas din borrelia ger med sig och att din Fru snart får komma hem ifrån Smärtkliniken.
Jag är helt och fullt klar med att jag inte kommer bli frisk, någonstans inombord så har jag vetat det hela tiden.
Du har ju själv tre barn som jag förstått att du älskar över allt annat, det gör jag med mina två Döttrar också. Jag är mest orolig för hur deras liv ska bli när jag är borta, inte säker på att min Make klarar av det, men nu vet jag att de kommer att lösa sig. Min man har inlett ett förhållande med min akuthemsköterka och efter deras samtal igår som jag hörde när de trodde jag sov djupt efter det att morfinpumpen gett mig en injektion av smärtstillande och ångestdämpande så känner jag mig lugn.
Mina flickor verkar söka tröst hos henne de med, det är så hårt, så hårt men så måste det ju bli. Orkar inte skriva mer nu."

De blev de sista raderna jag fick ifrån henne........och självklart så har jag inte kunnat låta bli att kontrollera hur det gått på avstånd. Jo, allt besannades, sköterskan flyttade in i huset ett halv år senare och jag vet att de blev ytterligare ett syskon i familjen strax efteråt.

Hårda, grymma och sorgliga rader ovan, men jag dömer inte, livet går vidare, det är bara en berättelse ur min bloggverklighet.
Får ibland arga mejl till min adress jernsaxen@live.se (har fortfarande kvar den, gillar namnet) om saker jag skriver om, bl a att jag bara har en sak i huvudet mm. Förvisso, visst kan det vara så, men livet är hårt och komplicerat för många av oss och våra "livsventiler" kan ta sig olika uttryck, för mig är det denna blogg bl a.

Självklart så stödjer jag www.ungcancer.se och deras webbshop här!
Oumberligabloggen kommer släppa cancertemat efter detta och gå "vidare", mer skruvad och vansinnig än tidigare, för vad har vi att välja på "Showen måste ju gå vidare", vi har inget annat att välja på!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Hobbyfilosof i Cyberträsket!

1 kommentar:

desperat hemmafru sa...

Jag tänker på dig idag!