Idag skulle det egentligen inte blivit något inlägg här på "Oumberliga". Nu blir det så i allafall, eftersom en av de bloggar jag följer tar upp ett av mina favoritämnen....hmmmm...favoritämne är kanske lite fel ordval när det handlar om något så viktigt som hur vi lever våra liv!
På bloggen Freedomtravel så ställs frågan: "Hur vill DU leva ditt liv!"
Vidare i inlägget:
"En vårdare inom palliativ vård har frågat döende patienter vad de ångrar i livet, och delar med sig av erfarenheterna här. Det vanligaste svaret var: Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv ärligt mot mig själv, inte det liv andra förväntade sig av mig."
Jag skulle själv kunna berätta en hel del, har suttit mycket "vak" via tidigare arbeten jag haft inom vården, men genom bloggandet och min andra blogg Jernsaxen så här jag fått kontakt med många personer där frågan dykt upp som en ständig kärnpunkt "Hur vill du leva ditt liv/hur har du levt ditt liv"?
8 livsöden har jag via bloggen fått följa, sedan på ett djupare plan via mail.
Vill inte lämna ut någon här eftersom det är lätt att se vilka dessa 8 personer var, alla nu döda i svåra cancersjukdomar och ur personlig synvinkelsett ännu sorgligare yngre än mig själv, jag är 46 år.
Carpe Diem, fånga dagen, skriver många på sina bloggar, men åter till huvudfrågan i detta inlägg och med dess länkar. Fångar vi verkligen dagen? En som verkligen lyckas med att fånga dagen tycker jag är Anette med bloggen Diagnos Hjärntumör, vi har haft kontakt nu i snart ett år!
Ett sett att "fånga dagen" är ju att med kamerans hjälp föreviga små härliga ögonblick, en som alltid lyckas med det är Maria, klicka på namnet så är du "hemma hos henne" och kan ta del av hennes "ögonblick"! Bilden till detta inlägg har jag fått "låna" av henne!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
15 kommentarer:
Peter, tack för din kommentar, för länkningen och för inlägget på din blogg! Tack också för länkningar till andra bloggar, som jag ska kika på!
I mitt inlägg tog jag ju upp det här med att leva sitt liv ärligt mot sig själv, vilket ju bland annat handlar om att göra de val man själv vill, och inte de som andra förväntar sig av en.
Du bidrog med perspektiv på hur viktigt, men svårt, det kan vara när man har en svår livssituation. Och det är förstås ett viktigt perspektiv!
Jag tror att det är viktigt att försöka vara ärlig mot sig själv och göra de val som känns rätt, i alla situationer, men alla val står naturligtvis inte öppna… Livet är djupt orättvist och man kan drabbas av sjukdom, olycka, fattigdom osv.
De som drabbas hårdast av denna orättvisa är ju framför allt människor i andra länder än Sverige, men naturligtvis kan inte heller vi styra över allt som händer i livet… Man har (nästan) alltid ett val i hur man ska handla och vara, även i situationer där valmöjligheterna är begränsade. Så även då kan man ju välja hur man vill hantera och möta situationen. Även om valen man har ibland kanske är små.
Men i Sverige är det ju ändå så att många människor har stora möjligheter. Och trots det är det lätt att man lever efter andras förväntningar, eller? Plötsligt fastnar man i förväntningar på karriär, hus, barn och fondtapeter? Och vad vill jag själv?
Vad kommer jag att ångra på dödsbädden att jag inte gjorde? Hmmm, tål att fundera lite på…
Så fint det blev! Jag önskar själv att jag också hade talets förmåga men jag får väl nöja mig med att en bild kan säga mer än tusen ord:)
Ha en riktigt härlig dag!
Kramar Mari
Ja. Att leva sitt eget liv och inte andras. Ja. ---- Gärna våga göra det också även i de lägen då inte dödshot och sjukdom och andra dramatiska förändringar i livet ställer allt på sin spets. Gärna ha modet och klokheten att göra det även mitt på en vanlig onsdag och man gör andra val än vad normen påbjuder.
Det om detta. Vi fortsätter sen.
Jag vill bara till sist lugna dig och säga att du inte alls behöver oroa dig för att du förstör dina egna vackra ord (på min blogg) om livets mjukhet - bara för att du i samma andetag asbrutalt hånar och totalkvaddar bilden av barnens storögt och kärleksfullt komponerade påskpynt!
;-) !!!!!
Ska kolla dina bloggtips också! :-)
Jag har ofta tänkt att vad hjälper det att sätta upp en, iofs vackert textad, skylt hemma med dom utslitna orden Carpe Diem på om det verkligen inte är något man gör utan bara visar upp......ibland får jag en känsla av att det endast och bara är en inneinredningsdetalj på modet just nu, men vad betyder det? Egentligen.
Här och nu är väl bara det enda som finns, eller.......
Kram
Du är vis (som vanligt). Många lever alldeles för mycket efter hur andra vill att de ska vara. Eller rättare sagt, hur de TROR att andra vill att de ska vara!
Även de som SÄGER att de försöker fånga dagar och leva i nuet, gör nog allt som oftast "fel" ändå tyvärr... :(
Carpe diem är en sådan sliten fras att vi nästan tror att vi 'gör det' bara för att vi slänger oss med orden och hävdar att det är viktigt. Jag är därför nästan allergisk mot CD....
Freedomtravel tycker jag säger allt som behövs sägas egentligen. Håller med om allt...
Men om jag skulle säga några egna tankar om detta så.....
Älska sig själv
Vara intresserad av sig själv och andra
Tänka positivt (slitna ord det med, men ja....)
Se de vackra kornen även på soptippen
Hela tiden omvärdera sina prioriteringar
Inte fastna i förväntningar
Komma ihåg (först inse förstås...) att man är huvudrollsinnehavaren i sitt liv och därmed den som sätter tonen, inriktningen, tar alla steg o s v
Förstå att vi väljer hur vi ska förhålla oss till det som händer
.... o s v....
När dramatiska händelser inträffar (sjukdom, död, sorger o s v) som sätter allt ovan ur spel... är det desto viktigare att de finns där i bakgrunden.... för att kunna fånga upp en.... så småningom.... som en slags 'hemmagjord' livförsäkring...
Det är märkligt... men när man är 'ett med sin kropp' känns fötterna närmare jorden och luften närmare lungorna och allt man vill inom räckhåll... Om än på ett mentalt plan... men allt börjar ju med ens tankar....
Att ens försöka plita ner några korta tankar kring detta är näst intill omöjligt....
Kram
/Charlotte
Så rätt du har med ditt något allvarligare inlägg idag. Att inte göra det som andra förväntar sig, utan istället lyssna till sig själv...det är inte lätt. Jag har de senaste veckorna insett att det är när man gör just detta som man "hittar sig själv".
Är man dock som jag och inte kan låta bli att tänka på andra innan jag tänker på mig själv...ja, då hör jag nog tyvärr till dem som på min dödsbädd har mycket att ångra.
Det är svårt att vara egoistisk!
Tack för ett tänkvärt inlägg!
Ha en fortsatt skön vecka!
Kram Elle
Vad fint du beskriver ett viktigt ämne. livet är ju så föränderligt. Och så viktigt det är att göra det man vill så länge man kan. Ofta säger vi det bara, men hur ofta gör vi slag i saken ? jag har förverkligat min dröm och är jätteglad för det. Så glad att jag börjat blogga om den;)
Kika gärna in
Kram Bibban
http://bibbanstorp.blogspot.com/
Hej peter!
Verkligen fint skrivet… du är klok på många sätt och vis.
Jag tycker det är så underbart trevligt att du få folk att reflektera och stanna upp i tanken.
Jag har många gånger tänkt kring flera av dina ämnen som du tar upp, men känner att flera av dem är så stora diskussionsområden i sig, att jag skulle få skriva bra nog länge här hos dig… och jag behöver göra andra saker av min fritid när jag väl har den…
Men jag ville bara säga att jag alltid läser dina inlägg även om jag inte alltid lämnar några spår, då jag skulle bli sittande framför datorn med skrivkramp, och vara osocial med dem som finns vid min sida.
Jag tycker det är fantastiskt fint av dig att du tar av din tid och delar med dig av dina tankar och djupare meningar om livet.
Ta väl hand om dig och Hexan och resten av familjen.
Kram Anna W
Tyvärr är det väl så att det krävs rejäla käftsmällar för att inse vad som räknas. Närhet o närvaro med familjen, genuina vänner, god mat o dryck. Det har inget att göra med pengar, långa resor till exotiska länder, märkeskläder eller vräkigt hus i "fina" området. En kopp nybryggt kaffe på trappan med vårsolen mot huden, dotterns varmfuktiga hand som sträcks fram o smeker mitt ansikte, maken som i förbifarten klappar min rumpa, den stora, feta som jag klagar på. Nej, livet är egentligen ganska enkelt, det gäller bara att inse det innan det är försent.
Kommentarrekord!!! Grattis" Så du har (också) blivit a "follower of fashion" = fotobloggar;-)
Klokt och fint skrivet av dej. Ha en bra dag! ...vi fångar den eller hur.
Svaret på din fråga Peter är svårt...hur vet vi OM eller HUR man fångar den....alla är vi ju unika, olika...värdesätter komplett annorlunda saker/händelser/göromål...listan kan bli lång. Jag skulle nog vilja svara så här, ur egen synpunkt då ;-) att min dag fångar jag i fragment...från att värdesätta total tystnad till ungdomars kraxande röster kring matbordet....vissa delar vill jag inte alls fånga, de lägger jag åt sidan. Kanske fel, men det är mitt sätt att överleva dagen och då får det bli så. Idag ska jag till himmelriket...eller nästa i alla fall...jag ska få taktik beröring och DET är det jag kommer att njuta av i mitt minne några dagar framöver, blunda...känna beröringen..njutbart. Om din lilla fru inte provat detta så tycker jag att det kan vara en bra vardagspresent till henne....presenter är till för alla dagar i veckan, så om det "bara" är en blomma från vägkanten.
Hoppas er dag blir fin peter.
Må väl/caja
Madlar! Vad är det jag läser? "...maken som i förbifarten klappar min rumpa, den stora, feta som jag klagar på..." Skojar du att han älskar den just för det, skojar du att han inte vill ha den mindre för allt i världen!! :-)
Skicka en kommentar