Då och då gör jag mina försök att hitta "likasinnade", i första hand de som verkligen älskar och njuter av 1700-tals möbler. Det finns många som påstår sig göra det, men hittills så har det visat säg att vara falska profeter. Fast då och då träffar man på dem, precis som jag gjorde på Stockholms Auktionsverk för något år sedan då jag gick en utbildning där i möbelhistoria!
Vid tre helt olika tillfällen så träffade jag på en man i 70-års åldern vid den här byrån som jag visar på bild ovan.
Vid första anblicken så ser den väl ut som vilken 1700-tals barockbyrå som helst och det är väl den också för de flesta. På bild blir den helt "platt" bokstavligen men i verkligheten så är den underbart "svulstig" och "maffig", termologi som inte riktigt används i antikvärlden, men sådant skiter jag i, här pratar vi om 100% känsla, inte förnuft eller snobberi.
Byrån står nu i en våning här i Stockholm och är fylld med strumpor och kalsonger precis som det ska vara, den har fått en lättare renovering så inte fanéren faller av, men dess historia och liv är på intet sett bortskrapad!
Vad kostade då denna skönhet? Är det intressant, ja för en som vill köpa än är det det, men den här är inte till salu så egentligen så spelar inte det någon roll!
Min "dröm" är att någon gång väva ihop möbelhistoria med någon skönlitterär berättelse som ska utspela sig i 1700-talets Stockholm!
En av huvudpersonerna blir självklar Johan Christian Linning född 1706, han blev 66 år gammal och han var gift två gånger och det är det som min historia ska kretsa sig kring.
Johan CHRISTIAN LINNING var konsthantverkare, ebenist. Han föddes 1706 i Stockholm och dog 1779, 66 år gammal i Stockholm. Den 10 juli 1730, blev han lärling hos Christopher Wellendorph d.y. Inte förrän fyra år senare, alltså 1734 blev han gesäll. Han var troligen gesäll hos Wellendorph till ca 1743, kanske med avbrott för en sk gesällvandring.
Sin lådgesäll fick han 1742. 1744 blev han ämbetsmästare och var det fram till sin död 1779. Under hela den tiden var hans verkstad den mest produktiva i hela Stockholm. 1746 gjorde han sitt mästerstycke som bestod av ett kabinettskåp. Han fick sitt burskap 1746. Han blev ålderman 1772 och var det fram till sin död. Han gifte sig två gånger under sitt liv. Första gången med Maria Christina Pihl, hon dog 1746. 1747 gifte han om sig med Johan Hugo Fürlohs ämbetsmakare änka, Maria Christina Wulf 1724-1745. I samband med äktenskapet med Fürlohs änka övertog han också hennes verkstad som innehöll 13 st. hyvelbänkar. Verkstaden var belägen på Köpmangatan 3 i Stockholm. I början av sin verksamhet utförde han skåp och byråar i mer tyska, holländska och engelska stilformer men under 1750-talet blev hans möbler mer influerade av franska rokokoformer. Under tiden som ämbetsman hade han 52 lärlingar inskrivna på tre till sex år, en av dessa var Maria Christinas son från äktenskapet med Fürloh som gick i lära hos honomi fem år. Utav dessa lärlingar blev 41 gesäller. Genom hans produktion som varade i över 30 år kan man få en goduppfattning om stilutvecklingen inom svensk möbelkonst under en del avrokokoperioden. I verkstaden tillverkades skåp, byråar, sekretärer, snedklaffsekretärer, skrivbord, mekaniska arbetsbord, spelbord, toalettbord, småbord, kommoder och schatull. De mest karaktäristiska möblerna i han produktion är hans byråar. Han varierade sig i storlek när det gällde utformningen av sina rokokobyråar men de var alltid vackert välformade och riktdekorerade med beslag. Under senare delen av rokokoperioden utförde han även möbler med lätta och smäckra former. Linning använde olika sorters träslag när han fanerade. Valnötsträ var det vanligaste, speciellt under den tidigare produktionen men även trä som plommon, amarant, sockerdan, jakaranda, sandel, oliv, oxel, en, syren eller lönn använde han, en del av dessa i friser och ådersystem. Det finns arbeten av honom som är fanerade helt i amarant, eller oliv. Han var noga med att signera sina arbeten det ger oss idag en bra inblick i stilutvecklingen från senbarock till helt utvecklad rokoko.
Klicka nu på bilderna ovan och njut av detaljrikedomen!
Vid datorn i de Oumberligatingens Värld som vanligt Peter Olofsson!
2 kommentarer:
Skulle passa finfint i vår lilla lya. Vi råkade visst bläddra i några vääldigt gamla inredningstidningar när vi gjorde i ordning lägenheten, och så blev det inte alls modernt...? Och titta, en liiten rokokobyrå gömmer sig faktiskt i sovrummet...
http://www.freedomtravel.se/2009/12/hemma-hos-oss/
Nja, på museum eller på nå't slott - okay, men inte här hemma.
Skicka en kommentar