En blogg om ting som man inte kan vara utan, alltså oumbärliga ting.
Numera också med en massa lika oumbärliga tankar och funderingar!
torsdag 16 februari 2012
"Jag ska skilja mig.........!"
Låt mig säga något klassist Vänner, det är inte Er det är fel på, det är mig! Fast nu är något annat en skilsmässa otänkbart, jag har kommit till "vägs ende", fast jag är inte en sådan som bara reser mig upp och går, jag vill inte göra skilsmässan till något uppslitande, hoppas vi kan skiljas som Vänner. Kanske möts vi i verkligheten där jag hör hemma! Kanske vi möts med orden: "-Hej är det inte Oumberlige Peter?" I snart 4 år har en del av oss nu varit tillsammans och precis som ett gammalt fotoalbum så låter jag bloggen vara kvar, för visst har vi många härliga minnen tillsammans, tänk alla barn...hm inlägg vi skapat, tänk vad vi skrattat tillsammans, tänk vad vi gråtit, tänk alla begravningar vi varit på, tänk alla gånger vi skrikit och varit förbannade........nästan som i levande livet, ibland flyter blogg och verklighet ihop. Säger som Zarah Leander: "Jag säger inte adjö, jag säger farväl!" Fast vem vet kanske jag står utanför ert fönster/blogg redan i morgon och bönar och ber om att få bli insläppt igen, men ibland så måste man kämpa för att uppnå en förändring, ibland lyckas det, ibland inte.....det är att vara människa! Kram och Lev väl! Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Ditt avsked på cyberperrongen!
Tänker du sluta blogga? Och jag som på något vis inbillade mig att jag skulle få lära känna dig - på riktigt. Istället verkar det som att du tänker försvinna från den virtuella världen. :-( Det känns faktiskt riktigt dåligt. I hjärtat.
Samtidigt kan jag förstå att det finns andra saker i livet som pockar på. Jag kan ju ibland undra varför jag sitter och underhåller "okända" människor på webben i stället för att ägna sig åt sina "riktiga" vänner. Kanske funderar du på samma sak? Och tyvärr Har jag inget bra svar. Kanske gör man det för att finnas till?
Hoppas, hoppas att du och din familj får en bra fortsättning. Jag kommer verkligen att sakna dig!
Jag är troligen en av de senare som hittat till dig så jag kan väl tycka det är lite synd, eftersom jag verkligen gillar ditt sätt att skriva, fast å andra sidan om bloggen får vara kvar, så har jag ju fyra år att läsa ikapp! Ha det bra och som du sa, vi kanske ses...
Nu är det ju inte första och troligen inte sista gången som du skiljer dig från bloggen. Förstår att det inte är speciellt roligt för dig just nu. Men luttrad som jag är så vet jag ju att du snart är tillbaka! Ha det bara bra så länge!
Peeeeter! Du kan ju inte bara försvinna ut ur våra liv så här. Du och frun har det tufft nu. Å jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer tillbaka när det lättar för er ♥
Kommer att sakna dej du Oumbärliga, men kanske det är för tufft just nu i ditt och din frus liv,jag hoppas ändå att få "se" dej här igen.. Varma Kramar Anita
Har precis hittat hit! Du skriver kanonbra, har läst tillbaka, håller med om sjukvården,illa illa är det verkligen. Jag förstår att du väljer att sluta blogga. Det verkliga livet,med dom man älskar är trots allt viktigare. Synd kan jag tycka,du verkar smart och förbaskat kul. Men man hinner inte allt i livet. Du har en söt fru,som verkar ha det rent ut sagt skitjobbigt. Det har ni ju då hela familjen. Jag önskar er alla lycka till, en extra varm tanke till din Fru. Från bloggerska själv,,-)
Peter, lille vän (för det har du ju blivit nu efter 2 års bloggande tillsammans) Är det dags nu igen? Jag vet att det normala livet ibland tar över och blir lite hårdare än man förtjänat. Det är då man tappar kraften, hoppet och lusten till att sköta en blogg också. Både du och jag har haft funderingar på att sluta blogga - det har nog de flesta förresten. Ta din välförtjänta paus, ta hand om din kära fru och kom tillbaka (för jag tvivlar inte till att du kommer tillbaka...) när du känner för det. Sänder er båda all min styrka. Ta hand om er och ha en fin helg! Kramar Elle
Men, vad tråkigt!! Orkar du inte mer, vill du inte, hinner du inte?? Va? Va? Jag tog också paus i bloggandet en gång när verkligheten hamrade på så mycket så det inte blev nån kraft kvar till att blogga, men det tog en vecka ( 1 vecka, Peter) innan jag var tillbaka. Trodde att mitt huvud skulle spricka av alla ord som ville ut. Välkommen tillbaka när du känner att det pockar på:) Jag kommer titta in då o då. Kram! Carina
Jag säger som många andra, att jag är säker på att du så småningom kommer tillbaka. Att verkligheten ibland blir så tuff att man inte har orken att sätta sig och skriva på bloggen är förståeligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Lilla Frun ska må bättre famöver.
18 kommentarer:
NEEEEEEEEJ... visst skojar du??
Hoppas jag fattade jättefel nu .
Nä...
Tänker du sluta blogga? Och jag som på något vis inbillade mig att jag skulle få lära känna dig - på riktigt. Istället verkar det som att du tänker försvinna från den virtuella världen. :-( Det känns faktiskt riktigt dåligt. I hjärtat.
Samtidigt kan jag förstå att det finns andra saker i livet som pockar på. Jag kan ju ibland undra varför jag sitter och underhåller "okända" människor på webben i stället för att ägna sig åt sina "riktiga" vänner. Kanske funderar du på samma sak? Och tyvärr Har jag inget bra svar. Kanske gör man det för att finnas till?
Hoppas, hoppas att du och din familj får en bra fortsättning. Jag kommer verkligen att sakna dig!
Det tog lång tid innan jag hittade dig, alltså har jag inte hängt med här så länge, och det har varit en resa av lite ovanligt slag ;)
Jag önskar dig och din familj allt gott i framtiden och välkommen åter om/när andan faller på!
Varma kramar!
Jag är troligen en av de senare som hittat till dig så jag kan väl tycka det är lite synd, eftersom jag verkligen gillar ditt sätt att skriva, fast å andra sidan om bloggen får vara kvar, så har jag ju fyra år att läsa ikapp!
Ha det bra och som du sa, vi kanske ses...
Nu är det ju inte första och troligen inte sista gången som du skiljer dig från bloggen. Förstår att det inte är speciellt roligt för dig just nu. Men luttrad som jag är så vet jag ju att du snart är tillbaka! Ha det bara bra så länge!
:( Vi ses :)
Peeeeter! Du kan ju inte bara försvinna ut ur våra liv så här.
Du och frun har det tufft nu. Å jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer tillbaka när det lättar för er ♥
Kommer att sakna dej du Oumbärliga, men kanske det är för tufft just nu i ditt och din frus liv,jag hoppas ändå att få "se" dej här igen..
Varma Kramar Anita
Har precis hittat hit! Du skriver kanonbra, har läst tillbaka, håller med om sjukvården,illa illa är det verkligen.
Jag förstår att du väljer att sluta blogga.
Det verkliga livet,med dom man älskar är trots allt viktigare. Synd kan jag tycka,du verkar smart och förbaskat kul.
Men man hinner inte allt i livet.
Du har en söt fru,som verkar ha det rent ut sagt skitjobbigt. Det har ni ju då hela familjen.
Jag önskar er alla lycka till, en extra varm tanke till din Fru.
Från bloggerska själv,,-)
Peter, lille vän (för det har du ju blivit nu efter 2 års bloggande tillsammans)
Är det dags nu igen? Jag vet att det normala livet ibland tar över och blir lite hårdare än man förtjänat. Det är då man tappar kraften, hoppet och lusten till att sköta en blogg också. Både du och jag har haft funderingar på att sluta blogga - det har nog de flesta förresten.
Ta din välförtjänta paus, ta hand om din kära fru och kom tillbaka (för jag tvivlar inte till att du kommer tillbaka...) när du känner för det.
Sänder er båda all min styrka. Ta hand om er och ha en fin helg!
Kramar Elle
Tror jag inte en sekund på! Hoppet är väl det sist som öveerger en...
Lägg av! Du vet att du inte klarar dig utan oss och vi inte utan dig!
Och jag säger; vi ses! På ett eller annat sätt. Det är jag övertygad om. Må väl! Och kram.
Inget nytt inlägg på 24h?? Skiljmässan är nog klar snart, så kom tillbaks och underhåll mig/oss,vad ska jag skratta åt nu då mitt i nätterna? :)
Är det sant? På riktigt denna gången då?
Ha det gott Peter!
Men, vad tråkigt!! Orkar du inte mer, vill du inte, hinner du inte?? Va? Va? Jag tog också paus i bloggandet en gång när verkligheten hamrade på så mycket så det inte blev nån kraft kvar till att blogga, men det tog en vecka ( 1 vecka, Peter) innan jag var tillbaka. Trodde att mitt huvud skulle spricka av alla ord som ville ut. Välkommen tillbaka när du känner att det pockar på:) Jag kommer titta in då o då. Kram! Carina
Jag säger som många andra, att jag är säker på att du så småningom kommer tillbaka.
Att verkligheten ibland blir så tuff att man inte har orken att sätta sig och skriva på bloggen är förståeligt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att Lilla Frun ska må bättre famöver.
Kram och på återseende!
Jag känner med dig/er men hoppas ändå att du dyker upp på nytt igen när du har hittat energi att fara till Blogglandia....
Kärlek och massa kramar.......Malla
Skicka en kommentar