"Egentligen är det tragiskt!"

Det är väl knappast någon som missat vem Anna Anka är? Om du gjort det så kan jag berätta att hon är gift med Paul Anka, sångaren och låtskrivaren, hon är nu aktuell i en TV-serie om svenska Hollywood fruar. Hennes uttalanden där får de flesta att reagera på något sett. Personligen så stängde jag av, hon är klart svårt psyksikt sjuk och behöver hjälp. På något sett så blir det "förnedrings TV", fast på något sett så finns ju svaren i hennes artikel varför hon mår så dåligt. Anna Anka var också ett litet barn en gång i tiden, vid vilken ålder skulle vi/kan man börja tycka illa om någon för dess "dumhet"? Som vanligt ger jag inga svar, vill du läsa mer i och kring hennes person så gå in på http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor (Förlåt Rana och Flisan för denna vansinniga "länkning")

Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor, säger Anna Anka i en artikel publicerad i bl a Newsmill. Publicerad: 2009-09-16, Uppdaterad: 2009-09-16

"I Sverige är det tillåtet att förfalla, bara man fångar en man. Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Det skriver Anna Anka, hemmafru i Los Angeles.

Jag har förstått att jag väckt en hel del uppmärksamhet i Sverige de senaste dagarna. Det gläder mig. Kanske kan jag bli en förebild för andra svenska kvinnor. Hur som helst, jag och min man skrattar hela vägen till banken. För självklart förhandlade jag till mig ett bra arvode för att ställa upp i "Lyxfruar". Inte för att jag är girig, för det är jag inte, utan för att min tid är dyrbar. Återkommer till det lite längre fram i texten.

Men även om det är roligt att det pratas om mig i Sverige och jag är glad att kunna underhålla svenska folket har det här ändå tagit på krafterna, så ska jag ställa upp ytterligare en säsong ska mitt gage mångdubblas.
Jag har funderat lite över varför min person väcker så starka känslor där hemma.
Tror att det har att göra med att jag redan som barn hade ett starkt driv som mina jämnåriga saknade. Jag är adoptivbarn och hade aldrig någon nära relation till mina styvföräldrar och skaffade tidigt andra förebilder. Fotografen som gjorde mig känd i Sverige, Ralf Ekwall, stöttade mig och sa att jag inte var någon vanlig svensk tjej. Han hade rätt. Jag ville åstadkomma mer än vanliga brudar och flyttade till USA efter att ha vunnit ett par stora internationella skönhetstävlingar. USA var från första stund mitt hemland. Här finns ingen jantelag. Här tillåts kvinnor vara kvinnor och män män.
Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna. Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet. Överlag har amerikanska män oändligt mycket mer stil än svenska män. Går du ut på en affärslunch händer det inte att kvinnan tar notan medan den svenska mannen inte drar sig för att förnedra kvinnan genom att låta henne fibbla med 20-lappar samtidigt som han sitter och räknar på vad hans del av notan gick på.
Amerikanska män vet hur man uppvaktar en kvinna. De är väldigt romantiska och köper dyra presenter.

Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer.
Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.
I gengäld får de kvinnor med stil. Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.

I Sverige är det tillåtet att förfalla, bara man fångar en man. Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig - och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig.

Och så förfasar sig svenska folket nu över att jag är gift med en betydligt äldre man. Så fort en kvinna gifter sig med en äldre man heter det att hon är en prostituerad. Men ingen säger något om Demi Moore och Madonnas unga killar. Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?

Glöm inte att människor som försöker förringa dig försöker ta ner dig på deras egen nivå, och att folk har en olyckliga förmåga att fokusera på det negativa. Ingen sätter upp en skylt med texten: VARNING FÖR DEN SNÄLLA HUNDEN!

Och för en kvinna finns det bara fördelar med äldre män. Jag har varit med många unga killar. Det funkade inte. Äldre män har erfarenhet och tar beslut på ett helt annat sätt. Paul är som en mentor för mig. Han finns där för att skydda mig och ta hand om mig. Fördelen med Paul är att han vet vem han är som person och som man.
Sånt förstår amerikanska kvinnor. Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?
En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.

Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland.

Förstår ni hur förbannad man blir när man lägger ner enorma summor på gräsmattorna och trädgårdsmästarna sedan förstör det jag plöjt ner 100000-tals kronor i?. Det är väl inte konstigt att man blir rasande och skäller ut dem. Men jag förnedrar dem inte. Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer. Jag skickar de på semester och ser till så att deras familjer har det bra.

Listan på folk som jobbar för mig är lång. Massagekvinnan, hårtjejen, nageltjejen, min personliga tränare, hundspa, barnflickorna... jag kan knappt hålla reda på alla som står på min lönelista.

Vad jag vill komma till är att i USA handlar det om service. Det ger jobb åt massor av människor som annars hade levt i fattigdom. Om svenska folket hade lärt av USA skulle svenskarna få tid för varandra. Nu kommer de hem och är sura och ska städa och stryka. Det finns ingen kvalitetstid. Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst.

Om man anställer folk till att hjälpa en kan man göra roliga saker.

Mina barn ser Paul och mig hela tiden. Man behöver inte sitta och leka med klossar för att vara en närvarande förälder. Var vi än reser tar vi med barnen - och barnflickorna. Hur skulle vi annars kunna gå på alla evenemang som vi är engagerade i?

Ärligt tala var det inte för i första hand för pengarna jag ställde upp i "Lyxfruar". Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor. Jag har brutit upp från Jantelandet. Jag önskar att fler svenskor gjorde som jag. Ni skulle bli mycket lyckligare." Slut på artikeln.

Ja,som sagt inga svar bara en massa frågor!

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!

PS: Bilden kommer ifrån Polisen i Los Angeles. Togs efter att hon greps för misshandel av Herr Anka, hon kastade en isklump i huvudet på honom så han fick sy några stygn!