Det har varit sk "sexvecka" i en radiokanal, Radio 1. Temat har varit det mesta som rört sex, alla har velat låta så naturliga så.....men ingen har riktigt lyckats. Det är en radiokanal dit alla kan ringa och diskutera "hejvilt", de flesta som ringer har faktiskt inte alla hästar i stallet, fast det blir ganska kul i allfall.......stundtals.
En fråga som man har sökt få svaret på är varför vi ligger allt mindre med varandra. (Resultatet av en ny stor nationell sex och samlevnadsundersökning). Den ena förklaringen efter den andra har framlagts, men ingen har närmat sig "pudelns kärna", anser jag i alla fall.
Jag har svaret: Att det knullas allt mindre i stugorna är helt klart beroende på de här fula cykelhjälmarna som folk har på sig, hur upphetsande är det egentligen på en skala? Har kört mycket bil i veckan, särskilt i de centrala delarna av Stockholm. Är nu så avtänd att det inte är några som helst problem att leva i celibat under den tid min Kära Hustru genomlider sitt "smärtskov" (se inlägg nedan)
Som preventivmedel måste det fungera perfekt, på med cykelhjälmen bara...vips så är sexlusten borta. Går själv just nu runt hemma i lägenheten naken, iklädd endast cykelhjälm. Lilla Frun skrattar så hon kiknar......men va fan? Glimmade det inte till i hennes ögon för en stund? Nej "stopp och belägg", Älskade Fru, tänk på att du är sjuk..........................
Var det någon som sa trevlig helg?
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde Ditt Fall(os) skydd i Cybertrafiken!
Vaknar vid 6 tiden i morse av att någon gråter, det är min Fru som för första gången på länge försökt att gå upp och gå på toaletten själv, samt att ta sin medicin. Det fungerande inte, i frustration skäller jag på henne där jag hittar henne naken liggandes i soffan.
"-För i helvete, du vet ju att det inte går, särskilt inte nu när du är i ett smärtskov?"
Lilla Frun vet att det inte går, men i snart 19-års tid nu, så har hon satt mig och barnen i första rummet, trots att hon är så dålig. Hon försöker klara sig själv så mycket som det går, hon vill inte störa, som idag, när hon märkt hur trött jag är av allt jobbande, pluggande samt att ta hand om henne övrig tid.
Hon ville helt enkelt att jag skulle få sova ut någon gång.
Ja, hon är fin min Fru, min Bästis sedan 27:år, ibland försöker jag trösta mig själv med att tänka att vi inte har det värst.
Tänker ofta på de 8 svårt cancersjuka kvinnor som jag fick "äran" att lära känna via nätet när jag drev min blogg www.jernsaxen.blogspot.com under några år då jag dessutom själv var svårt sjuk i fästingburen neuroborrelia.
Åtta glada och livsbejakande kvinnor som alla nu är döda tillföljd av sina cancersjukdomar. Åtta tjejer som mådde skitdåligt både fysiskt och psykisk, men trots det skrev tröstande ord både till mig och min Fru. Inte bara via bloggen, utan även via mail och telefon.
Allt är ännu för nära att skriva om, men tids nog så måste det bli en liten "bok" eller något om mina 8 ifrån början bara "bloggvänner", men som sedan blev så mycket mer att det "blottade" sig totalt. Självklart är det "smärtsamt" att dö ifrån sina små barn, det måste vara det värsta en kvinna kan göra.
Har sparat alla mail, men några av dem går aldrig att visa offentligt, kanske om många, många år.
Jag är fullt medveten om "psykologin" i detta, självklart sökte jag mig till de som hade det "värre" än mig och min Hustru, en "galen" tröst, men visst fanns den där i bakgrunden. Nu sökte jag inte folk som var sjuka, utan de kontaktade mig och alla berättade om sin smärtproblematik och sina behandlingar, den fysiska smärtan är lätt att samlas kring, svårare är det med den psykiska delen.
Jernsaxenbloggen har klingat av lite nu men fortfarande dyker det upp mail på jernsaxen@live.se med frågor och en och annan cancerpatient.
Lilla Frun har nu somnat om efter att ha fått sin ordinarie smärtdos av Metadon, plus en annan större mängd receptbelagda "Morfinpreparat".
Hennes kropp är sedan länge färdigutredd, röntgad och stelopererad, men några gånger om året så hamnar hon i något slags smärtskov som ingen kan förklara, som en blixt ifrån en klar himmel kommer det, för att sedan klinga av under behandling under några månader.
Hoppas att det går fortare denna gången, så den "Älskade Sommaren" inte passerar henne obemärkt.
Tack och lov har vi ett fint tidigt sommarminne ifrån i år att prata om och minnas tillbaka till.
Några veckor innan detta "smärtskov" så hann vi vara ute och äta i Gamla Stan här i Stockholm. Mitt inne i Gamla Stan finns det två handikapplatser, trångt som bara den att parkera vår Husbil där, nätt och jämt att vi kommer in där.
Först var vi inne i Centrala Stockholm, vår duktiga Dotter som har flera jobb samtidigt ringde och frågade om vi kunde komma in till "Stan" så hon kunde duscha och byta om i Husbilen innan det var dags för nästa jobb. Inga problem.
Det blev ett "underbart" tempo, ett tempo som det bara kan bli när en levnadsglad 19-åring ska göra sig i ordning, hennes Pojkvän hann sova i alkoven ett tag och Lilla Frun låg som vanligt i Husbilssoffan och tittade på.
När vi vinkat adjö till Dotter och Svärson så åkte vi till Gamla Stans Söndagseftermiddagslugn. Lilla Frun sov i Husbilen medans jag var och handlade. Vi duschade och gjorde oss fina för att sedan ge oss ut i nattvimlet. Lilla Frun vacker som en Gudinna med nagellack som matchade färgen på hennnes gåbord/rollator.
Vi har ett litet favoritställe i Gamla Stan som vi går till, med live musik och ett Dansgolv i den trånga källaren, där är vi alltid välkomna. Personalen pratar alltid med Lilla Frun och ser till att hon har det bra. Vi tar ganska mycket plats när vi är ute, kryckor, gåbord och special sittstol är tre Oumberligating som alltid är med vart än Lilla Frun är och befinner sig.
Jag går alltid och pratar med DJ:n och ber honom spela låten ovan. Den är lite fånig, alla garvar åt mig, men den fyller alltid dansgolvet vart vi än är. Lilla Frun tar två extra tabletter sedan kör hon ut på dansgolvet med gåbordet. Hennes livsglädje smittar av sig på alla som ser henne. Hennes "lite gråa" make försvinner för en stund och discokulans ljusreflexer glimmar i Lilla Fruns ögon och hon blir ett med takten i musiken. Prova låten själv ovan, erkänn du blir glad? Upp på golvet vid datorn.
Lilla Frun måste vila efter en sådan pers, självklart mer medicin, men för en stund kände hon sig frisk och levande på riktigt. Efter några timmars vilande i sin stol i ett lugnt och tyst hörn kan vi vandra "hem" till Husbilen i den tidiga vår/sommarnatten i Gamla Stan.
Detta ligger jag och berättar viskande i hennes öra, medans jag masserar hennes i kramp spända
ansiktsmuskler.
"-Snart är den djävla smärtan över för den här gången, då ska vi in och dansa en låt till i Gamla Stan"
Har skrivit det förut, ser hos många bloggare att de fortfarande har den här djävla Carpe Diem skylten uppsatt i sina hem, men låt det bara inte bli ord, fånga dagen på riktigt idag, i morgon kan showen vara över.
När vi vandrade "hem" till Husbilen den ljumma försommarnatten som rådde för några veckor sedan, kände man verkligen Gamla Stans historiska vingslag. Någonstans så "hör" jag att det är någon som snickrar och sågar, helt övertygad om att det är ifrån Georg Haupts 1700-tals verkstad där byrån på bilden ovan färdigställs i slutet av 1700-talet.
Vill Ni göra mig glad, slösa ingen kraft här och kommentera detta inlägg, det talar ju för sig själv.
Gå istället in här hos Bukowskis och läs om byrån ovan. Låt mig bjuda på min största "hobby" en sekund, 1700-talets möbelkonst när den är som bäst. Tänk om jag finner nya "möbelvänner" här och gör mina tidigare nätkompisar glada.
Glöm inte att ta hand om Morsan idag, ska ringa min nu.
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson Ditt Ångestskrik i Cybernatten!
Haha, ibland skiter det sig ordentligt, om någon läste gårdagens två inlägg så berättade jag att jag brände sista tusingen innan lön på nya sommarskor till Lilla Frun och ett gäng trisslotter. Min Fru älskade skorna med en gång, men de klämde ihop hennes tår på vänsterfoten så att det gjorde ont i "ryggnerven", inget att göra åt. Vår tonårsdotter blev stormförtjust och adopterade skorna med en gång.
Vän av ordning som mött och träffat Herrskapet Olofsson vet att Lilla Frun alltid har högklackat, det har sina medicinska orsaker, skon på bilden som jag köpte är faktiskt endast 8 cm hög om man utgår ifrån platåsulan, det är den rätta vinkel för min Frus i princip helt stelopererad ryggrad, balansen håller hon utan problem med sitt gåbord, dessutom har hon en djäkla grundbalans och benstyrka ifrån sin tidiga hockeykarriär.
Inget att göra åt, sedan köpte jag ju en bunt trisslotter för resten av pengarna.......inte en spänn blev det, inte ens till en ny lott och som grädden på moset så har mitt företag inte lyckats föra över lönen i tid som utlovat. Dessutom har min Frus "avlösare" blivit sjuk så jag vet inte hur jag ska få ihop min arbetsdag. Dottern stannar hemma en del av dagen och arbetar av skorna genom att vara sin Mors personliga assistent.........som sagt, annars är det bra.
Var det någon som sa trevlig helg? Jag gör det i allafall!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din skofeteshist i Cyberbutiken!
De flesta har kanske redan sett det i andra "sociala medier", Beer Can Chicken, grilltrenden ifrån USA. Okej, ingen direkt nyhet, men som sagt i år ser man fler och fler recept. Tänkte prova redan förra året, men det kändes lätt perverterat att trycka in en ölburk i hugget på en slaktad kyckling. Okej, jag är inte vegetarian inte, men visst har Kalle Anka läsandet satt spår i min hjärna.
Älskade Vänner, ni ska inte bli lidande för mina uppväxtstörningar (se även inlägg nedan). Här har Ni länken till den godaste Beer Can Chicken receptet! Klicka här!
Vid datorn Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Grillsås på Cyberpullan!
"En elefantunge föddes natten till onsdagen i Borås djurpark. När djurvårdarna kom till elefanthuset på morgonen stod en nyfödd tjur på cirka 90-100 kilo med munnen vid mamma Dudus spenar. ”Precis som det ska vara”, skriver djurparken i ett pressmeddelande."
Detta och lite mer fakta står att läsa i dagens Svenska Dagblad . Självklart så måste jag under sommaren ta en tur ned till Borås för att beundra skapelsen.
Har aldrig varit hos någon psykolog för att utreda min fascination för elefanter. Mitt tidigaste elefantminne är när jag som 7-åring står med min Pappa på Cirkus Scotts bakgård, en av de fastkedjade elefanterna kommer fram till mig och tittar mig i ögonen med sin sorgsna blick. Jag sträcker fram min popcornstrut och elefanthonan sticker fram sin snabel och suger upp alla popcornen i sin jättelika dammsugarsnabel med ett rasslande.......wow.
Elefantungar är också extremt söta, jag känner också vissa likheter med dem, bl a så har vi ungefär samma vikt, kring 100 kilo.....hm.....nu vet jag inte om det är direkt gulligt eller läskigt, men som sagt förnuft och känsla är två helt vitt skilda ting och Omberlige Peter är till 100% procent känslomänniska.
Ett exempel på det kan vara att jag har exakt 1000:- spänn kvar i plånboken till lön i morgon, denna tusenlapp skall nu "brännas" på en läcker damsommarsko till Lilla Frun. Såg den igår i en butik, inte dyr bara 700:- kronor, men djäkligt "sommrig" och fotvänlig för min Hustrus smärtande lekamen.
Hon är ju dålig just nu och sängliggandes så hon kommer inte kunna gå på dem än på flera veckor, men hon kommer bli den mest raffiga och snyggt skoklädda smärtpatienten i hela Sverige....ja, kanske i hela Världen och ett par snygga skor kan man ha på sig fast man ligger ner.
De flesta smärtpatienter jag träffat ligger med torra och fnasiga fötter med oklippta tånaglar, finns det något värre, jo faktiskt, har de dessutom nagelsvamp så är urkfaktorn total, men inte Lilla Fruns små tossingar inte, det är ju jag undertecknad, som skött dem i 27 år nu.
Herregud, en riktig Man, ser till att sköta sin Frus fötter, lika självklart som att vaxa bilen regelbundet......hm.....vän av ordning undrar nu kanske vad jag ska göra av med de resterande 300:- spännen........jo, de ska investeras i 10 stycken trisslotter. Bukowskis har i dagarna sin klassiska vår auktion, jag behöver snabbt cirka 1,2 miljon. Ja, helst 4,5 miljoner men jag är en man men "måtta" även i mina drömmar. (Harkel)
Nej, har inte tid att sitta och skriva mer för stunden, en man måste göra vad en man måste göra, vad det nu kan vara? Som sagt, sko och trisslott inköp denna dag.
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Snabel i Cyberstruten.
Har varit på besök i Västerås några gånger nu och självfallet så är mitt "Barnbarn" alltid med mig numera. En riktig Far eller Morförälder tar hand om sin "avkomma" vad det nu månne vara för varelse.
Men vilken djävla Hundovänlig stad, överallt skyltar om att man inte får rasta hundar, det bokstavligen skiter jag och mitt "barnbarn" Stina i. Det viktiga är väl att man tar upp efter sig....hm...efter hunden alltså.
Det tittade ut en kärring ifrån ett fönster och skrek till mig om jag inte kunde läsa skylten ovan.
Jag gjorde som vanligt, jag gick lugnt och stilla fram till huset och tittade upp på tanten, jag tittar i ungefär en minut, sedan säger jag alltid:
"-Usch vad ful och otrevlig du är, hur var egentligen din barndom?" Fungerade även denna gång. Tänk att folk inte har något liv?
Fast nu skiter vi i det, har varit dålig på att blogga en tid nu, mycket beroende på att Lilla Frun är dålig igen och har ett kraftigt smärtskov som inte riktigt vill ge med sig.
Igår firade vi vår 25:e bröllopsdag på Smärtakuten på Huddinge sjukhus, men jag lovar, jag skall bättra mig och Oumberliga Bloggen skall strax blomma upp igen, jag vet att många av mina Kära Läsare saknar mig, men Ni är bara lite för blyga att säga det till mig!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Hundskit under Cyberskon!
Pinks senaste smäktande kärleksduet tillsammans med Nate Ruess spelas överallt just nu, undrar om den inte kommer bli en blivande klassiker. Precis som mina två tidigare favoriter Joe Cocker och Jennifer Warnes som sjöng ledmotivet ur "En officer och gentleman". Fast bäst ändå är nog Meatloaf och Cher i "Deadringer for Love". Den sjunger alltid jag och Lilla Frun i karaokebaren på Golden Hits, senast förra Onsdagen. Säger bara en sak till alla ungdomar som var där, förstår att ni blev lite chockade, men det här är riktig musik när den är som bäst!
Gör ett litet inlägg som kan leda till en massa annan fin musik på You Tube. Fast skit i de två översta länkarna, häll upp en rejäl grogg och klicka på "Köttfärslimpan" och skaka på röven ordentligt....tror Rock´n Rollvåren är i antågande!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din CyberDJ i Karaokebaren!
Som alla vet så brukar jag ibland kalla min blogg för en slags "episk saga", det innebär faktiskt som många kloka läsare påpekat under åren att allt kanske inte alltid är på "riktigt" alla gånger, men jag brukar faktiskt då även skriva en rad om Pippi Långstrump samtidigt. Alla som kan sin "Pippi" vet ju att hon ljög djäkligt bra och sa det även ofta själv.
Nu kommer det en alldeles sann berättelse ifrån Oumberlige Peters liv, om du själv inte har en "sjuklig passion" för något i livet, då rekommenderar jag att du hoppar över detta inlägg, risken är att du inte förstår min "lidelse" som är helt på allvar.
Jag älskar min Fru över allt annat här på Jorden, okej barnen ligger på toppen och sedan är jag väldigt förtjust i min nya klocka också. Men och det är ett stort men, min passion för 50-tals bilar ifrån USA är enorm, jag skäms nästan att säga att jag inte ägt någon ännu.
Trodde länge att "nu är det på gång", men min Kära Hustru har alltid lyckats stoppa mig på något konstigt vis. Hon har aldrig direkt "förbjudit" mig att köpa en fin Cadillac ifrån 50-talet, det har hon inte, hon har bara med sin kloka blick tittat allvarligt på mig och sagt:
-Peter, är det verkligen vettigt?
Hm.....jag är ju och har alltid varit en klok och förståndig kille, ja, i allafall försökt att verka lite klok och normal så jag har gått på hennes taktik.
Att hon blev svårt sjuk för 18 år sedan har jag aldrig klandrat henne för, egentligen var det mitt fel som drev på att vi skulle ha barn tätt som fasiken, ja en gång höll vi faktiskt på att få två barn samma år.......om det finns yngre läsare här så vill jag varna för att det är ingen "säker period" att amma inte.
Som tur var så "avbröt" moder jord denna graviditet. Ja, i vilket fall som helst så precis året innan min Fru blev sjuk och fick behov av liggande bårtransporter så hade hon lovat mig att jag skulle få köpa en Cadcillac ifrån 1959. Det var lågkonjuktur i Sverige då och vi hade tjänat en del pengar på en aktieförsäljning, hade hittat en riktig fin "pärla" till ett bra pris.
Men som sagt, Lilla Frun blev svårt sjuk och kunde aldrig mer sitta upprätt i en bil. Men nu vore inte Oumberlige Peter just Oumberlige Peter om han inte ordnade en lösning på problemet.
Alla har väl sett filmen Ghostbusters, där en underbar Cadillacambulans ifrån just 1959 har en huvudroll. Sagt och gjort jag letade igenom hela den Amerikanska kontinenten och fann en massa fina exemplar till salu. Dyra som attan, kring miljonen de flesta, alltså helt omöjliga för den Olofssonska ekonomin.
I vilket fall som helst så har jag en annan dröm också, men en dröm som jag tänkt skjuta lite på, att helrenovera en bil ifrån grunden. Denna plan fick nu tidigareläggas helt enkelt.
Självklart så skall Lilla Frun åka bekvämt och vackert i en ambulans Cadillac ifrån 1959. Fast så har det inte blivit, det har under tiden som gått sedan hon blev sjuk blivit helt andra handikappsfordon bla en förlängd sjuktransport VW buss och en Husbil så hon kunnat sträcka ut ordentligt utan att belasta ryggen.
Så igår natt, 18 år senare så skedde det ett litet under, en kille som jag lärde känna i USA för många år sedan, Owe Malmqvist heter han, skickade ett mail till mig om att han hittat en Cadillac 59 i Montana (Han jobbar med att leta bilar i USA för Europamarknaden)
Allt stämde perfekt, priset, transporten till Sverige, allt skulle kunna fungera.........men nu börjar Fru Olofsson konstra igen, hon hävdar att hon gått med på att vi skulle kunna köpa en Cadillac 1959 i Ambulansutförande, det hade varit okej, säger hon, så mycket ambulans som hon åkt i sina dagar. Nu vägrar hon gå med på att vi köper Cadillacen ifrån Montana eftersom det varit en Hearse, en likbil alltså. Jag tycker att hon är lite "vrång" nu faktiskt, va fan, spelar det för roll, det har säkert åkt en och annan "döing" i en gammal ambulans också.
Snälla läsare, hjälp nu till att övertyga Lilla Frun alias Pockethexan att det kommer bli jättefint! Nej, nu kan jag inte sitta här och beklaga mig längre, har eftermiddagspass idag, allt i sjukvårdens tecken!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Cyberambulansförare på bloggautostradan.
PS: Cadillacbroschyren ifrån 1959 på bild är i allafall min.....alltid något sa kärringen och kysste galten!
