Kanske ingen som ens undrat varför jag varken "inläggat" eller "kommenterat" sista tiden! Svaret är enkelt, jag är urless på mig själv! Tackar för alla härliga kommentarer jag fått på de sista inläggen, blir glad för dem!
Önskar jag var lite mer som Björn Ranelid och aldrig tröttnade på mig själv!
Har massor med saker att berätta som hänt sista tiden hos "Klanen Olofsson", men hur kul är det egentligen för andra!
Ska jag kanske berätta om min vikt? Vet inte, tycker det känns lite äckligt ibland när folk beskriver sin "övervikt", om jag gör det själv, kommer andra att uppfatta det lika "obehagligt"?
Jag har faktiskt gått ner ganska exakt 10 pannor, jag har inte gjort något annat än jobbat 60 timmars veckor de sista tre månaderna............så "moderaternas arbetslinje" funkar ju även på övervikt! Skulle egentligen inte vilja kalla mig överviktig........men lite välnärd har jag varit i allafall!
Det har nu uppkommit ett problem pga av min viktminskning, jag kör cirka 20 mil om dagen på djävligt dåligt underhållna landsvägar i Stockholms obyggd! Obyggd i Stockholm, vad snackar han om? Jo, faktiskt det finns hur mycket "obyggd" som helst i Stockholmsområdet, gamla djävla trista sommarstugeområden som folk bosätter sig i för att kunna ha råd att bo i eget "hus"! På dessa vägar kör jag nu runt som en galning och delar ut medicin till unga och gamla!
Dessutom så kör jag en pytteliten miljöbil, som skuttar som en liten "skottkärra" vid minsta förändring i vägbanan..........det är här min nya "problematik" kommer in i bilden!
Sedan viktminskning gjorde sitt intåg i och över min kropp har det blivit lite "skinn" över här och där.......bl a kring mina bröst! Så nu när det kommer ett litet gupp så gungar det till i min bystregion.............fan va det lät äckligt det lät då..........men en sanning så sann som den är sagd!
Inte bara obehagligt utan djävligt deprimerande också.............har börjat träna men det tänker jag inte blogga om, det är ännu tristare än "hängbröst"!
Ja, nu får jag säkert hela den "kvinnliga läsarkåren" på mig! Som kille så borde man kanske inte prata om sin "bröstproblematik", inte intressant och inget egentligt problem heller kan tyckas, men kul är det inte!
Skrev bara det som exempel på hur "trist" jag har.............dessutom har jag idag slängt ut Julgranen.........jag som långt ifrån hade "julat klart"!
"Men till nästa år igen kommer han igen...........för det har han lovat".............ja, tomten alltså.......fast då får jag nog inget besök, känner mig inte snäll!
Ännu ett helt meningslöst inlägg ifrån Oumberlige Peter..........hur nu någon kan kalla sig för det!
9 kommentarer:
Oj, men snälla, jag skönjer en släng av existentiell frossa......OCH kanske också lite post Christmas depression....måtte det gå över.
Fast jag kan ju trösta dig med att även jag har en släng av detta....det är lite avslaget det hela just nu.
Men vi får kämpa på.
Och att du har problem med överflödigt skinn är väl inte konstigt och absolut inget att jämföra med oss kvinnor, du känner ju som du känner och det är bra för en man att bejaka sina kvinnliga sidor.....
Kram på dig och ha det gott!
Jaha, vad det lät deppigt!! Köp en tight undertröja att ha på de guppiga vägarna, BH kanske känns lite fel??
Eller sätt en klädnypa i ryggen, fast då får du ju sitta framåtlutad och då kanske du slår ut tänderna mot ratten på de guppiga vägarna och då är du antagligen lik förbannat inte glad!!
Ha, där har vi det!! Le och var glad, ty det kunde vara värre - du kunde fått tänderna utslagna också!
Ta på dig en undertröja som är minst två storlekar för liten, då blir du iallafall av med bröstproblemet!
Mot vikten...eller bristen av den...har jag lite kaksmulor efter gårdagens kalas som jag kan erbjuda dig.
Resten av deppet går automatiskt bort när de första vårblommorna tränger upp genom tjälen.
Vem f-n är inte vinterdeppig...det gäller bara att överlista sig själv och göra ett intryck av att allt är skitkul!
Upp med hakan!
Kram Elle
Ge mig!
du min vän
mi amigo
som verkar utstråla sådan paradoxal kraft
sådan extraordinär positiv anda
ändå ibland som jag inte
ge mig
jag är deppig förkyld
våndas efter en avslutad utställning
vad är det för usel kraft
som gör att man deppar ihop efteråt
ge mig
vad gör en man så matt
ge mig
tid humor styrka och en känsla av gemenskap
framför allt ge mig vänskap
denna känsla av utanförskap
har förhoppningsvis dragit sig tillbaka imorgon
men ge mig ändå
ge mig
jag kräver alldeles för mycket
jag vet
jag är påstridig och förbannat jobbig att vara med
men ge mig ändå
mi amigo
min vän
du
ge mig
//Hans Westlund
Jag ger dig
en liten bit
av mig
i form av
en
caja
kram
Kram/caja
Jag har VISST undrat var du tog vägen!!! Men jag tänkte att du skulle komma tillbaka ju!!!!
Okej, om du nu ska deppa så kan vi göra det tillsammans. Jag testade det tillsammansen med en killkompis under studietiden och jag har aldrig haft så kul!!! När vi satt där och deppade och vräkte ur oss hur hemsk allt var - ja då blev allt så konstigt lustigt... Deppa ihop är helt klart underskattat!
Massor med kramar från en som heter desperat till förnamn!!!
Låt oss deppa tillsammans och vara oumbärliga. Stora OUMBÄRLIGA kramar från en som definitivt inte lyckas åstadkomma mycket vid tangentbordet som det är nu.
Toppeninlääg:-) Önskade jag kunde göra ett sådant själv måste jag säga.
Trodde ett tag att du jobbade som byggare/snickare å nu helt plötsligt skuttar du omkring i en - firmaägd, antar jag - miljöbil. Blir inte klok på detta. Å du oroa dig inte över dina tuttar: på gymmet ser du bara sådana å då menar jag inte kvinnliga mjölkditon utan anabola, hemodlade manliga. Med andra ord: skippa gymmet men grattis till 10 pannor mindre. Måste kännas skönt att ha "jobbat av" dom på ett ärligt sätt.
ROCK AND ROLL!!!
Nu kör vi. Ring mig o boka in första bästa dag så kör vi en skogsgrillar dag så att granarnas snö smälter bort. Du kommer väl ihåg sist när jag blev knäsvag och fick choklad av dej. Den va oumberlig då och du är oumberlig som människa och vän. Där fick du din choklad av mig. I bland blir man knäsvag. Hälsningar Ronny
Det låter som om du har hamnat i mitt gamla fack. Jag körde omkring på landsbyggden i norra Västerbotten och delade ut medicin mm i många år. I många väglag. Visst kunde det bli lite deppigt ibland men för det mesta var det fina gamlingar man umgicks med.
Skinnet kommer nog snart att dra ihop sig och då känns det genast bättre.
Skicka en kommentar