måndag 4 april 2011

"En Vikingahövdings dilemma.........!"



En gång i tidernas begynnelse så var min MailBox fylld med inbjudningar till olika Gallerier och Vernissager, det var på den tiden jag uppfyllde alla kriterier och fick maxutdelning av Vuxenpoäng! Sedan blev jag svårt sjuk i Neuroborrelia och sjukskriven och arbetslös i över två år! Min blogg blev tuffare och mindre fin i kanten och så sakteliga klingade "inbjudningarna av"......men så "ping" så dök det upp en "inbjudan" för någon vecka sedan!

Konstigt tyckte jag, måste vara någon gammal Maillista som någon glömt att radera!

Dessutom var det en inbjudan till Nutida Silvers och visning av Klara Erikssons alltid underbara och känsloframkallande alster! Jag "hoppade" denna visning....jag visste att det skulle bli för jobbigt att inte kunna köpa allt ur hennes produktion. Som sagt, jag stannade hemma istället!

Men så hände det....i Lördags......ensam och övergiven vandrade jag runt i Stockholms centrala delar, cirklarna blev snävare och snävare och till slut så stod jag utanför Nutida Svenskt Silvers Lokal.

Jag är ju en tuff Vikinga Man på 187 cm och 100 kilo vibrerade muskler ändå var jag tvungen att andas in några gånger extra innan jag tog mod till mig och gick in!

Det blev en "förtrollande" stund....fick ha Silversmeden och Konstnärinnan Klara Eriksson och hennes alster för mig själv ett tag!

Om någon kan få silver att "leva" så är det denna Silversmed! Fast i hennes fall handlar det inte bara om silvret som material utan även symbiosen mellan andra material såsom stål och trä......och självklart tanken bakom "allt"!

Jag skulle här kunna återge hela vårt samtal om silver och om konsten och om den Oumberliga "känslan", men den behåller jag för mig själv och placerar den i facket "Oumberliga möten".

Jag frågade Klara om jag fick känna på silvret......Visst varsegod?

Jag har hållit i brackiga Guld och Juvelsmycken värda miljoner utan att det hänt någonting i mina fingrar, men att hålla detta decilitermått i Silver får något att hända....visst känns tyngden lite annorlunda och ytan och dess kyla.............men så plötsligt så flimmrar hennes tidigare produktion förbi och jag ser hennes degbunke och visp framför mig, även dessa i rent Silver.

Hållandes i decilitermåttet och med de framrusande bilderna i huvudet så blir jag helt plötsligt djävligt sugen på att göra en sockerkaka. Jag säger inget till Klara, det finns viss risk att hon blir lite "orolig", Ulv Röde har oroat folk förr! Fast hon verkar inte vara orolig.....hon är en Silversmidande Vikinga Huldra.....undrar om hon vet om det?

Ulv Röde tar ju normalt vad han vill ha, hade det varit för tusen år sedan så hade jag fyllt min Vikingsäck med allt vackert Silver och slängt upp Klara på axeln och rusat ner till kajen brevid där mitt Vikingskepp väntar med sin besättning!

Nu behöver varken mina läsare eller Klara bli oroliga, detta är inget sexistiskt inlägg, anledning till att jag ville även röva med mig henne var att det måste vare helt Oumberligt att ha en egen Silversmed hemma på Gården i Uppsala! Hon skulle få göra om alla mina husgeråd till magiska Silverföremål, sedan skulle hon få vara fri att gå!

Hmmm..........efter detta inlägg så ska jag nu ta fram mitt decilitermått i rostfritt, en gammal degbunke ifrån IKEA och en plastvisp, inte mycket magi i det inte, men jag hade ju aldrig bakat den om jag inte träffat Klara Eriksson och hennes alster så visst kan Oumberliga möten och saker "förtrolla"!

Vid datorn som vanligt Peter Olofsson alias Ulv Röde den sista Vikingahövdingen!

PS: Klara Eriksson har en helt Oumberlig blogg och den hittar du här!

Bilderna har jag utan tillstånd rövat ifrån Klara Eriksson blogg, som den Viking jag är så tar jag självklart alla rättsliga konsekvenser av denna handling! Nutida Svenskt Silver hittar du här!

2 kommentarer:

Viveka i Bläckhornet sa...

Halloj Peter den oumberlige!

Allt är inte guld som glimmar...och tur är väl det, jag som gillar silver.
Så mycket fint hon gjort den där kvinnan. Känner inte till henne sen förut. själv äger jag inget i silver annat än några smycken.
Hoppas allt är under kontroll för er därhemma.

Kram Viveka

Caja: sa...

men du...vilken tur att det är gratis att drömma....förstår mycket väl att man vill släpa med sig en sådan kvinna hem i håret och försätta henne i trance tills hon gjort om alla tråkiga redskap och bunkar till vackra föremål...som ju dock behöver putsas..men vadå...det hade man väl kunnat leja bort...

Själv har jag haft besök av "min" mirakelman idag...nej inte harmonimannen, han utför andra sorters mirakler....

Tur att det finns olika sorters människor här på vår jord så att vi kan få alla våra "lustar" tillfredsställda!

Och ja...som svar inne hos mig häromdagen, vi får nog fasiken snart ha en röjarskiva...

hej hopp kaffekopp/caja