tisdag 3 november 2009

"Små små men värdefulla möten!"


Tredje morgonen nu utan morgontidning, anningen irriterande Orsaken är visst brist på vikarierande tidningsbud. Okej, inte mycket att göra åt så det var bara att helt enkelt klä på sig och hasa sig iväg till en butik för att inhandla en aktuell morgontidskrift!
Aningen trött och som sagt lite irriterad ger jag mig ut i snålblåsten. Vad händer helt plötsligt så hör jag någon med bekant röst som skriker med ett barns helaentusiasm och glädje:
- Stoppa tjuven!
Tjuven det är jag det, har tre små glada granntjejer i 6-7 åldern som brukar "fånga mig" och sätta min i finkan, finkan är en liten lekstuga här där jag bor. Ibland kan det bli lite "jobbigt" att gripas så fort jag kommer utanför huset, någon av dessa tre småtjejer är alltid ute, ibland känns det som det är så dygnet runt. Ja, i vilket fall som helst så var det bara en flicka idag, så hon nöjer sig med att "eskortera" mig hand i hand gatan ut. Jag skulle aldrig med en min visa om jag tyckte det var jobbigt, det är en "ära" att få vara "utvald lekfarbror".
Så medans vi går där hand i hand, små iskalla fingrar i min stora hand (hade verkligen mina barn så små fingrar?, Vad fort tiden går!) så frågar hon: -Peter, vill du höra en gåta?
Självklart så vill jag det! Redan i själva frågan så "bubblar" hon av glädje!
-Vet du hur man vet hur det är en Elefant på toaletten Peter!
-Nej, svarar jag!
-Det står en röd cykel utanför!
Min dag är nu gjord efter detta lilla underbara möte, egentligen så ska man inte träffa fler människor en dag som idag, finns ju risk att man möter den totala motsatsen, gjorde det dock när jag sedan köpte tidningen. Kvinnan i kiosken visste säkerligen inte hur man vet att det är en elefant på toaletten!
Kanske har hon aldrig vetat det, kanske har hon bara glömt!
Själv så visste jag svaret på gåtan, för jag har aldrig glömt, jag är ju bara 45 år!
Vid datorn, de kalla fingrarnas årstid, året 2009 Peter Olofsson!
PS: En av dagens följd frågor måste helt klart bli får man stjäla ett barn om man tycker att föräldrarna inte bryr sig tillräckligt! I så fall så ska jag sno ett med kalla röda fingrar, inga framtänder och med ett tal som "bubblar" av skratt innan orden ens kommer.
Har haft tre sådana själv, funderar på om det kanske var någon som "snodde" dem!
Till dig som nu har just en "sådan" hemma, tejpa fast dem med "silvertejp" i en köksstol och titta och "bränn i dem" i minnet för alltid! Okej, lite skrik blir det säket, men de går oftast att "muta" bort!

4 kommentarer:

Alfahannen sa...

Är det månne en Per Åhlin du pryder bloggen med idag? Trevligt, trevligt!

Vi verkar bara få fler och fler gemensamma beröringspunkter för varje inlägg vi krystar fram, du Peter..

Jag beklagar förlusten av din bror också. Min bror och jag var inte heller särskilt lika, men vi skrattade åt samma saker. Han och min andra bror var enäggstvillingar, och det faktumet har varit en stor grund för humor från deras håll.
De var så lika att inte ens mina föräldrar kunde se skillnad på dem. Morsan köpte därför alltid olikfärgade kläder till dem för att ha minsta chans till åtskillnad.

Så fort de var stora nog att kunna jävlas så gjorde de det. De bytte kläder med varandra, lurade varandras tjejer osv osv.

De var ena riktiga rackarungar, och jag som liten hopplös sladdis beundrade dem gränslöst. Dessutom kunde man gå säker genom de konkurrerande granngårdarna, om någon var dum var det bara att hota med mina beryktade bröder *ler*.

De lugnade ner sig lagom till att jag blev vild istället :)

Min andra bror har det nog jobbigast, det är verkligen som en del av honom själv har ryckts bort. Jag gör vad jag kan, men det är förstås inte samma sak.

Tillsammans har jag och mina bröder 11 barn, kanske ligger det något i det du säger...stor familj, stort hjärta! Det låter ju bra, eller hur?

Kram på dig!
//Joacim

Alfahannen sa...

Det oförstörda barnasinnet måste vara bland det värdefullaste som finns!

Härligt med möten som "gör dagen".

Och sedan dessa gåtor! Min dotter Matilda lyckas med mig varje gång.
-Pappa, vad är det för färg på papperet?
-Vitt, svarar jag sanningsenligt.
-Vad dricker korna?
-Mjölk, svarar jag varje gång. Varje gång...

Det är klart, jag är ju bara 42 så jag har inte ens kommit upp i en ålder då jag lärt mig svaren! :)

Kram igen ifrån en lättlurad Alfahanne

Susanne sa...

Jag har en,,och hon sover just nu i min säng..Även om det blir trångt så finns det inget bättre än att ta en hennes lilla hand i min och känna hur hon tar tag i den,,känna hennes andetag tätt intill mig och somna så..Då försvinner dagens tjat och trötthet då finns bara hon som jag aldrig vill skall växa upp och försvinna från mig...kram

RANA sa...

Härlig läsning - som du säger - "på alla sätt".

Kram till dig.