Nu börjar det..........förut hände det då och då! Vadå, kanske vän av ordning undrar? Jo, nu börjar "de" dyka upp på sidorna med dödsannonser, vilka då? Jo, folk som man träffat och mött genom livet! Okej, inte i mängder och horder direkt, men i allafall så pass ofta att man funderar lite extra över fenomenet!
Man ska aldrig jämföra, allt är ju i relation till hur gammal man är. Träffade en dam för några veckor sedan, hon var 98 år nu hade hon inga vänner kvar, alla hade dött!
Hmmm.........varför skriver jag då detta idag då?
Nej, ingen panik och ingen dödsångest idag inte, har läst lite dödsannonser så här på morgonkvisten, hittade två jämngamla som dött i hjärtinfarkt! (Cirka 45 år) Känns djävligt onödigt på någotvis!
Fast det sjuka med det hela var att det var arbetskamraterna som skrev Dödsrunorna! I dessa uttryckte de hur lojala, hur uthålliga (ja, just det ordet) de varit i sin arbetsgärning! Hm....så gick det som det gick också!
Det här med döden är intressant på många vis, tänker inte spekulera ett skit om vad som händer "efter", för det har jag ingen aning om! Okej, jag har ju kört runt med "ett spöke" i bilen en gång och en gång är ju ingen gång! Kan vara sviterna efter min neuroborrelia också! Då¨hände det mycket i skallen vill jag lova! Du som läser Oumberliga bloggen kanske upplever att det måste ju vara "något knas med killen fortfarande".....? Ja, kanske, men inget som jag lider av själv? (ler)
Att skriva att man måste bli "kompis" med döden kanske är överkurs, men att se "döden i vitögat" borde vara en del av ens egen "kompetens utveckling", inte den som finns med i ett kryddat jobb CV. Fick för en tid sedan en förfrågan om jag var intresserad av att hålla "Icke kristna jordfästningar", det börjar bli brist på personer som vill jobba med det!
Skulle mycket väl kunna hålla på med det, men tycker nog att jag bör bli lite äldre själv först!
Folk i min ålder, alltså 46 pannor som tror sig vara vuxna och ständigt samlar vuxenpoäng får mig bara att skratta!
Träffade nyligen en gammal klasskamrat som jag inte sett på 25 år, han var lika trist då som nu!
Han pladdrade på om en massa ovidkommande saker, jag blev med ens mycket trött....jag vet nämligen hur den här killen haft det, bla 3 skillsmässor, avskedad två gånger ifrån toppjobb mm!
Jag såg på honom att "livet inte var en dans på rosor", men han körde i allafall på med en översittarfason som alltid gör mig förbannad!
När han sedan frågade mig om hur det stod till med min karriärutveckling.......så svarade jag:
Jo tack, den går spikrakt uppåt...........jag jobbar med att bygga lösvirkesvillor, tidigare gjorde jag bara grunder men nu är jag med och lägger tak också. Sedan jobbar jag extra inom "vårdsvängen" för att jag gillar människor! Han såg åt som ett UFO!
Sedan berättade han om sin båt som kostat 2 miljoner, han försökte låta lite blygsam, men när han sa att han fått den till ett "kompispris" så lät det allt annat än äkta!
Det var ingen dialog oss i mellan, det var ett förhör!
Fick också frågan, har du några hobbys? Visst har jag det, jag tokrunkar på rasterna och de kvällar jag är ledig så går jag på banjokurs! Då gick han bara sin väg, med orden, du är dig lik!
Tack för det, hoppas verkligen på det, att jag är mig lik alltså!
Livet är för allvarligt för att tas på allvar!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson "Ditt Knack innefrån Kistan"!
2 kommentarer:
Ja du! Mitt förra förhållande var med en helt underbar karl, men en med en 2 miljonersbåt och vi åkte till Florida en gång om året, minst. Kanarieöarna, utomhusjacuzzi och en livsstil som innebar att han jobbade nästa dygnet runt. Vi reste runt i hans jobb och bodde på lyxhotell och umgicks med det vackra folket. Saknar jag det? Näpp! Saknar jag honom? Näpp! Han är en bra karl men hetsen och synsättet på livet blev förmycket och för ett år sedan drog jag mej ur.
Folk fattar inte att jag gjorde det men jag är mycket mera tillfreds nu. Kan det vara sviterna efter en hjärninflammation som spökar för mej? Jag har lite minnesluckor som kan göra folk ikring mej förtvivlade, särskilt när jag grymt påpekar att om jag inte kommer ihåg det så kanske det inte var så jävla viktigt för MEJ även om det var det för dej?
Även om hjärnan inte är så pålitlig nu för tiden så trivs vi ihop, jag och härdsmältan, och jag litar på att det som är viktigast är det som är kvar! Bekymmrar mej inte ett dugg!
Vill jag vara rik? Vill jag ha lyx? Vill jag ha en egen båt?
NATURLIGTVIS!! Jag älskar pengar men jag vill inte bli någon annan än den jag är, med hjärnspöken och udda livsåskådning. Halt och lytt ska jag ju försöka göra mej av med men min personlighet vill jag värna om.
Döden skrämmer mej inte men jag vill inte dö, jag vill vara med, jag kommer säkert att bli en sådan där som hoppar in i folks bilar bara för att få vara med!
Två gånger har jag varit nära att stryka på foten och jag blev inte rädd någon av gångerna, bara ett konstaterande och tankar på att det blir surt för dem jag lämnar...
Långa kommentarer? Naturligtvis ♥
1. Som sagt - allt som har med död att göra funkar inte för mig just nu, men det är ju din blogg.
2. Snorkiga Ö-malm killen hade jag ju knockat, vilken idiot. Men du vet han är rejält mycket fattigare än du - fast någon helt annanstans
Skicka en kommentar