"Ulv Röde tittade mot bergets topp! Han tänkte för sig själv att det kommer att ta tid att ta sig över berget! Det blodiga svärdet klibbade emot hans rygg, ännu var en seger vunnen!
Det vore skönt om det blev en lugn klättring mot toppen, men av erfarenhet så visste han att det inte skulle bli så. Många berg hade bestigits tidigare, inget utan att det blivit strid på vägen.
Han andades in djupt, spände musklerna, så började vandringen......förhoppningsvis den sista, han började bli trött både på att strida och vandra. För att få kraft ännu en gång så tog han upp en vass sten, slog den hårt mot låret.........smärtan rusade till inne i hans huvud och adrenalinet pumpade i musklerna. Han drog fingret i det blödande såret och förde det mot munnen...........smaken av blod gav honom den sista kraft som behövdes. Blicken skärptes och näsvingarna vidgades en aning för att den kalla nattluften skulle få fripassage till lungorna...så var han påväg, lätt framåtlutad, bergets branta stigning gjorde sig direkt påmind, men Ulv var van..........någon skulle få betala för hans smärta, någon skulle dö........men inte var det han!"
Ur Ulv Rödes Dagbok.
3 kommentarer:
Huga!
Har du läst böckerna om Röde Orm?
Borde passa dej!
Kram :)
Det första jag tänkte på var WOW.
World of warcraft hihi.
Men det är nog mera Röde Orm tror jag....
Ulv Röde fortsatte att vandra och efter 53 meter var han framme. Fumlade i fickan och hittade tillslut nycklarna till den gummiskudda plåthingsten.
Satte sig ner och startade, för att ännu en gång åka till sitt levebröd och trotsa den värld vi idag lever i. Aldrig förr har vi badat i så mycket bekvämligheter och samtidigt längtat bort till en annan tid. Men storheten är att stanna kvar och utföra sina plikter! Inte som en krigare! Lämna sitt hem och överge sin familj för att stilla sin inre hunger på tillfredställelse. Att stanna kvar och se att vi nu står här i vår värld som vi eftersträvat så länge och utföra den strid som är idag. Om något man gjort det så är det du!
Skicka en kommentar