Det här med fördomar är ju egentligen underbart, för visst är vi alla fyllda med dem på olika sett! De mest intressanta är hur de skapats inom oss, en del får vi med oss ifrån andra och vuxenvärlden, men en hel del av dem växer fram inom oss utifrån egna upplevelser!
Växte själv upp i skuggan av ett "miljon programsområde" i Västerås på 1970-talet, det kryllade av in flyttade Finnar och skolan där jag gick i pratade nästan en tredjedel av barnen Finska. En sak var säker de Finska barnen var inte som vi andra "radhustattarungar", men många blev mina bästa Vänner och så har det fortsatt för mig genom livet, flera av mina Flickvänner har varit ifrån Finland och min Fru sedan 25 år tillbaka bar ett finsk efternamn innan jag befriade henne ifrån det och hon fick svennenamnet Olofsson.
En sak är säker, det finns "nationalkaraktärer", visst det finns alltid undantag, se på mig som bloggar exempelvis, ingen direkt vanlig manlig sysselsättning!
Som 10-åring brukade jag ibland vandra upp till hyreshusen i Vallby utanför Västerås, hade man tur så var det någon Finne som blev förbannad och hivade ut TV:n genom fönstret, en sak gav alltid utdelning, självklart var polisen där och hämtade någon full finne som slagit sig själv eller någon annan blodig! Det jag gillade mest var nog att de aldrig "gav sig", trots fyra till fem poliser ibland på varje finne och dessutom handbojor, trots underläget så skrek de då härligt mustiga finska svordomar och ibland blödde de rejält ur knivhuggen i armar och händer, men inte fan "gav de upp" inte.......klart som bara den att man önskade att man var lite "Finne". Att aldrig ge sig att ha lite "djävlar anamma eller sisu" är saker som alla borde få med sig genetiskt, har genom planerat avelsarbete sett till att det nu rinner lite finsk blod i mina barns ådror, det har gett djäkligt bra resultat, fast ihop med mitt Vikingablod så har det ibland blivit väldigt "envist"!
Varför skriver jag nu om detta? Jo, raderna ovan är en "känsla" framkallad igår på Bukowskis Auktionsvisning när jag såg ett underbart Fotografi av Esko Mannikkö. Finsk Julafton, kan det bli underbarare? Utrop 30 000-35 000. Vill du läsa mer så går du in här!
Vid Datorn som vanligt Ulv Röde Din Kniv i Cyberrymden!
PS: Sedan var jag nog lite avundsjuk när Finnarna rullade iväg "hem" med sina stora Mercedesbilar och husvagnar under industrisemestern..........någonstans där i Husvagnkaravanen satt min blivande Fru påväg till släktgården i Finland!
En sak till mina barnvänner Jarri, Mikko, Petri, Minna, Disa, Lisa mfl hoppas att Ni gör som Era föräldrar gjorde, hiva ut TV:n genom fönstret när det bara är skitprogram, sedan att Ni letar upp mig i telefonkatalogen och ringer så vi kan dricka Koskenkorva (Förgod att kolsyra) och dansa Humpa natten lång tillsammans!
2 kommentarer:
Aha!! Det är sisu Hexan har i blodet!! Ja, det förklarar ju en hel del och du som inte har det genom arv fick det väl genom miljö ist! Jag kände igen beskrivningen dock :) om hur det var på 70-talet!
Ha det bäst!!
Jag har en halvsyster som är finska. Eller var, hon är dessvärre borta sen över 20 år. Det är så trist, saknar henne.
Men finnar är roliga. Har många i min bekantskapskrets med.
Här där vi bor heter det Finnskogen. Så här var dem för hundra år sen eller mera med. Bröt mark och odlade och levde på platser där inte en svensk eller norrman ville bo.
Är stolt över att bo här.
Har även jag gått ner till Vallby och tittat på husen där. Lilla jordkklotet säger maken att det kallades förr. Han är Västeråsare :))
Vi bodde på Ringduvan.
Vi såg inte så många utslängda tv apparater, men väl cd skivor och cd spelare hihi.
Grannen på Råby var finska. När det var hockeymatch så hade hon altandörren öppen och vilka glosor som kom därifrån om finnarna gjorde mål.
Finnar är härliga :))
Skicka en kommentar