"Hemma igen.....och en enbent mördare.....!"

Äntligen hemma igen efter några "vilda" dygn i Göteborg och på Bok och Biblioteksmässan!

Hoppas jag inte gjort allt för många besvikna med att min rapportering ifrån bokmässan uteblev, i mitt fall fanns det ingen tid över helt enkelt. Fullt upp med att se till att allt fungerade för allas våran Pockethexan! Överlycklig både för hennes och min egen skull att allt fungerade galant, morfin/smärtlindringsdoserna har legat farligt nära vad som anses vara nyttigt, men som sagt det "fungerade". Lilla Frun alltså Pockethexan håller nu på förfullt och "leverera" inlägg om allt spännande och intressant vi varit med om!

Det har varit tre riktigt lyxiga dagar, särskilt emetionellt, bara trevliga människor, god mat, intressanta nya infallsvinklar på många områden, inom såväl litteraturen och verkligheten. Vad jag menar är svårt att riktigt beskriva, men har man besökt Bok Mässan i Göteborg så vet man vad jag menar!

Man glömmer verkligheten för en stund. Vårt brutala "uppvaknade" skedde inatt när vi kom hem vid 4 tiden och parkerade utanför vårt hus. 5 polisbilar fick mitt hjärta att stanna en stund, med två tonårsbarn hemma och fest så hinner hjärnan skapa ett skräckscenario på "nolltid".

Tack och lov så var ingen av oss Olofssöner inblandade, däremot hade min granne fått några rejäla knivhugg och försökt fly, lämnade ett 500 meter långt blodspår efter sig. I skrivandets stund så vet jag inte riktigt hur det gått, polisen är förtegen. Verkligheten känns ibland overklig, särskilt eftersom Lilla Frun har med sig ett tiotal deckare med mystiska mord med sig hem!

Det här dådet som inatt skedde utanför vårat hus är säkert inte särskilt avancerat, men sorgligt och otrevligt likväl.

Att jag har lite "sjuk humor" vet de flesta som träffat mig någon gång och Ni Kära och Underbara läsare vet ju mycket väl hur det står till med Oumberlige Peter!

När jag "lassat" in Lilla frun i huset gick jag ut på gatan igen för att prata med de tiotal poliser som stod i grupp och pratade, med allvarlig blick böjde jag mig ner och tittade på blodspåret på gatan och sa: "Det måste vara en mördare, en enbent mördare!" Vet ni? Mitt skämt fungerade, det blev en "isbrytare", poliserna kunde sin "Pippi Långstrump"! Två av de yngre Poliserna slöt sedan upp automtisk med mig och fortsatte att prata en stund..........eller rättare sagt, jag lyssnade...för även stora stöddiga poliser i 25 års åldern är ju mycket, mycket små killar egentligen och några liter blod gör ingen glad. Ja förutom småfåglarna då, som nu fyller på sitt lager av proteiner och järn........djävligt ofräscht milt sagt. Ringde just brandkåren för att höra om de skulle vilja vara så vänliga att komma hit och spola av våran uppfart......"-Inte vårt bord blev svaret!" I ärlighetens namn så visste jag redan svaret, någon förvånad? Oumberlige Peter har nu själv spolat bord blodet (Okejat av Farbror Blå vill jag bara säga). Hm...vad säger man nu då? Ha en fin fortsatt Söndag!