torsdag 29 juli 2010

"Berättelsen om en bild.......fast inte min bild.....!




Får jag berätta om en bild fast det är inte jag som tagit den? Ja, egentligen är det inte om en bild utan om en bildserie gjord av fotografen Tom Hussey, bilderna talar för sig själva.
Det jag ska berätta om hände för ganska precis 25 år sedan. Jag praktiserade på ett större sjukhus och hade fått i uppdrag att intervjua människor över 100 år gamla. Två medicinstudenter skötte den medicinska delen och jag hade hand om den "emotionella", självklart fanns det också 200 frågor som jag skulle kryssa i under intervjuns gång.
Milt sagt efter att ha träffat en 20 tal hundraåringar så kan man lätt säga att de flesta har levt för länge, men det finns undantag.
Anna hette hon, en pudding på 101 år. Av en slump så visade sig att vi träffats tidigare på en vårdavdelning under hösten, det gjorde det hela lite lättare.
Vi pratade om allt möjligt och kryssade i frågorna som den forskande chefläkaren ville ha reda på, sprit och tobaksvanor, antal barn, bostadsort mm.
Fast när vi kom till frågan "Vilken ålder känner du att du befinner dig i"..........då tittade Anna på mig och dröjde på svaret.
-Skrattar du åt mig sa hon i lite sorgsen ton om jag med bestämdhet säger att det är 19 år?
-Absolut inte svarade jag!
Sedan kom tårarna. Anna berättade om sitt upplevda fängelse, att vara en ung kvinna fången i en gammal kvinnas kropp!
Hon berättade om hur hon hatade (hårt ord som sällan används av hundraåringar) dragspel och att bli sammanföst med äldre män, dåligt rengjorda löständer och massvis med hår i öronen, på någon eftermiddagsdans på ett vårdhem!
-Dansar gör man utomhus och defentivt inte med en man som luktar kiss! Sade hon.
Sedan tog hon min hand och tog den nära sina ögon.
-Det är sådana här händer man vill känna när man blir äldre, här sitter jag och håller din hand, du uppfattar att du håller en gammal kvinnas hand men jag känner något helt annat sa hon, med glöd i blicken! Fast det får du inte skriva i formuläret, sade hon och skrattade lite!
-En dag kommer du förstå vad jag menar, avslutade hon.
Den dagen är nog idag, jag har ryckt ut en faslig massa hårstrån ur öronen. Undrar vart de kommer ifrån. Tittar sedan i spegeln, känner inte riktigt igen den 25 åriga killen som jag ser, han är lite tjockare än vanligt, gråhårig och han har verkligen fått mer ansikte att tvätta.
Han drar i magen och spänner musklerna i spegeln! Fan, inte så pjåkigt och det är ju trots allt 54 år kvar till hundraårs dagen!
Vid datorn Oumberlige Peter!

11 kommentarer:

Shannara sa...

Vilken härlig text!

Min mormor var av den sorten som aldrig blev gammal, det var bara behållaren till hennes liv som slets ut och tillslut övermannades av cancern. Men den energi, glädje och glöd som hon hade... Förmågan att leva i alla tider samtidigt... Att minnas hur det var att vara 5, 10, 15, 25 osv. det är en förmåga som jag hoppas jag kan föra vidare.

Själv slutade jag åldras vid 16 år tror jag... Haha...

Hon var aldrig så fördömmande som många andra då jag skaffade unge efter unge. Jisses vad mycket skit jag fått höra från både min familj och helt okända människor! Men att ha barn och att ha många barn är den största rikedom man kan få!

Ha det gott!

imse sa...

Det är ett av vårdyrkets positiva sidor, att träffa så många kloka människor. Tänk så mycket en hundraåring har att berätta.

Kram

Shannara sa...

Jag fastnade härinne... =)

Har läst en hel massa och gillar det jag läser!

Kommer garanterat komma tillbaka.

Läste även i sidospalten, såg något om vikingar... De har vi gott om här http://shannarasfotokaos.blogspot.com/2010/07/my-world-tuesday-vikingating.html

Bildgatan-Avsändare Margareta sa...

En underbar historia och det är så jag känner mig ibland, nu är inte jag 100 och har inte så fruktansvärt mycket krämpor. Visst är det mer att tycka om och samtidigt som jag inte förstår att det tog längre tid att göra sig vacker när jag yngre. Nu är det inte mycket som behöver göras =).

Det handlar kanske om den inre självkänslan som förändrats, självförtroende kanske inte blivit så mycket bättre (eller sämre).

Fast ... andra dagar känner jag mig verkligen som att åren gått så fort och jag ser spegeln tvärtom än vad du illustrerat.

Du skriver intressant och med en stor portion humor läser jag när jag bläddrar i dina texter.

Barbro S sa...

Läckra bilder som väcker många tankar. Tack för kommentaren hos mig. Min blogg började med ambitionen att visa mina oljemålningar vilket jag också gjorde några månader men sen halkade jag över på nuet och foton istället. Jag ska kolla in din blogg mera i höst, just nu är jag bara hemma på snabbvisit från stugan. Ha en skön sommar!

Elle sa...

När min mamma var ungefär så gam...ung som jag är nu, sade hon att hon känner sig som 25 fortfarande, på insidan.
Jaja, tänkte jag och funderade inte vidare på det. Men idag vet jag väl ungefär vad hon menar.
Är lite konstigt när man ibland känner sig jämngammal med ungarna...

Du vet väl, när en man har mer hår i öronen än på huvudet - är han gammal...*fniss*

De där "beersavers" som du visade i förra inlägget är väl en rätt onödig produkt. Jag känner ingen som inte tömmer sin ölflaska inom ett par minuter, vad finns det där "to save" ? *blink*

För att återkomma till semestertemat - har du fattat fel. Det är JAG och din FRU som ligger med fötterna uppe och besvärar oss över våra män!! Inte tvärtom!
Men är ni snälla kan ni få inta den där alkoholhaltiga drycken iallafall. Tysk öl? Utan beersaver!!?

Ha en fortsatt skön vecka!
Kram Elle

Cici sa...

På något sätt verkar vård och omsorg ha fastnat i hur gamla människor var och kände sig förr i tiden. Det har stannat i dragspel, psalmer och bingo. Vi yngre åldringar kräver något helt annat.
Förresten tror jag att de föesta över 50 känner igen det där med att spegelbilden visar någon helt annan än personen inombords.
I detta hem har vi plastlocj till ölburkar med fotbollsmönster.

Cici sa...

Ursäkta stavningen men jag hade ett barnbarn i famnen då jag skrev.

BP sa...

Här var det faktiskt nära en tår i ögat ska jag säga. Å jag förstår henne totalt. Hon hade "barnasinnet" i behåll, vilket jag hoppas jag också kommer att ha. När man tappar det så kan nå'n köpa en kista direkt.

Sedan kom ju din "The Grumpy Old Men" - slutklämma. Då garvade jag. Japp, vi kvinnor har hårväxt också - på de mest underliga ställen;-)

Anna Wallin sa...

Hej Peter!
Det var ett tag sedan vi hördes nu! Jag har varit borta och du var på gång att överge bloggandet flera gånger… men jag ser att du är kvar vilket gjorde mig glad när jag hittade tillbaka till dig.

Jag Tror inte man har ”barnasinnet kvar” eller hur man nu uttrycker det… Jag tror att själen stannar vid en viss ålder och det är den känslan vi har om vår riktiga ålder, inte kroppens ålder. Kroppen har vi ju bara lånat. Så det är nog två skilda saker… vi har en själslig ålder och en kroppslig!

Jätte fin text du skrev och din sida ser jätte proffsig ut nu förtiden… Mycket har hänt här 
Ta hand om dig och familjen
Kramar Anna (fd.Tildé)

Laila sa...

Å så underbar berättelse... ♥
Den gör mig alldeles varm i hjärtat. Samtidigt så vemodig och lite rädd.
Inte bara för min egen del. Det står en grinig och sur kärring och glor tillbaks på mig i spegeln ibland.
Utan också för min mamma som just nu finns på geriatriken. Klar i hjärnan, kan inte prata men fast med mycket mycket svårt sjuka människor.
Det får en att tänka