lördag 26 december 2009

"Precis nu är det nog!"


Ja, faktiskt, nu är det nog med Julfirande för mig! Hur vet man sådant då? Jo, för min del är det mycket enkelt, min hjärna har berättat det för mig i natt. Inte under ett kort ögonblick utan faktiskt praktiskt taget under hela natten. Orolig och stel i hela kroppen vaknade jag för någon timme seden. Julångest, nja.....kanske inte i traditionell bemärkelse, min Jul har varit helt perfekt på alla sett, inget att klaga på alls, men och det är ett stort men, nu får det räcka känns det som. Att äta frukost är det bästa jag vet, men nu är jag inte ens hungrig. Två dagars rejält ätande sätter sina spår, det gör det!
Igår kväll skingrades också våra 3 barn på olika håll, också det känns som ett tecken på att nu är Julen över på något sett! Självklart är det som det ska, att barnen ger sig iväg till sin pojk och flickvänners familjer, absolut så ska det vara också, inget fel i det, men snälla får jag slänga ut granen nu?
Det finns psykologiproffs som sägaer att man absolut inte ska jämföra hur man mår med andra, men faktiskt nu ska jag göra det! För visst finns det "grader" i helvetet!
Som sagt min natt var en riktig "nattmara" av mardrömmar och konstigheter, självklart så spelar den höga halten av blodsocker i min kropp en roll i det hela, men så finns det en hel del i "kappsäcken" för hjärnan att bearbeta också!
Till saken igår kväll var det första avsnittet av Camilla Läckbergs filmatiserade deckare "Stenhuggarens Dotter", självklart så skulle jag se det avsnittet eftersom jag läst boken och förra helgen dessutom pratade med Camilla Läckberg om det i samband med en boksignering. Ja, vad händer, jo, i första avsnittet så bokstavligen fiskar man upp en liten drunknad flicka. Tror faktiskt det är första gången jag stänger av mitt i ett TV-program för att jag tyckte det var lite väl obehagligt, ja jag lät TV:n vara på ett tag men efter scenen där polisen meddelar att flickan hittats drunknad tyckte jag det räckte. Tänkte inte mer på det, utan tittade ett tag på lite annat, diskade och åt lite knäck, okej jag ska vara ärlig, jag tryckte i mig ganska mycket knäck, det kommer jag märka av idag då min Dotter kommer hem och upptäcker att det finns inget kvar! Får väl koka lite ny knäck i värsta fall! Sedan sa jag puss och godnatt till Lilla Frun som ville fortsätta ett leka med den Nya Julklapps Laptopen ett tag till istället för att lägga sig!
När jag sovit ett tag, då började mardrömmen! Jag och Brorsan var ute och fiskade och gång efter annan så fick vi döda drunknade barn på kroken och varje gång så skulle kroken tas loss ifrån tungan, till slut var hela båten full med döda barn som låg i en enda hög på durken i båten. Tack och lov att det bara var en dröm och drömmen slutade precis där så vi behövde inte "ta rätt på" alla barnen! Sedan fortsatte drömmarna hela natten i samma tecken, fast i olika miljöer, det var "flottning av timmer", sjukhus och annat djävulskap precis ända fram tills för någon timme sedan, då jag genomsvettig efter nattens vedermödor hoppade in i duschen för att vakna till ordentligt.
Jag är en sådan där jobbig en som analyserar allt och alla, självklart så har jag nu benat ut varifrån alla drömmar och detaljer kommer ifrån, det blir för långt att gå in på här men självklart så bottnar det i oron när barnen ger sig iväg hemifrån i Vintervädret!
Orden som väcker tankarna blir snö, is, storm, brand mm. Drunknade barn i massor kommer sig av Tsunamin som drabbade stora delar av Asiatiska övärlden julhelgen för några år sedan, ja, alla minns den händelsen. Vi i den här familjen drabbades inte personligen, men kände många i vår närhet som föll offer får denna katastrof på olika sett.
Jag skrev tidigare i inlägget om "grader i helvetet" det var just det jag menade, hur pass inblandad man är i olika situationer, jag har aldrig mist ett barn så jag kan bara "ana" men inte förstå, trots det sitter jag som sagt i skrivandets stund med ett rejält obehag i min kropp efter nattens drömmar! Mina tankar går till dem som mist barn på "riktigt", vi "mardrömmare" klarar oss alltid, ja kanske ibland genom att "blogga" om sina upplevelser!
Ska jag nu helt klämtjäckt skriva God Fortsättning? Ja, jag får väl göra det fast det känns som ett "dumt" avslut på just det här inlägget!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!

2 kommentarer:

Västergötskan sa...

Jag hade mardrömmar dagarna innan jul och det kan jag väl inte skylla på sockerchock. Men kanske julångesten... :-P

Nattmia sa...

Vilken otäck mardröm..
Hoppas du sover bättre i natt.. Du Kanske skall skippa fortsättningen på Stenhuggaren ikväll..

Njut av kvällen..

Kram Mia