måndag 14 mars 2011

"Allvarligt talat..........Doktor Olofsson har ordet......!"


Som sagt allvarligt talat nu en stund! Ju äldre jag blir desto mindre känner jag mig att tillhöra samhället eller rättare sagt jag känner att jag har mindre och mindre gemensamt med människorna i min omgivning! Hela den här Bloggen handlar egentligen om det, finns många som läst och kommenterat det "det" läst "mellan raderna" för det här är egentligen en "Mellanraderna Blogg", även fast jag många gånger är ganska "rakt på"!

Min enkla livsfilosofi är: "Du har fått en hjärna använd då den och var rädd om den!"

Hur många använder egentligen sin hjärna på rätt sätt? Tragiskt nog inte många, då hade det inte sett ut som det gör i samhället! Redan om du som läsare tycker allt verkar var "bra" så har vi ett problem där! Visst, mycket är bra...........men inte mer, jag skulle önska att man vid många tillfällen skulle kunna säga........."Det är perfekt"! En viktig sak att poängtera är att nöjda människor har aldrig fört världen framåt!

Att jag överhuvudtaget började blogga var att jag trodde att jag på något sett skulle kunna få en förändring till stånd för "smärthandikappade", inga revolutionerade förändringar utan åtminstone en fungerande Smärtförening, ett modernt och okomplicerat nätverk av människor som har en viss "problematik"! Smärtförening finns inte längre men bloggen lever vidare, kanske lite "tynande". Det finns en länksamling där som det är viktigt att den finns kvar!

Jag har nu lagt dessa storslagna planer på is...........vet ni varför! Folk verkar fanimej trivas med att må lite halvtaskigt. Rökare som går runt och hostar och rosslar hela vintern, folk som boktavligen vräker i sig saker som känns bra för stunden, kaffe, läsk, godis mm men som är helt förödande i längden både för kropp och hjärna.
Människor som borde ta itu med sina liv och sina relationer.
Sådärja nu har jag fått några läsare lite förbannade...........Självklart så kommer någon att säga, det är inte så helskotta lätt! Nej, självklart inte, det är ett riktigt helvete många gånger att vända "skutan" rätt igen, alltså livet och hälsan!
Men och det är ett stort djävla men, jag säger inte nu att alla ska klara av allt själv. Det finns ord som heter kollektivism och tillsammans, finns även ett ord som heter solidaritet.
Ord som i princip är helt tabubelagda nuförtiden, men ord som vid praktiskt användning kan hjälpa människor att faktiskt må lite bättre! Nu pratar jag inte socialism eller politik, nu pratar jag gemenskap!
Jag har en massa fel och brister, jag gör även en hel del dumt.......bara att acceptera, men jag tänker inte försvara mina brister, det enda jag kan göra är att aktivt jobba med dem för att må bättre och kanske göra samvaron med mig lättare för andra människor!
Folk tränar som fasiken både på gym och bloggvärlden, men hur är det med "hjärngympan"?
Varför skrivs då dessa rader just nu. Faktiskt av många orsaker, men än orsak är att jag ännu en gång kanske slutit ögonen på en person som dött en alldeles för tidig död pga av alkohol och cigaretter. Jag skriver "kanske", så har jag juridiskt friat mig ifrån en del av "tystnadsplikten"!
Som sagt, detta inlägg handlar inte bara om dessa två produkter, då hade jag gjort det enkelt för mig............det handlar om så mycket mer, så mycket mer.............kanske som att bara räcka ut en hand emot sin nästa och fråga om någon behöver hjälp och självklart också själv kunna be om hjälp.....!
För hjälp behöver alla........på något vis och under olika omständigheter!
En lösryckt tanke ifrån Oumberlige Peter som ibland kallar sig för Den sista Vikingahövdingen Ulv Röde! (Ler) Hmmm.......helt djävla galet bara det, men lite dårskap kanske underlättar livet lite........får man hoppas på!

2 kommentarer:

desperat hemmafru sa...

Nu var du så klok, så klok! Du verkar ha det tufft i din omgivning. Jag beundrar dig för ditt engagemang i dina medmänniskor. Det är tufft och modigt det du gör. Stor kram till dig från mig!

BP sa...

Istället för att fega ur (= inte kommentera inlägget, då jag inte riktigt vet hur jag ska kommentera) skriver jag några tankar.

Jag röker, det står jag för. Nå't laster måste man väl ha, är ingen hälsofreak men 54 kg på 1,66 samt föräldrar som båda blev väldigt gamla bådar gott tycker jag.

Jag engagerar mig i medmänniskor men inte för att "it makes ME feel good". Jag är inte intresserad av att lägga min energi på personer som jag inte känner - så där allmänt bara.
Om jag engagerar mig ska det vara för människor som jag känner, som är mig nära och som ger något tillbaka.
Oooops, det där blev en lång kommentar...