Bloggande, bakande, shoppade och pysslande anses av vissa vara "förspilld kvinnokraft", men om alla dessa saker gör folk glada så är det väl fantastiskt. Nu är jag en bloggande man och följer inte alltid "de dolda bloggkoderna", som att man jämt och ständigt skickar "awarder" och utmärkelser till varandra av olika slag. Nu när jag bloggat i snart 4 år så ångrar jag att jag kanske inte gjorde som man "skulle" och publicerade allt "gulligull" man fått tillsänt sig till, men visst blir man glad av alla former av uppmuntran som man får, verkligen!
Just nu så går jag i "väntans tider".....jag väntar på att den tröga postgången ska leverera en present till mig ifrån min Desperata Hemmafru Kompis i Tyskland! Vet inte riktigt hur det gick till, men eftersom min favorit temugg har börjat "sunka ur" och det var något liknande på gång hos Desperata Hemmafrun och hon letade efter en ny. Jag bad henne helt sonika att hitta en ny även till mig, helt efter eget smak och tycke. Nu har hon funnit en och köpt den till mig, hela hennes släkt och familj har visst varit involverade i projekt "Tekopp", så nu har hennes Päron postat den här i Svedala!
Ja, det råder faktiskt Julstämning här idag vid frukostbordet i det Olofssonska hemmet, utanför yr snön ner och ljusen är tända, visserligen inga röda ljus utan det är Påskens stumpar som brinner i stakarna! Fast själva "längtan" som Julen innebär har infunnit sig, längtan efter att få mitt "hemliga" tekoppspaket och med ivriga händer öppna det. Spännande, undrar hur den ser ut och hur den känns att hålla i, men framförallt hur känns den mot läpparna! Hm...intimt på någotvis, fungerar denna kopp/mugg så kommer den följa mig genom många år. Hon skrev att den var dyr som fasiken och det kan ju innebära att den är av yttersta kvalitet och håller livet ut! Påstå inte att sådant är "förspilld kvinnokraft"........det är 100% känsla och sådan är ovärderligt!
Nu har jag lovat att "fynda" även en kopp till henne, jakten har så sakteliga börjat på det mentala planet, jag har några idéer, men ingen aning om vart det landar......kanske har Desperata Hemmafrun och Oumberlige Peter startat något stort........kanske en Fredsrörelse, för vem har tid att kriga när man letar fin tekopp, det är ju ett djäkla pyssel att hitta detta Oumberligating. Kanske finns det fler där i ute i den stora Bloggvärlden som vill vara med och skicka tekoppar till varandra och ha det "mysigt", men nämn aldrig ordet "förspilld", ja eventuellt om man nu skulle välta koppen!
Vid datorn som vanligt Ulv Röde alias Peter Olofsson Din Tekoppssamlare i Cybermörkret!
PS: Bilderna är ifrån Desperata Hemmafruns blogg, gå genast dit och läs mer om detta meningsfulla och viktiga ämne!
5 kommentarer:
God jul!
Hej,
Kul att du tittade in till min blogg. Jag har haft en blogg som jag lyckades radera, den startade jag upp för 5 år sedan. Jag gapar mest när jag läser din blogg. Wow vilken kreativitet du har. Jag håller mig bara till vovvarna. Min airedale har jag köpt hos kennel Aireforce i Örebro. De flesta kennlarna är bra men det kan skilja sig lite i vilken typ av hund man letar efter. Vissa ser lite kraftigare ut. Andra är mer smidiga och mindre. Som du säger, det är ett riktigt kraftpaket och vi har hårdträning nu eftersom hon bråkar med andra hundar om hon får chansen. Ha det fint.
Tekoppsbyte är en av de viktigaste aktiviteter man kan ägna sig åt, helt laglig dessutom. Själv är jag kaffedrickare, så därmed är jag automatiskt utesluten ur tekoppbytarpartiet. Nu kan man ju ha invändningar mot detta nybildade parti. Hur är det egentligen med demokratin inom tekoppbytarrörelsen? Är det inte diskriminering mot folkgruppen kaffedrickarna?
Ett exempel på orättvisorna mellan grupperna är att kaffedrickarna måste koka eller brygga sitt kaffe, medan den intelektuella tedrickarfalangen endast behöver koka upp en skvätt vatten!
Jag blev verbalt attackerad av en kvinnlig tedrickare en gång. Vi stod i en kö i en matsal, och jag råkade häva ur mig att det ska bli gott men en kopp kaffe. Damen framför mig vände sig om och spände blicken i mig. Ojdå...tänkte jag, bara hon inte drar kniv! Det gjorde hon inte, och jag kunde slappna av. I stället sa hon något som fick mig att i fortsättningen vara på vakt mot denne kvinnliga terrorist, hon sa; Kaffe ÄR inte gott!
Herregud vilket våldsamt påhopp på en fredlig stackars kaffedrickare. Snart beväpnar de sig väl också, de där rabiata tedrickarna!
Kära tedrickare, låt oss gräva ner stridsyxan, och i stället ta fram fredspipan (cigarr går också bra) och omfamna varandra och leva ut våra lustar i koffeinets saliga rus. ;D
Gud så gulligt att köpa en thékopp till dig å nu du som "ger igen". Riktigt roligt tycker jag!
Hoppas du fotar av först din och sedan hennes. Vore kul att se era inköp!
Som jag skrev hos henne... Vilka sötnosar ni två är! ♥
Väntar med spänning på vad hon hittat åt dig!
Skicka en kommentar