Uppriktig, nu skiter vi i julfirandet ett tag framöver och njuter av hösten, mina inlägg för den som är bevandrad i psykologi borde de kallas för något slags terapi eller KBT inför de stundande storhelgerna. Roade det någon så blir jag självklart glad!
Det här med humor är svårt, fast ibland så blir det kul medans man håller på, som i fallet på bilden. Håller på med en artikel om tillgänglighet för handikappade, jag och "Kryckan" gjorde en eftermiddags utflykt till Ersta Sjukhus. Där hände så mycket absurt denna dag så det går inte att berätta, men påväg till bilen så hittade vi "detta farthinder"! Har nu funderat på varför det finns handbromsar på Rollatorer, lite lustigt faktiskt, för det är ingenting man precis förknippar med fart precis. Fast den roligaste bilden tog nog de japaner som stod brevid oss och fotograferade, de undrade nog vad vi höll på med för de kunde inte se skylten. "Kryckan" gick några gånger fram och tillbaka på kul!
Ja, som sagt, man får inte roligare än man gör sig! Något "skit" är på gång i kroppen och jag blir alltid lite "deprimerad" då, så nu ska jag hitta någon passande bakgrundsmusik att plåga mina läsare med!
Vid datorn hösten och nådens år 2009 Peter Olofsson!
5 kommentarer:
TUSEN tack för julkortet!!!
hehehehe!
Satt i morse på jobbet strax efter 6. Knappt vaken men tidig som vanligt eftersom jag har någon form av tvångstankar om att inte komma försent. Framför allt inte när man öppnar på fritids och en del ungarna promenerar dit själva. (jag jobbar ju i ett sånt område där barnen i bland (allt för ofta) är riktiga maskrosungar som får klara sig själva. Hur som haver så gav du mig den perfekta starten på måndagen!
Stor tack!
Flisan
(= Slöhög som inte orkar logga in)
P.s!
Hon är så söt "lilla kryckan". Hälsa henne det!
Underhållande som vanligt! Du roar alltid på nåt sätt! :o)
Ha det gott!
Monika
Rollatorer och permobiler är ju roliga i sig, bara namnen kan locka till ett stilla leende (jaha, dessa ord kommer jag säkert få äta upp om några år, då jag väl står där med en Ferrari-röd rollator och darrar vid ett övergångsställe).
Mycket trevlig och välskriven blogg du har!
Svar till Joacim:
Blir man glad eller blir man glad! En Hanne till i denna värld av kvinnor, för visst verkar det så som bloggvärlden mest består av honor, fast inget ont i det tvärtom, men killarna på min blogg går lätt att räkna på ena handens fingrar och de har inte stannat kvar länge, var problematiken ligger i det har jag ännu inte fått svar på!
Klart både du och jag iframtiden kommer stå med varsin Rollator och klappra med löständerna innan vi ska öve gatanr. Min blogg heter ju Oumberligating och det var just det som var tanken att visa på Oumberligating, bl a ättlingen till Ferdinand Porsche som i dag designar helt grymma Rollatorer som säljs slut så fort de tillverkas!
Jag kommer ju in i din blogg i helt rätt läge ser jag, eftersom jag har en djävligt kul berättelse ifrån verkliga livet att berätta.
När jag var tio år sade jag en sådan där helt underbar småskolefröken som trodde sverige var jordens medelpunkt, en dag så berättade hon så där storögt som bara en gammaldax skolfröken kan göra: -Idag barn så ska ni få lära känna andra barn ifrån andra länder, ja förstår ni det är riktiga negrer och kineser allihopa!
Ja, kärringen hade inte fattat någonting, de vi skulle lära känna via våra nya brevänner var ungdomar i Japan och i Västindien. Hon berättade också hur fatttiga och att vi skulle skicka pennor till dem!
Gissa vem som blev min brevvän ett fattigt stackars barn på Jamica vid namn Melissa Fyffe. Just det Bananfamiljen Fyffes själva, rika som troll så hon skickade presenter till mig, för hon hade säkerligen fått höra i hur fattiga vi var här i kalla Norden och alla isbjörnar som vandrade runt här på gatorna. Min Fröken tyckte verkligen inte om att Melissa och hennes syster Constace hade privatchaufför i familjens Cadillac när de åkte till skolan. Kanske denna händelse har präglat mitt liv och skapat mannen bakom Oumberliga ting.
Trevligt att du tittade in hoppas vi ses mer i "cyberrymden"!
Att du har en fin och välskriven blogg, det vet du redan
Mvh ifrån Peter Olofsson, fan nu gjorde jag det igen gjorde skillnad på man och kvinna skriver ju alltid kram som avslutning när det är "tjejer"! (ler). Självklart så får du en kram du med!
PS: En djävligt kul grej till, vet du vad min Frus rollator heter, tillverkningsnamnet är Carl-Oscar namnet känns fan gammalt bara det eller ska det ge någon slags Wilhelm Moberg lycko känsla, folkhem, ja inte vet jag,vad skull du vilja att din Rollator hette?
Ha det gott, svaret på din kommentar hamnade här för den "bloggleverantör" du har tyckte min kommentar var för lång, gick inte ens att dela upp i tre?
Underbart, Peter!
En sådan historia skall du låta se dagens ljus på din bloggs framsida, inte som svar till en gammal dammig Alfahanne. Mycket underhållande!
De gamla konservativa lärarinnorna, självklart i runda stålbågar med håret uppsträckt medelst en stenhård trippel råbandsknop (eller kärringknut) i nacken, kommer man ju ihåg (eller är det mina fördomar som ger mig falska minnen??).
Jag ska baske mig lägga upp din blogg på min favoritlista, sen ska jag läsa lusen av min "kommentars-leverantör" som tydligen inte förväntar sig längre kommentarer än sådana i stil med; "Coolt", "Va?", "ASG" (förvånansvärt ofta den gamla bilspeditören kommer med i kommentarerna, man undrar varför) osv...
Jag ska se vad jag kan göra åt saken.
Jag tror att min rollator antingen skulle få heta Arnold, Binky eller Mad Dog.
Kram på dig också!
//Joacim a.k.a Alfahannen
Skicka en kommentar