"Peter, allvarligt talat när insåg du att det var något fel på dig?"

Marie Erlandsson här, frilandsjournalist som håller på med en artikel serie om bloggandet och dess psykosociala konsekvenser:

Idag ska jag göra en intervju men en av Sveriges i sitt eget tycke roligaste och bästa bloggare!

-Hur känns det Peter, är du beredd?

-Visst, kör på!

-Du Peter, du har ju helt öppet idag på ett medicinsk forum i radio trätt fram och berättat om ditt allvarliga bloggmissbruk!

-Ja, kände att det var dax nu!

-Peter, försök berätta precis vad du kände och varför!

-Hmmm...ja, egentligen så har jag väl känt en längre tid att det blivit ett större och större problem det här med bloggandet!

-Hur då Peter?

-Ja, de flesta bloggare brukar ju beskriva någon gång någont slags "bloggtorka", ja asså du fatta va ja menar, svårt att prestera på bloggen alltså, men så har det aldrig varit för mig liksom, egentligen helt tvärtom!

-Peter, berätta mer!

-Jo, jag har egentligen kunnat skriva hur mycket som helst och precis också vad som helst!

-Men Peter hur kom det sig att du just idag ringde upp radiokanalen ifråga och sa att nu ville du komma ur "garderoben"!

-E, vänta ett tag, att jag just idag sa att jag ville komma ur garderoben berode faktiskt på att jag satt i garderoben, min Fru låste in mig där , hon tyckte jag luktade för illa efter allt festande på bloggen igår kväll, tur jag hade mobilen i fickan.

-Men, Peter, det här med själva bloggmissbruket, när kände du att nu får det verkligen vara nog?

-Ja, fan, det var igår efter den nätbaserade bloggfesten som jag drog igång, helt plötsligt så upptäckte jag att jag tyckte det var bekvämt att sitta där framför datorn, grogga, lyssna på musik och tjabba lite med andra lirare på nätet!

-Peter, precis vad?

-Jo, jag är ju en egentligen en social fan, så vill jag inte ha det alls, jag tycker om människor i verkliga livet, kött och blod, vet du, så vill jag att det ska vara!

-Peter, gråt inte, håll min hand medans vi pratar.

-Okej, vilka kalla fingrar du har, röker du?

-Nej, Peter det gör jag inte, det är lite unket här så jag öppnade fönstret, det är lite kallt.

-Ja, då stänger vi, vill inte hålla i din kalla hand!

-Peter, det hände visst något mer obehagligt i familjen igår efter det att du släckt ner bloggen för kvällen, berätta?

-Jo, det var så här att jag var inne och pussa och natta min yngsta kille, han låg så fint där i sängen och helt plötsligt så fick jag en helt sjuk idé!

-Peter, vad gjorde du, berätta?

-Jo så här var det, jag gick ut och hämtade rakmaskinen så började jag skriva Oumberliga i hans hårbotten!

-Peter, det var väl inte så lyckat!

-Nej, det var det inte!

-Peter, insåg du att det då hade gått får långt och detta bloggande hade stigit dig åt huvudet som man säger?

-Det var hans huvud jag skrev på, inte mitt!

-Peter, du missföstår mig, låt mig omformulera frågan, insåg du att nu hade du gått för långt helt enkelt i marknadsföringen av din blogg?

-Japp!

-Peter, vad händer nu?

-Ja, nu vill jag att du hjälper mig att tala om för alla mina läsare att nu måste jag nog pausa ifrån bloggandet ett tag, så här kan man inte ha det längre!

-Ja, Peter det ska jag hälsa din sk "bloggvänner", Peter är det något mer du vill ha sagt!

-Nej, jo, föresten, kan jag inte få skriva Oumberligating i din panna?

-Peter, nej!

-Snälla!

-Ett Nej är alltid ett nej Peter!

-Inte alltid!

-Peter, sluta nu, inte pennan i pannen, Nej.........Hjälp Peters Fru kom och rädda mig ring polis!

Lite senare: (Visst tumult) ................hmmmmm, "Lilla Frun" här, Peters Fru, ni kanske har läst om mig, om vi säger så här Peter mår inte riktigt bra så han kommer nog vara bortaifrån bloggandet ett tag.........ett mycket långt tag, vill jag säga.

Fast var inte ledsna för det inte, ni är så Hjärtinnerligen Välkomna in på min bokblogg Pockethexorna där kan vi har det riktig mysigt, ser att Peter fått lite nya bekanta här på bloggen....trevligt...vääälkooomen till Tant Hexan!