Sorgligt, men kanske oundvikligt att nu har man stängt av respiratorn för den 32-åriga kvinnan på Danderyds Sjukhus som vädjat till Socialstyrelsen om att få sin livsuppehållande behandling avslutad, läser jag i Svd! Självklart är/var det hennes eget val, i detta fall kanske allt är "solklart" vad vet jag, men var går gränsen? Vilka behandlingar ska ses som "livsupphållande" osv, alla inlägg jag läser verkar ha en klar uppfattning, för eller emot, hur kan man ha en klar uppfattning om/i denna fråga?
Egentligen är det det som gör mig mest upprörd att människor tror sig ha svaret på vad som är rätt!
Sådana människor skrämmer mig och egentligen är det det som är mest oroande i hela debatten! Att vara människa innebär faktiskt inte att man har alla "svar", det är just en av de "frågor" vi är tvugna att acceptera. Självklart så kan vi "lura" oss själva till att tro oss ha "svaren"! Det är jag övertygad om! (ler). Intressant va?......att jag skriver övertygad?
Hoppas att kvinnan nu som fick respiratorn avstängd mår bra var hon än nu hamnat......personligen så tror jag att hon säkerligen rider på en vit springare någonstans i Vikingahimmlen! Kanske hon inte gillade hästar...kanske tror jag fel, det får vi heller inga svar på! Vila i frid tänker jag heller inte skriva, vila kan du göra själv, när jag är död då blir det fest!
Hur makabert än detta inlägg kan låta/vara så vill jag hylla denna kvinna och hennes mentala styrka (gör det efter att hört intervjun med henne i radio) med en "rolig historia"!
Det var en Präst som kallades till en man som låg på sjukhus för att ge honom "sista smörjelsen", slutet var nära och det enda som hördes i rummet när Prästen kom in var respiratorns väsande!
Prästen satte sig vid mannen på sängen, han såg att Mannen började få svårare och svårare att andas, slutet närmade sig!
Prästen tog då fort fram penna och papper och sa till mannen att skriva ner sin sista önskan.
-Jag kommer läsa upp din sista önskan på din begravning! Sa Prästen till Mannen!
Mannen dog och det blev dax för begravning, Prästen höll sin begravningsakt och sa sedan:
-Ja, Vänner. Jag var med honom in i det sista och jag bad honom skriva ner sin sista önskan på den här lappen, den ska jag nu veckla ut och läsa för Er!
Prästen vecklade upp den ordentligt vikta lappen och läste högt:
-Du sitter på slangen, Prästdjävel!
Vid Datorn som vanligt Ulv Röde!
PS: Det Oumberliga Tinget på bilderna är en kontakt för den "Lilla Självmördaren", det är en designstudie men jag tänker inte visa någon länk då den faktiskt kommit att börja tillverkas, visserligen på "kul", men jag tycker trots min sjuka humor att det är inget som ens på "kul" ska finnas i ett hem. Inte bra för varken barn eller vuxna!
10 kommentarer:
Godmorgon. En till som är vaken tidigt. Så hon är död nu, hon fick som hon ville. Jag trodde inte det skulle gå så fort för beslutsfattarna och bestämma detta. Sorgligt är det, men samtidigt respekt för en önskan. Kul att du gillade hästarna, kan se dig med en sån stoor shirehäst. Dom är väldigt fina, vet ingen som har en sån här. Men det låter inte så dumt med häst och gård, man kanske skulle bli viking...fniss
Ha en fin dag
Kramar
AnnaMaria
Ps, ska kolla inlägget med hästar
I det här fallet kändes det ju kanske rätt att kvinnan fick möjlighet att välja att tacka nej till den livsuppehållande behandlingen. Det var ju helt uppenbart att det inte var en plötslig kris, att situationen inte skulle bli bättre o.s.v. Det svåra är väl att formulera riktlinjer som inte gör att det blir fel nästa gång... Kanske är det därför Socialstyrelsen formulerat sig så luddigt? Ingen vill ha de här besluten på sitt ansvar, och visst är det svåra frågor utan enkla svar. Varje situation är unik och då är det svårt att formulera något generellt...
Ojojoj min käre vän, nu satte jag morgonkaffet i halsen!
Vid 2 tillfällen, dessutom!
Kvinnans livsöde har nog berört de flesta av oss på lite olika sätt. Jag håller fullständigt med dig om att de människor som påstår sig veta hur saker och ting ska vara ska man akta sig för.
Själv känner jag att kvinnan i det här fallet haft lång tid på sig att komma fram till sin slutsats, och vem skulle då ha mage att säga emot henne? Vem?
Men så fick du mig att frusta ut kaffet över tangentbordet med din historia, den var typisk för dig, din spjuver!
Nå, nu ska jag läsa ikapp mig hos dig, käre Peter. Oden ska veta att jag är en jäktad man dessa dagar, men jag överger inte min vikingkompis! Om valkyriorna är dumma emot dig så kommer jag till din undsättning, kram på dig och hälsa din kvinna
Rist-Rune
Svårt att säga vad som är rätt eller fel. Skulle jag vara så svårt sjuk och att det bara finns en väg att vandra så kanske jag också hade önskat att påskynda det hela.
På tal om macrobilder. När jag började med macrobilder sa en fotograf till mig en gång..jaha så du har fått ditt första ligg. Förstod inte först vad han menade men det gick upp ett ljus:) För att få fina vinklar så krälar du praktiskt taget på marken.
Ha en toppen dag! /Maria
Skrattar fortfarande åt prästhistorien men jag ska försöka samla mig och bli lite allvarlig.
Det är inte ofta sådana här "fall" är lika solklara, ofta kan ju patienten inte lika tydligt deklarera sin ståndpunkt.
Det jag brukar fundera lite på är, hur känner sig den sköterska/läkare som i det här fallet stänger av respiratorn? Som en bödel eller som ärkeängeln Gabriel?? Tror inte jag skulle kunna göra en sådan, fast skulle man med egna ögon se någon plågas så, så kanske det blir skillnad.
Jaja, vissa som lever förtjänar att dö, andra som dör förtjänar att leva. Vem som avgör vad, det är frågan.
Ha det gott.
Camilla
Ett förbaskat bra inlägg som jag inte hade svårt att förstå. Ibland är jag antagligen så j-vla dum att jag inte fattar om du menar allvar eller driver med oss läsare i dina inlägg. Antagligen gör du båda delarna... Men den där osäkerheten gör att jag ibland avstår från att läsa. Man vill ju inte känna sig dum liksom. ;-)
TACK för ditt svar! Du verkar vara en klok en ;-) På återläsande!
Det kan ju inte vara lätt att stifta lagar i fall som dessa när det i varje fall gäller en unik individ. Men just kvinnan ifråga verkar ha fått det som hon ville och det måste vara befriande. Oavsett sorgligt tycker jag.
Och så sitter man där o läser din text o hamnar i djupa tankar....så kommer historien. Ännu en gång avslutar jag ditt inlägg leende:))
Kram Cilla
Bra att su satte ditt slutklämman;-)
Personligen hoppas och vill jag att jag är tillräckligt klar i skallen att göra mitt eget beslut när det väl är dags. Har ingen lust att vara en grönsak i någon sjuksäng. Det är ovärdig både för mig och min omgivning. Sverige har ju inte eutanasi men Schweiz och Holland tillåter ju dödshjälp. Skulle inte tveka att ta mig dit... om jag fortfarande kan alltså.
Det här är inte lätt, som du säger så går det inte att "dra alla över en kam". Beroende på i vilken situation man befinner sig tycker man säkert annorlunda. Jag vill bestämma över mitt liv - in i det sista (eller fortsättningen?) men det är inte alldeles solklart när man väl kommer dit. Tror jag... Sköt om helgen!
Skicka en kommentar