Sedan jag som 10-åring första gången stötte på henne i litteraturen, Raffelisa alltså, så har jag varit förälskad i denna köttiga blomma. Självklart så gjorde jag en freudiansk feläsning, var övertygad om att växten hette Raffelisa. Senare i livet när jag kom till sans så upptäckte jag att växten heter Rafflesia Arnoldii, en växtart inom släktet Rafflesia. Dess blomma kan bli 1 meter i diameter och väga 7 kg och luktar likt ruttet kött. Den växer parasitiskt på vinväxten Tetrastigma i orörda regnskogar på Sumatra och Borneo.
Någon gång i livet så måste jag självklart ta mig till Sumatras eller Borneos regnskogar för att möta denna skönhet i verkligheten, jag vill smeka hennes köttiga "kropp", kanske lätt dofta i hennes inre..............hmmm....vakna Peter.....javisst, det luktar visst kadaver på flera hundra meters avstånd, fast det låter ju spännande om man kan spana efter denna "skönhet" enbart med näsan. Här luktar det lik, nu måste jag vara framme!
Fast jag gillar inte det latinska namnet och som den Vikingahärskare jag är, så tar jag mig nu rätten att döpa om henne till Raffelisa Ulvrodii, så nu var det bestämt, det är sådant man kan göra som Vikingahövding!
Visst är jag en "usling" men lite heder och ära har jag iallafall i kroppen, så jag skickar med länken där jag stulit bilderna, klicka här!
Vid datorn i Blommornas Tid Din Cyber VikingaHövding Ulv Röde alias Peter Olofsson!
Vid datorn i Blommornas Tid Din Cyber VikingaHövding Ulv Röde alias Peter Olofsson!
6 kommentarer:
Tack för att du förklarade på min blogg, orsaken till detta inlägg
Hahaha!
Kram
Det låter som ett spännande möte och med en klädnypa i näsan går det kanske bra. Jag kan också tänka mig att åka till Borneo så vi kan väl göra sällskap :)Jag har ju en del vilda historier om hur jag mötte en av världens giftigaste ormar i Australien. Han stannade och vädrade i luften när jag hade min fot hängandes över honom när jag frös till is mitt i steget. Men jag måste ha luktat illa för han ringlade vidare och jag fick slå igång mitt hjärta igen...pust. Sedan har jag dille på att plocka snäckor och fick med mig hem MASSOR. Många plockades med snigeln i och dom la man i solen så kunde man sedan skaka ur dom. Många år senare sitter vi och tittar på ett program om världens farligaste djur....som nummer 1 kom ormen jag mötte och som nummer 2....snäckan som jag plockat massa av. Den snigeln var super giftig och sticker ut taggen och du överlever inte. Jag kände mig lite dum och alla skrattade....Men skalen är fina och ligger på mitt soffbord.
Så jag är nog välsignad och skulle väl fortsätta min vandring på jorden.
Som sagt....jag hänger på.....
Ha en jättebra Söndag!
Kram från Häxan.
Du förbryllar mig ibland Peter, med dina drömmar. Men vem är jag att förringa din längtan efter ett likdoftande möte. ;-)
Regnskogen i sig kan ju vara en fantastisk upplevelse!
Kram Västgötskan
Jisses vilken ENORM (kallar man det blomma tro?) eller växt. Har aldrig skådat något sådant. Måste vara en stor upplevelse att se i verkligheten.
Ha en skön söndag
Lena
Alltså, jag skulle nog inte hålla huvudet över denna mystiska blomma, som för övrigt fick ett bättre namn av dig *ler*
Dels skulle nog doften få mig att hålla ett visst avstånd och dessutom skulla jag ha känslan av att den plötsligt (likt en krokodil...) tar ett snabbt tag om mitt huvud och aldrig släpper loss igen. Ser framför mig hur jag sakta försvinner in i blommans inre, tills man bara ser skorna...*ler*
Därav den konstiga köttlukten kanske??
Min trädgård är dessutom lite för liten för detta enorma exemplar!
Håller mig till mina små buxbomhäckar och kan gå lugnt förbi den utan att vara rädd att de plötsligt hugger mig i benen! *blink*
Kram Elle
Bläckfiskblomman hade passat bra som namn också;-)
Skicka en kommentar