Lite bakgrund först! Det här är en "konstblogg", kanske inte bara "bildligt" utan även "andligt".
Det är ju även en konst att bara leva eller som i vissa fall "hålla sig levande"!
Den här bloggen startades ju upp bl a som en liten "dragblogg" för min andra blogg, en blogg om patient och medicinska smärtfrågor www.jernsaxen.blogspot.com , det har lyckats över förväntan, den bloggen genererar visserligen i princip inga kommentarer, men eftersom den är ansluten till min mail jernsaxen@live.se så kommer det in en hel del mail.
De flesta som inte mår så bra orkar inte med något "större ståhej" har jag insett nu efter ett 100 tal "tunga och svåra levnadsberättelser" om hur det är att vara patient inom svensk sjukvård 2010. Mycket inom vården är bra, men det finns ett stort "mörker" och särskilt för dem som hamnar "mellan stolarna" inom olika specialistkompetenser.
Som min Fru som ännu gång igår fick föras med ambulans till sjukhus för sin svåra "smärtproblematik"!
Vi har blivit mycket illa behandlade vi många olika tillfällen under den 16 år min Fru varit "smärtpatient", men igår var det så "illa" att jag tog med min Fru hem igen efter det att man beslutat om inläggning.
För att "sjukhuslivet" ska fungera för min Fru måste vissa kriterier uppfyllas, bl a så har hon två specialmadrasser (bäddmadrasstyp) dessa var igår en "omöjlighet" att få ha på avdelningen!
Om inte dessa kriterier uppfylls så blir min Fru ännu sjukare än hon var innan hon läggs in och det har hänt nu några gånger, bl a så fick min Fru för en tid sedan flyttas med ambulans mellan två sjukhus akut efter "felbehandling" inom sjukvården/sjukhuset!
Fick personalen att erkänna igår att Lilla Frun verkligen hamnat "mellan stolarna", en trevlig sjuksköterska gjorde allt vad hon kunde för att ordna det till det bästa, hon ska få sin "belöning" jag lovar! Dock ställde jourhavande Läkare till med kaos!
Kriget är nu igång förfullt!
Ringt och läst in mina "missnöjes meddelande" på flera berörda vårdinstansers telefon svarare nu på morgonkvisten, brukar fungera, vi får se vad som händer! Jag nöjer mig aldrig med bara telefonsamtal, men någonstans måste man börja!
Lilla Frun sover nu så sött brevid mig, jag sitter och lyssnar på hennes andning och den låter lugn, självklart så har jag precis som jag gjort under 16 år tidigare sett till att hon "fått all vård hon behöver" i hemmet, det kommer jag även i fortsättningen att göra "kosta vad det kosta vill"!
Fast jag tror att det är dax att "trappa upp vårdkriget" nu!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson som idag tar sina "penslar" och målar två streck på varje kind, för det har jag sett på film att man ska ha när man "krigar"!
7 kommentarer:
Ibland borde kanske beslutsfattare ta och flytta utomlands och se hur det fungerar i andra länder och att en sådan bananrepublik som Belgien faktiskt är i mångt och mycket har en otroligt bra sjukvård. Knappt några vårdköer alls!!Sverige kanske borde börja kika sig över axeln på grannländer runt om?
Snart är jag själv där, skall nämligen flytta lite närmare hem i september-oktober efter 8 år utomlands:)
Ha en härlig dag!
Kramar Maria
Godmorgon!
Fy för att ni skall ha ett sådant helvete med Hexan och hon måste ju lida oerhört mycket.. Man tycker ju att hennes vård skall vara självklar. Men vården hos oss är inte självklar längre. Synd. Tur att du fortfarande efter dessa år orkar fortsätta kriga. För orken kan ju ta slut. Men finns det kärlek så orkar man allt :) Jag skickar dig massa styrka och ge Hexan lite också!
Det kanske är självklart för dig men jag tycker du är duktig och bör få höra det också :)
Ha en så bra dag som det går.
Kramar till dig och Hexan.
Det finns sorgligt många exempel på det där, och varje exempel är naturligtvis ett för mycket. Hon har tur hon, frugan din, som har en sådan karl. D.v.s. en som verkligen orkar kömpa för förbättringar samtidigt som han orkar ta hand om henne. det är inte alltid en självklarhet för de anhöriga att orka heller.
Mycket Vikingastyrka skickar jag till dig.
Varm kram från den inflyttade "Åländskan"
Av det lilla jag har kommit i kontakt med vården (som tur är, märker man när man läser sånt här) är att sjuksköterskor oftast är människor med empati och förståelse, medan läkare är ett gäng oförstående plugghästar som lyckades få högsta snittbetyget och kom in på läkarlinjen.... :-P
Lycka till i krigandet Peter!
Kram Västgötskan!
Ni är båda värda all beundran för den kamp ni för i denna situation. Och jag beundrar särskilt din eld som aldrig tycks falna, min vän.
Det finns många som skulle dukat under inför liknande situationer, men din vilja, kraft och livsglädje lyser som en fyrbåk i natten. Jag hoppas att många, många kommer följa din blogg och låta sig inspireras av det yrväder av positiv energi du skapar.
Kram på dig och din lilla fru ifrån Jugendjägarna vid smålandskusten, vi önskar er en underbar helg.
Själva ska vi skicka iväg min eländiga kvinnas minst lika eländiga dotter på sin studentbal i eftermiddag. Kul!
Vilken tur att du orkar kriga. Ge aldrig upp.
Kram
Jag blir lite ledsen i ögat när jag läser om "lilla frun". Att du orkar. Att HON orkar. Att NI orkar! Stor KRAM!
Skicka en kommentar