Allt beror på hur man vill uppfatta sin tillvaro. De som känner mig i verkliga livet vet att jag inte bara gillar att skriva en massa, tycker det är riktigt trevligt att prata också. Ja som sagt, det hann bli tre "goda" samtal från Skeppsholmen till Berzeli Park och Bukowskis och när det "goda" samtalet väl börjat så kan man inte bara gå vidare vidare. Det sista "goda samtalet" skedde precis utanför detta skyltfönster på Bukowskis Auktionsverk. Egentligen så skulle jag velat fotograferat kvinnan jag pratade med, men det hade ingen blivit gladare av. Jo, faktiskt det hade blivit en fin bild, passat bra till fågelbilderna nedan man skulle kunna kalla denna kvinna för en riktig"rugguggla".
Egentligen ett hemsk uttryck för något så trevligt som kvinnor, men nu var det "damen i frågas egen" benämning på sig själv när jag frågade om jag fick ta en bild på henne. Rökandes cigarill med 2 cm långa riktigt nikotingula naglar, ögon skugga, turkost långt upp i pannan och en röd basker då blir det färgprakt vill jag lova.
Det blev ingen bild men som sagt ett mycket gott samtal blev det och det kom att handla om hennes och mitt missbruk. Kvinnan som var 73 berättade om sitt rökande och hur hon försökt att sluta nu i över 50 år. Skulle haft en bandspelare (kunde ju använt kamerans videodel, men så är det när man är mer social en teknisk). Det blev en spännande berättelse om "kampen mot nicotinet", behandlingshem, kloka gummor, de kokter, akupunktur och helt klart hennes favorit, nikotinplåster som nu resulterat i att hon dessutom över att röka två paket cigariller dagen blivit nicotinplåster och tuggummismissbrukare! Hon lyfte lite på håret och visade att hon fäst nikotinplåster snett upp från halsen bakom örat. Att hon sedan berättade att det var det bästa stället att ha dem på för inte nog med att "kicken" kom på några minuter, - Man stramar upp fejset också, som hon sa samtidigt som hon log med den läppstiftsröda munnen och de brungula tänderna blänkte i eftermiddagssolen! (Blev nästan lite poetisk där).
Vi fick det riktigt gemytligt där ute på gatan men sedan ville hon höra om jag hade något missbruk och eftersom hon var så ärlig och uppriktig så berättade jag om mitt. När jag sedan berättade om mitt problem och en händelse kring det så tittade hon bara storögt på mig och sa:
-Du är fan inte riktigt frisk, det där måste du söka för, harú testat zinktabletter?
En trevlig eftermiddag i vintersolen blev det iallafall och nu ska jag gå och äta frukost, hoppas bara tidningen har kommit, annars blir inlägget om mitt "missbruk" skrivet på direkten.
Klockan är nu 05.45 på Söndagsmorgonen och som vanligt är det Oumberlige Peter vid datorn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar