Ja som sagt ibland kanske man ska se över vadför böcker man "inreder" med. Den här fina boken räddade jag från att bli inredningsbok, liggandes i ett söderfönster. Har man kommit över lite fina böcker så kan man skriva upp vad dom heter och gärna ta någon bild och visa på något bokantikvariat.
Just det här fina skinnbandet är en av Sveriges första tyskgrammatiska lexikon från 1782.
En liten "pärla" som jag kom över genom att byta bort lite böcker lämpade för inredning.
Det som ger lite extra krydda till historiens vingslag tycker jag att på en sida/uppslag är det lite klottrat, lite torkat gräs och en pressad vitsippa, tanken ger sig iväg att någon student i Uppsala ligger i gräset och studerar och ser en vitsippa som plockas och läggs in i boken.
Det finns fler anteckningar i boken över dess ägare men 1804 så köptes den för några skillingar av Jonas Georg Nordling kanske var det han som pressade blomman.
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
1 kommentar:
Jag ääälskar gamla böcker! Inte för att de kan vara värda mycket pengar, utan för att det är något alldeles speciellt med dem. Och så är jag ju en bokälskare över huvud taget! ;)
Ha det så gott idag! =)
Skicka en kommentar