lördag 13 februari 2010

"Vad ska du göra när du blir stor Peter?" "Elin Kling släng dig i väggen!"



För Er som hängt med i bloggen den gångna veckan, vet ju att jag har VAF:at (Mitt eget ord för vård av Fru) efter som det Lilla Livet jag lever med inte är helt frisk sedan 16 år tillbaka. Ja, jag vet att det kanske är lite tjatigt, har faktiskt fått två mail om det! Nu handlar ju inte mina berättelser om mig som person helt och hållet utan jag försöker också föra in den problematik som drabbar en barnfamilj när någon blir svårt sjuk av föräldrarna. Ibland känner jag mig djävligt ensam i min roll som partner till en svårt sjuk kvinna. Startade ju upp min andra blogg http://www.jernsaxen.blogspot.com/ för att någonstans i Sverige hitta kanske några likasinnade, ja, faktiskt jag fick en hel del kontakter. I bloggform så fungerade det inte såväl det gjorde det inte, men via mail och telefon blev det bättre. Trots sökandet med "ljus och lykta" även i cirka 40 handikappföreningar så har jag inte hittat det jag söker. Jo, det jag har funnit är en massa män som lämnat sin Kvinna när hon blivit svårt sjuk och då även indirekt barnen. Sedan har jag under åren fått bra kontakt med män vars Fruar haft svår cancer och sedan avlidit. Uppriktigt ett djävla snyftande och tandagnisslande, hårda ord jag vet. Kistan har i princip inte burits ut förrän den nya partnern står med resväskan i hallen och väntar på att få börja inreda villan. Tro nu inte att jag inte unnar män eller kvinnor för den delen att skaffa sig en ny partner, självklart så ska man göra det, men som den självgode beteendevetare jag är i botten så ska man faktiskt stanna upp lite i tillvaron, vad de än må vara för lite eftertanke, då blir det ofta bra! (Hm...fan så snusförnuftigt det lät då)
Hmmm....blev kanske ett sidospår det här idag, skrev en kommentar i genusfrågan igår, den blev så lång att jag blev tvungen att skicka den som mail istället.

Nu ska jag berätta om den trevliga biten av att ha en sjuk Fru, jag har blivit en djävul på dammode och tjejkläder i allmänhet. Skrev ju i rubriken ovan och ställde frågan till mig själv, vad ska jag göra när jag blir stor? Jag borde faktiskt dra igång något med funktionellt snyggt och praktiskt dammode för kvinnor med olika besvär som min Fru. Jag har ju under åren visat på olika bra saker för kvinnor som har ryggbesvär och behöver skor som skyddar ryggen men ändå är fina att bära, handväskor som funkar om man är beronde av kryckor osv.

Under 8 år när min Fru var som sjukast så köpte jag i princip alla hennes kläder, jag är stöddig nu, tror inte jag misslyckades en enda gång. Visserligen hände det många gånger att jag ville strypa henne med BH-bandet när jag för 5:e gången kom tillbaka till BH-shoppen för att hämta ett nytt parti att ta hem och prova i hemmet, gjorde likadant med alla glasögonbågor och skor, men min Fru gillade alltid modellerna jag tog hem, lite svårare med passform och storlek i klädväg när man är sydd i ryggen med över hundra stygn i olika omgångar. Ett tag så hade hon utstående metallstöd som var i inopererade i bäckenet, men jag hittade snygga byxor och annat som jag skar snygga hål i och sydde om! Sy gillar jag inte, men det är som att snickra så det får gå. Efter den senaste operationen för några år sedan så kan vi faktiskt köpa kläder tillsammans, men jag brukar hitta lite rea prylar och släpa hem och det fungerar fortfarande.

Vill fortsätta att låta positiv i det här inlägget och berätta att jag alltid blivit välbemött!
En gång hände en kul grej, min Fru hade fått en formgjuten platskorsett i väntan på operation hennes midjemått blev då exakt som mitt är den hade dessutom kraftiga plastspännen på ryggen.
Det var en klänning i en lite finare affär som jag tyckt var så fin, men vi skulle iväg med husbil för första gången och det skulle inte finnas en "sportmössa" att hinna byta, ont om tid som det var, jag hade lovat Lilla Frun att hon skulle få köpa kläder Frankrike när vi kom dit!
Ja, till saken jag gick in i provhytten och satte på mig klänningen för att kontrollera att det funkade med mitt midjemått. Sedan har min Fru blivit som bred som simmare över axlarna av att ha hoppat på Kryckor i 15 år så om klänningen funkar över armar och axlar på mig så funkar det för Lilla Frun. Ser då helt plötsligt ett par nyfikna ögon i springan i provhyttens tyg, en tusendels sekund senare så öppnar kvinnan hytten och kommer snabbt in och drarför skynket igen. Hon säger, - Den en var ju jättefin på dig, men vi har två andra klänningar som skulle fungera på män som är min längd. (187 cm)
Fast jag förklarar för henne hur "landet ligger" så syns det på blicken att hon inte riktigt trodde på mig att det var till min Fru, så när sedan betalar för den i kassan och hon lägger ner den i påsen, så ger hon mig en sådan där underbar "sugande blick" som en del har när de inte "har alla hästar i stallet", hon blinkar till med ena ögat och knixar till med hårburret och säger: "Lycka till!" Sådant för man ta när man är man inne i en butik med dammode!

Om allt går vägen under våren med min Frus nya smärtlindring och eventuellt en operation till så ska jag inhandla kläderna på de två understa bilderna till henne. Elina Miros vår/sommarkollektion 2010 funkar bra för min Lilla Fru. Elina Miros satsar på kläder för lite stadigare brudar som min Älskade Fru, som jag i dessa tider kallar för "Semlan! (God, slät, väldoftande och med ett härligt inre). Den tredje bilden ovan finns här för att det här är en konstblogg i botten och det blev/ är en fin bild, en riktig "installation"!

Ja "Kryckans" (Kärt barn har många namn) skor köper jag till henne via de affärer som säljer Tamaris när det ska vara lite snyggare, de har också modeller där det finns ett patenterat häldämpningsystem i klacken, även i pumps, snygga som bara den! Annars blir det "jumjum" dojjor hos Eccoshoppen!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Undrar ni hur jag kan visa vad jag ska köpa till henne så här öppet på bloggen? Det är OS nu ingen risk att hon kommer se något annat! Hmmm...glömde en sak "Djävulen bär också Prada", betalade de sista på kortet denna månad! Ja, faktiskt jag är en sådan där människa som måste "fuska lite med kort ibland" för att få allt att funka! I bloggvärlden så har visst alla god ekonomi och en årslön på banken och sparar barnbidraget tills barnen blir stora så de har till en riktig "fylleresa"! Ja, det har blivtit mycket om min Lilla Fru sista tiden men hon har sitt eget liv och det läser du om på hennes bokblogg Pockethexorna, där råder det just nu OS-feber! (ler)

15 kommentarer:

Västergötskan sa...

Nej då, har inte glömt dig. Har lite mycket med annat just nu bara. Hinner knappt blogga heller. :-)

annami sa...

Vilken underbar make du är! Din Semla kan skatta sig lycklig att hon har en så omhändertagande man. Jag kan tänka mig att många hade "flytt fältet" när de ser alla år framför och bakom sig. Äkta kärlek, enda in i benmärgen... Gott!

annami sa...

ja, smått otroligt faktiskt. Det måste vi ha gjort. Ha en trevlig helg du också//

gittan sa...

Kan inte annat än bli berörd av det du gör. En självklarhet för mig, men som annami också säger, många hade nog "flytt fältet" Att jag sen dessutom hade kunnat vara i din frus situation (läste din kommentar hos NatajlaOblonskaja) gör ju att man tänker än mer.
Hoppas ni får en fin helg / gittan

sara på hedepipan sa...

Jag kan inte säga annat än att din fru ska vara stolt och nöjd över sitt val av man.
Jag har själv varit sjuk nu men bara i drygt 1.5 år men min man sätts på prov ordentligt och jag kan väl känna att man som sjuk ställer till det.
Man försöker rätta in sig men ibland ställer man till det istället.
Pausar på bloggen eller i livet är nog så jag kommer att ta mig fram. Jag kämpar varje dag och även min man.
Det är nog svårare att vara anhörig än att vara sjuk.
Min man skulle inte handla kläder till mig men han har gjort massor och det ofta i snabba kast. Min sjukdom går inte riktigt att styra och det händer mycket impulsiva saker.
Men åter till dig som verkar för mig mer och mer som en semla själv specielt med den goda fyllningen.
Ta hand om varandra behöver jag nog inte säga för det verkar ni fixa.
Må gott/ kram sara

Fågel Blå sa...

Hej och tack för din kommentar!
Kul att du gillade det de såg!
Jag har självklart varit in till dej och kikat runt!
Och kommer såklart tillbaka du kan säkert tillföra nåt till mej!!!!
Ha en bra Helg!
Kathrine!

hemma på Hasselgatan sa...

Tack Gode Gud(eller vem farao,man ska tacka...) för att det finns män som du!!! Vet inte hur jag hamnade här...men blev både rörd och berörd!
Lycka till med ALLT för hela din familj och dig.
Mvh,Agneta

NataljaOblonskaja sa...

Vilken tur att du har så god smak Peter, min käre man skulle ALDRIG i livet få köpa kläder till mig. Men det är klart skulle man bli tvungen så......
Hade gärna sett dig prova den där klänningen, hehe, tur i oturen kan man säga, att ni hade samma storlek ett tag.
Hadé och kämpa på, som det så käckt heter.
//Camilla

Cecilia sa...

Mej blir du inte av med så lätt...;)

Fin låt! Stefan Sundström är en favorit. För några år sedan var vi på en konsert med honom. I publiken var det vi (två par 40+) och hela Ung vänster. Kul var det.

Uttan sa...

Ja vad vore livet utan en snäll,go omtänksam,fin och alldeles underbar Man?
Jag ha den stora lyckan att också ha en klippa till Man.
Men även om Man inte är frisk så är det skönt att veta att man är älskad och att man kan ge kärlek,att man ändå betyder nått för någon.

Ha en underbar helg!

Hjärtans kramar till Er!

Lotta vimmelmamman gray sa...

Hej Peter

Du är alltid varmt välkommen att skriva i min blogg. Jag thycker du gör ett fantastiskt job med din fru och jernsaxen. Och din blogg är jättefin

Stor kram Lotta Gray

B i t t e sa...

Vilken kärlek det strålar ut från det här inlägget! Din fru verkar ha en lika omtänksam och bra man som jag, så heter ni Peter båda också. Det där med att vara anhörig till någon som är sjuk, tell me about it... Mina båda föräldrar blev sjuka (på olika vis) när jag var 11... Och du jag ska skicka en sak till dig om en stund :-)

Ailas sa...

Kul att du finns kvar... ;)

Passar på att skicka en MEDALJ till dig, i ädlaste valör. Så här i OS-tider smäller medaljer bra, även om de tysta hjältarna (sådana som du) inte hyllas i pressen.

Häxan sa...

Peter.....Du är fantastisk! Tack för att du skickar mig kraft. Just nu behövs det massor...
Kramar från Häxan.

Elle sa...

Ena dagen disco, andra modeshow...hos dig händer saker!

Jag skrev dig en kommentar tidigare idag, men ser nu att den löst upp sig i universum *suck*

Vad jag ville tala om är att jag beundrar dig och lilla frun för det sätt som ni hanterar situationen ni hamnat i.

Jag blir lite irriterad på att du fått klagomål på att du "tjatat" om detta ämne. Vad är en blogg? Du har väl rätt att skriva om det du vill, om du så upprepar samma sak varje dag. Om det inte passar personen ifråga vad du skriver om så är det dennes problem och inte ditt - det är ingen som tvingar någon att återkomma till en blogg! Jag tror att vi andra uppskattar din blandning av humor och allvar och inte bara vill skratta utan även bli lite allvarliga och rörda hos dig. Man kan inte alltid vara rolig eller visa perfekta bilder på ett perfekt hem. Förr eller senare lyser nog verkligheten igenom. Senast när det heter "jag tar en liten paus för att klara upp en del saker" och sen blir det tyst ett tag. Men alla vågar inte "blotta" sig och verka svaga och känsliga i bloggvärlden.
Jag tycker att din blandning i bloggen är ok.

Ett gott skratt förlänger livet och du har redan förlängt mitt med ett par minuter (undrar vad jag ska hitta på med dem...?)
Ursäkta, men jag var tvungen att skratta när jag föreställde mig hur du stod i provrummet i en klänning. Hade jag verkligen sett det, hade du nog skänkt mig många minuter extraliv. Jag skulle aldrig i livet skicka min man att köpa kläder. Har svårigheter själv. Min man kom hem från en utlandsresa en gång och hade köpt en kjol till mig. Detta var kort efter min fjärde förlossning och kjolen var sydd för att passa en 12 åring.... Jag visste, det är tanken som räknas...tackade och sade att det inte gör något, dottern kan ju bära den om ett par år...
Vid senaste resan kom han hem med en klänning. Denna gång hade jag bantat och han lärt sig av sina misstag - den passade perfekt!

Nu önskar jag dig och lilla frun/semlan/kryckan en fortsatt skön helg!
Kram Elle