Som sagt förstår inte varför jag överhuvudtaget håller på att engagera mig i politik (se nedan) och även i handikappfrågor, uppriktigt sagt så verkar de som folk skiter i "sådant" om vi nu ser det i ett helhetsperspektiv! Men det är ett djävla gnäll på folk!
Var igår i ett av Stockholm största köpcentra, folk rännde runt där som yra höns och handlade som fan. Fast ingen jag såg, såg ut att behöva några mer kläder/prylar!
Men nu skiter vi i det och njuter lite av forntiden, ja, det lilla vi kan ta reda om den i allfall!
Jag växte upp i Västerås, där fanns det två saker som fascinerade mig Tuna Guldskatten ifrån Badelunda, samt Gravhögen och skeppssättningarna/runstenen även i Badelunda!
Som 12 åring så minns jag hur jag ofta cyklade ut till Badelunda utanför Västerås för att "förlora" mig en stund i historien. Regniga dagar satt jag framför "montern med Guldskatten på Västerås Museum". Museet var/är inrymt i Västerås slott som också är en intressant del av den Svenska Historien!
Den 17 maj 2008 invigdes Västmanlands läns museums fasta utställning i Västerås slott.
1952 gjorde en husägare ett häpnadsväckande fynd i jorden vid sitt nybyggda hus i Tuna i Badelunda socken. I jorden fanns bland annat smycken av guld. Huset visade sig vara placerat mitt i ett gravfält med omkring 70 gravar från järnålder och vikingatid. Den rika guldgraven och åtta så kallade båtgravar visade sig vara kvinnogravar. Vilka var kvinnorna?
Nya intressanta forskningsrön kan nu presenteras. Mycket tyder på att dessa kvinnor hade ledande funktion i kultsammanhang, så kallade völvor. Bland annat har man tittat på kvinnornas centrala placering i mitten av gravfältet – medan männen ligger begravda på kanterna. Och flera intressanta fynd från platsen pekar också på detta såsom en sierskestav, amuletter och smycken.
1952 gjorde en husägare ett häpnadsväckande fynd i jorden vid sitt nybyggda hus i Tuna i Badelunda socken. I jorden fanns bland annat smycken av guld. Huset visade sig vara placerat mitt i ett gravfält med omkring 70 gravar från järnålder och vikingatid. Den rika guldgraven och åtta så kallade båtgravar visade sig vara kvinnogravar. Vilka var kvinnorna?
Nya intressanta forskningsrön kan nu presenteras. Mycket tyder på att dessa kvinnor hade ledande funktion i kultsammanhang, så kallade völvor. Bland annat har man tittat på kvinnornas centrala placering i mitten av gravfältet – medan männen ligger begravda på kanterna. Och flera intressanta fynd från platsen pekar också på detta såsom en sierskestav, amuletter och smycken.
Vid Rodret som vanligt Ulv Röde! Din Vikingaleverantör i vårrusket!
6 kommentarer:
Du får mig att minnas min barndom. Jag växte upp med runstenar runt knuten och det är något jag saknar i Dalarna. Jag växte upp på Selaön Sveriges största insjö ö. Där finns det ett stort gravfält....Åsa gravfält. Jag var dit i somras och det finns magiska krafter där. Man undrar hur dom tänkte när dom gjorde dessa enorma skeppssättningar.
Man kan parkera moderna vikingaskepp strax intill.
Hoppas din söndag är skön!
Ja, detta med politik....suck säger jag bara...
Kramar från Häxan.
Jag tycker det lät lite skrämmande att bo på ett gravfält.
Men tänk ändå att det var så väl bevarat.
Jag samlade ihop en en hög med trasigt gammalt guld en gång och for iväg med till en guldsmed. Där fick man titta i olika böcker och då fann jag en ring som jag blev väldigt förtjust i. Det var en slags orm ring som gick tre varv runt fingret. En kopia på en vikingaring 300 år före Kr. Originalet finns visst på ett museéum i Stockholm.
Åh vad jag älskade den ringen. Dessutom kom guldet från min mammas och pappas vigselringar.(De är skilda).
Tyvärr tappade jag den vid nåt tillfälle när vi bodde i ett hus i stan. Jag höll på att städa och hade hängt ut sängkläder på balkongen. Vi letade länge men fann den aldrig...
Kram Viveka
Jag minns att jag som barn blev imponerad av Sigurdsristningen utanför E-tuna, kanske du har varit där också? Var där med barnen för 3-4 år sen och det var uppskattat.
Ha en skön måndag!
Kram Elle
Ja, något gravfält känner jag inte till i mina trakter men vi har väldigt gott om sten!
Däremot, när jag vaknar på morgonen kan jag direkt vila ögonen på något av det mest sägenomspunna man kan tänka sig, Blå Jungfrun.
Hmmm, ska försöka ta en tjusig bild på vyn från mitt köksfönster någon dag.
Under tiden får du en limerick till!!
Jag har nu blivit så inspirerad åter att jag plockat upp dentråden igen, tack för de roliga du bidrog med.
En glad alpinist ifrån Bayern
han var alltför förtjust i Tokajern.
Han linbanan tog,
men han störta' och dog
ty hans andedräkt frätte på vajern.
Kram på dig!
Min onda kvinna hälsar:)
Hej Peter!
Kikar in och läser här hos dig...
Hoppas du har det bra!
kram!
Mäh.
Här utlovas det mustigheter rörande schamponeringar med mera, men inte hittar jag något sånt hur jag än scrollar och far runt bland röda skor och badkar och käringar.
"Rövhål" hittade jag, men det är faktskt inte riktigt samma sak. :-)
Nå! Peter. Här är jag igen. Dina ord har starkt bidragit härtill. Hej.
:-)
En sak bara. Var god skicka över mina armringar, som jag sorgligt nog gick och slarvade bort i dina barndomstrakter.
Ödmjukast,
Völvan
Skicka en kommentar