"Jag har slutat gå på begravningar......!"

Ja, faktiskt nu är jag trött på begravningar! Ja vem är inte det kanske blir svaret, för det är väl den typ "sammankomst" som man helst vill undvika! Trött på "själva döden" kanske man inte kan säga, för den är ju "ovillkorlig" för oss alla. Nej, det jag är trött på är formerna i och kring själva begravningsakten. Någonting är fel och det har jag tyckt sedan jag var på min första begravning i tonåren. Själva döden är inte direkt något att orda om, den är som sagt både orättvist och skoningslös. Blir ständigt påmind om det via min andra blogg http://www.jernsaxen.blogspot.com/ som i huvudsak är inriktad på "smärtproblematik" och på så vis så kommer jag i kontakt med många människor med svår smärta vid olika typer av cancersjukdom. Anna är av dem som nu "rest" någonstans, fråga mig inte vart.
Om du känner att du vill läsa om en "människa" i en svår tid/stund. Gå in och läs hennes blogg, som sagt hon dog för några dagar sedan, ung Mamma som hon var, hennes Man skriver vidare.
Kan man säga att en "blogg" om "döden" är bra så är det den här!
Med hänsyn till hennes familj så vill jag inte gå in på några detaljer, men Anna var inte bara en Viking, hon är det fortfarande!
Nästa vecka ska jag gå på begravning (igen) även denna gång är det en riktigt Vikingakvinna som gått hädan, vi pratade mycket om livet/döden hon och jag, men tråkigt nog så missade vi det här med själva begravningen! Det är inte jag som "håller i den" utan det är hennes släkt som skött det praktiska. Min Vikingahyllning till henne får bli via ett tal som jag ska hålla!
Samt den sten som ska resas till hennes minne i en kommande Vikingalund som jag ska skapa!
"Gammelreta" som min yngsta Dotter kallade henne när hon var liten, tog mig med och visade en av i mitt tycke Sveriges finaste Runstenar, en riktigt "Hednasten" faktiskt utan kristna förtecken, se bild ovan! Gammelreta var egentligen odödlig faktiskt, hon vägrade döden och älskade livet, men det räckte inte, cancer i bukspottskörteln berövade henne all "livskraft" och "värdighet" på bara några månader!
Jag återkommer till det jag tycker är fel med själva begravningsakten!
Det blir ett inlägg som du som läser det här tycker kanske verkar helt vansinnigt eller annars förstår du och känner något helt annat, men som sagt mer orkar jag inte skriva idag!
Började skriva detta inlägg tidigt imorse efter att ha haft en orolig nattsömn där alla jag känt vid namn som dött pratat med mig!
Alla Vikingar helt klart, men bland dem så fanns det bara en Hövding! Han satt jag "vak" för för över 20 år sedan, mitt sista uppdrag var att sätta på honom kostym, skor och knyta engelsk knut på slipsen, trots enorma smärtor så bäddade han sängen i princip själv, sedan bad han mig sitta brevid honom, men först bad han mig att inte tända något "djävla ljus" när han dött, han bad han mig även att dra upp persiennen som den "djävla personalen" hela tiden tog ner!

"Solljus är liv" sa han!
Vi pratade lite om "brudar" sedan dog han, med min hand i sin hand!
Några timmar senare kom kom hans Dotter till sjukhuset, då i 50 års åldern, vad tror ni hände? Hon tittade argt på mig, tog ner persiennen, viklade bort ljuset och tände ett "djävla ljus"!
Vid Datorn som vanlig Ulv Röde i Livets och Dödens Tid!

PS: Om Runstenen på bilden ovan läser du på Svenska Runstenar.