tisdag 9 mars 2010

"Jag lägger ner Jernsaxen med!" Del II


"Sitt där i din djävla rullstol då, om du tycker det är så kul!" Japp, nu blir det hårda ord!
I 2 års tid nu så har jag ägnat största delen av min fritid med att försöka förbättra för handikappade/rörelsehindrade. Jag har inte bara "jobbat" för att samhället ska bli mer tillgängligt utan även jobbat för att göra tillvaron trevligare, roligare och framförallt har jag jobbat för "framtiden"!
Kort nu för dig som kanske inte läst här tidigare, min Fru är milt sagt multihandikappad.
Hon och hennes liv/vardag har varit utgångspunkten för mitt arbete.
Hon vill kunna ta sig till de flesta ställen i det offentliga rummet, hon vill kunna hålla sig fräsh/fin och hon vill ha en "framtid", en period i livet som ligger framför henne och som inte ska ge ångest bara vid tanken på hur livet ska bli om ett "tiotal år"!
Allt detta har jag ordnat till henne så klart, hon är ju min Älskade Fru, Min Bästa Kompis, Mina Barns Mor. Under åren har vi mött många personer med olika typer av handikapp och när de ser hur vi lever så säger de ofta: "Oj, det skulle jag också vilja göra mm"
Sagt och gjort, jag har fixat allt detta, allt är klart, det är bara att köra på, allt under namnet
Tankesmedjan Jernsaxen/ Patient och Smärtföreningen Jernsaxen!
Avtal med byggföretag är klara, reserabatter, Husbilsresor, Campingtomter direkt vid havet, klädföretag kontrakterade mm
Allt gjort i en slags kooperativ "anda" utan politiska aspekter, bara för "just for fun"!
Ja, jag vet att det är lite "töntigt" med amerikanska uttryck, men i det här fallet så passar det!
Fast det är inte bara på "kul", det finns ett blodigt allvar bakom också, det kommer en ålderdom med sjukdom och ond bråd död för de flesta, även då behöver man vara fler, det finns planer även för det, sk Jernsaxen Boenden!
Men låt inte mig störa, sitt där du i din lägenhet och mögla eller dö du på ett äldreboende "nedpissad" i din säng någongång i framtiden. Vi andra sitter vid Medelhavet, hjälper varandra, lagar mat, de som kan hjälps åt att åka på utflykter, mm.
"Ha, kanske du säger, hur mycket pengar har du egentligen?"
Ha, säger jag tillbaka då! Faktiskt inte många kronor alls, det här funkar på "sjukpension" om man har normala krav! Fast man fixar det inte själv!
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Under tiden du funderar över hur du vill ha din ålderdom, så fortsätter jag och Lilla Frun att prova kläder i provhytter för fullt friska personer, ja det är faktiskt en omöjlighet att få in två personer och ett rullgåbord i en provhytt, men de flesta Stadiumbutiker i Stockholm har ju träffat oss! Ledsen alla butikschefer, det var inte meningen att "trycka ut" provrumsväggen så den lossnade ifrån vägfästena, men jag kunde inte böja mig ner och hjälpa min Fru att prova träningsbyxorna annars, va kostade det 7 000:- att laga? Herrejösses, vi möts i "rätten!"
Det är ju inte olagligt att böja sig ner inte, att jag med mina 107 kilo muskler har så kraftig rövmuskulatur så en liten "fuskbyggd" provrumshytt ger vika, är inte mitt fel!
Se min andra blogg www.jernsaxen.blogspot.com (Ledsen ingen bild på min röv, utan ett brev ifrån Stadiumkoncernen)

1 kommentar:

Elle sa...

Det är verkligen kul när man skriver en kommentar...blir avbruten av dottern...går ut i köket...kommer tillbaka...och upptäcker att äldste sonen har TAGIT BORT alla mina sidor, inklusive nästan färdigskriven kommentar!!!!
Jag tror att ungarna har utvecklat ett samarbete där *blink*

Tja, vad skrev jag?
För att göra det "kort"...
Nääää, vi kör inte med korta kommentarer!! Och inlägg är där för att läsas, eller hur?
Mig har du ännu inte "äcklat bort" med dina inlägg, där får du nog anstränga dig lite mer. Har dock blivit lite fundersam i min egen blogg, p g a ett missförstånd. Nu funderar JAG på att visa min "mörka" sida, eller kallar vi det "den sida ingen vill se". Med säkerhet blir jag av med minst hälften av alla mina besökare. Om du sen finns kvar också, är ni då två! *ler*.
Skämt åsido (jag försöker vara allvarlig ibland...)så verkar du vara inne i en häftig "varför-bloggar-jag-egentligen-period". En sån period är jag i varje vecka, men då dyker plötsligt någon upp, en ny följare eller en trevlig utmärkelse eller en värmande kommentar....och plötsligt känner man att det man gör blir läst också!

Vad jag egentligen ville skriva till bilden var att, den talar för sig själv. Där ser man hur sjukt samhället "planeras".
Har själv lite erfarenhet av det där med att tränga in sig i en provhytt. Jag var nämligen som ung tjej (det måste vara 3-4 år sen nu *blink*) personlig assistent till en svårt rörelsehindrad kvinna. Hon hade smärtor och kunde inte sträcka ordentligt på benen (vilket gjorde klädvalet ännu svårare, för att inte tala om på klädningen). Men hon ville ju, liksom alla andra, köpa kläder ibland. Jag vet vilket dilemma vi har med provhytter. Vissa affärer hade dock vänligheten att låna ut ett lagerrum som provhytt. Inte alltid trevligt, men en kompromiss.
Fast möjligheten att DU, käre Peter, provar klänningar till din fru...tycker jag trots allt är den "bästa" varianten...Alltså DEN bilden vill jag ju inte missa!*ler*

Snart skiner solen på dig igen!
Ha en skön dag!
Kram Elle