onsdag 10 mars 2010

"Jag fick ett mail!"

"Peter, allvarligt nu! Jag som skriver dessa rader heter Hanna Åström, vi har träffats som hastigast på Mässan i Marschen För Tillgänglighet monter. Det var mycket jag ville ha sagt då men min sjukdom/handikapp gör att det mesta tar alldeles för långtid att säga!
Jag pratar med en taldator och du var en av de tålmodigaste jag träffat!
Fick ditt kort med denna och Jernsaxens bloggadress, sedan dess är jag fast!
Jag har 5 bloggar som jag måste läsa varje dag för att kunna fungera! Oumberliga är en av dem, vet inte alltid när du skämtar eller menar allvar alla gånger, men det är detaljer!
Skrattar så jag kissar på mig många gånger, vilken tur att jag har blöja, fast jag är 27 år!
Finns fördelar med att ha vissa handikapp!
Ser tydligt att du inte är nöjd med den uppskattning du får för ditt arbete i krymplingsbranschen som du uttrycker det, förstår dig! Vi är ingen nöjd grupp därför behövs både ditt arbete på både Jernsaxen och den andra tokiga bloggen!
Ja, Peter så mycket mer än så här orkar faktiskt inte jag idag, alltså att med pekpenna i pannan och dator skriva dessa rader till dig, det tog två timmar!
Sluta inte! Tack!
Hade jag haft några armar så hade du fått en Kram!
Mvh Hanna Åström"

4 kommentarer:

Willewira sa...

Där ser du!! Du är ju uppskattad.... förstå det en gång för alla!! :)

Hur som helst så kan jag förstå din frustration... att alltid vara på hugget är inte lätt. Men som sagt, vi ser dig, även om vi inte alltid ger oss tillkänna.

Hur gick det med träden? Du har ju skrivit i bloggen, så jag förmodar att det gick ganska bra, eller?? :)

Ha en riktigt bra dag!!! Solen skiner ju!!

Kram
Willewira

Nattmia sa...

Vilket mail!! Vilken uppskattning!! Sånt behöver man.. Händer allt för sällan att man får det.. Jag fick en form av det igår på lasarettet, låg bredvid en pigg 82 årig dam som frågade vad jag jobbar med.. Jag jobbar ju som personlig assistent till en gravt utv.störd tjej.. Damen skrek rakt ut, Åhhhh vad jag är imponerad utav dig som jobbar med det, ni som låter dem få leva ett så normalt liv som möjligt.. Och så lite lovord till.. Det är härligt att få höra :-)

Kram Mia

Häxan sa...

Till Hanna Åström! Tack för att jag fick en glimt av ditt liv. Ibland behöver man få en spark i baken så man uppskattar det man har.....

Peter....Nu får du sluta tramsa om att du skall sluta skriva. Men du kanske inte kan ta alla sorger på jorden på dina axlar. För så stark är ingen människa....
Vi behöver dig...:)

Kramar från Häxan.

Karins fotoblogg sa...

Wow.

Kram