torsdag 11 februari 2010

"Att inte riktigt hinna med!"


Tiden bara rusar iväg, särskilt när man sitter och bloggar! Fast inte bara när man bloggar, tycker tiden rusar iväg vad man än gör, det borde finnas fler timmar per dygn!
På vårat lantställe så finns det ett djäkligt ruckligt utedass som används som förråd, men nu har jag suttit och läst i olika hustidningar om "Utedassets Återkomst" jag gillar iden, men vad tråkiga alla dass är, nja inte alla, men jag skulle vilja ha något eget. World Trade Center har som ni läste i inlägget tidigare förföljt mig även innan 11:e september attacken.
På något sett så vill jag nu hylla de som omkom i attacken, okej att det blir på landet utanför Uppsala, men det är ju tanken som räknas. Jag har gjort en lite tydligare ritning, men den ligger som sagt ute på "landet"! Gick in på paint och gjorde en "snabbis" för att synligöra min tanke, i varje avträde så ska det hänga en kristallkrona högst upp i taket. Skulle du tycka det var mysigt att sitta på "holken" här?
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!
PS: Som ni tidigare läst så är jag noga med "mönsterskydd/upphovsrätt" och jag har faktiskt "mönsterskyddat" min dassidé, ja nu kom det fram en annan sida av Oumberlige Peter!
Fast jag har inte gjort det av ekonomiska skäl, utan av konstnärliga så den som vill kan få en kopia av ritningarna bara upphovsmannen får en planket inne på "holken" (helst i mässing)
Hmmm...undrar hur långt ett PS egentligen får vara......ja, till saken jag sökte också förra året förbyggnadslov för denna "installation", blir betydligt högre än på skissen ska jag väl tilläga.
Kan ju säga att killen på Uppsala byggnadskontor han föddes utan humor och konstnärlig känsla, så han sa att om byggnaderna inte går under "friggebodsreglerna" (max höjd något på 2,6 meter) så måste det bli vanligt bygglov och absolut inte högre en befintlig husnock, cirka 5 meter! Skit på dig, du kan schamponera mig i skrevet! sa (skrek) jag! (ja, jag vet, jag är inte alltid så trevlig, men han sa det med fel ton till mig och då blir jag upprörd) 7 meter höga blir de och klagar någon av grannarna då ska jag ta fram mina gamla radiostyrda flygplan och terrorisera deras kor! (Förlåt, de har ju inte gjort något ont, får hitta på något annat). Som sagt nu är det bara tiden som behövs, virket finns, två underbara dassdörrar ligger på Ljusterö och väntar! Men hur ska mina Kära Bloggläsare klara sig om jag inte bloggar på någon månad som det tar att färdigställa World Avträde Center?
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson!

2 kommentarer:

Elle sa...

Det där med att ta fram ditt gamla radiostyrda flygplan är nog ingen bra idé...tänk om du tappar kontrollen...och flygplanet flyger in i dassen...? Det vore ju liksom dejavú (eller hur det stavas, man franska är rätt rostig).
Men annars tycker jag att din ritning är riktigt konstnärlig och fin!

Med ditt inlägg fick du mig nästan att t o m glömma huvudvärken som smugit sig in i huvudet under eftermiddagen. Vad den nu beror på. En eventuell orsak ska jag nämna vid mitt nästa inlägg...du anar inte vad som mötte mig på dagis när jag ville hämta dotter...hav tålamod...jag ska ladda bilder nu!

Eftersom vi varken är rädda för långa inlägg (jag måste alltid ta mig i kragen när jag skriver...annars bubblar det liksom ur mig) eller långa kommentarer (där har du nog rekordet i min blogg ;) ) så vill jag, nu när jag ändå är här, nämna att din kommentar verkligen värmde och att jag glädjer mig över varje besök jag får i bloggen...för utan besökare kan man ju fråga sig varför man skriver? Att du nu är följare hos mig värmer ännu mer. Jag har ännu inte kommit så långt i mitt "learning-by-doing-bloggande" att jag haft tid att fundera på hur man blir "följare" hos någon. Men när jag hittat rätt knappar att trycka på, kan du vara rätt säker på att jag följer dig med. Dina inlägg lyfter verkligen upp humöret, du har precis den sjuka (sorry uttrycket) humor som jag har. Ibland kallar mig min bästa väninna mig "elak" och "skadeglad" för att jag drar till med olämpliga kommentarer där det behövs. Nu har vi en sån vänskap att vi vet att vi kan "såra" varandra kärleksfullt.

Alltså, nu tappade jag nästan tråden...jag börjar tro att ditt "svammel" här i bloggen verkligen är smittsamt *ler*

Alltså, tills nästa besök i bloggen (vilket nog inte dröjer länge *blink*) önskar jag en skön eftermiddag!
Kram Elle

Tojjan... sa...

Jag tycker att dina tankar om personliga dass verkar kalasbra! Den skiss du lagt ut imponerar, men jag ser barnbok om utedass framför mig...Som en idé. Att en unge eller en humla irrar runt inne på ett dass ute på ditt lantställe och där upptäcker världen...

Ja, jag har lite feber, och kanske du inte ska bry dig om mina irrande tankar - med dasstanken du levererar är faktikst riktigt bra - och dito bilderna!