måndag 23 mars 2009

Äntligen Måndag, eller!


Ja, som sagt, äntligen Måndag! Alla upplevelser är ens egna och går inte att jämföras med andras intryck, upplevelser eller värderingar, man känner det man känner. Idag känns det lite som jag kommit till "vägs ende" när det gäller Oumberliga bloggens "prylsektion". Självfallet så kommer jag följa alla andras inrednings, design och prylbloggar men för egen del så tror jag att det får vara nog nu, för ett tag i allafall (ler). "Lilla Frun" vill fira Påsken på vårt lantställe utanför Uppsala, hon har inte kunnat vara där på 2 år och nu när vi skaffat husbil och det inte blir några problem med transporten dit och det praktiska runt själva resandet (Landstingets bårtransporter är inget alternativ om du nu säger att det finns sådana, vi vet att det finns sådana, vi har prövat, men det finns något som heter självkänsla och integritet också) så har mitt samlande av all sköns "bråte" glas, porslin, möbler och en andra massa "brahasaker" gjort att vi inte kan vara i huset, finns helt enkelt ingen plats. Nu är jag inte helt galen utan bara nästan, orsaken till alla saker är att det fanns en tanke om någon form av butik i framtiden. Jag tror inte jag hinner sälja allt i huset till Påsk men ska göra allt vad jag kan för att vi ska kunna vara där. Har en liten idé om att "shabby Shicka" kåken och låta det bli en liten följetong här på Oumberliga Bloggen. Vi får se vad som händer. Den stora frågan för mig är att jag måste hitta ett intressant arbete och sedan måste Smärtföreningen Jernsaxen börja "rulla på". Ordförandeskapet i Jernsaxen skulle mycket väl kunna utveckla sig till ett heltids arbete, men min egen tanke är att ordna alla resor som kommer att göras i Jernsaxens regi, sedan kommer "mastodontprojektet" med att förverkliga ett mindre husområde med inriktning permanent boende för "smärthandikappade".
Kan ju berätta så pass mycket att allt finns klart i projektstadiet och det är egentligen bara att köra igång så fort bankväsendet fungerar normalt igen.
Bilden till dagens inlägg: "Lilla Frun" förra våren äntligen ute i "friska luften igen" efter att ännu en vår varit inne liggandes på sjukhus och rehabhem. Här på Södershöjder med utsikt över Djurgården hämtar hon krafter sedan barnsben, ser man inte riktigt hur hon andas in och hur hennes landstingstvättmedelsrodnade hud fylls med liv! Cyklar hon? Nej, det är hennes följeslagare i livet, som hon stöder sig emot! Gåbordet Karl-Oskar, jag det är faktiskt namnet på denna typ av Rollator!
Vid datorn som vanligt denna "bakslagsvårsdag" (Snöat rejält här) Peter Olofsson!
PS: Tror att jag även idag lägger in en liten länk till Svenska Dagbladets nätsidor, idag är temat millitärtjänstgöring. Är mycket glad att min två söner inte kommer att göra "lumpen", ingen sund förälder tycker att ens barn ska lära sig skjuta och döda på order. Sedan att det kanske behövs är en helt annan sak ur samhällsbevarande synpunkt. Men vems samhälle då, våra ledares, nej tack. Min egen erfarhet på det området är stor, gick klart första delen i armensbefälselevskola, men såg till att snabbt bli omplacerad och få sjukhusutbildning civilt efter det att två av mina "lumparkamrater" omkommit under övning. Ska inte gå in på det här, men inte omkom de pga av olycka, utan av regelrätt slarv handlade det om, men det har nu gått 26 år sedan och de skyldiga befälen friade varandra. Länk nedan som vanligt:

8 kommentarer:

Tojjan... sa...

Lilla Frun ser verkligen ut att må bra på bilden. Jag förstår av texten att hon/ni har det tufft. Ska läsa bakåt och läsa på i din blogg om saken.

Klart du ska blogga om ett uppfräschningsprojekt om du tar dig för det. Sådant är intressanta att följa och ger iallfall mig en del idéer och uppslag om inredning etc.

Angående lumpen har du satt huvudet på spiken tycker jag. Dels kostar det ofantliga summor varje år att driva runt det försvar vi har, dels är det enligt mig en förlegad politik att tvinga in unga män och kvinnor i en "gå-så-långt-att-du-får-men"-verksamhet utan egentlig mening. Jag har flera gånger frågat de manliga vännerna om och vad de gör om SWE hamnar i krig.
- Drar ut ur landet, fort som fan, brukar svaret vara. Inte stannar de och försvarar oss mot fienden inte.

Bättre då att låta de som vill få exempelvis sjuk- och/eller omsorgsutbildning och en kick att ta sig vidare mot en utbildning.

Jag hoppas du får en bra dag, vi skrivs!

Viveka i Bläckhornet sa...

Hej min goe vän!

Tack så innerligt för dina fina,roliga och berörande kommentarer hos mig.
Visst räknas du som en av mina darlings :) Det är ju såna som du som lyfter dagen...
Du och din fru verkar ha haft ett helvete. Jag förvånas fortfarande över att det finns så många som jobbar inom vården som absolut inte har något där att göra. Hur de kan välja att arbeta med sjuka människor när de inte kan känna sympati.Jag både skrattade och blev arg när jag läste dina inlägg. Det är ju fantastiskt att ni ändå kan skämta om det.

Som du läst så har jag ju ramlat och skadat mig. Kom hem från lassarettet idag med en nyopererad fot. Det visade sig vara en allvarlig skada. Bröt den på både insidan, utsidan och baksidan. Och smärtan är nästan outhärdlig. Så nu har jag med mig morfin i bakfickan som lindring. Problemet är bara det att jag kräks av den...
Som extra plåster på såret så drog jag på mig feber med influensa igår natt på lassa. Så nu ligger jag här feberhet och bloggar i sängen. Men vad gör man inte för sina vänner.
Är det så att du tänker lägga ner bloggen? Då blir jag besviken:(

Ha en fin kväll Peter

Febriga kramar Viveka

Susanne sa...

Fin bild på Lilla Frun!
Du kunde lägga in bilder på sakerna i stugan så kanske de blir sålda?
Sonen som blir 20 ville inte göra lumpen och då slapp han. Det var verkligen skönt!! Helt fruktansvärt att de klantar sig som du beskriver.
Ta hand om er!!
Hälsningar
Susanne

Design i tid och rum sa...

Hej Peter !
ett vackert och skön bild på Lilla Frun.
Det var ett tag sedan jag var inne hos dig.Brukar inte kommentera bara läsa hos alla anndra. Men har läst igenom, alla inlägg jag missade. Frön Melodi festivalen till det vackra presenten till din son.20 år tänk så fort barnen bli stora.Det är likadan med mina grabbar. Men vi är förtvarande unga eller hur ? ha ha.. ha n bra vecka..Dadda

RANA sa...

Trodde först hon svepte en öl i vårsolen, men sen såg jag att det bara var renat. *lättad*

Ärligt talat, härlig bild. Må denna vår bli lika skön.

/Ranis

Annika Christensen sa...

Tisdag är bästa dagen tycker jag.
Då är det längst till måndagen.
Ha en skön vecka.
Annika

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Hej Peter! Här har jag inte varit förut, men nu är jag här och kikar, pga av att du varit inne på min blogg och lämnat en lång och härlig kommentar.
Det är ju inte så vanligt med bloggande killar/herrar/karlar (välj vilket du vill!)i inredningsvärlden iaf...och så var det trevligt att få manligt besök på bloggen, som dessutom bemödar sig med att skriva en kommentar.
Nu har jag läst en hel del av det du skrivit, och förstår att du brinner för det du gör... smärtföreningen. Jag tror absolut att det behövs, och hoppas att du kommer att nå ut till så många som möjligt. Tror att det är många också som lider i det tysta, och då kan det vara skönt att få "prata av sig" och ha någonstans att ta vägen...
Vet en del om det här med smärta pga min mamma som har fibromyalgi, för jag vet hur ont hon har det ibland! Själv har jag en väldigt jobbig tinnitus, som inte är någon smärta, men det är fruktansvärt jobbigt ibland att ha som en brusande vattenkran i örat, och aldrig kunna stänga av den...
Nog pratat om det eländet för den här gången. Jag försöker förtränga den så gott det går...
Tycker iaf att det var kul att läsa om dej och din fru, och du skriver väldigt bra (och mycket, hihi)
Får se vad du ska hitta på med ditt projekt med din stuga... blir spännande.
Ha det gott!
Marie

Elin sa...

Så kul att du tittade in hos mig... Och tack för din fina kommentar... Alltid lika kul med nya ansikten och att få träffa nya personer med spännande bloggar...

Lägger dig bland mina vänner så att jag inte tappar bort dig...

Nu ska jag titta vidare här...
Många kramar
Elin