Äntligen Måndag, eller!

Ja, som sagt, äntligen Måndag! Alla upplevelser är ens egna och går inte att jämföras med andras intryck, upplevelser eller värderingar, man känner det man känner. Idag känns det lite som jag kommit till "vägs ende" när det gäller Oumberliga bloggens "prylsektion". Självfallet så kommer jag följa alla andras inrednings, design och prylbloggar men för egen del så tror jag att det får vara nog nu, för ett tag i allafall (ler). "Lilla Frun" vill fira Påsken på vårt lantställe utanför Uppsala, hon har inte kunnat vara där på 2 år och nu när vi skaffat husbil och det inte blir några problem med transporten dit och det praktiska runt själva resandet (Landstingets bårtransporter är inget alternativ om du nu säger att det finns sådana, vi vet att det finns sådana, vi har prövat, men det finns något som heter självkänsla och integritet också) så har mitt samlande av all sköns "bråte" glas, porslin, möbler och en andra massa "brahasaker" gjort att vi inte kan vara i huset, finns helt enkelt ingen plats. Nu är jag inte helt galen utan bara nästan, orsaken till alla saker är att det fanns en tanke om någon form av butik i framtiden. Jag tror inte jag hinner sälja allt i huset till Påsk men ska göra allt vad jag kan för att vi ska kunna vara där. Har en liten idé om att "shabby Shicka" kåken och låta det bli en liten följetong här på Oumberliga Bloggen. Vi får se vad som händer. Den stora frågan för mig är att jag måste hitta ett intressant arbete och sedan måste Smärtföreningen Jernsaxen börja "rulla på". Ordförandeskapet i Jernsaxen skulle mycket väl kunna utveckla sig till ett heltids arbete, men min egen tanke är att ordna alla resor som kommer att göras i Jernsaxens regi, sedan kommer "mastodontprojektet" med att förverkliga ett mindre husområde med inriktning permanent boende för "smärthandikappade".

Kan ju berätta så pass mycket att allt finns klart i projektstadiet och det är egentligen bara att köra igång så fort bankväsendet fungerar normalt igen.

Bilden till dagens inlägg: "Lilla Frun" förra våren äntligen ute i "friska luften igen" efter att ännu en vår varit inne liggandes på sjukhus och rehabhem. Här på Södershöjder med utsikt över Djurgården hämtar hon krafter sedan barnsben, ser man inte riktigt hur hon andas in och hur hennes landstingstvättmedelsrodnade hud fylls med liv! Cyklar hon? Nej, det är hennes följeslagare i livet, som hon stöder sig emot! Gåbordet Karl-Oskar, jag det är faktiskt namnet på denna typ av Rollator!

Vid datorn som vanligt denna "bakslagsvårsdag" (Snöat rejält här) Peter Olofsson!

PS: Tror att jag även idag lägger in en liten länk till Svenska Dagbladets nätsidor, idag är temat millitärtjänstgöring. Är mycket glad att min två söner inte kommer att göra "lumpen", ingen sund förälder tycker att ens barn ska lära sig skjuta och döda på order. Sedan att det kanske behövs är en helt annan sak ur samhällsbevarande synpunkt. Men vems samhälle då, våra ledares, nej tack. Min egen erfarhet på det området är stor, gick klart första delen i armensbefälselevskola, men såg till att snabbt bli omplacerad och få sjukhusutbildning civilt efter det att två av mina "lumparkamrater" omkommit under övning. Ska inte gå in på det här, men inte omkom de pga av olycka, utan av regelrätt slarv handlade det om, men det har nu gått 26 år sedan och de skyldiga befälen friade varandra. Länk nedan som vanligt:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2631899.svd