Nästan alla gravida Mammor jag talat med de senaste åren vet vad det ska bli för kön på det ännu ofödda barnet och det är en hel del Mammor det, eftersom jag är ordförande i en förening där många medlemmar är gravida och har/haft bäckenuppluckring/foglossning, se http://www.jernsaxen.blogspot.com/
Egentligen är väl inte det ett problem mer än att jag ibland undrat om det inte leder till en del av den sk "nya" stressen i samhället där man inte låter var sak ha sin tid, utan allt ska planeras min utiöst och långt i förväg för att man i tron då undviker en massa besvär. I det här fallet så kanske man har "rätt" färg på prylarna som man köpt in för anländandet av den nya lilla människan. Problematiken har spetsats till senaste tiden då det kommit till kännedom att denna information t om används som orsak för abort, barnet har helt enkelt fel kön. Vansinne.
Vi har tre barn, inte i något fall så hade vi en aning om vad det skulle bli, vi lät det helt enkelt bli ett av livets trevligare "mysterium". Sedan kommer det här med sk könsneutral uppfostran som också är på tapeten just nu (igen, ska tilläggas, inget nytt under solen)
Pojke eller flicka? Det säger vi inte! Heter en artikel i dag i Svenska Dagbladet:
"IDENTITET. Är det en pojke eller flicka? Nej, den frågan om sitt barn Pop vill föräldrarna Nora och Jonas inte svara på. De vill ge sitt barn en så neutral uppväxt som möjligt där Pop ska slippa att bli bemött på ett visst sätt av omgivningen på grund av sitt kön. – Det är taskigt att släppa ut sitt barn i världen med en lapp i pannan där det står rosa eller blå, säger Nora."Läs hela artikeln och var med och diskutera om genus på nätet, gå in på länken nedan:
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/artikel_2559041.svd Bilden ovan på mitt inlägg har jag lånat från Svenska Teatern i Finland som kör en förställning om genusperspektiv i Helsingfors.
http://www.svenskateatern.fi/sve/prinsenokprinssessan
Vid datorn som vanligt Peter Olofsson! Ha en fin och trevlig Söndag!
7 kommentarer:
Ja, du Peter! Om detta kan jag skriva massor..... Jag är ju förskollärare i botten och jag har liksom studerat dessa fenomen både teoretiskt och praktiskt...
Jag hade en liknande om än inte lika extrem inställning till det här med könsbundenhet som Pops föräldrar.
Till mitt försvar måste jag säga att jag var relativt nyutexaminerad, 23 år och oerhört naiv naturligtvis.
Min dotter hade inga könsbundna leksaker utan bara konstruktiva pedagogiska träleksaker..... Kul eller hur?!
Till hennes 1;års dag köpte jag ett stort garage från Ficher price. Det var färglatt och gjort i plas med livstidsgaranti. Det innehåll två plastbilar med tillhörande "gubbar" utan underkropp. Extremt dyrt för mig och min då studerade make. Dottern hade ju inte haft några dockor tidigare och nu skulle hon få sina första BILAR....
Glad i hågen hjälpte vi henne att packa upp presenten och hon strålade som en sol!!!!
Det första hon gjorde när hon såg skapelsen var att ta upp de benlösa gubbarna och bädda ner dem i kartongen med en halsduk som täcke. Garaget såg hon aldrig åt något mer men gubbarna skulle vara med och sova i sängen!
Jag började redan då ana ugglor i mossen och min mer erfarne proggmamma (också utbildad pedagog) som ju förvägrat mig Elsa Bescow för de stereotypa könsrollerna (på 70-talet) och barbie för den knasiga kroppsuppfattningen hade blivit vis av erfarenhet så en månads senare fick hon docka, dockvagn och dockläder i julklapp! Det gjorde mig SUR!
Några år senare när min dotter var i 3-4 års åldern hade mannen köpt en liten basketboll med korg till henne. (HAN ville spela boll!) Hon blev överlycklig för presenten när hon såg den. Med strålande ögon plockade hon upp bollen och utbrast: DEN ska ha en klänning!!!!
Sen satte hon på bollen en klänning och skjutsade runt den i dockvagnen!
så visare av erfarenheterna jag gör varje dag på jobbet så ser jag att genernas påverkan på människorna betyder mer än vad vi någonsin kan ana!
Ang. Att man gör som Eskilstunaparet, väljer att göra abort för att man inte vill ha ytterligare en flicka är ju inte en abortfråga eller en fråga om att man får reda på könet egentligen. Det är ju en fråga om lämplighet som förälder. Har man den inställningen till sina döttrar så är man ju klart olämplig och då är det en fråga för socialtjänsten!
(sen kan man ju tycka att det är tur att de inte fick ännu ett barn!)
Kram
Från
Flisan
"Om detta kan jag skriva massor..... " säger den underbara Flisan och gör så.
Jag är feminist, men tror inte ett skit på det där som Pops föräldrar sysslar med. Det känns naivt och taskigt. Alla har ju en könsidentitet och den är rätt viktig. Ska lilla Pop bli ett neutrum??
Däremot vill jag inte att könstillhörigheten blir nåt hindrar. Så tänker jag medan jag målar glitternagellack på Lilla Brottarn, eftersom han så gärna vill det.
Jag märker hur oerhört viktigt könsidentiteten är för mina barn. Då menar jag inte yttre attribut som rosa-blått utan mer "jag är en flicka och jag kommer att bli kvinna".
Min lila tjej har inte heller (som Flisan skriver om) varit intresserad av s.k. pojkleksaker fastän vi medvetet har uppmuntrat sånt. Och vice versa. Gossebarnet ömmar inte en bråkdel för sina dockor som sin syster. Och hon struntar i sina bilar!
Sen kan man ju diskutera vad som är genetiskt och vad som är kulturellt betingat. "Wow, mamma skiter verkligen i bilar, då gör jag också det..."
Med andra ord: låt pojken VARA pojke och låt flickan VARA flicka. Men låt dem GÖRA vad de vill, oavsett kön.
Amen!
Rana
Hejsan ni
För egen del har jag två tjejer. Den äldsta, nu 10 år har lekt med Barbiesar, inte gillat dockor, har älskat dinosaurier, älskar drakar och lego, klättrar gärna högt i träd, gillar att pyssla, har fantastiskt lokalsinne, ogillar att sporta etc. Kort sakt en människa med varierande intressen. Det jobbiga tycker jag har varit alla könsrelaterade kommentarer under hela hennes uppväxt(särskilt från dagispersonal!) om flick- och pojkbeteenden hos henne. Det är som att "alla" bums skall ha in henne i ett fack, "flick-facket" eller "pojkflicks-facket"
Samma sak med hennes lillasyster, bara det att hennes varierande intressen är helt annorlunda än hennes storasysters.
Jag kan faktiskt förstå föräldrarna till Pop, även om jag inte tror de lyckas hålla fast vid det längre än ett par år.
Jag önskar vi kunde låta barnen vara dem de är utan att kommentera dem så förtvivlat och därmed till viss del styra dem (att infoga sig eller tvångsmässigt trotsa).
Ha det gott!
Anna
Hej Peter! Tack för titten hos mig!
Ja detta är verkligen ett intressant och svårt område. Självklart vill vi att vår lille ska växa upp utan att formas alltför mycket av de könsroller som finns i samhället. Jag håller med Rana, låt flickorvara flickor och pojkar vara pojkar man låt dem göra vad de vill... En rädsla som finns är dock hur mycket andra människors beteenden och värderingar kan påverka. Exempelvis när lille killen börjar på dagis i framtiden. Hur ska vi kunna kontrollera vad som speglar honom där. Det kommer vi inte kunna göra och det känns läskigt. Förhoppningsvis är han vid det laget redan en trygg liten krabat som formats av oss och de människor som finns närmast runt honom. Svårt.
Ja lite söndagsfika blev det idag, dessvärre inte i de små kopparna:)
Ha det så fint!
/Lina
Hej peter, vad trevligt med en man som tittar in på min blogg, det hör inte till vanligheten precis.
Själv har jag två flickor i tonåren och inte tog jag reda på vilket kön det var, fattar inte varför man ska veta det.
Kram/Ingela.
Oj, verkligen tack för alla fina inlägg, hälsar på era respektive bloggar istället för att skriva här!
Ha en fin dag mvh från Peter!
Kommentarer menade jag så klart!
Mvh Peter!
Skicka en kommentar